Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

[No1]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Tack för svar. Vet du om det finns några krav på motprestation för att få det, eller kan jag se det som en slags förtidspension?

Du måste utredas ordentligt. En handläggare behöver ett underlag för att kunna fatta ett beslut.
Utredning och handläggningstid varierar, många
gånger tar det flera år och prövningsturerna kan bli många och långa.

Är det den karriären du vill göra räcker det med att göra sig omöjlig och ha tålamod. Men jag tvivlar på att det är en resa du vill göra. Har du inte haft svarta tankar om dig själv och livet innan så kommer du mycket möjligt uppleva en ny nyans av svart efter att ha jagats av våra myndigheter och blivit behandlad som att du är svagbegåvad.

Mitt råd är att du tvingar dig själv att lägga den energin och det tålamodet på att hitta en person som får möjligheten att hjälpa dig överkomma alla hjärnspöken.
Du kan inte byta mentor för att du upplever att personen inte köper din egenställda diagnos som gör gällande att du är ett kroniskt hopplöst fall. Det vore tjänstefel.

Jag har träffat oroväckande många ungdomar som beskriver det du beskriver, långtifrån alla är sjuka. Oftast har de tappat tro och hopp gällande sig själva och framtiden. Ibland är det ett tillstånd som har fått växa sig starkt under många år och hunnit bli en sanning.
Vilket i sig kan ge ett sjukligt tillstånd men det behöver definitivt inte vara kroniskt.

Du är smart och skärpt, det vore väldigt sorgligt om du tillåter dig själv att inte våga leva.

 

[Rosett]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Du måste utredas ordentligt. En handläggare behöver ett underlag för att kunna fatta ett beslut.
Utredning och handläggningstid varierar, många
gånger tar det flera år och prövningsturerna kan bli många och långa.

Är det den karriären du vill göra räcker det med att göra sig omöjlig och ha tålamod. Men jag tvivlar på att det är en resa du vill göra. Har du inte haft svarta tankar om dig själv och livet innan så kommer du mycket möjligt uppleva en ny nyans av svart efter att ha jagats av våra myndigheter och blivit behandlad som att du är svagbegåvad.

Men va? Handläggningstiden för aktivitetsersättning är 4 månader ca. Visst kan man få avslag men det går att överklaga. Flera år tar det inte.
Jagats? Det är inte min erfarenhet.
Behandlad som om man är svagbegåvad?? Eh du ska nog inte uttala dig om sånt du inte vet något om.

 

[Rosett]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Tack för svar. Vet du om det finns några krav på motprestation för att få det, eller kan jag se det som en slags förtidspension?

Nej det är ingen motprestation, det är ju för unga vuxna som är långtidssjuka. Det är tidsbegränsat så det är inte som förtidspension.

 

[Smulu]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Jag fick det här mailet från min pappa idag, angående det där med stöd från föräldrar

När höstsolen strålar och oron sätter till
Så vet man inte riktigt vad det är man vill
Då är det skönt att veta, att vännen finns så när
Man sträcker bara handen, till den man håller kär
Det lugn som då känns råda, är himmelriket när.

 

[No1]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Men va? Handläggningstiden för aktivitetsersättning är 4 månader ca. Visst kan man få avslag men det går att överklaga. Flera år tar det inte.
Jagats? Det är inte min erfarenh
Behandlad som om man är svagbegåvad?? Eh du ska nog inte uttala dig om sånt du inte vet något om.

Jag har mångårig erfarenhet av rehab både i försäkringskassans system, både från gamla och nya reformen.
Tillika erfarenhet från rehabärenden i arbetsförmedlingens regi.

Det finns många som upplever det som ett rent helvete. Därmed inte alla. Hur man upplever det beror dels på handläggare och dels på hur man är som person.

 

[Hippocampus]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Om du kan få hjälp ekonomiskt av dina föräldrar skulle jag om jag var du, gå i hypnosterapi.

 

[Amehliksomorka]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Nej det är ingen motprestation, det är ju för unga vuxna som är långtidssjuka. Det är tidsbegränsat så det är inte som förtidspension.

Du måste utredas ordentligt. En handläggare behöver ett underlag för att kunna fatta ett beslut.

OK. Får leta på någon blankett hos Försäkringskassan och se vad det ger. Tack för infon.

 

[yllva]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Vanligt försörjningsstöd från kommunen är jag ju dessvärre också exkluderad från, eftersom det kräver att jag söker jobb eller studerar, och jag kan ju inte göra varken eller.

Nu vet jag att det kan se olika ut i olika kommuner men i den kommunen jag jobbar så är det många som blir beviljade försörjningsstöd som varken söker jobb eller studerar. Men allt handlar ju om individuella bedömningar. Vet inte riktigt mer vad jag ska skriva här men har du frågor om försörjningsstöd så svarar jag gärna!

 

[Rosett]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Vanligt försörjningsstöd från kommunen är jag ju dessvärre också exkluderad från, eftersom det kräver att jag söker jobb eller studerar, och jag kan ju inte göra varken eller.

Om du har läkarintyg på att du inte kan jobba eller plugga så ska du kunna få försörjningsstöd.

 

[Rosett]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

OK. Får leta på någon blankett hos Försäkringskassan och se vad det ger. Tack för infon.

Här finns det mer info: https://www.forsakringskassan.se/wp...8itfUL5-ASoAYn4!/dl4/d5/L2dBISEvZ0FBIS9nQSEh/

Oj vad lång länk.

 

[MiniLi]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Men alltså - har du kontakt inom vuxenpsykiatrin idag?
Där bör det finnas personal som kan hjälpa dig att söka just den ersättning/stöd som du är berättigad till.

Och man kan bli sjukskriven även som "arbetssökande".

Sen verkar det finnas någon slags missuppfattning om att det bara är ADHD eller asperger som "räknas" som diagnoser. Så är det verkligen inte. Det finns mängder med psykiatriska diagnoser och framförallt så är det funktionsnivå som spelar roll gällande om man klarar av att jobba eller inte.

Sen vill jag också säga att jag träffar massor med vuxna människor (bra mycket äldre än dig TS) som varit sjuka och borta från arbetsmarknaden mer eller mindre hela livet och det kan faktiskt lösa sig även från en sådan situation.

 

[Elina8]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Jag har träffat en tjej som var i samma sits, hon var 25+ och hade aldrig jobbat pga psykisk ohälsa. Med lite hjälp lyckades hon till slut komma fram till att hon nog ville bli polis. Dit var ju vägen väldigt lång så då fick hon fundera på vad hon kunde göra under tiden. Hon fick berätta om sin polisdröm och vad det var som lockade, hon ville få hjälpa människor i utsatta situationer. Detta spann de vidare på och efter ett tag fick hon en praktikplats på ett äldreboende, först bara någon timma där hon följde med ut på promenader och ordnade med fika. Sen växte det efterhand som hon kände sig trygg, och hon tyckte det var roligt. Hon berättade att hon aldrig kunnat drömma om att jobba inom vården, men hon trivdes så bra. Senare blev hon erbjuden ett vikariat och ett år senare kom hon in på usk-utbildning.


Idag jobbar hon 75%. Hon fick sakta kämpa sig uppåt och har i perioder varit sjukskriven. Men det har ändå gått bra, hon trivs med sitt liv och berättade att det faktiskt hjälpt henne att hon måste gå till jobbet för att hon lovat greta en promenad till kyrkogården. Att det många dagar är jobbet som håller henne över ytan. Tidigare har minsta krav blivit totalt övermäktigt, men detta mår hon bra av.

Människor klarar så ofantligt mycket, det kan vara svårt att hitta rätt och få en verklig motivation. Hittar man något man verkligen gillar så klarar man mycket mer än man tror.

Ge inte upp, det går att lyckas och få ett bra liv även om det börjar hårt.

 

[GotAsecret]

Sv: Ung och oförmögen att arbeta samt utan framtid - finns det något för mig?

Tack för svar. Vet du om det finns några krav på motprestation för att få det, eller kan jag se det som en slags förtidspension?

Kravet är väl att du ska vara icke - arbetsför ungefär.
Sedan vill de naturligtvis att du ska göra vad du kan, för att må så bra som möjligt - och just aktivitetsersättning tillåter en hel del!
Jag är sjukskriven sedan jag gick ut gymnasiet 2005 (utan godkända betyg) i första skedet p.g.a svår panikångest och social fobi - och nu vet de inte vad de ska göra med mig, så de har förlängt akt.ers. till 2015 tror jag, på samma grunder då journalerna och vårdinsatserna är för många så att det liksom räcker och blir över för dem.
PÅ är betydligt bättre, sociala fobin borta sedan många år - men där finns annst, som var för sig kanske skulle kunna leda till jobb, men problematiken i helhet gör det inte hållbart.
Här finns skelettskador, ADHD, depression, borderline, bipoläritet, epilepsi (som förvärras vid mycket stress och andra sårbarheter) hjärtproblematik och en del annat.

Däremot uppmuntrar de ju till all form av aktivitet som jag vill/klarar av/får mig att må bättre.
Tidigare har de betalat medryttarhäst, plus busskort för att jag ska komma dit (med motiveringen "jag får komma ut, umgås med människor och djur, ta ett visst ansvar plus att ridning är väldigt bra för min kropp - balans, muskler, rörlighet och motion". Inga problem.

Idag betalar de träningskort för gym och busskort för att jag ska kunna ta mig dit - och till aktiviteter som finns runt om i stan för personer med psykisk ohälsa.
I och med att jag nu tränar så mår jag så mycket bättre på alla plan - och deras mål är ändå någon form av arbetsträning/praktik, för att man "måste" ha ett långsiktigt mål, så att man ändå väljer att leva liksom. Men sedan spelar det ingen större roll om/när man når dit.

Jag vet också att man faktiskt kan jobba till viss del (jag fick t.ex. beviljat att vara kontaktperson i upp till fem timmar i veckan, utan att det skulle påverka min ersättning negativt) plus studier i någon form.

Så aktivitetsersättning är faktiskt inte illa! Och i.o.m att det är tidsbegränsat (man får söka om!) så minskar känslan av att "nu är det kört, jag måste gå på bidrag för alltid" typ.
Så jag tycker att du ska ta hjälp av dina kontakter i vården för att få hjälp med ansökan och intyg.

Visst kan de krångla ibland, men det löser sig alltid.
Innan jag fick förlängd akt.ers nu så tog beslutet ett halvår - vilket tvingade mig till soc, men det var heller inga problem.

Jag kommer inte bli arbetsför, men jag har fått hjälp till en ganska god livskvalitet, och den hjälpen hoppas jag att du också får - för hur du än ser på dig själv så HAR du alltid ett värde.