Att Public service som institution är opartiskt innebär ju inte automatiskt att public service alltid till 100 % lyckas med sitt uppdrag. Där måste man lita till att det dels finns en granskning, och dels en intern medvetenhet och aktivt arbete med frågan.
Man måste ju också skilja på public service uppdrag, och hur väl enskilda ansvariga medarbetare lyckas med den delen av sitt jobb.
Idén om att public service har en medveten vänstervinkling anser jag vara befängd. Däremot finns det ju onekligen stora utmaningar i faktum som
- Personer med en positiv inställning till public service har en större sannolikhet att söka arbete hos public service.
- Personer som arbetar inom public service har en större möjlighet och sannolikhet att se värdet med public service.
- Personer i största allmänhet oavsett yrke har en benägenhet att rösta på partier som tycker att ens arbete är viktigt.
Samma parallell kan göras till offentlig verksamhet i stort. Och så länge partier högerut (i olika utsträckning) anser att Public service är något dåligt och/eller ska begränsas, så är ju också sannolikheten väldigt stor att personer som sympatiserar med dessa partier inte söker sig till public service som arbetsgivare.
Jag vet inte hur man ska komma runt det? Vi har ju ändå valhemlighet i landet.
När det gäller just SD som Janne Josefsson pratar om i artikeln så är jag övertygad om att SDs intåg på den svenska politikhimlen har gjort att Public service flertalet gånger gjort felaktiga bedömningar angående dem. Men samtidigt. Med tanke på hur SD i sin tur har förflyttat hela diskursen kring hur man kan uttrycka sin främlingsfientlighet offentligt, så känns det ju som att det minst sagt gått på ett ut.
