Vad gör vi? Kids edition del 5

[turbofling]

Efter vårt femte barn födde så min svärmor att "nu räcker det med barn för er". Precis som att hon hade rätt att bestämma det.

Vi har fyra döttrar och yngsta är en pojke. Ni kan inte ana hur många gånger vi ( mest min man) har fått höra att nu har ni äntligen fått en pojke. Som att vi bara väntat på att få en son och nu var nöjda.

 

[zassoo]

Nu har min äldsta börjat skolan..! Var det inte nyss som hon tultade runt hemma med knubbiga fötter, nu är hon plötsligt ett skolbarn

Första lämningen gick i alla fall bra, många barn och föräldrar, vi la ytterkläder och extrakläder vid hennes hylla, hittade en plats bredvid några kompisar och sa sen hejdå. Längtar efter att få höra hur hon har haft det sen

 

[Tonto]

Jag blir tokig! Vi var på kalas igår. Det enda den som fyllde år ville prata om var att skaffa syskon (de ska få sitt andra barn nästa år), om jag och maken inte ska skaffa fler barn. Jag sa direkt att nej, jag vill inte gå igenom det igen och jag är väldigt nöjd med ett barn. Det är dessutom ett mer än jag trodde jag skulle ha. "Men det är ju så kuuuuul med syskon!", "han blir ju så ensaaaaaam utan syskon". Jag fattar, de är glada att de ska få en till. Men snälla, sluta tjata! Jag är dessutom 15 år äldre än henne, tycker det börjar bli lite sent att skaffa fler (det tog ungefär ett år innan det så att säga tog sig förra gången).

Jag blev sur och fräste ifrån. Sluta tjata!
Men på vägen hem började tankarna mala, är jag ego som "förvägrar" min son syskon? Jag själv har två och älskar dem, även om vi bråkade en hel del som små. Egentligen vet jag var jag står, men att höra det konstanta malandet om fler barn från flera håll och kanter.. Det frestar på.

Varför kan jag inte få vara nöjd med ett barn som jag älskar och kan ge mitt allt för?

Jag hatade mina syskon under uppväxten, idag har jag ingen kontakt med min syster och lite knapphändig kontakt med min bror. Min mamma gick sönder och jag såg henne inte på ett år för hon låste in sig i sovrummet och min pappa blev alkoholist pga att dom inte orkade med.


Så nej det är inte alltid roligt med syskon. Speciellt om föräldrarna inte orkar med. Bättre att inse vad man orkar och ge barnet en bra uppväxt.

 

[Midsommarblomster]

Jag har nog aldrig fått frågan om syskons vara eller icke-vara på det sättet, och innan vi fick barn alls så fick jag enbart frågan om jag ville ha barn vid ett tillfälle. Men jag tror att mycket beror på att vi fick vårt första barn när jag var 34 och ganska kort efter att vi gift oss. Åldern och gångordningen var väldigt normativ, så vi hann nog inte väcka några frågetecken, och syskonet kom så snabbt inpå att den som hade haft mage att fråga innan hade varit väldigt fräck. Nu har vi två, och de gånger som en tredje dyker upp på tal så har det varit i samtal med andra tvåbarnsföräldrar som varit nyfikna på hur andra tvåbarnsföräldrar tänker och känner. Jag tror att ju längre man vandrar från normen ju fler frågor dyker upp, och vi är verkligen i boxen.

 

[FeatherCloud]

Barnen är här igen Åtta dagar utan dom, bara sprungit på varandra en gång lite snabbt på byns Ica. Otroligt hur huset förändras när barnen kommer, blir fyllt av liv och meningsfullt. Och jag blir nästan som nyförälskad i dom (om man nu kan säga så om sina barn, men ni fattar ). När vi åt middag och barnen pratade på om allt från virus och pirater till enhörningar satt jag och fnissade hela tiden. Dom är så himla roliga

 

[Human]

Igår återvände vi till jobb och förskola igen efter sju veckors gemensam sommarledighet och vi längtar bara tillbaka. Vi har haft en så oförskämt fin sommar tillsammans, som till 90 % har tillbringats hemma på vår gård. Det hände att det gick en vecka utan att barnen alls hade lämnat gården, men de verkade nöjda ändå. Att bara få hänga runt, fixa och dona och umgås med våra fina ungar, vilket privilegium det har varit. Självklart har vi haft kaosdagar, och mycket syskonbråk mellan varven, skador och tårar, men den bestående känslan är att vi verkligen njöt av semestern. Och att se barnen, en 1,5-åring och en 3,5-åring, leka tillsammans gör mig helt varm. De kan ha så himla roligt ihop (när de inte försöker ha ihjäl varandra). Den här våren/sommaren har storebror H hittat till fantasilekar med jämnåriga barn och vi har fått besök av några barn som han verkligen klickat med och haft så roligt med i timmar. Och lillebror R pratade mycket redan innan sommaren men nu går det inte att få stopp på honom, han babblar konstant och har ett väldigt välutvecklat språk. Det är väldigt roligt att få inblick i vad som rör sig i en 1,5-årings huvud, det är uppenbarligen mycket.

Just nu är jag totalt opeppad på vardagsliv och höst och allt men det kommer bli bra, det också, om än inte lika bra som sommaren 2025.

 

[Midsommarblomster]

Vab med sonen som var varm och ledsen inatt, och i morse ville han inte äta sin frukost. Pratade nyss med 1177 om ett märke han fått på ryggen de senaste dagarna. Det såg först ut som ett stort myggbett och har sen dess spridit sig till en cirkelformad rodnad. Jag har inte sett någon fästing, eller spår efter någon, men man vet ju aldrig. Sköterskan ville i varje fall att vi skulle ta med honom till vårdcentralen, så nu väntar jag på att de ska ringa upp.

 

[Skrottiskrott]

Första skoldagen för vår äldsta som började i förskoleklass idag. Han var förväntansfull och lite pirrig! Lillebror har varit en sväng på förskolan och jag åkte hem med bebis och lyckades sova en timma. Välbehövligt, hon skriker och skriker om nätterna.

Åkte och hämtade två nöjda pojkar vid 12, då var ju typ hela dagen kvar så vi tog en sväng till en fin liten park och hängde där i någon timma. På väg hem undrade sexåringen om vi inte kunde dricka varm choklad hemma. Tänkte först nej, det är ju nästan 20 grader varmt ute. Sedan tänkte jag men, varför inte? Det blev mackor och varm choklad hemma, ett riktigt hemma-efter-skolan-minne för mig!

 

[sthu]

När jag lägger sonen i sängen somnar han på två röda.
När maken ska natta tar det minst en timme.

Intressant det där.

 

[sthu]

Går oförskämt bra med inskolningen på förskolan. Han älskar att vara inne och leka med traktorerna, ute är han lite mer försiktig men ändå med och leker. Äta, sova inga problem.
När jag lämnar på morgonen hinner han knappt säga hej då innan han börjar leka. Riktigt roligt att se!
Vi har dessutom fått tre dagar i veckan på förskolan, trots att vi är hemma mer än så. Det känns bra.

 

[zassoo]

En grej vi gör ibland på barnens initiativ: tar fram en faktabok om katter och så turas vi om att döpa dem till olika bra och dåliga namn. Vissa får helt normala namn som Fluffis eller Bella. Andra… inte lika normala namn 3-åringen döpte många till Pruttis eller liknande (oväntat eller hur), 5-åringen körde mer på Fluffboll och Vitnos.

Alla vi tre höll dock på att bryta ihop när vi döpte en kull med kattungar till Bus-Nos, Pelikan-Pia, Boll-Kalle och Champinjon-Hasse

 

[Nordthor]

En grej vi gör ibland på barnens initiativ: tar fram en faktabok om katter och så turas vi om att döpa dem till olika bra och dåliga namn. Vissa får helt normala namn som Fluffis eller Bella. Andra… inte lika normala namn 3-åringen döpte många till Pruttis eller liknande (oväntat eller hur), 5-åringen körde mer på Fluffboll och Vitnos.

Alla vi tre höll dock på att bryta ihop när vi döpte en kull med kattungar till Bus-Nos, Pelikan-Pia, Boll-Kalle och Champinjon-Hasse

Alltså, Champinjon-Hasse

 

[FeatherCloud]

En grej vi gör ibland på barnens initiativ: tar fram en faktabok om katter och så turas vi om att döpa dem till olika bra och dåliga namn. Vissa får helt normala namn som Fluffis eller Bella. Andra… inte lika normala namn 3-åringen döpte många till Pruttis eller liknande (oväntat eller hur), 5-åringen körde mer på Fluffboll och Vitnos.

Alla vi tre höll dock på att bryta ihop när vi döpte en kull med kattungar till Bus-Nos, Pelikan-Pia, Boll-Kalle och Champinjon-Hasse

Jag och sonen roade oss en gång väldigt länge med att hitta på alternativa namn på Hildegard av Bingen , som vi hört om i historierummet i barnradion.
Alltså typ "bullefjong av hallen", "bingebal av bången" fullkomligt jättebarnsligt och hur kul som helst

 

[Madde_padde]

De är så lyxigt med stora barn mannen jag och de två små var och storhandlade nu ikväll. De två stora snart 7 och 9 är då hemma själva, fixat sig och är redo för sängen när vi kom hem

 

[zassoo]

Jag och sonen roade oss en gång väldigt länge med att hitta på alternativa namn på Hildegard av Bingen , som vi hört om i historierummet i barnradion.
Alltså typ "bullefjong av hallen", "bingebal av bången" fullkomligt jättebarnsligt och hur kul som helst

Så kul att få vara riktigt barnslig ibland

 

[Skrottiskrott]

När jag lägger sonen i sängen somnar han på två röda.
När maken ska natta tar det minst en timme.

Intressant det där.

På frågan "Om du fick välja en superkraft, vilken skulle du välja?" så är mitt svar tveklöst att få trötta barn att somna snabbt och smidigt. Du kanske har den superkraften!

 

[Skrottiskrott]

De är så lyxigt med stora barn mannen jag och de två små var och storhandlade nu ikväll. De två stora snart 7 och 9 är då hemma själva, fixat sig och är redo för sängen när vi kom hem

Älskar att du skriver det! Jag hör bara folk som jämrar sig över att bebis- och småbarnstiden gick såååååå fort och det låter nästan som att det är något hemskt att deras barn har blivit "stora"... Det hemska vore väl motsatsen?

Det är så sorgligt att folk så sällan talar varmt om sin fina 7-åring, 11-åring, tonåring, unga vuxna...! Eller det kanske de gör, men aldrig till en småbarnsmamma och absolut inte till en med en liten bebis. "Åh, njut nu, snart är hon stor och då vill hon inte vara sådär nära hela tiden". Ja, jag njuter och jag VET att det går fort, jag vet också att det är urmysigt med en nyfödd bebis sovande på en - men jag förstår snabbt att personen i fråga INTE har haft en kolikbebis eller en treåring med nattskräck.

Var ålder har väl sin charm och att tiden går kan vi ju inte göra något åt, så det är så dumt att inte omfamna varje ålder på sitt sätt. Minns en mamma som sa till mig när jag väntade mitt första barn "Åh det är så underbart att få barn och vet du, det blir bara bättre och bättre för varje år! Du har så mycket att se fram emot!". Det var så befriande och härligt att höra! Men hon är också den enda jag har hört säga så. Tycker att det var underbart att läsa att det är lyxigt med stora barn, mer sånt!

 

[FeatherCloud]

Älskar att du skriver det! Jag hör bara folk som jämrar sig över att bebis- och småbarnstiden gick såååååå fort och det låter nästan som att det är något hemskt att deras barn har blivit "stora"... Det hemska vore väl motsatsen?

Det är så sorgligt att folk så sällan talar varmt om sin fina 7-åring, 11-åring, tonåring, unga vuxna...! Eller det kanske de gör, men aldrig till en småbarnsmamma och absolut inte till en med en liten bebis. "Åh, njut nu, snart är hon stor och då vill hon inte vara sådär nära hela tiden". Ja, jag njuter och jag VET att det går fort, jag vet också att det är urmysigt med en nyfödd bebis sovande på en - men jag förstår snabbt att personen i fråga INTE har haft en kolikbebis eller en treåring med nattskräck.

Var ålder har väl sin charm och att tiden går kan vi ju inte göra något åt, så det är så dumt att inte omfamna varje ålder på sitt sätt. Minns en mamma som sa till mig när jag väntade mitt första barn "Åh det är så underbart att få barn och vet du, det blir bara bättre och bättre för varje år! Du har så mycket att se fram emot!". Det var så befriande och härligt att höra! Men hon är också den enda jag har hört säga så. Tycker att det var underbart att läsa att det är lyxigt med stora barn, mer sånt!

I min kompiskrets tycker jag mest att det låter "håll ut, det blir bättre" Inte minst från mig. Jag tycker barnen blir roligare och roligare ju äldre de blir. Visst var det något speciellt med det lilla knytet som sov i famnen och kramade ett pekfinger med hela sin lilla hand, men på det stora hela, bebistiden har inget mot nu

Min sjuåring kan tex både hjälpa till med saker hemma, vill läsa roliga böcker och prata om intressanta grejer, och sen vilja kramas massor. Nästan fyraåringen börjar lära sig rimma, sjunger och dansar, har äntligen fått lite bukt med sitt treårshumör och ritar fantastiska glada gubbar och bebisar och kommer in och kryper ner hos mig varje natt. Det t finns ju inget bättre än barn som börjar bli stora

 

[Jahopp]

Det är så sorgligt att folk så sällan talar varmt om sin fina 7-åring, 11-åring, tonåring, unga vuxna...! Eller det kanske de gör, men aldrig till en småbarnsmamma och absolut inte till en med en liten bebis. "Åh, njut nu, snart är hon stor och då vill hon inte vara sådär nära hela tiden". Ja, jag njuter och jag VET att det går fort, jag vet också att det är urmysigt med en nyfödd bebis sovande på en - men jag förstår snabbt att personen i fråga INTE har haft en kolikbebis eller en treåring med nattskräck.

Fick höra "du kommer sakna när han är såhär liten, för när han blir vuxen kommer du behöva dela honom med andra" av min svärmor... haha va? Det bekräftade iaf mina misstankar jag haft sen innan jag ens träffade henne, om att hon känner så gällande sambon min
"Bli aldrig en SÅN mamma, jahopp" tänkte jag

 

[Snubbelfot]

Jag tycker barnen blir roligare och roligare ju äldre de blir. Visst var det något speciellt med det lilla knytet som sov i famnen och kramade ett pekfinger med hela sin lilla hand, men på det stora hela, bebistiden har inget mot nu

Så tycker faktiskt jag också. Visst var det häftigt med bebistiden, men för vår del förmörkades den av att killarna framför allt hade väldigt ont i magen och vi sov oerhört dåligt fram tills de var drygt 2 år. Så dåligt att jag fortfarande har vad som verkar som irreversibla effekter av stressen som sömnlösheten gav. Idag sover de fantastiskt mycket mindre dåligt, ibland sover båda två stabila hela nätter i egen säng. Numera är faktiskt läggningen min höjdpunkt på dagen. Vi följer en närmast OCD-strikt kvällsrutin som innefattar bokläsning med andra föräldern och en massa annat, och avslutas med att jag ligger mellan killarna och håller om dem båda samtidigt, vi pratar litet om dagen som varit och om nästa dag, och de somnar för det mesta på en kvart.