Vill du komma till himlen?

[MJLee]

Att spela harpa tillsammans med en massa rättfärdiga människor lockar inte särskilt mycket (enligt bibeln är det de som hamnar där). Sorbet, frukt och porlande bäckar är iofs trevligt men de sju oskulderna kan jag vara utan och känns som det skulle bli ensamt. Vet inte om jag skulle vilja återfödas till en kackerlacka eller fästing och sedan klättra upp igen för att till slut förintas och uppgå i nirvana. Att vandra omkring på jorden århundranden eller århundraden, särskilt om man är fast på en plats, är inte heller lockande. Skulle bli extremt uttråkad.

Det närmsta jag kan tänka mig är Supernaturals idé om himlen, den där man lever för evigt i den tiden och platsen när man var odelat lycklig. Men även evig lycka känns som något man tröttnar på. Ett slag pseudo liv.

Nu tror jag iofs inte på själ som koncept utan liksom alla andra djur, inklusive fästingar och amöbor så när homo sapiens dör, så dör de och kropparna multnar till jord i the great circle of life.

 

[Asko]

Det här har jag alltid känt vore bäst också. Men så pratade jag med en släkting som verkligen tror på himlen, och insåg att det blir lite problematiskt. Hennes version av himlen är att alla en älskar är där och allt är som en vill ha det. Jag svarade att jag kommer inte vara där, för jag vill inte till himlen, så det här med att alla en älskar är där fungerar ju inte.

Så antingen får hon inte himlen eller så får jag inte "min himmel". Eller så får hon en kopia av mig som inte är jag? Vi kom aldrig fram till något, hon blev mycket obekväm

Jag vill helst inte tänka på vad som kommer att hända efter döden (dvs jag tycker att tanken på att försvinna är skitläskig). Kan få ångest av det.

Men! Jag måste ändå säga att om himlen finns så tänker jag mig att man snarare träffar de nära och kära som man har kvar i sig. Tex om jag skulle träffa min morfar, det skulle vara den lilla biten av honom i mig som manifesteras. För skulle det verkligen vara han så skulle han säkert vara ung och ha en massa andra personer som jag inte känner. Utan i min andliga upplevelse så skulle det vara min morfar som jag skulle träffa, delen av honom som finns kvar i mig.
Jag tänker inte på det som en kopia av honom utan det är helt enkelt en del av honom i min själ/liv/ande etc. Himlen kan lika gärna vara en illusion i mitt huvud, men det innebär inte att det inte är "sant".

“Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?”
Mina tankar om detta kommer från detta citat som har lugnat mig sedan jag läste det för första gången.
Bara för att det är en upplevelse i mitt huvud så behöver det inte vara overkligt.

 

[Nytant]

Jag vill helst inte tänka på vad som kommer att hända efter döden (dvs jag tycker att tanken på att försvinna är skitläskig). Kan få ångest av det.

Men! Jag måste ändå säga att om himlen finns så tänker jag mig att man snarare träffar de nära och kära som man har kvar i sig. Tex om jag skulle träffa min morfar, det skulle vara den lilla biten av honom i mig som manifesteras. För skulle det verkligen vara han så skulle han säkert vara ung och ha en massa andra personer som jag inte känner. Utan i min andliga upplevelse så skulle det vara min morfar som jag skulle träffa, delen av honom som finns kvar i mig.
Jag tänker inte på det som en kopia av honom utan det är helt enkelt en del av honom i min själ/liv/ande etc. Himlen kan lika gärna vara en illusion i mitt huvud, men det innebär inte att det inte är "sant".

“Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?”
Mina tankar om detta kommer från detta citat som har lugnat mig sedan jag läste det för första gången.
Bara för att det är en upplevelse i mitt huvud så behöver det inte vara overkligt.

Lite såhär tänker jag också. Jag drömde en gång något som kändes ganska nära himlen. Det var efter vår gamla hund dött. Jag drömde om honom, att vi var tillsammans i naturen, och jag kände mig helt lugn, och stillsamt lycklig, över att vara där med honom. Liksom essensen av mig och vad som utgör mig här i livet, den finns i såna stunder, och skulle något av mig finnas kvar efter min död vore det den känslan och hur jag upplevde såna stunder. Så är det när jag är vaken också och den lyckan och det lugnet jag känner då skulle jag absolut kunna beskriva som himlen. Nu har jag varit ute och firat en vän så det kanske mest är svammel
Men. När jag vaknade efter den drömmen kände jag mig mer utvilad än jag kan minnas att jag gjort någon annan gång. Och även fast det inte hände på riktigt är det ett av mina finaste minnen av vår hund.

 

[Asko]

Fortsättning på förra inlägget då flera tankar dök upp i huvudet:
Eftersom allas upplevelser då blir deras en och egen så gör det att allas "himlar"(?) blir olika. Någon kanske tänker sig den där klassiska himlen med moln som golv, då blir det den upplevelsen. Andra kanske inte vill uppleva något, då blir det som de vill ha det eller tror på.
Jag har läst några historier om nära döden upplevelser, samtidigt som jag vet att andra säger att de inte upplevde någonting. Detta tänker jag kan bero på det jag skrivit ovan.

Å andra sidan så har jag personligen lite svårt att tro på företeelsen själ. Vi består av en massa olika elektriska signaler i våra hjärnor. Detta innebär dock att när kroppen dör så är det slut.
Men! Å tredje sidan så har man ju upplevt när man vaknar på morgonen, tänker fem minuter till och klickar på snoozern. Och så känns det som att man hinner drömma en hel dröm till innan väckarklockan ringer igen. (Eller vid olyckor då man upplever att sekunderna blir evighetslånga.) Detta är något som jag upplevt själv. Så därför tänker jag att ens upplevelse kan vara bara under de där sista sekunderna men vara som en evighet i ens "himmel".
Tiden kommer inte att vara en så viktig del av det liksom.

 

[Migo]

"We come from nothing and we go back to nothing, so what have we lost? Nothing!"

Lyckoruset av en full galopp över fälten, ett riktigt bra pass med en av hundarna, känslan av att glida ner i ett varmt bad efter en hård arbetsdag eller att slumra in med huvudet på makens axel, och sen inget mer.

Det vore skönt. Ingen jävla reinkarnation, ingen "himmel", inget mera ansvar, inget mera jobb. Jag gör mitt här och nu, sen vill jag inte mer!

 

[Lingon]

Nä, inte himlen. OM gud finns, vilket jag inte tror på för fem öre, så är han en riktig skitstövel och en sån vill jag inte spendera evigheten i närheten av.

 

[skiesabove]

Att kunna lämna hjulet av födelse och död och evigt existera som enbart en abstrakt tankevarelse har varit en lockande tanke sen tidig bronsålder åtminstone, förmodligen längre.

Men det är ju det här köttiga göttiga smutsiga smuliga kaoset som är det sällsynta, det fantastiska, tycker jag. Svårt men tillfredsställande.

 

[Teilani]

Jag tror på själen, men jag tror den är losskopplad från medvetandet.

En varm sommardag, när gräs och träd grönskar, fåglar och kryp far omkring, en sån dag, om jag sätter mig ute känns det som ett hav av liv omkring mig. Jag tänker mig själen som en del av detta hav. En avknoppning som bor i mig, och får mitt hjärta att slå. När jag dör tänker jag att min själ simmar iväg som en liten fisk, för att lösas upp och åter bli en del av havet.

Alla tankar som ryms i mitt huvud, alla känslor jag haft, kommer att lämnas kvar i kroppen och förmulta i jorden. Kanske att när det nästa gång ska knoppas av en själ till ett nytt liv, så finns delar av det som bodde i mig med, men aldrig helt samma.

Och ja, jag tror att allt liv har en själ, är en del av det stora havet, på jorden och i universum.

 

[GoldieII]

Näää, vad ska jag dit att göra?

 

[fejt]

Lite OT. Läste i DN häromdagen att man upptäckt att hjärnaktiviteten fortsätter någon minut efter det att hjärtat slutar slå. Något de tror kan förklara nära dödenupplevelser.

 

[Philosophia]

Vi låtsas att Gud finns och att man kan komma till himlen/himmelriket när man dör.

När jag pratade med äldre släkting som "vet" (ur hens perspektiv) att Gud och himlen finns så kommenterade hon att djuren bara lever en gång - de kommer inte till himlen när de dör.

Då vill inte jag heller komma till himlen sa jag. Då stannar jag hellre och spökar på jorden. Jag vill vara där det finns djur.

Sedan samtalet har jag funderat lite på det där och insett att alldeles oavsett djurens vara eller inte vara i himlen så vill jag för alltid vandra kvar på jorden. Jag vill ingen annanstans (trots att det periodvis känts som att jag är från en annan planet).

Vad vill (inte tror, vill!) du? Födas igen, att sluta existera, komma till himlen eller något annat förslag?

Jag vill födas igen. Jag tycker att det är så fantastiskt underbart att få leva att jag gärna chansar på att även nästa liv blir bra.

 

[MJLee]

För att tillägga ang Supernatural så skulle det innebära låtsas människor eftersom de riktiga inte alla har olika uppfattning om vad som är himmelen. Så då skulle min himmel bestå av pseudo människor vilket skulle vara ännu mindre attraktivt.

Om jag nu trodde på himmelen.

 

[skiesabove]

Angående filosoferande om vad Himlen kan vara för nåt, så är The Good Place på Netflix väldigt rolig. Sofies Värld för vuxna, amerikansk stil.

 

[Youma]

Äh, jag kan tänka mig ett varv till i karusellen.

 

[Skjøldur]

Jag tror på himlen och att om alla ni här på forumet som säger att ni inte vill dit måste ha missuppfattat hur det är där. Den värld vi lever nu är så infiltrerad av ondskan att det knappt går att føreställa sig en oførstørd värld. Gud skapade jorden myllrande av liv så klart det finns minst lika många arter där och även människor som håller på med musik, konst och annan kreativitet. Ingen ska behøva slita ihjäl sig bara før att få mat eller lida av sjukdomar. Jag tror vi är på jorden før att lära oss saker och utvecklas och att denna mognad är den vinst vi får med oss dit.

 

[Sel]

Jag tror på himlen och att om alla ni här på forumet som säger att ni inte vill dit måste ha missuppfattat hur det är där. Den värld vi lever nu är så infiltrerad av ondskan att det knappt går att føreställa sig en oførstørd värld. Gud skapade jorden myllrande av liv så klart det finns minst lika många arter där och även människor som håller på med musik, konst och annan kreativitet. Ingen ska behøva slita ihjäl sig bara før att få mat eller lida av sjukdomar. Jag tror vi är på jorden før att lära oss saker och utvecklas och att denna mognad är den vinst vi får med oss dit.

Hur kan du veta vad vi har missuppfattat undrar jag då? Har du varit där? Har du bevis? Skulle icketroende få samma upplevelse? hur kan du veta att en oförstörd värld är det folk vill ha när flera skriver att de inte vill ha någonting alls? Jag tycker att du uttrycker dig lite oförsiktigt och oförstående här.

Edit: jag respekterar helt din syn på efterlivet, men att tro att folk avstår från den tron på grund av något slags missförstånd sjunger inte rätt i mina öron.

 

[Skjøldur]

Hur kan du veta vad vi har missuppfattat undrar jag då? Har du varit där? Har du bevis? Skulle icketroende få samma upplevelse? hur kan du veta att en oförstörd värld är det folk vill ha när flera skriver att de inte vill ha någonting alls? Jag tycker att du uttrycker dig lite oförsiktigt och oförstående här.

Edit: jag respekterar helt din syn på efterlivet, men att tro att folk avstår från den tron på grund av något slags missförstånd sjunger inte rätt i mina öron.

Nej, det går inte att bevisa en sådan sak utan det handlar om tro. De närmsta man kan komma bevis är nära døden upplevelser som brukar vara samstämmiga oavsett ålder och bakgrund, fast de som varit døda en stund tolkar upplevelsen utifrån sin tro. Och mitt påstående låter nog lite øverlägset - men det är faktiskt min øvertygelse - att alla skulle vilja till himlen om dom visste hur det var där. Jag har møtt Jesus genom Den helige ande och precis som mina många millioner trossyskon så längtar jag ibland efter att få vara där han är - alltså till himmelen.

 

[Sel]

Nej, det går inte att bevisa en sådan sak utan det handlar om tro. De närmsta man kan komma bevis är nära døden upplevelser som brukar vara samstämmiga oavsett ålder och bakgrund, fast de som varit døda en stund tolkar upplevelsen utifrån sin tro. Och mitt påstående låter nog lite øverlägset - men det är faktiskt min øvertygelse - att alla skulle vilja till himlen om dom visste hur det var där. Jag har møtt Jesus genom Den helige ande och precis som mina många millioner trossyskon så längtar jag ibland efter att få vara där han är - alltså till himmelen.

Det låter inte överlägset, bara som att du inte respekterar dina icketroende/annorlunda troende medmänniskor.

 

[Sel]

Lite OT. Läste i DN häromdagen att man upptäckt att hjärnaktiviteten fortsätter någon minut efter det att hjärtat slutar slå. Något de tror kan förklara nära dödenupplevelser.

Hallucinationer uppstår ju även vid akut syrebrist, chock och liknande. det finns mycket som kan förklara nära dödenupplevelser.

 

[nullo-modo]

Nä, inte himlen. OM gud finns, vilket jag inte tror på för fem öre, så är han en riktig skitstövel och en sån vill jag inte spendera evigheten i närheten av.

Vilken av alla gudar tänker du på. Själv tycker jag asagudarna verkar vara intressanta och roliga typer.