Tar folk fantasipriser för huskatter eller är jag dåligt uppdaterad?

Så du menar att långhåriga katter (blandras) är mer osunda än korthåriga till den grad att marknaden är lurad när det gäller priset, att sjukdomsrisken är så betydande att de inte borde betinga ett högre värde än korthåriga trots att de är mer populära?

Har du någon källa på det?
Hur gör man en sådan värdering över huvudtaget?
Gäller det även raskatter ( och hundar)? Och alla potentiella defekter/sjukdomar?

Det jag skrev är att en HCM-skanning, även om den alltid är motiverad med tanke på att sjukdomen är vanlig hos huskatter, kan vara extra viktig om man parar katter med lånhårsanlag(oavsett om man känner till att de bär anlaget eller ej). HCM förekommer hos alla raser men maine coon och tydligen även ragdoll har var sitt rasbundet, dominant anlag som kan kopplas samman med sjukdomen. LÄNK Inom rasaveln så skannar och testar man noga för att ha koll på detta, inom blandrasaveln verkar det vara ovanligt att folk ens känner till HCM.

Priset på långhår vs korhår har jag inte diskuterat, jag pratade bara om långhårsblandisar. De kan lika gärna vara korthåriga.
 
Det jag skrev är att en HCM-skanning, även om den alltid är motiverad med tanke på att sjukdomen är vanlig hos huskatter, kan vara extra viktig om man parar katter med lånhårsanlag(oavsett om man känner till att de bär anlaget eller ej). HCM förekommer hos alla raser men maine coon och tydligen även ragdoll har var sitt rasbundet, dominant anlag som kan kopplas samman med sjukdomen. LÄNK Inom rasaveln så skannar och testar man noga för att ha koll på detta, inom blandrasaveln verkar det vara ovanligt att folk ens känner till HCM.

Priset på långhår vs korhår har jag inte diskuterat, jag pratade bara om långhårsblandisar. De kan lika gärna vara korthåriga.
Lite udda att du citerade mig då, när det var just prisbilden jag diskuterade och du inte hade någon synpunkt på den.
 
Nu har jag inte läst hela tråden, så jag kanske upprepar sådant som redan tagits upp.

När jag flyttade ut på landet ville jag köpa katter. Dels för att jag tycker om katter och dels för att jag ville hålla mössen borta. Katterna skulle alltså ha ett jobb, en uppgift.

Den ras som jag var intresserad av var brittisk korthår. Jag tittade runt på olika uppfödares hemsidor och det var ingen som ville sälja till någon som skulle låta katterna gå ute. Jag ringde också till ett par uppfödare och fick samma besked.

Jag köpte sedan två huskatter på katthemmet och jag älskar mina katter och vill inte byta ut dem för allt i världen. Men min poäng är att det är inte alltid det går att köpa raskatter fast en vill.

(Mina katter är bara ute när jag är hemma, så det handlar inte om att låta dem gå ute vind för våg.)

Jättebra att du köpte katter från katthem! :up: Jag kollade också hos ett katthem när det var dags att skaffa ny katt men lade samtidigt ut en blänkare på ett rexforum eftersom min förra katt var en rex och jag älskar rasen. Förklarade där att jag letade efter en omplacering och jag helst ville att katten skulle få gå ut eftersom det skulle vara svårt att undvika det med tanke på att vi ofta är ute i trädgården med hundarna och dörren står på vid gavel. Fick flera svar och det dröjde inte länge innan reviret var inmutat av en ny krulltott. :love:

sommarkatt_zps5f93f62a.jpg
 
Lite udda att du citerade mig då, när det var just prisbelönta jag diskuterade och du inte hade någon synpunkt på den.

Du frågade om långhåriga var mer osunda än korthåriga, jag försökte svara på det. Pälslängden spelar ingen roll för sundheten men vissa raser som är populära att avla på för att de är långhåriga kan löpa större risk för HCM - alltså är det ännu viktigare att skanna blandraser efter dessa. Dock är korthår dominant över långhår, så dessa avkommor behöver inte vara långhåriga. Förstår du bättre nu?
 
Du frågade om långhåriga var mer osunda än korthåriga, jag försökte svara på det. Pälslängden spelar ingen roll för sundheten men vissa raser som är populära att avla på för att de är långhåriga kan löpa större risk för HCM - alltså är det ännu viktigare att skanna blandraser efter dessa. Dock är korthår dominant över långhår, så dessa avkommor behöver inte vara långhåriga. Förstår du bättre nu?
Utifrån perspektivet om de borde betinga ett lägre värde. Hela resonemanget utgick från vad tråden handlar om, det påstådda överpriser på långhåriga blandraskatter och inte utifrån hälsoperspektivet.

Nu har du ändå svarat på det, att det inte borde spela någon större roll, tackar.

Jag är fullt medveten om problematiken kring ärftliga sjukdomar. Rent krasst så är det större risk för sjukdomar när man avlar på raser baserade på diverse udda egenheter och mutationer. En del är kopplade till sjukdomar och andra gånger så blir avels basen liten och koncentrerar mindre önskade gener.

Bland blandraserna så smetas anlaget ut och risken är lägre men i gengäll så är kollen lägre. Frågan är
Hur stor risken defekt är, ju lägre dessa mindre motiverat att testa. Någonstans går gränsen för Om det är rimligt att testa. Är det 10 procent som bär på anlaget är det snudd på ett måste. En på 100 är besvärande en en på 1000 inte värt besväret ( bara exempel, beror givetvis på kostnad för,kontroll i kombination med hur allvarlig sjukdomen är och frekvensen).
 
Jag är fullt medveten om problematiken kring ärftliga sjukdomar. Rent krasst så är det större risk för sjukdomar när man avlar på raser baserade på diverse udda egenheter och mutationer. En del är kopplade till sjukdomar och andra gånger så blir avels basen liten och koncentrerar mindre önskade gener.

Bland blandraserna så smetas anlaget ut och risken är lägre men i gengäll så är kollen lägre. Frågan är
Hur stor risken defekt är, ju lägre dessa mindre motiverat att testa. Någonstans går gränsen för Om det är rimligt att testa. Är det 10 procent som bär på anlaget är det snudd på ett måste. En på 100 är besvärande en en på 1000 inte värt besväret ( bara exempel, beror givetvis på kostnad för,kontroll i kombination med hur allvarlig sjukdomen är och frekvensen).

Anlaget som ragdoll och maine coon har för HCM är dominant, så det spelar liksom ingen roll att man parar med någon annan ras. Och den vanliga varianten för HCM är minst lika frekvent förekommande hos huskatter som de flesta övriga raskatter.
 
Utifrån perspektivet om de borde betinga ett lägre värde. Hela resonemanget utgick från vad tråden handlar om, det påstådda överpriser på långhåriga blandraskatter och inte utifrån hälsoperspektivet.

Nu har du ändå svarat på det, att det inte borde spela någon större roll, tackar.

Jag är fullt medveten om problematiken kring ärftliga sjukdomar. Rent krasst så är det större risk för sjukdomar när man avlar på raser baserade på diverse udda egenheter och mutationer. En del är kopplade till sjukdomar och andra gånger så blir avels basen liten och koncentrerar mindre önskade gener.

Bland blandraserna så smetas anlaget ut och risken är lägre men i gengäll så är kollen lägre. Frågan är
Hur stor risken defekt är, ju lägre dessa mindre motiverat att testa. Någonstans går gränsen för Om det är rimligt att testa. Är det 10 procent som bär på anlaget är det snudd på ett måste. En på 100 är besvärande en en på 1000 inte värt besväret ( bara exempel, beror givetvis på kostnad för,kontroll i kombination med hur allvarlig sjukdomen är och frekvensen).

Forskning tyder på att HCM-frekvensen på huskatter ligger runt 5% vilket är högre än för vissa raser, lägre än hos andra raser. HCM och PKD är exempel på sjukdomar som inte "smetas ut" eftersom de nedärvs autosomalt dominant och tyvärr även tar många år på sig att utvecklas så i de flesta fall märker man inte att katten är sjuk förrän den är 7-8 år (såvida man inte testar) och då har fertila katter oftast lyckats yngla av sig. När 5 av 100 drabbas anser iaf kardiologerna att det är motiverat att testa avelsdjur
 
Angående HCM så är min omplaceringsrex en före detta avelshona. Nu i höst är det därför dags för skanning igen, inte för att hon ska avlas på igen(hon är ju kastrerad) utan för att uppfödaren vill ha koll på så att hon inte utvecklat sjukdomen eftersom hennes avkommor skulle kunna behöva tas ur avel då. Alltså har hon bett mig boka tid för skanning som hon bekostar. Hur många uppfödare av icke renrasiga katter gör något sådant?
 
Vad är det du inte håller med om? Att det krävs kunskap för att skaffa ett djur? Det är väl självklart att man kollar upp att den som ska köpa katt av en förstår vad hen ger sig in på och att man har träffat köparna några gånger så att man vet vad det är för folk och vilka åsikter de har om katter och dess status. Men jag tror inte alls att det på något sätt är avgörande för hur man sköter sin katt om man får en kort information vid köpet. Man behöver ha bra mycket mer kunskap än vad som kan ges på någon timme. Vad det har med att göra att du fick stå i kö förstår jag inte alls? Jag kan bara känna att det är vansinne att göra det då det finns så enormt många katter som saknar hem.

Jag håller inte med om att folk skaffar raskatter för att de är "finare" och man kan sälja dom för pengar, osv. Och även varför raskatter sällan hamnar på katthem övergivna. Nej, så är det inte. Man är inte heller mer försiktigare med dom för att dom kostar pengar när man har köpt en (däremot möter jag attityden på en del huskattsägare som gillar X ras och skulle tänka sig ha en, men tycker att det är mycket pengar att lägga ut för att sen ha katten "överkörd ett par år senare"... Kusligt hur många nedvärderar huskatter!). Många helt enkelt läser på och tar an sig ny information, väntar ibland i kö för sin drömkattunge från sin ras. Jag tror att många i "raskattsvärlden" sitter inte i "katter måste vara ute fritt annars exploderar dom av lidande"-tänkandet leder också till att många är mer öppna för att ha sina katter som innekatter. Man nöjer helt enkelt med innätade balkonger/altaner eller trädgårdar, och/ev. koppelpromenader.

Liknande kan man säga om dylika sällskapshundar. Varför köpa en rashund när man kan få en trevlig blandis på ett hundstall? Jag (liksom många andra) vill ha ett husdjur som passar mig och min livsstil, en ras jag har passion för, och det är i mitt fall (hos katter) asiatiska kattraser såsom burma och siames. Att djuren är hälsotestade med känd bakgrund är också en enorm trygghet.
 
Senast ändrad:
Liknande kan man säga om dylika sällskapshundar. Varför köpa en rashund när man kan få en trevlig blandis på ett hundstall?

Jag håller med om allt utom detta - om det vore så väl att folk skaffade sina blandisar på ett hundstall! Dit kommer ju mestadels vuxna hundar där man kan se vilka egenskaper individerna har och matcha så att de hamnar i rätt hem. Dessutom stödjer man ingen oseriös avel när man tar en omplacering från hundstallet.

Problemet är när folk köper en valp till sällskap trots att den är en blandning av krävande raser. Det finns en utbredd vanföreställning att en hund blir vad man gör den till.
 
Jag håller inte med om att folk skaffar raskatter för att de är "finare" och man kan sälja dom för pengar, osv. Och även varför raskatter sällan hamnar på katthem övergivna. Nej, så är det inte. Man är inte heller mer försiktigare med dom för att dom kostar pengar när man har köpt en (däremot möter jag attityden på en del huskattsägare som gillar X ras och skulle tänka sig ha en, men tycker att det är mycket pengar att lägga ut för att sen ha katten "överkörd ett par år senare"... Kusligt hur många nedvärderar huskatter!). Många helt enkelt läser på och tar an sig ny information, väntar ibland i kö för sin drömkattunge från sin ras. Jag tror att många i "raskattsvärlden" sitter inte i "katter måste vara ute fritt annars exploderar dom av lidande"-tänkandet leder också till att många är mer öppna för att ha sina katter som innekatter. Man nöjer helt enkelt med innätade balkonger/altaner eller trädgårdar, och/ev. koppelpromenader.

Liknande kan man säga om dylika sällskapshundar. Varför köpa en rashund när man kan få en trevlig blandis på ett hundstall? Jag (liksom många andra) vill ha ett husdjur som passar mig och min livsstil, en ras jag har passion för, och det är i mitt fall (hos katter) asiatiska kattraser såsom burma och siames. Att djuren är hälsotestade med känd bakgrund är också en enorm trygghet.

Självklart köper man inte en raskatt för att man kan sälja den. Det vore väl bra korkat! Däremot kan man sälja en raskatt om livet eller intresset tar en annan vändning än väntat så att djuret inte kan bo kvar. En bondkatt däremot är enormt svår att omplacera. Det är inte en raskatt. Därför kastas bondkatter bara ut och hamnar hos mig eller någon som jag eller på ett katthem när folk anser att de inte längre kan ha dem kvar.

Du kanske inte är mer försiktig men folk i gemen är rädda om sin investering oavsett om det är en katt, häst hund eller bil. Att vissa resonerar som att katten ändå kommer bli påkörd får mig att vilja kräkas! Sådana idioter ska inte ha några djur alls. Det är de inte värda! Ska man släppa ut sina katter så ska det självklart vara i en trygg miljö och inte i stan, i ett samhälle eller vid stor väg.

Vem säger att katter exploderar av lidande om de är inne? Inte jag iallafall. Även om våra katter har det så förmånligt att vi bor så att de kan välja så har vi en katt som har valt att vara inne. Hon kan gå ut på trappan ibland men det är också det enda. Hon lider inte alls!

Vad jag vänder mig emot är inte att ha en raskatt. Det jag vänder mig emot är att istället för att ta hand om en hemlösing som redan finns och som verkligen verkligen behöver ett hem så ställer man sig i kö för att få sin kattunge producerad. Du kanske hade hittat din perfekta soulmate i en hemlösing men det kommer vi aldrig att få veta. Jag resonerar likadant med hundar. Jag köper hellre en hund som redan finns än att be någon producera en valp till mig och en annan hund blir utan hem. Men så har jag inte så stora krav på mina djur heller. Så länge de lever ett gott liv och mår bra här hemma så duger det alldeles utmärkt för min del. Jag vill varken tävla eller ställa ut.
 
Forskning tyder på att HCM-frekvensen på huskatter ligger runt 5% vilket är högre än för vissa raser, lägre än hos andra raser. HCM och PKD är exempel på sjukdomar som inte "smetas ut" eftersom de nedärvs autosomalt dominant och tyvärr även tar många år på sig att utvecklas så i de flesta fall märker man inte att katten är sjuk förrän den är 7-8 år (såvida man inte testar) och då har fertila katter oftast lyckats yngla av sig. När 5 av 100 drabbas anser iaf kardiologerna att det är motiverat att testa avelsdjur
Självklart köper man inte en raskatt för att man kan sälja den. Det vore väl bra korkat! Däremot kan man sälja en raskatt om livet eller intresset tar en annan vändning än väntat så att djuret inte kan bo kvar. En bondkatt däremot är enormt svår att omplacera. Det är inte en raskatt. Därför kastas bondkatter bara ut och hamnar hos mig eller någon som jag eller på ett katthem när folk anser att de inte längre kan ha dem kvar.

Du kanske inte är mer försiktig men folk i gemen är rädda om sin investering oavsett om det är en katt, häst hund eller bil. Att vissa resonerar som att katten ändå kommer bli påkörd får mig att vilja kräkas! Sådana idioter ska inte ha några djur alls. Det är de inte värda! Ska man släppa ut sina katter så ska det självklart vara i en trygg miljö och inte i stan, i ett samhälle eller vid stor väg.

Vem säger att katter exploderar av lidande om de är inne? Inte jag iallafall. Även om våra katter har det så förmånligt att vi bor så att de kan välja så har vi en katt som har valt att vara inne. Hon kan gå ut på trappan ibland men det är också det enda. Hon lider inte alls!

Vad jag vänder mig emot är inte att ha en raskatt. Det jag vänder mig emot är att istället för att ta hand om en hemlösing som redan finns och som verkligen verkligen behöver ett hem så ställer man sig i kö för att få sin kattunge producerad. Du kanske hade hittat din perfekta soulmate i en hemlösing men det kommer vi aldrig att få veta. Jag resonerar likadant med hundar. Jag köper hellre en hund som redan finns än att be någon producera en valp till mig och en annan hund blir utan hem. Men så har jag inte så stora krav på mina djur heller. Så länge de lever ett gott liv och mår bra här hemma så duger det alldeles utmärkt för min del. Jag vill varken tävla eller ställa ut.

Absolut är det lättare att omplacera en raskatt. Finns folk på kö, och både uppfödare och rasring hjälper gärna till att omplacera. Med huskatter så får du helt enkelt hoppas på att din katt kan få ett nytt hem i den överspädda huskattspopulationen.

Jag är oerhört försiktig i mina "investeringar", vare sig om det kostade eller inte. Men folk i överlag är inte det, enligt mina erfarenheter. Folk som skaffar sig en huskatt gratis från lokala bonden eller ifrån en billig Blocket-annons för "det är gratis och den lär ju antagligen bli påkörd om två år så jag vill inte lägga ned en massa pengar!" (vilket också leder till att de undviker kastrering "för det kostar en massa", och hellre låter sina katter få kullar efter kullar...), likt hur de skaffar en billig hund såld ifrån bakluckan på en bil för "de vill bara ha en billig och orkar inte med allt klydd för att få köpa en hund". Det är mycket ovanligare att det sker bland dom som köper en rashund eller en raskatt, men visst sker det där ibland också. Håller med dig om att sådana borde inte ha djur, och särskilt inte frisläppta.

Många gör det tyvärr. Jag får konstant kritik för att jag har innekatter, och det kommer i princip alltid ifrån en huskattsägare. (Dock så börjar trenden vända, vilket är bra! Gamla myter ska suddas bort för det skadar bara katten, då de tvingas ut i farliga områden och miljöer bara för "att katten ska vara ute och så punkt slut". T.om sett folk omplacera sin huskatt för "den vill inte vara ute"! Ren galenskap! Lite skillnad om man bor på landet och t.ex behöver en musjägare där, eller bor i ett perfekt område där djur kan springa fritt.)

Den chansen kanske finns i många olika fall (jag kanske också skulle finna en underbar katt bland raser såsom perser eller maine coon, osv.), men jag har brunnit för siamesen som ras sen ung, och finner att den inte bara passar den ihop med en burma (en riktig mobbarkatt ibland! Inte lätt att hitta en kattkompis åt en sådan), men också mig som individ och min livsstil. Absolut inte en katt som passar alla, då de är väldigt intensiva katter som drar de flesta kattmänniskor jag känner till vansinne.

Dock när folk kommer till mig och har funderingar att skaffa katt/hund, och känner att dom inte har några särskilda krav eller inte riktigt brinner för någon ras, rekommenderar jag alltid omplacering/hundstall/katthem. Aldrig köpa och låta sig lockas av påhittade rasprocent hit och dit från bakgårdsavel på t.ex Blocket, utan antingen ifrån en seriös uppfödning eller seriös omplacering. Lär redan finnas folk som köar för dom andra valparna/kattungarna. Mina vänner som har blandrashundar/huskatter finner helt enkelt charmen i hur dom kan bli och vara lite hur som, vilket är ett plus i sig!

Jag håller med om allt utom detta - om det vore så väl att folk skaffade sina blandisar på ett hundstall! Dit kommer ju mestadels vuxna hundar där man kan se vilka egenskaper individerna har och matcha så att de hamnar i rätt hem. Dessutom stödjer man ingen oseriös avel när man tar en omplacering från hundstallet.

Problemet är när folk köper en valp till sällskap trots att den är en blandning av krävande raser. Det finns en utbredd vanföreställning att en hund blir vad man gör den till.

Ja, ska man ha blandras bör man gå till ett hundstall eller skaffa en omplacering och inte stödja bakgårdsavlare på Blocket/köpa blandraser av krävande hundraser, men jag menade mer i stil att "varför köpa t.ex en papillon eller en annan sorts sällskapshundsras när man kan få en sällskapshundsblanding ifrån ett hundstall?".
 
Senast ändrad:
Jag tror att man måste lära folk i allmänhet mer om katter. Om jag åter igen tar mina huskatter som exempel vet jag inte hur många gånger folk frågat vilken ras dom är (när vi varit ute på koppelpromenad eller när folk varit hembjudna), fått svaret att det är huskatter och då utbrustit "men, måste inte dom gå ut?! klarar dom av att bara vara inne?!". Folk verkar helt enkelt tro att en huskatt måste få gå ut fritt för att må bra, och att den absolut inte kan bo inne i lägenhet.
Några av de där diskussionerna har även innehållit frågan om mina verkligen har en bondkattsstam eller om dom är födda inne i stan. Jag förklarar varje gång glatt att båda mina är födda ute på landet, med gedigen musjägarstam, är de första innekatterna i sin släkt vad jag vet om och att den ena gick ute lös när hon var yngre.
När jag förklarat att jag berikar deras tillvaro med flera klösträd, aktivitetsleksaker (att få fram mat ur), vanliga leksaker, innätad uteplats/balkong och koppelpromenader samt att mina katter inte är några extrema undantag från huskatter i allmänhet, då brukar folk gå därifrån med en något annorlunda inställning.
Men så skulle jag heller aldrig hoppa på någon som säger att den släpper ut sina djur, man får ju vara ödmjuk åt båda håll :) (även om jag så klart inte har några problem att diskutera varför den frigående borde kastreras).

Är det dock någon riktigt rabiat "det är så synd om dina katter som inte släpps ut lösa trots att dom bor mitt inne i stan"-människa brukar jag bara säga "jag gillar levande katter" och avsluta diskussionen där.
 
Några av de där diskussionerna har även innehållit frågan om mina verkligen har en bondkattsstam eller om dom är födda inne i stan. Jag förklarar varje gång glatt att båda mina är födda ute på landet, med gedigen musjägarstam, är de första innekatterna i sin släkt vad jag vet om och att den ena gick ute lös när hon var yngre.
När jag förklarat att jag berikar deras tillvaro med flera klösträd, aktivitetsleksaker (att få fram mat ur), vanliga leksaker, innätad uteplats/balkong och koppelpromenader samt att mina katter inte är några extrema undantag från huskatter i allmänhet, då brukar folk gå därifrån med en något annorlunda inställning.
.

Vad skönt för dig :).

Jag har inte haft en huskatt som varit nöjd inomhus utan alltid rymt ut. De har ändå varit aktiverade som dina katter men inte alls varit nöjda med att enbart vara inomhus. Vilket visar sig på en rad olika saker. Så dina katter är extrema undantag mot de jag träffat :)

Själva ska vi bo på landet, med tre sidor med åkermark. Så jag hoppas att de klarar livet utomhus eftersom vår väg är lite trafikerad och husägaren kör inte ofta med sina maskiner på åkern. 3 gånger om året trodde han :)
 
Vad skönt för dig :).

Jag har inte haft en huskatt som varit nöjd inomhus utan alltid rymt ut. De har ändå varit aktiverade som dina katter men inte alls varit nöjda med att enbart vara inomhus. Vilket visar sig på en rad olika saker. Så dina katter är extrema undantag mot de jag träffat :)

Själva ska vi bo på landet, med tre sidor med åkermark. Så jag hoppas att de klarar livet utomhus eftersom vår väg är lite trafikerad och husägaren kör inte ofta med sina maskiner på åkern. 3 gånger om året trodde han :)
Jag känner rätt många som har huskatter inne utan problem :)
Sen är det klart att det kan vara svårt att göra innekatt av en som fått gå fritt i flera år, men jag kan inte se varför dom skulle ha ett medfött behov av att gå lösa utomhus. Min oriental tjatar lika mycket vid dörren till uteplatsen som en av huskatterna (den andra tjatar inte alls), och det är han som är där ute mest - trots väldigt många generationer av innekatter.
Nyfikna på vad som finns på andra sidan dörren är dom såklart, men det spelar ingen roll om dörren leder ut, in på toa eller till en garderob.
 
Jag känner rätt många som har huskatter inne utan problem :)
Sen är det klart att det kan vara svårt att göra innekatt av en som fått gå fritt i flera år, men jag kan inte se varför dom skulle ha ett medfött behov av att gå lösa utomhus. Min oriental tjatar lika mycket vid dörren till uteplatsen som en av huskatterna (den andra tjatar inte alls), och det är han som är där ute mest - trots väldigt många generationer av innekatter.
Nyfikna på vad som finns på andra sidan dörren är dom såklart, men det spelar ingen roll om dörren leder ut, in på toa eller till en garderob.

Jag har haft en sån huskatt. Dock vet jag inte om det var för att hon var huskatt, men hon hade så mycket i skallen att hon inte klarade av att vara innekatt. Inte rumsren heller.
 
Jag känner rätt många som har huskatter inne utan problem :)
Sen är det klart att det kan vara svårt att göra innekatt av en som fått gå fritt i flera år, men jag kan inte se varför dom skulle ha ett medfött behov av att gå lösa utomhus. Min oriental tjatar lika mycket vid dörren till uteplatsen som en av huskatterna (den andra tjatar inte alls), och det är han som är där ute mest - trots väldigt många generationer av innekatter.
Nyfikna på vad som finns på andra sidan dörren är dom såklart, men det spelar ingen roll om dörren leder ut, in på toa eller till en garderob.

Jag tror att många huskatter har ett medfött behov att gå ut samt ha en hög jaktinstikt.

Tex ; min senaste huskatt flyttade in när hon var väldigt liten kattunge, kastrerades vid drygt 1 år och ville enbart ut, ut. Var ett fönster öppet så hoppade hon ut , från andra våning. Hade inte tak på min innätade balkong då hyresvärden inte ville det men dock högt nät. Det tog hon sig alltid över om balkongen var öppen, och hoppade ner. Glömde sonen att stänga ytterdörren så sprang hon ner till entredörren, om den var öppen så gick hon ut annars satt hon där och skrek. Hon fick flytta till landet, och det dröjde inte länge förrän hon kom med sitt första jaktbyte. Trots att hon då flyttade in till mig som kattunge, och inte blivit lärd i jakt då hon bor som ensam katt. Hos mig aktiverades hon dagligen både med klätterträd, lekvippa, bollar o dylikt. Så man kan inte skriva att det är allt som krävs, för det är individuellt hos katten :)
 
Senast ändrad:
Jag tror att många huskatter har ett medfött behov att gå ut samt ha en hög jaktinstikt.

Tex ; min senaste huskatt flyttade in när hon var väldigt liten kattunge, kastrerades vid drygt 1 år och ville enbart ut, ut. Var ett fönster öppet så hoppade hon ut , från andra våning. Hade inte tak på min innätade balkong då hyresvärden inte ville det men dock högt nät. Det tog hon sig alltid över om balkongen var öppen, och hoppade ner. Glömde sonen att stänga ytterdörren så sprang hon ner till entredörren, om den var öppen så gick hon ut annars satt hon där och skrek. Hon fick flytta till landet, och det dröjde inte länge förrän hon kom med sitt första jaktbyte. Trots att hon då flyttade in till mig som kattunge, och inte blivit lärd i jakt då hon bor som ensam katt. Hos mig aktiverades hon dagligen både med klätterträd, lekvippa, bollar o dylikt. Så man kan inte skriva att det är allt som krävs, för det är individuellt hos katten :)

Varför skulle en huskatt ha detta behov mer än någon annan katt menar du? Du vet ju egentligen inte vilka raser som ligger bakom katten egentligen. Jag tror snarare det ligger på individnivå. Känner många som har huskatter både inne i stad samt ute på landet, och de har inget behov av att gå ut. En del vill ta ut dem på koppelpromenader men när de väl kommer ut så sitter de i ett hörn längs husväggen och surar och vill in igen, trots fint väder.
Inte ens de som bor i stad och tar med sig katten ut på landet när de hälsar på familj och släpper ut katten där så den får "springa av sig lite" har något behov av att gå ut sedan när de är hemma igen.
Samtidigt känner jag folk med raskatter som är illa tvungna att släppa ut dem då det inte fungerat att ha dem inne.
Av detta kan jag inte dra någon direkt slutsats att den ena rasen har ett starkare speciellt behov än den andra, bara att vissa katter prompt ska ut och vissa tycker det är soft att vara inomhus hela tiden, oavsett ras.
Har själv två huskatter för närvarande, den ena plockade vi upp vid sidan utav en väg för några veckor sedan då den blivit påkörd. När vi hittade ägaren så fick vi både den ena och andra bortförklaringen och de skulle tillslut inte ha den då operation och allt skulle kosta för mycket så vi tog hand om den. Uppenbart tidigare utekatt och hon har inga som helst behov av att gå ut än så länge. Vi har båda som innekatter.
 
Varför skulle en huskatt ha detta behov mer än någon annan katt menar du? Du vet ju egentligen inte vilka raser som ligger bakom katten egentligen. Jag tror snarare det ligger på individnivå. Känner många som har huskatter både inne i stad samt ute på landet, och de har inget behov av att gå ut. En del vill ta ut dem på koppelpromenader men när de väl kommer ut så sitter de i ett hörn längs husväggen och surar och vill in igen, trots fint väder.
Inte ens de som bor i stad och tar med sig katten ut på landet när de hälsar på familj och släpper ut katten där så den får "springa av sig lite" har något behov av att gå ut sedan när de är hemma igen.
Samtidigt känner jag folk med raskatter som är illa tvungna att släppa ut dem då det inte fungerat att ha dem inne.
Av detta kan jag inte dra någon direkt slutsats att den ena rasen har ett starkare speciellt behov än den andra, bara att vissa katter prompt ska ut och vissa tycker det är soft att vara inomhus hela tiden, oavsett ras.
Har själv två huskatter för närvarande, den ena plockade vi upp vid sidan utav en väg för några veckor sedan då den blivit påkörd. När vi hittade ägaren så fick vi både den ena och andra bortförklaringen och de skulle tillslut inte ha den då operation och allt skulle kosta för mycket så vi tog hand om den. Uppenbart tidigare utekatt och hon har inga som helst behov av att gå ut än så länge. Vi har båda som innekatter.

Jag har valt att inte gå in på att även jämföra raskatter, då tråden handlar om huskatter :). Men givetvis som jag skrev :

Jag tror att många huskatter har ett medfött behov att gå ut samt ha en hög jaktinstikt.*klipp klipp* Så man kan inte skriva att det är allt som krävs, för det är individuellt hos katten :)


Jag har inte skrivit alla huskatter har ett medfött behov och stor jaktinstikt eller att raskatter saknar det. Man kan inte placera huskatten i den kategorin att den är lämplig som utekatt eller att raskatten är lämplig som innekatt. Absolut inte, för allt är individuellt
 

Liknande trådar

Övr. Katt Vi funderar lite löst på om vi vill skaffa katt igen. Vi har haft två huskatter från katthem innan. Gjorde en del misstag som...
2
Svar
36
· Visningar
3 115
Senast: Sel
·
Övr. Katt Ser en annons på blocket där det säljs huskatter för 15.000. FEMTON. TUSEN. :arghh: De är åtminstone vaccinerade, chippade och...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
3 935
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 745
Senast: Imna
·
Övr. Katt Jag har hittat ett katthem som finns ca 1 timme bort, vilket jag blev riktigt glad över. För det andra katthemmet i min närhet är inte...
Svar
13
· Visningar
3 493
Senast: MissFideli
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp