Blev lite mer sömn i natt, nånstans runt fyra timmar totalt. Alltid nåt.
Nu sitter jag och mår skit både psykiskt och fysiskt. Jag är såååå himla trött på att vara jag
Jag vill bara vara normal (vad det nu är) och inte tänka så överdrivet mycket jämt. Vill liksom kunna vakna och äta frukost och bara göra, inte vakna och få ångest och inte kunna äta frukost fast veta att jag borde och samtidigt inte vilja och bara, blä. Men samtidigt vill jag ha en kropp jag inte äcklas av och jag vill inte INTE ha kontroll.
Och jag vill/kan/vågar/orkar inte börja jaga nån slags hjälp, vet att jag BORDE men nej.
Hatar att vara såhär tudelad hela tiden också, vore fint om hjärnan iallafall kunde välja ett spår och inte på samma gång tänka på vad jag BORDE göra och komma med saker som "jag borde för jag är skyldig min häst det för att kunna och orka rida henne på ett bra sätt" och samtidigt tänka jag jag KÄNNER för och säga saker som "jag klarar mig utan den och den måltiden och går jag bara ner lite så blir jag lite mindre äcklig och dessutom lättare för hästen att släpa runt på"
Hatar hatar hatar min idiothjärna, varför kan den inte bara vara normal
Jaja nu rantade jag iväg igen om sånt jag inte skulle så skjut mig då (det vore for real ganska skönt om nån gjorde det men vore inte bra för hästarna och hundarna...)
