Vad gör vi? Kids edition del 5

Bukefalos 30 år!

Mina barn deklarerade för mig igår att de tycker att jag hämtar dem alldeles för tidigt från fritids 😅. Jag kom vid 15.30 igår eftersom vi skulle på simskola så idag har jag lovat att komma vid kl 16 som är deras egentliga sluttid. De var inte helt nöjda eftersom ett barn de känner minsann får vara kvar till kl 18.
Jag antar att det är positivt att de gillar fritids, men JAG vill ju sluta tidigare för att få hämta dem 🙈.
 
Mina barn deklarerade för mig igår att de tycker att jag hämtar dem alldeles för tidigt från fritids 😅. Jag kom vid 15.30 igår eftersom vi skulle på simskola så idag har jag lovat att komma vid kl 16 som är deras egentliga sluttid. De var inte helt nöjda eftersom ett barn de känner minsann får vara kvar till kl 18.
Jag antar att det är positivt att de gillar fritids, men JAG vill ju sluta tidigare för att få hämta dem 🙈.
När jag läser detta, kom ett minne upp från när jag var jämngamla med dina barn. Min mamma jobbade deltid och hämtade alltid innan mellanmål på fritids :mad:
 
Haha, och det tänker man ju skulle vara en dröm att kunna göra!
Min mamma var sjukskriven när jag var i förskoleåldern så jag gissar att jag bara hade tre timmar per dag. Jag hatade att behöva åka hem efter lunch och missa allt kul kompisarna skulle hitta på under eftermiddagen! Det har jag haft med mig med mina egna barn och stressen att hämta tidigt osv.
 
Idag fyller min lilla E 5 år! 🤩🥳 Hon har längtat sedan i våras och tvingats inse att hon fyller först i slutet av sommaren. Räknat ner från tre veckor, två veckor, en .. Påmint förskolepersonalen så ihärdigt att dom började sjunga redan igår när hon kom dit 😅 Och nu är dagen här ❤️ Min lilla blir 5 år och kan därmed äntligen lära sig cykla 😂 (går inte innan enligt henne själv)

Eftersom det är pappadag idag kommer hon få fira födelsedag fyra gånger den här veckan. Idag hos pappa, imorgon hos mig, kalas med släkten på lördag och kalas med kompisar på söndag. Absolut värdigt en prinsessa 😍
 
I veckan berättade jag för en vän att vi skulle gå och se den nya Paw Patrol filmen i helgen, och hen gjorde en poäng av att berätta att hens barn inte får se på Paw Patrol på grund av tempot. Jag förstår att folk gör olika val kring det här och det finns vettiga skäl, men man kan ju ha lite fingertoppskänsla. Vi har våra idéer kring vad som är bra för barnen, och inte, men går inte runt och vädrar det i tid och otid till folk som gör annorlunda. Jag blev i varje fall både lite stött och förvirrad, och trots att jag läst det mesta som går att läsa om barns skärmanvändande så läste jag på en gång till. Sen blir jag också lite irriterad på både mig själv och min vän. Det är hopplöst svårt att göra rätt som förälder idag, man behöver liksom inte spä på andras oro om det nu inte är något barn som tar uppenbar skada av något. Sen blir jag också less på mig själv som började vackla. Våra barn har tydliga restriktioner kring skärmtid överlag, vi har mest fri lek hemma, de är kreativa, är ute och blir lortiga, är trygga och råkar också tycka att Paw Patrol är kul. Gud förbjude. Nu har jag köpt biljetter och såg dessutom trailern som min vän beskrev som så fasansfull. Den verkar skitkul. Både dinosaurier, bilar, hjältar och valpar OCH ett högt tempo som jag inte ser något som helst problem med i mindre doser. So sue me.
 
I veckan berättade jag för en vän att vi skulle gå och se den nya Paw Patrol filmen i helgen, och hen gjorde en poäng av att berätta att hens barn inte får se på Paw Patrol på grund av tempot. Jag förstår att folk gör olika val kring det här och det finns vettiga skäl, men man kan ju ha lite fingertoppskänsla. Vi har våra idéer kring vad som är bra för barnen, och inte, men går inte runt och vädrar det i tid och otid till folk som gör annorlunda. Jag blev i varje fall både lite stött och förvirrad, och trots att jag läst det mesta som går att läsa om barns skärmanvändande så läste jag på en gång till. Sen blir jag också lite irriterad på både mig själv och min vän. Det är hopplöst svårt att göra rätt som förälder idag, man behöver liksom inte spä på andras oro om det nu inte är något barn som tar uppenbar skada av något. Sen blir jag också less på mig själv som började vackla. Våra barn har tydliga restriktioner kring skärmtid överlag, vi har mest fri lek hemma, de är kreativa, är ute och blir lortiga, är trygga och råkar också tycka att Paw Patrol är kul. Gud förbjude. Nu har jag köpt biljetter och såg dessutom trailern som min vän beskrev som så fasansfull. Den verkar skitkul. Både dinosaurier, bilar, hjältar och valpar OCH ett högt tempo som jag inte ser något som helst problem med i mindre doser. So sue me.
Folk…..
Alla gör sina val!

Ständig överstimulering är ju inte kul för någon.

Men att gå på äventyr med föräldrarna, se en biosalong, äta popcorn och ha ultramys är ju suveränt!
Jag ser inte att det ingår i mitt koncept kring skärmtid.
 
Folk…..
Alla gör sina val!

Ständig överstimulering är ju inte kul för någon.

Men att gå på äventyr med föräldrarna, se en biosalong, äta popcorn och ha ultramys är ju suveränt!
Jag ser inte att det ingår i mitt koncept kring skärmtid.

Håller med. Sen förstår jag att det finns en problematik med barnprogram som kan bli överstimulerande och/eller svåra att slita sig ifrån. Efter semestern har sonen varit väldigt trött efter förskolan, både blank i ögonen och gnällig. Så om de har tittat på något barnprogram på kvällen så har vi försökt välja någonting lite lugnare. "Idag är det mammas tur att välja barnprogram!" har funkat utmärkt, så har det inte behövt bli fullt blås på kvällskvisten. Dottern brukar säga att "Mamma älskar Karsten och Petra!" 😅 Men det känns ofta som att det blir så mycket "antingen eller" idag i stället för att förstå hur saker funkar och hitta en balans. Och som sagt, det kanske är enklast och funkar bäst för den familjen, det har jag verkligen inga åsikter om. Men det här att prata svepande om vad som är bra för barn och inte tycker jag ofta avslöjar en oförmåga att se saker nyanserat.
 
I veckan berättade jag för en vän att vi skulle gå och se den nya Paw Patrol filmen i helgen, och hen gjorde en poäng av att berätta att hens barn inte får se på Paw Patrol på grund av tempot. Jag förstår att folk gör olika val kring det här och det finns vettiga skäl, men man kan ju ha lite fingertoppskänsla. Vi har våra idéer kring vad som är bra för barnen, och inte, men går inte runt och vädrar det i tid och otid till folk som gör annorlunda. Jag blev i varje fall både lite stött och förvirrad, och trots att jag läst det mesta som går att läsa om barns skärmanvändande så läste jag på en gång till. Sen blir jag också lite irriterad på både mig själv och min vän. Det är hopplöst svårt att göra rätt som förälder idag, man behöver liksom inte spä på andras oro om det nu inte är något barn som tar uppenbar skada av något. Sen blir jag också less på mig själv som började vackla. Våra barn har tydliga restriktioner kring skärmtid överlag, vi har mest fri lek hemma, de är kreativa, är ute och blir lortiga, är trygga och råkar också tycka att Paw Patrol är kul. Gud förbjude. Nu har jag köpt biljetter och såg dessutom trailern som min vän beskrev som så fasansfull. Den verkar skitkul. Både dinosaurier, bilar, hjältar och valpar OCH ett högt tempo som jag inte ser något som helst problem med i mindre doser. So sue me.
Jag håller verkligen med, man har redan ständigt dåligt samvete och då vet jag ändå med mig att vi har betydligt mer regler kring skärmtid än många andra med jämnåriga barn. Vi har bara SVT play tillexempel och när barnen frågar om YouTube har vi sagt att vi inte har det, det har de köpt rakt av.
Visst är paw patrol ett program med snabba klipp osv men mina barn har älskat det i flera år och jag upplever det också som ett väldigt snällt program? Ingenting läskigt och den största skurken är en klantig borgmästare som försöker sno ballonger till sin egen stad typ?
 
Jag håller verkligen med, man har redan ständigt dåligt samvete och då vet jag ändå med mig att vi har betydligt mer regler kring skärmtid än många andra med jämnåriga barn. Vi har bara SVT play tillexempel och när barnen frågar om YouTube har vi sagt att vi inte har det, det har de köpt rakt av.
Visst är paw patrol ett program med snabba klipp osv men mina barn har älskat det i flera år och jag upplever det också som ett väldigt snällt program? Ingenting läskigt och den största skurken är en klantig borgmästare som försöker sno ballonger till sin egen stad typ?

Känner igen mig, och det är väl också just det som gör att sådana kommentarer sticker lite för de jackar i en ängslighet som redan finns. Man är redan medveten och försöker göra kloka val, så att det finns en problematik är ingenting nytt, det är liksom ständigt närvarande.

Haha, ja, precis så är det, Borgmästare Överdängare som är girig och försöker sno saker till sig själv 🤷‍♀️
 
Håller med. Sen förstår jag att det finns en problematik med barnprogram som kan bli överstimulerande och/eller svåra att slita sig ifrån. Efter semestern har sonen varit väldigt trött efter förskolan, både blank i ögonen och gnällig. Så om de har tittat på något barnprogram på kvällen så har vi försökt välja någonting lite lugnare. "Idag är det mammas tur att välja barnprogram!" har funkat utmärkt, så har det inte behövt bli fullt blås på kvällskvisten. Dottern brukar säga att "Mamma älskar Karsten och Petra!" 😅 Men det känns ofta som att det blir så mycket "antingen eller" idag i stället för att förstå hur saker funkar och hitta en balans. Och som sagt, det kanske är enklast och funkar bäst för den familjen, det har jag verkligen inga åsikter om. Men det här att prata svepande om vad som är bra för barn och inte tycker jag ofta avslöjar en oförmåga att se saker nyanserat.
det är ju jätteroligt med glada, hajpade, överstimulerade barn som tycker livet är toppen!

saker vi inte undviker är ju tex:
Barnkalas, Gröna Lund, äventyrsbad, bio, jumpyard osv

Sen har vi valt att vara rätt hårda med just skärmtid. För att det är rätt för oss. För andra behöver det inte alls vara samma regler som är rätt!
 
Känner igen mig, och det är väl också just det som gör att sådana kommentarer sticker lite för de jackar i en ängslighet som redan finns. Man är redan medveten och försöker göra kloka val, så att det finns en problematik är ingenting nytt, det är liksom ständigt närvarande.

Haha, ja, precis så är det, Borgmästare Överdängare som är girig och försöker sno saker till sig själv 🤷‍♀️
Bra tips om filmen förresten, hade missat den men den ska vi absolut se! Jag är peppad 😅
 
det är ju jätteroligt med glada, hajpade, överstimulerade barn som tycker livet är toppen!

saker vi inte undviker är ju tex:
Barnkalas, Gröna Lund, äventyrsbad, bio, jumpyard osv

Sen har vi valt att vara rätt hårda med just skärmtid. För att det är rätt för oss. För andra behöver det inte alls vara samma regler som är rätt!

Verkligen så, och bra jämförelse! Att vara överstimulerad blir ju ett problem om det blir ett marathon av det, oavsett om det är vid en skärm eller på ett äventyrsbad.

Jag tänker ibland att vi är hårda med skärmtid, och ibland tänker jag att vi kanske inte är det. Det beror kanske på vad man lägger in i begreppet. Men jag har samma sätt att se på både barnen och oss själva, och det är att tid är något dyrbart. Jag vill ju framför allt att vi ska uppleva livet tillsammans. Att göra utflykter, baka bullar, läsa (!), klättra i träd, åka till badhuset, laga mat ihop, prata, utveckla hobbies, leka utomhus i regnet och skapa riktiga relationer med riktiga människor. Att fylla livet med mycket roliga saker går före allt annat, och då finns det helt enkelt inte tid kvar till att sitta och blänga. Däremot kan jag verkligen uppskatta en riktigt bra film ibland, eller serie, och tycker att "sagor" oavsett format har en viktig plats i livet. Att lägga tyngdpunkten på att skapa ett roligt och stimulerande liv utanför skärmarna har också gjort att min ängslighet kring skärmtid har gått ner lite. När man har varit "out and about" en hel dag är det ganska mysigt med ett skumbad och barnprogram med ungar inlindade i sina morgonrockar, och jag har också lärt mig att jorden inte går under om det blir lite mer när de är hemma sjuka någon dag.

Men som du säger, det är ju verkligen olika mellan familjer. Vi har en vänfamilj där jag själv kanske anser i mitt stilla sinne att barnen har för mycket skärmtid. Samtidigt är det en riktig friluftsfamilj som seglar, vandrar eller åker skidor så fort de får en ledig stund över så även om man kan tycka vad man vill om skärmtiden så är det ju i varje fall inga stillasittande barn som inte får uppleva livet (med råge!). Andra har ingen skärm alls och ja, det finns ju verkligen ingen väg som passar alla.
 
I veckan berättade jag för en vän att vi skulle gå och se den nya Paw Patrol filmen i helgen, och hen gjorde en poäng av att berätta att hens barn inte får se på Paw Patrol på grund av tempot. Jag förstår att folk gör olika val kring det här och det finns vettiga skäl, men man kan ju ha lite fingertoppskänsla. Vi har våra idéer kring vad som är bra för barnen, och inte, men går inte runt och vädrar det i tid och otid till folk som gör annorlunda. Jag blev i varje fall både lite stött och förvirrad, och trots att jag läst det mesta som går att läsa om barns skärmanvändande så läste jag på en gång till. Sen blir jag också lite irriterad på både mig själv och min vän. Det är hopplöst svårt att göra rätt som förälder idag, man behöver liksom inte spä på andras oro om det nu inte är något barn som tar uppenbar skada av något. Sen blir jag också less på mig själv som började vackla. Våra barn har tydliga restriktioner kring skärmtid överlag, vi har mest fri lek hemma, de är kreativa, är ute och blir lortiga, är trygga och råkar också tycka att Paw Patrol är kul. Gud förbjude. Nu har jag köpt biljetter och såg dessutom trailern som min vän beskrev som så fasansfull. Den verkar skitkul. Både dinosaurier, bilar, hjältar och valpar OCH ett högt tempo som jag inte ser något som helst problem med i mindre doser. So sue me.
Jag gjorde liknande som din vän häromdagen, och har gått och ältat det sedan dess, ångrar att jag sa något… Var på föräldramöte i nioåringens klass, alla blev indelade i smågrupper där vi fick diskutera sådant som lärarna upplevt som dilemman i klassen, typ ”alla andra får”.
Ett dilemma var att ”alla andra får titta på telefon/padda innan sovdags, i sängen”, varpå en pappa säger att ja, mitt barn får ligga i sängen och titta på sin telefon för att varva ner. Varpå jag svarar ”ja, men för hjärnan blir det en uppvarvning”.

Varför valde jag att säga så? Inte en aning… Men i efterhand känner jag att det var onödigt!
 

Liknande trådar

  • Barnböcker (utbruten från Vad gör vi? Kids edition del 5)
  • Särintressen hos barn
  • Vad gör vi? CCXXX
  • Ryggsäck till första klass

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCXXXVII
  • Valvaka!
  • Webinarier/minikurser

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp