Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
De flesta verkar tro att det är tungt mentalt och att jag möter mycket trauma och sorg. Det stämmer inte alls. Det är roligt roligt roligt och ibland ganska busigt. Visst träffar jag människor som gått igenom sådant man inte ens kan föreställa sig men det är inget de går runt och smetar ut över omgivningen. De om några har insett att man behöver vara i nuet och att se vad som är gott och bra.
Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Det bästa är alla fantastiska människor som jag möter. All värme och gemenskap jag får av både kollegor och våra deltagare. det sämsta .- vet inte om det finns något?
Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Jag vet verkligen inte?
Jag har ju ett långt arbetsliv bakom mig och har inte vetat vad jag skulle bli när jag blev stor och vet det fortfarande inte. Däremot har det utkristalliserat sig att jag funkar bäst i team och att jag är bra på information och utbildning. Kanske skulle jag kunna jobba med just information? Jag har väldigt många år levt på min mun. Dvs min förmåga att uttrycka mig verbalt.
Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?
Har aldrig vetat vad jag ville bli. Kanske journalist? men jag hamnade på kulturvetarlinjen på universitetet. Den akademiska tiden avslutades abrupt av att mina föräldrar skilde sig och skrev över gården på mig. Sedan fick jag inte några studielån mer. 7 hektar åker ansågs vara för stor förmögenhet för att beviljas lån. Sedan rekryterades jag till ombudsman i Centerns Ungdomsförbund och sedan har det rullat på. Jag har bytt jobb efter några få år genom hela livet.
Jag utbildar invandrare i svenska språket och svenska samhället med sikte på arbete.Arbetar i ett privat bolag med verksamhet över hela landet. På min ort har vi 100-150 deltagare som arbetsförmedlingen köper utbildning åt av oss. Avtalen med AF löper i ett par år i taget, sedan blir det ny upphandling. Behovet kommer att kvarstå så jag hoppas kunna hålla mig kvar i den här branschen tills jag går i pension eller dör - vilket nu inträffar först.
De flesta verkar tro att det är tungt mentalt och att jag möter mycket trauma och sorg. Det stämmer inte alls. Det är roligt roligt roligt och ibland ganska busigt. Visst träffar jag människor som gått igenom sådant man inte ens kan föreställa sig men det är inget de går runt och smetar ut över omgivningen. De om några har insett att man behöver vara i nuet och att se vad som är gott och bra.
Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Det bästa är alla fantastiska människor som jag möter. All värme och gemenskap jag får av både kollegor och våra deltagare. det sämsta .- vet inte om det finns något?
Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Jag vet verkligen inte?
Jag har ju ett långt arbetsliv bakom mig och har inte vetat vad jag skulle bli när jag blev stor och vet det fortfarande inte. Däremot har det utkristalliserat sig att jag funkar bäst i team och att jag är bra på information och utbildning. Kanske skulle jag kunna jobba med just information? Jag har väldigt många år levt på min mun. Dvs min förmåga att uttrycka mig verbalt.
Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?
Har aldrig vetat vad jag ville bli. Kanske journalist? men jag hamnade på kulturvetarlinjen på universitetet. Den akademiska tiden avslutades abrupt av att mina föräldrar skilde sig och skrev över gården på mig. Sedan fick jag inte några studielån mer. 7 hektar åker ansågs vara för stor förmögenhet för att beviljas lån. Sedan rekryterades jag till ombudsman i Centerns Ungdomsförbund och sedan har det rullat på. Jag har bytt jobb efter några få år genom hela livet.
Jag utbildar invandrare i svenska språket och svenska samhället med sikte på arbete.Arbetar i ett privat bolag med verksamhet över hela landet. På min ort har vi 100-150 deltagare som arbetsförmedlingen köper utbildning åt av oss. Avtalen med AF löper i ett par år i taget, sedan blir det ny upphandling. Behovet kommer att kvarstå så jag hoppas kunna hålla mig kvar i den här branschen tills jag går i pension eller dör - vilket nu inträffar först.