Förståeligt.
"Ha ett eget skrivbord".
Jag är inte enig även om jag förstår vad du menar, men det spelar mindre roll för den här diskussionen.
Vi har 700 studenter på våra kurser, det är ju en helt annan typ av utbildning. Och man behöver inte vara extremt kunnig och intresserad av ämnet för att kunna försörja sig på det som det är med konstnärliga yrken, många har annat i livet än jobbet de vill fokusera på. Intressen, familj... Det finns ju fördelar med det också.
Varför är det skrattretande? Har man t ex jobbat i butik eller restaurang några år, alltid kvällar och helger, alltid i rörelse, så kan det vara rätt lockande att få sitta på ett kontor och ha en egen arbetsplats."Ha ett eget skrivbord".
Erfarenhet, eftersom jag inte stött på fenomenet i någon större utsträckning så har jag svårt att tänka mig att det gäller alla.
Det gör det säkert, när de börjar jobba. Alla har ju inte som mål att hitta något de brinner för, de vill hitta en utbildning de klarar, och få ett jobb. Och ärligt talat, hur många 20+ har örnkoll på arbetsmarknaden, vet vilka jobb det finns och vad man skulle kunna göra? Inte jag i den åldern alla fall, och få av studenterna heller. De kan ha någon vag idé, men vet ofta rätt lite om vad det i praktiken innebär, vilka potentiella arbetsgivare som finns och hur de skiljer sig. Man pluggar, man får sitt första jobb, och så börjar man i den ändan. Det behöver ju inte vara redan på universitetet man hittar det man tycker är roligt, och även om man gör det, så är det ju inte sagt att man tycker det som är roligt att studera också är det som är roligt att jobba med sen.
Och här är nog nyckelordet ”upplever”
Jag läser kursutvärderingar, där alla blir tillfrågade. Givetvis kan man ju tänka sig att de ljuger i kursutvärderingarna, eller att bara de som tycker så fyller i dem, men det verkar lite optimistiskt. Sen tycker förstås inte alla studenter exakt samma sak, men den bild som tonar fram är den jag gav. Jag har aldrig varit med om att någon student skrivit att de önskar de fått lära sig mer - däremot är det vanligt att de tycker de behövt lära sig för mycket. Förslagen är alltid på olika sätt som utbildningen skulle kunna bli mindre omfattande, lättare och med större möjlighet att få höga betyg med mindre insats från deras sida. De har aldrig förslag på fler saker de skulle vilja göra, men ofta på mindre.
Din sista mening: så klart inte. Men omvänt då: om något är tråkigt redan på universitetet, blir det nog inte roligare sen.
Det är så fint att du tolkar mig!Och här är nog nyckelordet ”upplever”
Svartsynen man kan ha på dem man jobbar för kanske inte enbart är deras fel.
Våra vill nästan undantagslöst ha mer lektionstid.
Tur att man är olika då! Det skulle ju verkligen saknas lärare om alla var som du och bara kunde tänka sig undervisa studenter eller elever som brinner för ämnet där och då. Det kan ju vara kunskap man har glädje av senare, även fast man där och då inte riktigt förstod vad som var så intressant. Mitt ämne är ett sånt som de flesta får ökat intresse för när de börjar jobba, så när man undervisar praktiker så sitter de ofta som tända ljus och tycker det är hyperintressant, för med erfarenhet förstår man varför det är viktigt och intressant. Kan jag skicka med studenterna kunskap och insikter som de har glädje av senare i livet så är jag rätt nöjd med det, de behöver inte brinna för det redan i föreläsningssalen. Även om det rent egoistiskt såklart är roligt för mig med jätteintresserade studenter. Några brukar faktiskt hinna bli intresserade redan under kursens gång, det är såklart roligt.
Nja, det gör jag egentligen inte. Bara använder dina formuleringar för att tydliggöra min poäng, både vad gäller ”sluta” och ”upplever”. Och poängen är alltså att man tycker sig jobba i ständig motvind mot dem man jobbar för så är det antagligen en signal om att det är dags för jobbyte, eftersom man kanske överskattar deras ansvar för motvinden.Det är så fint att du tolkar mig!
Jag tycker det vore bättre om alla var som jag. Den leda över studenter som du beskriver måste ju vara destruktiv för alla parter.
Vi är rörande eniga. Det gäller ju oavsett om upplevelsen kommer från en själv eller från de en jobbar för. Oavsett vad som är hönan och vad som är ägget, blir det ju en dålig situation.
Fasta jobb som konstnär finns det såklart få av, men det går att försörja sig på ifall man är hängiven, kreativ och duktig på det man gör. Är inget yrke man ska satsa på om man vill bli rik, utan ett yrke man har för att man måste, inga alternativ finns.
Ja. Och är man inte supermotiverad av ämnet så kan en engagerad föreläsare göra hela skillnaden, det kan BLI intressant med rätt person därframme.
Föreläsaren gör så stor skillnad så det inte är klokt.
