Det var ett exempel på att man mycket väl kan följa alla Livsmedelsverkets råd utan att bestämma om animaliefria dagar (och sedan är det en personlig preferens också. jag tycker att smakbilder från animalier, dvs väldigt liten andel använd, ofta kan lyfta i övrigt helt vegetariska rätter rejält). Jag står inte på någon sida som fäktar om att varje dag måste finnas kött (i vilket jag inkluderar alla animalier som är resultatet av slakt, såsom nöt, gris, fågel, fisk och även skaldjur som man fångar, tillagar och serverar - utan slakt), utan tvärtom. Jag vill att maten passar de som ska ha nyttan av den, och äts av dem.
Att det skulle finnas en möjlighet att uppfylla råden utan att någonsin servera vegetariska rätter är inte detsamma som att det är rimligt eller bra att göra det, utan bara om att det går utmärkt att följa det utan att införa bestämmelser om animaliefria dagar.
Du tycker inte att det finns en poäng i att faktiskt lära sig att mat inte måste innehålla animalier för att vara mat? Det är ju en extremt stark köttnorm som uttrycks här, och att ta ett par steg ifrån en norm är väldigt långt ifrån att gå till den andra ytterligheten. Så länge som folk säger "usch, vegetariskt" eller "usch, grönsaker" så ser jag faktiskt en väldigt viktig poäng i att servera just god och vällagad vegetarisk mat då och då.
Plus att det faktiskt är väldigt skönt för den som av olika anledningar inte kan eller vill äta kött att ändå bara kunna ta "en tallrik med mat" istället för att en vegetarisk rätt ska vara något avvikande.
Vi har aldrig tidigare i världshistorien konsumerat så mycket kött som vi gör nu, och det lär, som tidigare skribenter redan konstaterat, inte vara det välproducerade, småskaliga köttet som ska rymmas inom skattefinansierad budget.
(Sen tycker jag väl inte att fixa regler är speciellt bra åt något håll, men jag är ärligt talat förvånad över att bukefolk är så för en köttfixerad norm som jag uppfattar som tämligen utdaterad för länge sedan.