Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Änterliiiigen har jag bestämt mig på riktigt. Och nu när beslutet är helt avgjort så gör det mig så ledsen. Men egentligen kanske inte för avslutet. Utan för det som aldrig kommer igen.
För det vackra och fina som långsamt vissnat.
Nu finns det inte mer.
Sakta, sakta ska jag resa mig.
Hej då P ❤️
 

Du behöver inte ta den varje dag, men finns det någon anledning till att inte göra det ändå?

Du skriver senare att du överväger nu att stanna i en relation som inte är bra varken för dig eller din dotter, av skälet att du annars är rädd att börja dricka igen. Det om något är väl en tillräckligt bra anledning till att ta medicinen oftare än du gör, om det inte finns en väldigt stor baksida med den...?
Alla mediciner har biverkningar. Nu ammar jag inte alls lika mycket längre. Nattetid bara.
 
Alla mediciner har biverkningar. Nu ammar jag inte alls lika mycket längre. Nattetid bara.

Är de biverkningar du får värre än att din dotter ska behöva leva med en man som inte vill vara en bonuspappa för henne, och vara en schysst partner för dig?

Jag förstår att det kan vara jobbigt med biverkningarna, och du behöver inte berätta här vad det är om du inte vill. Men kan du ta upp med den som skrivit ut dem om det finns något att göra för att mildra biverkningarna så att du kan ta dem medan du avslutar relationen?

Och kan du göra upp en plan tillsammans med dina vårdkontakter och din AA-kontakt? Jag tror ALLA förstår att du kommer att gå in i en tid med ökad risk när du avslutar relationen, och det är klokt att du inser det själv också.

Det får dock inte bli en ursäkt för att skjuta upp att du faktiskt behöver ordna en bättre situation för dig och din dotter. Det enda som händer annars är att du och hon är kvar i ett limbo, där inget blir bättre och du kommer att vara stressad även då och bara vänta och vela om du ska eller inte ska...

Så fixa en plan och berätta för ALLA att NU behöver du extra mycket stöd. Och sen genomför du din plan, nu är tiden här för att börja tro på dig själv!
 
Är de biverkningar du får värre än att din dotter ska behöva leva med en man som inte vill vara en bonuspappa för henne, och vara en schysst partner för dig?

Jag förstår att det kan vara jobbigt med biverkningarna, och du behöver inte berätta här vad det är om du inte vill. Men kan du ta upp med den som skrivit ut dem om det finns något att göra för att mildra biverkningarna så att du kan ta dem medan du avslutar relationen?

Och kan du göra upp en plan tillsammans med dina vårdkontakter och din AA-kontakt? Jag tror ALLA förstår att du kommer att gå in i en tid med ökad risk när du avslutar relationen, och det är klokt att du inser det själv också.

Det får dock inte bli en ursäkt för att skjuta upp att du faktiskt behöver ordna en bättre situation för dig och din dotter. Det enda som händer annars är att du och hon är kvar i ett limbo, där inget blir bättre och du kommer att vara stressad även då och bara vänta och vela om du ska eller inte ska...

Så fixa en plan och berätta för ALLA att NU behöver du extra mycket stöd. Och sen genomför du din plan, nu är tiden här för att börja tro på dig själv!
Grejen är den att ingen vet. Eftersom det inte kan göras sådana studier. Inte när det gäller amning och bebisar hur det påverkar eller inte påverkar. Man vet alltså inte.
I mitt fall har man kommit överens med beroendevården och läkare att vid behov som gäller. Behövs mer som en kombo med antabus då ska jag inte alls amma. Men det har inte behövts någon sådan kombination tack och lov. Men alternativet finns.
Suget försvinner inte helt med Naltrexon men oftast tar den bort udden av det värsta så det blir mer hanterbart.
 
Grejen är den att ingen vet. Eftersom det inte kan göras sådana studier. Inte när det gäller amning och bebisar hur det påverkar eller inte påverkar. Man vet alltså inte.
I mitt fall har man kommit överens med beroendevården och läkare att vid behov som gäller. Behövs mer som en kombo med antabus då ska jag inte alls amma. Men det har inte behövts någon sådan kombination tack och lov. Men alternativet finns.
Suget försvinner inte helt med Naltrexon men oftast tar den bort udden av det värsta så det blir mer hanterbart.
Då hade det kanske varit bäst för både dig och bebis att du avslutar amningen, om du är rädd för hur medicinen kan påverka ditt barn? För det låter ju onekligen som om du behöver medicinen!
 
Grejen är den att ingen vet. Eftersom det inte kan göras sådana studier. Inte när det gäller amning och bebisar hur det påverkar eller inte påverkar. Man vet alltså inte.
I mitt fall har man kommit överens med beroendevården och läkare att vid behov som gäller. Behövs mer som en kombo med antabus då ska jag inte alls amma. Men det har inte behövts någon sådan kombination tack och lov. Men alternativet finns.
Suget försvinner inte helt med Naltrexon men oftast tar den bort udden av det värsta så det blir mer hanterbart.

Ok, så det är övergången till mjölken som är grejen? Det är förstås en sak man måste välja vad man är bekväm med och inte. Men om du inte ammar lika mycket längre, så är det ju i alla fall positivt utifrån risken att det övergår till bebis.

Är det helt omöjligt att minska ytterligare, om du behöver ta tabletterna för att vara stabil under uppbrottet? Det är troligt att det kommer att innebära en ökad stress under en tid, men det kanske inte behöver vara så länge. Det kanske också går snabbare än väntat att livet blir mer positivt och då känner dig stärkt och fri, efter en kort och intensiv stressperiod.

Amning kan ju vara en bra metod för att få bebis att sova, men ditt behov att hålla dig nykter är ju också ett väldigt viktigt behov för bebis, så jag tycker att det är klokt att du tänker på risken för återfall.
 
Han älskar mig fortfarande. Trots allt. Det känns jättejobbigt och jag kan knappt andas. Men han känner sig också fortfarande så besviken på mig. Därför är han inte så som han brukade vara. Jag har sårat honom.
Det är väldigt tungt. Bara skriva detta.
Vi har pratat men jag vet inte. Jag försöker vara bestämd men det går inte. Inte med honom.
Tårarna bara sprutar och nu börjar det rinna igen så ser knappt vad jag skriver
 
Han älskar mig fortfarande. Trots allt. Det känns jättejobbigt och jag kan knappt andas. Men han känner sig också fortfarande så besviken på mig. Därför är han inte så som han brukade vara. Jag har sårat honom.
Det är väldigt tungt. Bara skriva detta.
Vi har pratat men jag vet inte. Jag försöker vara bestämd men det går inte. Inte med honom.
Tårarna bara sprutar och nu börjar det rinna igen så ser knappt vad jag skriver
Och så är han där och guilt-trippar dig igen…

Det är ett otroligt manipulativt beteende. Inte kärlek!
 
Han älskar mig fortfarande. Trots allt. Det känns jättejobbigt och jag kan knappt andas. Men han känner sig också fortfarande så besviken på mig. Därför är han inte så som han brukade vara. Jag har sårat honom.
Det är väldigt tungt. Bara skriva detta.
Vi har pratat men jag vet inte. Jag försöker vara bestämd men det går inte. Inte med honom.
Tårarna bara sprutar och nu börjar det rinna igen så ser knappt vad jag skriver
Han älskar dig?! Älskar han bebisen oxå och tänker ta sitt ansvar som plastpappa för ni hänger ihop ,inte bara du nu .Du kan ju inte vara ihop med en man för att han älskar dig, och han kan ta av sig offerallen, en del av ditt supande är hans fel som dragit med dig ut på div drickorgier.
 
Han älskar mig fortfarande. Trots allt. Det känns jättejobbigt och jag kan knappt andas. Men han känner sig också fortfarande så besviken på mig. Därför är han inte så som han brukade vara. Jag har sårat honom.
Det är väldigt tungt. Bara skriva detta.
Vi har pratat men jag vet inte. Jag försöker vara bestämd men det går inte. Inte med honom.
Tårarna bara sprutar och nu börjar det rinna igen så ser knappt vad jag skriver

Rent krasst så är det ingen annan än du som kan sätta punkt för detta drama, som kastar dig fram och tillbaka och du aldrig hittar en stabil grund att stå på. Du måste helt enkelt bestämma dig för om detta är den uppväxt du vill ge din dotter. Han kommer inte att förändras, oavsett om han älskar dig eller inte. Det har han väl gjort förut, och trots det skapat kontroll över ditt liv, ifrågasatt dig och respekterar inte dig på samma villkor som sig själv i relationen. Överför skulden på dig, förväntar sig att du ska fixa hans häst istället för att stämma av hur ni tillsammans löser saker på bästa sätt för er båda.

What you see is what you get, läs dina egna tankar om honom och om relationen den senaste tiden. Det är helt normalt att tvivla, men ibland måste man vara stark och helt enkelt fullfölja det man tänkt även om det är jobbigt.

Ingen här kan göra det åt dig, men vi hejar på dig och tror på dig. Jag hoppas för din dotters skull att du hittar modet igen och önskar dig lycka till! ❤
 
Han älskar mig fortfarande. Trots allt. Det känns jättejobbigt och jag kan knappt andas. Men han känner sig också fortfarande så besviken på mig. Därför är han inte så som han brukade vara. Jag har sårat honom.
Det är väldigt tungt. Bara skriva detta.
Vi har pratat men jag vet inte. Jag försöker vara bestämd men det går inte. Inte med honom.
Tårarna bara sprutar och nu börjar det rinna igen så ser knappt vad jag skriver
Jag tänker inte ge mig in på att kalla hans beteende för det ena eller det andra, jag känner inte honom, men det spelar egentligen ingen roll hur HAN känner, det är ju hur DU känner som du kan/ska agera på.
Om inte du älskar honom så ska du ju inte vara med honom, det är inte schysst mot någon av er.
 
Känner för mycket. Står inte ut men måste stå ut. Bara så svårt vet inte hur. Vart ska jag ta vägen?
Vet inte ens om det är slut eller inte
Jo tror det
Orkar inte mer nånting.
Ingenting.

Och inte har jag gjort allt jag tänkte heller som med låset idag. Nu känns det som skitsamma
 
Värdelöst sätta upp planer som ändå inte hålls. Hästen flyttar men inte nu utan till sommaren. Och han vill fortsätta komma som innan.
Jag är så sämst på detta.
Det är ditt stall, när stallplatsen är uppsagd är det inte han som bestämmer när hästen ska flyttas. Du får fan ta dig i kragen. Det ÄR jobbigt att göra slut, men du får inte backa, du har ju börjat nu!

Och kärlek är ingen välgörenhet. Man är inte ihop med nån för att han älskar en. Du älskar ju inte honom, det räcker.
 
Tusen inlägg från mig ikväll…
Vi ska på utflykt också alla tre. Jag, han och bebis.
Först gör jag slut sen ska vi på utflykt. Vet inte hur det blev så.
Det låter så enkelt när alla skriver och säger gör si och gör så. Och så försöker jag så blir det igen bara helt fel
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Stort TACK i efterhand!
  • Min resa till läkning - ny gnista!
  • Ensam och ledsen

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp