Det är inte bra för mig att vara så här trött. Jag är i en slags sorg i dag, jag har väl varit det ett tag men det är nog först i dag jag erkänner att jag sitter där jag satt med min gamla hund för många år sedan fast nu med min gamla kisse. Hon och jag, alltid i ur och skur

Jag tror det här är hennes sista sommar och jag kommer behöva avgöra när det är nog helt enkelt. Det är inte tid nu, det vet jag men den kommer komma, kanske om några veckor eller månader, kanske om nåt år men den kommer komma och jag kommer behöva avgöra när det är nog och det är svårt men hon ska inte behöva lida. På min gamla hund var det ändå så tydligt, en morgon kom hon in till mig och jag såg i hennes ögon att det var dax, hon var klar. Hon somnade in hemma i min famn den dagen med veterinärens hjälp. Jag hoppas jag kan ge kisse samma fina avslut den dagen det är dax.
Just nu är hon nere och jagar i hästhagen, inte tipptop i dag men hon är okej. Jag önska hon kunde bli alla fall 18 år som min förra kisse, men så kommer det inte bli tyvärr. Hon är den sista biten till ett tidigare liv som är kvar. När hon är borta är hela den biten borta för alltid.
Sorry min deprimerande novell här men behövde få ventilera av mig lite...