Utmattning och stress på jobbet - akut hjälp!

[sjoberga]

Så du menar att det är ett bra argument att ha låga ersättningar att höginkomsttagarna klarar sig ändå? Det är lite omvänd logik, sjukpenning med flera reformer infördes för att utjämna klyftorna mellan rika och fattiga. Sänker du den så ökar du klyftorna.

På vilket sätt värnar det om de som inte har råd med försäkringar (eller jobb där det är en del av lönen)? Med en lägre nivå på ersättningen? Kan du förklara? Att det finns de som har sämre hjälper liksom ingen.

En lägre nivå? Det har jag inte förespråkat. Jag förespråkar samma nivå oavsett vilken lön man haft.

 

[monster1]

Men då vore det väl jättebra att jobba på att ändra det?

Det vore jättebra att göra det möjligt att variera graden av arbete och även att göra arbetslivet mer flexibelt, att man inte måste vara 100% frisk för att orka arbeta. Men jag tror inte på att göra det genom att sänka inkomsten för den som är sjuk. Det handlar snarare om att se till att vi har en arbetsmarknad där det finns utrymme för personer med en prestationsnedsättning i någon form.

 

[sjoberga]

Med den logiken borde den som jobbar 40 timmar alltid få ut högre lön än den som jobbar 30 timmar eller hur? Hur löser du det? Om inkomsten ska vara knuten i direkt proportion till antalet arbetade timmar, eller gäller det bara sjuka?

Ja, det gäller bara ersättningar som kommer direkt från staten (efter den omställningsperiod som försäkringen utgör

 

[Magiana]

Ni som är emot @sjoberga 's tanke om en tydlig ekonomisk skillnad mellan långtidsjuka och arbetande, är ni emot principen som sådan att sjuka får en lägre inkomst än arbetande? Och är det i så fall en generell princip som ni vill ska gälla, att alla ska ha samma inkomst i samhället?
Eller är ni för en inkomstskillnad men att det är lägstanivån på ersättningen som ni tycker ska vara högre? Hur stor bör den i så fall vara?

Givetvis är jag inte emot en inkomstskillnad. Det är lägstanivån som behöver vara tillräcklig. Existensminimum är inte tillräckligt.

 

[monster1]

Om man inte är intresserad av att ha djur, vad är rimligt att en "meningsfull fritid" kostar (i pengar och i tid, t ex per vecka)?

http://www.konsumentverket.se/Vart-...r/Hushallets-kostnader/Kostnader-for-kvinnor/
http://www.konsumentverket.se/Vart-...ingar/Hushallets-kostnader/Kostnader-for-man/

 

[Thaliaste]

Vad spelar tid för roll om man lever på sjukersättning, då är väll tid i stort sett det enda man har?

Var det en fråga till mig? Jag skrev i alla fall om tid. Om jag inte kan rida mina hästar eller hälsa på min vän Joel för att jag behöver tiden för att återhämta mig efter jobbet så spelar det i högsta grad roll vad som anses vara en rimlig levnadsstandard när det gäller fritid och hobbys. För ifall jag inte orkar med det som anses vara en rimlig levnadsstandard så kan jag ansöka om sjukersättning på deltid på att jag orkar med hästar och umgänge. Frågan är ju densamma som vi återkommer till hela tiden; vad är rimligt att samhället betalar gemensamt för? Den frågan gäller ju alla våra socialförsäkringar och bidrag, inte bara sjukersättning, så sjukersättningen kan ju inte heller vara ett undantag. Om vi inför ett privat sjukförsäkringssystem istället för det allmänna så kan man ju välja lite mer själv vad man vill ha för paket, men jag tycker inte privata sjukförsäkringar som huvudsystem är ett önskvärt alternativ.

 

[Thaliaste]

Givetvis är jag inte emot en inkomstskillnad. Det är lägstanivån som behöver vara tillräcklig. Existensminimum är inte tillräckligt.

Vad är tillräckligt då?

 

[Lobelia]

Ja, det gäller bara ersättningar som kommer direkt från staten (efter den omställningsperiod som försäkringen utgör

Nu kommer inte sjukersättningen direkt från staten utan från de sociala avgifter (som man avstått ifrån löneutrymmet) man betalar in för att täcka arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring. Staten har i många år gått med vinst även om det nog är tveksamt om den gör det nu.
Varför ska det bara vara rättvisa på ett område och inte andra områden?

 

[Squie]

Jag skulle vilja veta vilken arbetsorganisation som klarar av att en anställd kommer o utför arbete på ytterst låga procent?

 

[Lobelia]

En lägre nivå? Det har jag inte förespråkat. Jag förespråkar samma nivå oavsett vilken lön man haft.

Du förespråkar en lägre nivå än nu....

 

[Thaliaste]

http://www.konsumentverket.se/Vart-...r/Hushallets-kostnader/Kostnader-for-kvinnor/
http://www.konsumentverket.se/Vart-...ingar/Hushallets-kostnader/Kostnader-for-man/

Ok, så 640 kr är vad du tycker att man bör kunna lägga på sin fritid? Med det känns det som att det finns utrymme för både att fika med sina vänner och en resa någon gång ibland. Om 640 kr i månaden räcker för att man ska ha den så kallade meningsfulla fritiden (inklusive fika, hundar, resor etc), så menar jag att det går att lyckas med även med lägre inkomster. Då håller jag också med dig om att det kan vara rimligt med den nivån. Dock ser jag inte att sjukersättningen på grund av det inte skulle kunna vara lägre än en låginkomsttagarens inkomst.

Jag tycker dessutom att tandvårdåtgärder borde ersättas på samma sätt som övrigt sjukvård, för dem med lägst inkomst, t ex om man har sjukersättning.

 

[monster1]

Var det en fråga till mig? Jag skrev i alla fall om tid. Om jag inte kan rida mina hästar eller hälsa på min vän Joel för att jag behöver tiden för att återhämta mig efter jobbet så spelar det i högsta grad roll vad som anses vara en rimlig levnadsstandard när det gäller fritid och hobbys. För ifall jag inte orkar med det som anses vara en rimlig levnadsstandard så kan jag ansöka om sjukersättning på deltid på att jag orkar med hästar och umgänge. Frågan är ju densamma som vi återkommer till hela tiden; vad är rimligt att samhället betalar gemensamt för? Den frågan gäller ju alla våra socialförsäkringar och bidrag, inte bara sjukersättning, så sjukersättningen kan ju inte heller vara ett undantag. Om vi inför ett privat sjukförsäkringssystem istället för det allmänna så kan man ju välja lite mer själv vad man vill ha för paket, men jag tycker inte privata sjukförsäkringar som huvudsystem är ett önskvärt alternativ.

Vad har du fått det ifrån? Om du saknar energi efter jobbet så är det absolut en varningsignal, men inget du kan bli sjukskriven för. När det gått så långt däremot att du är suicidal så brukar det gå bättre att bli sjukskriven. Om din nedstämdhet sedan gör att du inte kan arbeta så kan det i förlängningen göra att du får sjukersättning om man anser att du inte går att rehabilitera tillbaka till arbetslivet. Några hästar lär du dock inte ha råd med när du sedan lever på sjukersättning däremot så kommer du ha massor av tid, energin kan jag dock inte svara för den brukar vara låg när man är deprimerad så låg att man inte orkar sköta sin hygien eller sitt hushåll i perioder.

 

[monster1]

Ok, så 640 kr är vad du tycker att man bör kunna lägga på sin fritid? Med det känns det som att det finns utrymme för både att fika med sina vänner och en resa någon gång ibland. Om 640 kr i månaden räcker för att man ska ha den så kallade meningsfulla fritiden (inklusive fika, hundar, resor etc), så menar jag att det går att lyckas med även med lägre inkomster. Då håller jag också med dig om att det kan vara rimligt med den nivån. Dock ser jag inte att sjukersättningen på grund av det inte skulle kunna vara lägre än en låginkomsttagarens inkomst.

Jag tycker dessutom att tandvårdåtgärder borde ersättas på samma sätt som övrigt sjukvård, för dem med lägst inkomst, t ex om man har sjukersättning.

Det är vad konsument verket anser är rimligt jag bara antar att det ligger någon rimlighet bakom det.

 

[Lobelia]

Om vi inför ett privat sjukförsäkringssystem istället för det allmänna så kan man ju välja lite mer själv vad man vill ha för paket, men jag tycker inte privata sjukförsäkringar som huvudsystem är ett önskvärt alternativ.

Ledsen om det blev ett "fulcitat" med meningen tagen ur sitt sammanhang, men det är en intressant frågeställning.

En definition på nivån på den allmänna sjukförsäkringen kan uttryckas i att den bör vara så bra att den ger en så pass hög ersättning att 75% (procenten tagen ur luften men någonstans där många tycker den är acceptabel) av befolkningen inte väljer att teckna en extra försäkring för att klara sig- alltså de som tecknar för att klara sig bra/mycket bra oräknade. Om stora delar av befolkningen tecknar en extra försäkring eller arbetsgivarna gör det för dem då fyller försäkringen inte sin funktion och det är bara de sämst lottade som tvingas klara sig på den (eller kanske inte klarar det).

 

[Lobelia]

Ni som är emot @sjoberga 's tanke om en tydlig ekonomisk skillnad mellan långtidsjuka och arbetande, är ni emot principen som sådan att sjuka får en lägre inkomst än arbetande? Och är det i så fall en generell princip som ni vill ska gälla, att alla ska ha samma inkomst i samhället?
Eller är ni för en inkomstskillnad men att det är lägstanivån på ersättningen som ni tycker ska vara högre? Hur stor bör den i så fall vara?

Jag är emot att man baserar ersättningen på något så vagt som lägsta löner som inte ens finns idag, men även om det funnits en definierad lägsta lön så är den ett dåligt mått. Den som av någon anledning anses behöva permanent försörjningsstöd (jag kan endast se sjukdom/skada som permanent men det kanske finns något mer) bör få en bit över den summa som idag ges som försörjningsstöd av mer tillfällig art.

En lämplig summa i dagsläget kunde vara försörjningsstödet + 1000 kr. Det ger inte mycket pengar men man kan har råd med busskort eller någon hobby och kanske lite lyxigare mat någon gång då och då.

 

[Lobelia]

Ok, så 640 kr är vad du tycker att man bör kunna lägga på sin fritid? Med det känns det som att det finns utrymme för både att fika med sina vänner och en resa någon gång ibland. Om 640 kr i månaden räcker för att man ska ha den så kallade meningsfulla fritiden (inklusive fika, hundar, resor etc), så menar jag att det går att lyckas med även med lägre inkomster. Då håller jag också med dig om att det kan vara rimligt med den nivån. Dock ser jag inte att sjukersättningen på grund av det inte skulle kunna vara lägre än en låginkomsttagarens inkomst.

Jag tycker dessutom att tandvårdåtgärder borde ersättas på samma sätt som övrigt sjukvård, för dem med lägst inkomst, t ex om man har sjukersättning.

Skillnaden mot låginkomsttagare är att de kan påverka sin inkomst och få den högre, som vårdbiträde så varierar lönen mellan 14.000 och 23.000 när jag skalar bort extremerna. Det är extremt få som ligger på lägstalönen hela livet ut. Och som sagt vi har ingen lägsta lön så idag skulle ersättningen ligga på minus.

 

[Vallmo]

Suck.

Till exempel någon som klarar att sköta en häst, driva blogg på nätet, skriva långa inlägg på Bukefalos, engagera sig i en hundklubb, osv. Vilket är exempel på mycket starka indikationer på att arbetsförmågan ligger över nollstrecket. då ska man erbjudas rehab och hjälp.

Vet du, ibland är den personliga problematiken (sjukdomen) större än så.
Det är en jäkla skillnad på att göra något när man mår bra (som man måste tillåtas att göra ibland - även som sjukskriven) mot att göra något när man måste.

På ett arbete måste man vara, man måste passa tider, man måste gå dit och när man är på arbetet måste man fixa situationer som uppkommer på jobbet.
I mitt fall (psykiatrin) kan det innebära att tvångsmedicinera någon och se till att patienten blir lagd i bälte.
För någon annan kan det vara att bemöta missnöjda kunder eller jobba i kassan på Ica och försöka låta bli att stressa upp sig när kön blir aslång bara för att som hjärnan är så trög (för att man är sjuk) för att man helt enkelt inte kan jobba så fort som det krävs.

Det är väldigt stor skillnad på det mot att driva en blogg eller skriva på buke mot att gå till ett arbete och kunna sköta det.

Har inte varit särskilt aktiv i den här diskussionen som har pågått ett tag nu, men vill bara säga något kort och gott.
Dina förslag låter rimliga i teorin (kanske) men i praktiken oftast inte alls.
Jag tror att det är så enkelt att du faktiskt inte på djupet vet vad du snackar om.

Hade du varit på botten någon gång så skulle du inte resonera som du gör.
Det är tråkigt att vissa måste vara med om något svårt själv för att förstå.
Det borde räcka med lite inlevelseförmåga och intresse och nyfikenhet för hur andras liv kan vara. Tyvärr saknas det helt här.

 

[kryddelydd]

Jaha. Jag har inte tid och ork med fritid just nu, jag jobbar på tok för mycket. En meningsfull fritid för mig i min situation är att ta en promenad med hundarna, att sitta på gräsmatta och umgås med dem, att träffa en kompis, att prata med en kompis i telefon.

Exakt vad av detta kräver extra inkomster - ja, hundarna (men alla på sjukersättning vill ju inte ha hundar). Vad har man rätt till för fritid, hur långt tid får den ta, hur mycket kraft får den konsumera och hur mycket får den kosta för att man ska kvala in till "rätt till, betald av skattebetalarna"?

halleluja!
obs, inte sarkastiskt.

 

[kryddelydd]

Så du jämför dina tre månader med låg inkomst med en livstid på fattigdomsgränsen? Du kunde ju bara skjuta alla större kostnader några månader framåt.

Det är väldigt få människor som under en hel livstid helt saknar arbetsförmåga inom alla jobb.
Däremot är det ganska många människor som inte själva lyckas se sina förmågor och styrkor, utan det är så lätt att se hindren och så svårt att se möjligheterna (det är det många gånger för mig också).

Visst finns det individer som helt saknar all arbetsförmåga - på grund av sjukdom eller andra skäl. Men jag tror inte att det är de få individerna som diskuteras här.

Nej, det är verkligen inte alltid som läkare och sjukvård är till hjälp.
Ibland är de instanserna lika duktiga som individen på att fokusera på hinder och svårigheter, och kanske till och med hämmar individens möjligheter att se styrkor och förmågor.
Eller så kapitulerar sjukvården i samma passivitet som den individ det gäller.
Jag tänker - faktiskt - på personer med diffus värk i rörelseapparaten.
Jag är fullt på det klara med att det är ett lidande att ha värk och spänningshuvudvärk.
Men jag är inte övertygad om att man mår bättre i största allmänhet av att inte jobba.
Jag är mer säker på att man mår bättre i största allmänhet av att göra något vettigt, att fokusera tankarna på annat än sitt lidande och sina symtom och sina svårigheter.

 

[Magiana]

Vad är tillräckligt då?

Frågan är svår. Någonstans mellan 500-1000 över det som krävs för vardagsutgifterna, tror jag är lämpligt.