Jag brukar ju säga att djur vet mer än vi anar, jag har ju en historia med diskbråck i ryggen och kotförskjutning, vården kunde inte fixa det utan operation där risken att bli förlamad var alldeles för hög men det fixade gårdens avelstjur på förra stället jag bodde på, han tryckte och lyfte ryggen rätt och sen dess har jag inte mycket problem längre med ryggen, efter detta döpte vi honom till tjuropraktorn.

Han var långt ifrån säker, bonden gick aldrig in i hagen han var i men jag litade fullständigt på honom och han på mig också, vi hade våra bus-bataljer där det ingick att jaga varann och alla trodde det var på allvar, ack så fel dom hade, vi hade mycket galna upptåg och det påstås ju att man aldrig ska försöka rida på en Charolaisetjur, går hur bra som helst ska jag meddela.