Vänner som avbokar och ombokar

[hollypolly]

Vi ser nog väldigt olika på vad som är drama och vad som är respekt för andra människors tid.

Det är inte drama att bli ledsen av någon som gång på gång bokar av för att den inte vill, orkar eller har tid - det vet man väl när man bokar om man har tid eller inte? Orkar är också det egna ansvaret att se till att man gör, vill är just respektlöst att säga först att man vill och sen bara skita i det. Du påpekar gång på gång vad som är drama som tonåringar ägnar sig åt och många andra tycker precis tvärt om - att det är tonåringar som är respektlösa och egoistiska i vad de vill för stunden är det som de gör.

Nu pratar vi INTE om avbokningar pga orsaker som sjukdom, jobb osv - utan just om vad personen har lust till för stunden.

Och hur vet du att ts kompis avbokar för hon inte känner för det för stunden?!

 

[Lingon]

Hur ser du på att respektera andra människors tid?
Empati? dvs förstå att om man gång på gång blir avbokad för att nån inte orkar - kan man känna sig bortvald? Är det verkligen så svårt att förstå?

Sen är det ju också så att man kan ju ha lagt energi på att ha tid att träffas och man kan ha valt bort annat för att ha energi att träffas och ställer den andra in lättvindigt eller frekvent så blir iaf jag mindre benägen att ordna så att jag har tid och energi för den personen i framöver.

 

[monster1]

Det hade blivit en mycket trevligare diskussion om du läst vad jag skrivit. Oförutsedda händelser räknar jag INTE in i den här diskussionen. Jag räknar bara med sånt man kan förutse om man tänker efter lite. T.ex. inte bara bokar in en träff efter jobbet utan att först fundera igenom hur rimligt det är att man kommer orka/ha lust med den aktiviteten efter att ha jobbat en hel dag.

Men livet består väll i stort sett altid av relativt stor mängd oförutsedda eller icke styrbara händelser.

 

[skiesabove]

Jag kan svara att det är stor skillnad på att inte orka och att inte orka.
Det kan hända saker på kort varsel som gör att man inte orkar, men vet man att det sociala batteriet behöver laddas för att man ska orka så ser man till att ladda det - allt annat är respektlöst.

Vänta nu, är det respektlöst att misslyckas med att ladda sina sociala batterier? Det låter helt sjukt.

 

[Lingon]

Men livet består väll i stort sett altid av relativt stor mängd oförutsedda eller icke styrbara händelser.

Nja, jag håller inte med. Väldigt mycket av det som händer en vanlig vardag faller inom ett normalspann.

Oförutsedda händelser ser jag som t.ex. (men inte uteslutande):
-Plötslig sjukdom (allt från förkylning till allvarlig) hos en själv eller någon man behöver ta hand om (människa eller djur)
-Den som skulle passat ens barn har fått förhinder och aktiviteten är inte av det barnvänliga slaget
-Behöva jobba över med kort varsel
-Tågen är inställda och man kan inte ta sig till platsen man ska träffas på annat sätt

 

[Lingon]

Vänta nu, är det respektlöst att misslyckas med att ladda sina sociala batterier? Det låter helt sjukt.

Det är respektlöst att inte ha det man bokat in med en vän i ekvationen. Om man t.ex. ska träffa vän A på söndagen och detta är inbokat sedan flera veckor tillbaka. Man vet om att ens sociala batteri är begränsat men trots det träffar man vän B spontant för en heldag på lördagen vilket gör att ens sociala batteri är helt slut på söndagen. Då har man prioriterat den spontana träffen med B istället för den som sedan flera veckor var planerad med A trots att de tidsmässigt inte krockar.

 

[cirkus]

Vänta nu, är det respektlöst att misslyckas med att ladda sina sociala batterier? Det låter helt sjukt.

Om man inte ens försöker ja. Att lägga ansvaret på den som blir bortvald och kallar det för tonårsdrama. Ja.

 

[skiesabove]

Men om vi säger att personen avbokar pga att dom känner att dom inte vill.

Är det verkligen respektlöst? Är det inte mer respektlöst att gå på träffen medans dom inte vill, att dom sitter där och är trött, stressad, oengagerad etc?

Varför är inte "jag vill inte just nu" en godkänd anledning?

Jag tror att vi har hamnat i den där diskussionen vi haft förut, gällande olika syn på vänskapsrelationer. Olika förväntningar på vilka "rättigheter och skyldigheter" man har...

Enkel lösning, sluta boka in saker med den här personen. Ryck på axlarna och gå vidare.

 

[hollypolly]

Hur ser du på att respektera andra människors tid?
Empati? dvs förstå att om man gång på gång blir avbokad för att nån inte orkar - kan man känna sig bortvald? Är det verkligen så svårt att förstå?

Det är absolut inte svårt att förstå att alla har olika förväntningar på relationer men varför inte umgås med folk man klickar med helt enkelt?

Om man inte ens försöker ja. Att lägga ansvaret på den som blir bortvald och kallar det för tonårsdrama. Ja.

Umgås med likasinnade så slipper man missförståndet.

 

[cirkus]

Och hur vet du att ts kompis avbokar för hon inte känner för det för stunden?!

Jag gissar att om det sker så frekvent så handlar det om just personens lust för stunden

 

[LenaH]

Men livet består väll i stort sett altid av relativt stor mängd oförutsedda eller icke styrbara händelser.

Nej, det tycker jag faktiskt inte?
Mitt liv är tämligen inrutat (för att jag vill ha det så), det mest dramatiska som händer är väl att tunnelbanan är försenad. Ungefär.

*kl* Rent generellt så självklart kan saker hända och naturligtvis kan man känna bristande ork och det är självklart ok, vad det handlar om här är ju återkommande avbok och då tröttnar iaf jag.

Apropå att vara vuxen så ligger en del i att känna sig själv och veta vad man orkar, jag skulle själv inte tacka ja till aktiviteter på vardagar, inte ens en fika för jag vet att jag inte orkar.

 

[skiesabove]

Det är respektlöst att inte ha det man bokat in med en vän i ekvationen. Om man t.ex. ska träffa vän A på söndagen och detta är inbokat sedan flera veckor tillbaka. Man vet om att ens sociala batteri är begränsat men trots det träffar man vän B spontant för en heldag på lördagen vilket gör att ens sociala batteri är helt slut på söndagen. Då har man prioriterat den spontana träffen med B istället för den som sedan flera veckor var planerad med A trots att de tidsmässigt inte krockar.

Sure, men är det verkligen en sån situation vi pratar om här?

Eller, om det är den här situationen, så kanske vän A behöver justera sina förväntningar på personen. Det är ok att tycka att det är tråkigt, men jag tycker fortfarande inte att ansvaret för A's känslor ligger på personen som avbokat.

Det är deras liv att göra som dom vill med, om dom inte prioriterar A på det viset som A vill ha det i vänskapsrelationer så är det så det är. För A's skull är det bäst att sluta boka in saker med personen och gå vidare.

 

[hollypolly]

Jag gissar att om det sker så frekvent så handlar det om just personens lust för stunden

Okej och ts har nämnt att personen har småbarn min tro är då vabb/sjuka barn står bakom många återbud för det är min erfarenhet av föräldrar med mindre barn

 

[monster1]

Hur ser du på att respektera andra människors tid?
Empati? dvs förstå att om man gång på gång blir avbokad för att nån inte orkar - kan man känna sig bortvald? Är det verkligen så svårt att förstå?

Jag gör så att människor som pratar mycket om att andra människor ska respektera deras tid undviker jag helt. Jag kan inte styra över mitt mående inte från dag till dag och inte från timme till timme, tyvärr. Samhällets krav på hur jag ska fungera som individ gör att jag hela tiden lever över min förmåga och därmed ständigt blir fysiskt sjuk eller rasar. Jag kan inte kosta på mig att umgås med människor som pratar om respekt för deras tid, de får gärna behålla hela sin tid för sig själva och blanda in mig så lite som möjligt i det.

Jag accepterar att människor känner sig bortvalda och under många många år fortsatte jag att göra saker när det fick mig att må dåligt just för att inte riskera att göra någon annan ledsen. Nu kan jag inte det längre så det är inte ens ett val jag behöver göra. Jag umgås bara med mina vänner och mina vänner är mina vänner för att vi gillar varandra som vi är, så där är det inga "respektera min tid personer".

Jag kan också bli ledsen och känna mig ensam när saker blir inställda med någon man verkligen ville träffa, men det är ju mina känslor och har mer med mig att göra än att den här vännen var tvungen att ställa in. Speciellt som jag träffar en del av mina vänner väldigt sällan och det är styrt till att någon av oss måste förflytta sig någonstans mellan 40 och 50 mil. Men det är som det är och vi har alla våra anledningar, jag litar på att mina vänner vill umgås med mig.

 

[Lingon]

Sure, men är det verkligen en sån situation vi pratar om här?

Eller, om det är den här situationen, så kanske vän A behöver justera sina förväntningar på personen. Det är ok att tycka att det är tråkigt, men jag tycker fortfarande inte att ansvaret för A's känslor ligger på personen som avbokat.

Det är deras liv att göra som dom vill med, om dom inte prioriterar A på det viset som A vill ha det i vänskapsrelationer så är det så det är. För A's skull är det bäst att sluta boka in saker med personen och gå vidare.

Ja, alltså, den vännen hade jag ju inte bokat in saker med så många gånger till efter en sån situation.

 

[skiesabove]

Ja, alltså, den vännen hade jag ju inte bokat in saker med så många gånger till efter en sån situation.

Bra! Gör inte det .

Det blir bara jobbigt för alla inblandade när man försöker få ihop relationer där förväntningarna på varandra missmatchar.

 

[cirkus]

Men om vi säger att personen avbokar pga att dom känner att dom inte vill.

Är det verkligen respektlöst? Är det inte mer respektlöst att gå på träffen medans dom inte vill, att dom sitter där och är trött, stressad, oengagerad etc?

Varför är inte "jag vill inte just nu" en godkänd anledning?

Jag tror att vi har hamnat i den där diskussionen vi haft förut, gällande olika syn på vänskapsrelationer. Olika förväntningar på vilka "rättigheter och skyldigheter" man har...

Enkel lösning, sluta boka in saker med den här personen. Ryck på axlarna och gå vidare.

Jag tycker att "jag vill inte just nu" är respektlöst faktiskt. Den andra parten har kanske tackat nej till annat för att man bestämt nåt med en som i slutänden "inte känner för". Du tycker alltså att det är helt okej och inget att bry sig om?

 

[monster1]

Nej, det tycker jag faktiskt inte?
Mitt liv är tämligen inrutat (för att jag vill ha det så), det mest dramatiska som händer är väl att tunnelbanan är försenad. Ungefär.

*kl* Rent generellt så självklart kan saker hända och naturligtvis kan man känna bristande ork och det är självklart ok, vad det handlar om här är ju återkommande avbok och då tröttnar iaf jag.

Apropå att vara vuxen så ligger en del i att känna sig själv och veta vad man orkar, jag skulle själv inte tacka ja till aktiviteter på vardagar, inte ens en fika för jag vet att jag inte orkar.

Vad skönt det låter, i mitt liv är det alltid något som händer. Något jobbdrama som dränerar en (väldigt många av dom), djur som blir sjuka, förälder som drabbas av något, vänner som drabbas av saker, saker går sönder och kostar jättemycket pengar, folk dör (hela tiden verkar det som) och gör andra väldigt ledsna, deras djur dör också (vilket också gör dom ledsna), deras barn blir sjuka, deras djur blir sjuka, deras bostäder går sönder, det kommer en jävla pandemi, det är 17 krig osv osv. Saker som påverkar min ork i livet.

 

[Lingon]

Nej, det tycker jag faktiskt inte?
Mitt liv är tämligen inrutat (för att jag vill ha det så), det mest dramatiska som händer är väl att tunnelbanan är försenad. Ungefär.

*kl* Rent generellt så självklart kan saker hända och naturligtvis kan man känna bristande ork och det är självklart ok, vad det handlar om här är ju återkommande avbok och då tröttnar iaf jag.

Apropå att vara vuxen så ligger en del i att känna sig själv och veta vad man orkar, jag skulle själv inte tacka ja till aktiviteter på vardagar, inte ens en fika för jag vet att jag inte orkar.

Jag tror att folk som avbokar ofta brister i just det jag fetade i ditt inlägg. De känner inte sig själv och tänker inte efter före utan kör bara på och då behöver en del saker avbokas.

 

[cirkus]

Jag gör så att människor som pratar mycket om att andra människor ska respektera deras tid undviker jag helt. Jag kan inte styra över mitt mående inte från dag till dag och inte från timme till timme, tyvärr. Samhällets krav på hur jag ska fungera som individ gör att jag hela tiden lever över min förmåga och därmed ständigt blir fysiskt sjuk eller rasar. Jag kan inte kosta på mig att umgås med människor som pratar om respekt för deras tid, de får gärna behålla hela sin tid för sig själva och blanda in mig så lite som möjligt i det.

Jag accepterar att människor känner sig bortvalda och under många många år fortsatte jag att göra saker när det fick mig att må dåligt just för att inte riskera att göra någon annan ledsen. Nu kan jag inte det längre så det är inte ens ett val jag behöver göra. Jag umgås bara med mina vänner och mina vänner är mina vänner för att vi gillar varandra som vi är, så där är det inga "respektera min tid personer".

Jag kan också bli ledsen och känna mig ensam när saker blir inställda med någon man verkligen ville träffa, men det är ju mina känslor och har mer med mig att göra än att den här vännen var tvungen att ställa in. Speciellt som jag träffar en del av mina vänner väldigt sällan och det är styrt till att någon av oss måste förflytta sig någonstans mellan 40 och 50 mil. Men det är som det är och vi har alla våra anledningar, jag litar på att mina vänner vill umgås med mig.

Vad menar du med respektera-min-tid personer?

Du verkar inte vilja förstå att det handlar om människor som systematiskt struntar i andra människors tid för att de inte känner för att träffas just idag.