Det förstås, det lägger sig på håret som på spionen. Sån snö är mysig faktiskt, det håller jag med om. Att gå på riktig snö också för där halkar man mindre, men här känns mest slaskigt, om det inte just snöat. Minns förra vintern när det snöade så där "på riktigt" första gången för vintern och jag var ute med spionen en sen kväll. Det var otroligt rofyllt och vackert. Inte kallt trots minusgrader, snön lade sig på oss och det knarrade mysigt under våra fötter, inte alls halt. Det var helt annorlunda morgonen efter dock.
Regn kan jag ändå tycka är lite mysigt det också ibland (även om det också suger ibland förstås), både lite regn och ösregn. Jobbigt med glasögonen och att bli blöt. Äger inga regnkläder eller gummistövlar så får byta kläder när jag kommer hem, blir plaskblöt. Ändå kan jag känna någon form av rofylld charm i det om jag inte har ont någonstans eller är stressad av det. Men skönt med skogspromenader med hundarna i regn i alla fall ibland. Spionen är inte vansinnigt förtjust i regn, men när han gått några meter rör det honom inte och han spatserar på som vanligt och upptäcker världen (kanske är det hans nyfikenhet och intresse för att upptäcka som smittar av sig), rottweilern beter sig som om jorden går under dock, stackaren.