Om du syftar till mitt/trådstartens exempel så är det inte en dag, precis.
Nej syftade inte längre på ditt inlägg utan rent allmänt
Men tycker det där låter som typ alla småbarnsföräldrar jag haft o göra med
Som vuxen respekterar jag andras tid i betydligt större utsträckning än vad jag gjorde som barn/tonåring (då man sågs naturligt varje dag) och ställer inte in.Ja och jag har som vuxen inte samma förväntningar på umgänge som när man var tonåring att folk inte kan,orkar eller vill umgås aktuell dag är helt okej för mig
Det är väl ännu viktigare att ha någon slags escape som småbarnsförälder, tänker jag. Men det kanske är olika det där. Jag prioriterar ju de få träffar jag bokar in, däri ligger nog skillnaden.Men tycker det där låter som typ alla småbarnsföräldrar jag haft o göra med
Jag träffar väldigt få som har småbarn tycker barnen är sjuka 90 procent av tiden.
Nä, trist det där. Då kanske de inte har så många kvar sen då.
Tills man behöver vabba, jobba över, laga bilen , däckar efter en hemsk dag på jobbet osv osv , alla är olika och har olika tid och energi och sätt att se på relationer.
Det håller jag inte med om. Det handlar ju om att ha svårigheter. Du kanske klarar sånt här utan problem, men det finns många människor som har det jättekämpigt med sånt här.
Ja men det handlar ju inte om hur du hade reagerat. Det spelar ju ingen roll om du hade tagit det bra. Det är liksom fakta att de här personerna högst troligen har dåliga erfarenheter när de försökt vara ärliga eller när de försökt säga nej. Kombinerat kanske med osäkerhet, dåligt mående mm.
Det är olika för en del är familj viktigare än allt för andra är vänner fortfarande lika viktiga men sällan är vänner mer viktiga än familjen och barnen.
Tills man behöver vabba, jobba över, laga bilen , däckar efter en hemsk dag på jobbet osv osv , alla är olika och har olika tid och energi och sätt att se på relationer.
Som jag skrev innan det är tur att man kan välja att umgås med likasinnade
Jag som vuxen ser det som mer tonårigt att tycka att andra skapar drama för att nån beter sig just som en egoistisk tonåring.Ja och jag har som vuxen inte samma förväntningar på umgänge som när man var tonåring att folk inte kan,orkar eller vill umgås aktuell dag är helt okej för mig
Som jag skrivit flera gånger nu man är olika.
Läs vad jag svarade på.
De flesta vill ju känna att andra uppskattar deras sällskap. Att vara med nån tycker det kvittar lika om man är där - då är jag hellre själv än i den personens sällskap. Jag är hellre ensam själv än ensam tillsammans.
Intressant! Jag känner två personer som a) känner sig väldigt ensamma och b) väljer bort folk, och när de bortvalda blir ledsna, säger att de inte orkar med ”drama” avslutar de få nära relationer de har.
Ja, jag ser det som en aning tonårigt att fritt välja tid/ datum, och sen omboka det typ fyra gånger i rad. För att sen avboka. Och sen börja om igen.
Om du ofta avbokar för att du inte har lust, aldrig vill boka in i förväg, och generellt är tydlig mot de du träffar att det gör dig detsamma om de är där, så kan ju det bidra till att de inte heller prioriterar dig. När man har småbarn så har man ju mindre ledig tid, och då försvinner väl de där som inte tyckte det var så viktigt att ses lätt. För ingen av parterna prioriterar att hålla kontakten.
