tycker nålar och skador är lite obehagligt men jag vet inte riktigt vad som utlöste det, kanske var det de sterila kvaddlarna. Det var i alla fall då jag började må dåligt Hua, sterila kvaddlar kan jag få mardrömmar om bara att tänka på.Varit på studiebesök på förlossningen denna veckan. Mitt i pratandet om smärtstillande börjar jag känna mig helt svimfärdig
Usch, längtar inte alls tills jag själv kommer dit
Jag skulle hemskt gärna också vara ogravid men lillebror verkar trivas bra i magen
Oj, ja det är lite i tidigaste laget. Men jag har hört om många som har småblödningar utan att det är någon fara.
Borde egentligen men får sån ångest av gynundersökningar
har slutat jobba nu så tänkte ta det lugnt ett tag och se om det slutar, annars blir jag ju tvungen att åka in
När jag fick datumet idag skapade det initialt lite oro hos mig. Risken är ju såklart större nu att det drar igång av sig själv innan - men känner samtidigt att det är bra för lilltjejen att bakas färdigt i magen. Så det blir nog bra ändå! Fint! Jag jobbar ju själv inom vården och vet hur mycket man uppskattar såna små gester.Vi kom hem igår
Han ville amma väldigt mycket inatt så vi har sovit lite sådär men det känns som vi har kommit lite mer iordning under dagen idag.
ligger fortfarande under medelkurvan men på min mammas sida av släkten får vi tydligen mest bebisar som bara väger några gram över 3kg så vår blir väl kanske inte stor heller.Med första barnet red jag 3 dagar innan förlossningen. Den här graviditeten red jag tom v36 sedan kände jag mig för otymplig. Visst är det alltid en risk att rida men det är det ju att köra bil med, men det är ju ett beslut man får ta själv. Min barnmorska hade inga synpunkter på att jag red så länge. Jag tyckte det var väldigt skönt att komma ut på lugna skritturer i skogen när jag själv inte orkade promenera så mycketSprutan tagen och att få en spruta i rumpan var bra mycket behagligare än blodprov i armen
Funderar på ridningen. V.32 i övermorgon och själv tycker jag det är skönt att ge mig ut på en lätt skogstur med mest skritt några gånger i veckan men nämnde det på jobbet och de tyckte jag var galen som höll på än... så nu vet jag inte om jag kanske borde sluta. Hade varit mysigt att rida ett tag till och fysiskt är det ju inget som hindrar men visst, något skulle ju eventuellt kunna hända... fast å andra sidan cyklar jag till jobbet ännu och där skulle jag ju ex kunna halka omkull.
Ja risker finns ju överallt. Jag skulle ju lika gärna halka och ramla nerför en trappa liksom... dessvärre är jag känd för att inte alltid tänka igenom riskerna när jag gör något, därav min tvekan med ridningenMed första barnet red jag 3 dagar innan förlossningen. Den här graviditeten red jag tom v36 sedan kände jag mig för otymplig. Visst är det alltid en risk att rida men det är det ju att köra bil med, men det är ju ett beslut man får ta själv. Min barnmorska hade inga synpunkter på att jag red så länge. Jag tyckte det var väldigt skönt att komma ut på lugna skritturer i skogen när jag själv inte orkade promenera så mycket
min häst kan bli explosiv när kylan sätter in i början av året men det är när hon är fullt igång. Har trappat ner ridningen under hösten så hittills är hon ganska seg att rida. Känner inte att risken är stor för att flyga av.
Allt har gått bra och vi mår bra.
Du hade ju helt rätt i att det skulle gå i raketfart denna gång. Skönt att ni båda mår bra!
