S
Suuz
Jag har en förbannad huvudvärk pga min störst-bäst och vackrast häst. Hon gick på en dag från en snäll liten sak till en veritabel huggorm och jag KAN inte komma på hur jag ska hantera henne! Allt jag gör blir till det värre. Jag är inte lika stark och bestämd som jag brukar vara (dödsfall och annat otrevligt) och min häst verkar ha snappat upp detta. Jag erkänner, jag drämde till hästfan när hon stegrade sig åt mig i hagen... Mest för min egen säkerhet. För första gången i mitt liv har jag en gnagande rädsla i bakhuvudet när jag hanterar min häst i hagen. Tur nog ska hon bara gå på bete 1 v till.
Jag är öppen för all kritik, vad som spelar roll för mig är HUR jag ska kunna uppfostra denna sak på rätt sätt.
Senariot från igår
Hon var ovillig att fånga i hagen så jag har åkt ut varje dag med grimma och en sockerbit. Tidigare huvudskygg och svårfångad kommer hon nu när man visslar. När hon har grimman på sig får hon sockerbiten och sedan ser jag över ev sår, skor och ect. När vi är klara tar jag av grimman och klappar om henne. (har avant henne vid det mesta godis men ska sluta med denna gest redan idag).
Nyfiken som hon är går hon efter mig och börjar söka igenom mig efter mer ätbart - när hon tar tag i jackan föser jag bort henne ("skvätta vatten") och säker nej. Nu börjar hon tända på alla cylindrar. Öronen åker bak och hon sträcker ut halsen dess fulla längd, näsborrarna stora som tefat när hon långsamt öppnar munnen för att bita mig I ANSIKTET. Jag säger nej och föser bort henne igen, hon springer bort fem steg, vänder sig om och rusar mot mig i galopp. Jag drämde till henne med grimskaftet över bringan när hon var 10 cm ifrån (jag stod mitt i ett öppet fält, ensam utan mobil, klart jag var rädd!). Hon backade nått steg och gjorde en ansats till stegring. Nu var jag förbannad, men min ilska gör henne hundra gånger värre så jag sträckte fram handen och hon luktade på den, skakade och såg rädd/förvirrad ut. Jag knäppte på grimman snabbt och började leda runt henne på fältet (mest för att få mitt lugn tillbaka). När hon var lugn igen gick jag till staketet, släppte jag henne och ålade ut.
Hästen hatar ordet "Nej", hon avskyr när jag föser bort henne. När hästen sådeles inte uppför sig spänner jag mig, när jag spänner mig blir hästen ännu mer på, då blir jag arg och hon svarar på min ilska. Alla fel är mina, inte hästens. Hon testar att trycka på de knappar jag har, och för tillfället orkar jag inte. Detta är en högintellegent häst som nu vid 4 års ålder klättrar i rang i hagen (eg när mitt problem började) hon är stor också med sina 175 cm. Och jag kan inte låta henner driva med vinden, hon har eksem som behöver skötas om och dessutom kan det komma andra i hagen. Hon har tidigare betett sig lika dant i ridhus men det har jag succesivt tränat bort.
Ursäkta mitt långa inlägg, låg och funderade på mitt scenario halva natten. All konstruktiv kritik mottages tacksamt, liknande berättelser. Allt som kan tänkas hjälpa!
Jag är öppen för all kritik, vad som spelar roll för mig är HUR jag ska kunna uppfostra denna sak på rätt sätt.
Senariot från igår
Hon var ovillig att fånga i hagen så jag har åkt ut varje dag med grimma och en sockerbit. Tidigare huvudskygg och svårfångad kommer hon nu när man visslar. När hon har grimman på sig får hon sockerbiten och sedan ser jag över ev sår, skor och ect. När vi är klara tar jag av grimman och klappar om henne. (har avant henne vid det mesta godis men ska sluta med denna gest redan idag).
Nyfiken som hon är går hon efter mig och börjar söka igenom mig efter mer ätbart - när hon tar tag i jackan föser jag bort henne ("skvätta vatten") och säker nej. Nu börjar hon tända på alla cylindrar. Öronen åker bak och hon sträcker ut halsen dess fulla längd, näsborrarna stora som tefat när hon långsamt öppnar munnen för att bita mig I ANSIKTET. Jag säger nej och föser bort henne igen, hon springer bort fem steg, vänder sig om och rusar mot mig i galopp. Jag drämde till henne med grimskaftet över bringan när hon var 10 cm ifrån (jag stod mitt i ett öppet fält, ensam utan mobil, klart jag var rädd!). Hon backade nått steg och gjorde en ansats till stegring. Nu var jag förbannad, men min ilska gör henne hundra gånger värre så jag sträckte fram handen och hon luktade på den, skakade och såg rädd/förvirrad ut. Jag knäppte på grimman snabbt och började leda runt henne på fältet (mest för att få mitt lugn tillbaka). När hon var lugn igen gick jag till staketet, släppte jag henne och ålade ut.
Hästen hatar ordet "Nej", hon avskyr när jag föser bort henne. När hästen sådeles inte uppför sig spänner jag mig, när jag spänner mig blir hästen ännu mer på, då blir jag arg och hon svarar på min ilska. Alla fel är mina, inte hästens. Hon testar att trycka på de knappar jag har, och för tillfället orkar jag inte. Detta är en högintellegent häst som nu vid 4 års ålder klättrar i rang i hagen (eg när mitt problem började) hon är stor också med sina 175 cm. Och jag kan inte låta henner driva med vinden, hon har eksem som behöver skötas om och dessutom kan det komma andra i hagen. Hon har tidigare betett sig lika dant i ridhus men det har jag succesivt tränat bort.
Ursäkta mitt långa inlägg, låg och funderade på mitt scenario halva natten. All konstruktiv kritik mottages tacksamt, liknande berättelser. Allt som kan tänkas hjälpa!
Mitt råd är att alltid, alltid behålla lugnet. Håll pulsen nere. Ha en långpisk med dig varje gång du går i hagen och gå till motattack om hon hoppar på dig. Hoppa fram och klatscha till! Jag hade inte tvekat att ge min häst en rejäl uppläxning rent fysisk om hon hotade mig på det viset - det tar hon. Bort ska hon med alla till buds stående medel, tills du tillåter henne att gå emot dig igen. Ta sikte på halsen och bogen, inte bakdelen, för risken är då att hon slår tillbaka och träffar dig.
