Är ni mörkrädda?

[honung]

Är nattarbetare ute på landsbygd och känner mig säkrare att gå genom en becksvart skog än gå på gatorna i stan nattetid. Älskar den mörka årstiden, är en genuin nattmänniska.

 

[tuaphua]

Nej, jag är inte mörkrädd. Jag bor numer mitt ute i bushen och har inga grannar som ser eller hör oss. Sambon är också borta minst 1 vecka i månaden och jag då själv här med min lilla 2,5 kg-hund.
En del av mina vänner från Stockholm tycker det är läskigt med mörkret här. Jag skojade ex första gången bästa vännen kom hit att hon skulle sova i en gäststuga ca 200 meter från huset. Blicken innan hon fattade att jag skojade..

Jag känner mig ju betydligt säkrare här ute än i Stockholm en mörk natt. Känns ju inte direkt som att någon som vill råna/våldta etc ska ge sig ut hit i hopp om att ev stöta på en person/potentiellt offer om en vecka..

 

[starcraft]

Både och. Och det har blivit värre med åren. När jag var yngre var jag helt orädd. Nu kan jag reagera för ”konstiga” ljud, är rätt bra på att fantisera ihop något hemskt, ogillar att gå genom stan eller skogen nattetid osv. Samtidigt som jag inte har några problem att ta nattliga promenader genom mina kvarter när jag har svårt att sova. Jag bor också själv, i markplan och utan att jag tycker det är det minsta läskigt. Fast jag tror jag är mer rädd för människor än mörkret och tror nog en del av min ”mörkerrädsla” är för att jag ser rätt dåligt.

 

[Hyacinth]

Jag är inte mörkrädd, men det finns annat jag är rädd för. Större Husspindel, till exempel. Eller katastrofer rent allmänt, har ett synnerligen välutvecklat katastroftänk.

 

[nullo-modo]

Som yngre hände det att jag var mörkrädd efter en skräckfilm.

 

[dobbis]

Inte ett dugg,men så bor jag ju på landet där det blir som i en kolsäck när det naturliga ljuset slocknar.Pannlampa vid hundpromenader.

 

[Mia_R]

Ingen mörkerrädsla däremot utsätter jag mig inte för onödiga risker. Var aldrig rädd att gå hem själv från krogen eller när jag sprang till och från jobbet nattetid, men den gången bilen var parkerad i ett berggarage i centrala Sthlm och strömmen gått så gick jag inte ner ensam utan vi var några som följdes ner. Där hade jag ingen lust att treva mig fram i mörkret efter bilen när man inte vet vem som kan gömma sig i mörkret. Hemma har jag oftast helt nersläkt och bara några tända ljus om jag kollar film.

 

[nightcrawler]

Inte mörkrädd alls. Ser dessutom väldigt bra i mörker.

 

[bettysmatte]

Jag befinner mig ensam ute i stugan över helgen, och har ofta varit här uppe själv även under vinterhalvåret. Vilket har väckt reaktioner hos många som har undrat om jag inte blir mörkrädd. Hur vågar jag vara här uppe ensam? Denna helg är det dessutom både fredag den 13:e och fullmåne. Själv blir jag mest förvånad över att vuxna människor räds mörkret så mycket att de inte vågar vara ensamma, förutsatt att det inte finns något tidigare trauma kopplat till det då.

Jag ska erkänna att jag inte är helt resistent. När jag tar ut hunden sista rundan så kan jag tycka att det är lite kusligt att det är så mörkt och tyst, så det blir ofta en kort historia. Sedan lämnar jag alltid en liten lampa tänd i hallen när jag ska sova. Mestadels för att jag ibland får mardrömmar eller sömnparalyser. Inte mer här uppe i stugan än någon annanstans, men om jag vaknar av det på natten så känns det bra om det inte är becksvart i huset. Men utöver det ser jag inga problem med att spendera några dagar ensam här uppe, även under den mörkaste tiden på året.

Är ni mörkrädda? Ofta eller bara ibland? Finns det någonting ni undviker att göra på grund av rädslan?

Ja, jag är mörkrädd. Men inte värre än att det går att kontrollera. Vi bor i ett litet torp med några hundra meter till grannar, ingen gatubelysning. Det blir MÖRKT här..... Men jag klarar av att vara här själv när maken är ute och reser. Fast jag föredrar absolut att ha sällskap.

 

[Niyama]

Nej, inte alls. Har ofta varit ute och gått eller sprungit sena kvällar eller nätter, i skogen eller på fjället med bara pannlampa. Förr var jag hundvakt ibland i ett hus som låg väldigt ensligt och då passade jag på att kolla på läskiga filmer. Ensligt och mörkt gör mig mycket tryggare än ljust och folk.

 

[sjoberga]

Jag älskar kompakt mörker, folktomt och riktig tystnad. Hade jag varit mörkrädd hade det varit svårt att bo så enskilt. Det går att förnimma ljus från en av grannarna som bor ca 3 km bort. Eller när grannslottet har tänt upp för julmarknad i november. Det finns goda anledningar att vi ofta hyr ut till hundägare över nyår....

Tipset är pannlampa om nåt ska göras ute. De i 500kr klassen är fantastiska.

 

[Angel]

Nej, jag är inte mörkrädd. Jag bor numer mitt ute i bushen och har inga grannar som ser eller hör oss. Sambon är också borta minst 1 vecka i månaden och jag då själv här med min lilla 2,5 kg-hund.
En del av mina vänner från Stockholm tycker det är läskigt med mörkret här. Jag skojade ex första gången bästa vännen kom hit att hon skulle sova i en gäststuga ca 200 meter från huset. Blicken innan hon fattade att jag skojade..

Jag känner mig ju betydligt säkrare här ute än i Stockholm en mörk natt. Känns ju inte direkt som att någon som vill råna/våldta etc ska ge sig ut hit i hopp om att ev stöta på en person/potentiellt offer om en vecka..

Man är säkert säkrare också rent statistiskt. När jag flyttade ut på landet från att ha bott väldigt centralt så skedde det tex en våldtäkt, ett knivöverfall och flertalet rån bara på de närmaste månaderna efteråt. Alla längs den väg jag gått varje natt/morgon efter jobbet från min parkering och hem till lägenheten. Var väl direkt aldrig rädd när jag gick hem men det känns betydligt tryggare där jag bor nu.

 

[MCP]

Jag är sällan mörkrädd när jag är ute i mörkret, men däremot kan jag bli lite nojig när jag är inne och ensam. Beror på humöret och fantasin överlag. Det är sällan jag blir olustig till mods t.ex. klockan 5 en vintereftermiddag, men kanske där vid 10 på kvällen om jag är ensam.
Värts är det om jag väl en gång hunnit tänka något "vad om...?" Då är det svårt att skaka bort

Men som sagt, sällan när jag är ute i mörkret.

 

[Milosari]

Inte alls mörkrädd. Tycker det är störigt att inte se ordentligt och föredrar massor med ljus men mörker är inte obehagligt. Varken i stan eller på landet.

 

[skerper]

Inte ett dugg. Fast lite skraj kan man bli om man träffar på något i mörkret utan lampa. När jag hade korna skulle jag gå och hämta strö uppe hos grannen en vinterkväll . Hade sällan någon lampa med mig fast jag gick en bit genom skogen . När jag passerade knuten på mitt uthus hörde jag något skrika till och fräsa . Blev helt iskall då jag inte såg vad det var . Har haft varg springandes här men gick och hämtade en lampa och fick se jag nästan krockat med ett lodjur . Var bara en meter från det . Hjärtat höll på att stanna då jag hörde ljuden . Har sett alla stora utom lo men höll på att trampa på detmen hade jag haft lampa så hade det nog aldrig hänt. . Är mer rädd när jag går runt i Bangkok ensam någon kväll än då jag är i skogen då det är mörkt

 

[Catsu]

Jag befinner mig ensam ute i stugan över helgen, och har ofta varit här uppe själv även under vinterhalvåret. Vilket har väckt reaktioner hos många som har undrat om jag inte blir mörkrädd. Hur vågar jag vara här uppe ensam? Denna helg är det dessutom både fredag den 13:e och fullmåne. Själv blir jag mest förvånad över att vuxna människor räds mörkret så mycket att de inte vågar vara ensamma, förutsatt att det inte finns något tidigare trauma kopplat till det då.

Jag ska erkänna att jag inte är helt resistent. När jag tar ut hunden sista rundan så kan jag tycka att det är lite kusligt att det är så mörkt och tyst, så det blir ofta en kort historia. Sedan lämnar jag alltid en liten lampa tänd i hallen när jag ska sova. Mestadels för att jag ibland får mardrömmar eller sömnparalyser. Inte mer här uppe i stugan än någon annanstans, men om jag vaknar av det på natten så känns det bra om det inte är becksvart i huset. Men utöver det ser jag inga problem med att spendera några dagar ensam här uppe, även under den mörkaste tiden på året.

Är ni mörkrädda? Ofta eller bara ibland? Finns det någonting ni undviker att göra på grund av rädslan?

Inte ett dugg mörkrädd. Dock drar jag mig för att gå ut och gå på skogsvägarna häromkring i mörkret för det finns mycket vildsvin och dom tycker jag är läskiga!

 

[ameo]

Njäe jag skulle inte säga att jag är mörkrädd.
Vi bor på landet där det blir kolsvart ute - fast tillräckligt nära bebyggelse för att kunna se att himlen blir upplyst över samhällena. (ca 1-3 mil bort) Och jag har inga problem att gå ut och sköta om hästarna på kvällstid. Men visst, vi har satt upp lampor på laduväggen, mot vägen - egen gatubelysning.
Däremot undviker jag gärna promenader i omgivande skog när det är mörkt, för jag har ingen större lust att stöta på de grisar som finns i närområdet.

 

[Pilot]

Jag har varit hyfsat mörkrädd men blivit mycket bättre. Kan fortfarande få den förföljdkänslan, däremot så tittar jag bara på lagomläskiga filmer och serier.

 

[honung]

I det område jag jobbar i har fler och fler börjat sätta upp ordentlig och stark belysning runt hus och gårdar då det avskräcker oväntade och ovälkomna besök nattetid. Kan vara värt att fundera på de som känner obehag av mörkret ute på landsbygd.

 

[TheRedLightning]

Är ni mörkrädda? Ofta eller bara ibland? Finns det någonting ni undviker att göra på grund av rädslan?

Ja, har varit extremt mörkrädd såpass att jag trodde att det fanns monster bakom varje skugga som ville äta mig. Tyckte även då att det var läskigt att gå på toan i mörkret.
Nu har den dock minskad, går dock inte ut i skogen när det är beckmörkt ute, men kan gå om det finns gatlampor. Nu kan jag gå på toan när det är mörkt om jag är på ett ställe där jag känner igen mig.