I värsta fall är det den typen. (På påsen står det att den minskar vattnets hårdhet och gör det lätt acidotiskt. Dock så räknar jag inte ett ph på 5,5 som lätt acidos

. Men det är kanske för att jag är lite arbetsskadad...)
Ja, sänker den pH och gör vattnet mindre hårt då är det aktiv soil som är till för den typen av caridinaräkor jag nämde. Tyvärr gör den dock bara livet svårare för dig och dina räkor iom att det den kommer göra med vattenkemin i ditt kar är motsatsen till vad dina neocaridina vill ha för miljö. Växter och alger gillar den dock.
Jag hade personligen bara tagit ut soilen och sen fixat valfritt inert substrat att ersätta med vid tillfälle - det är den lättaste och säkraste lösningen, speciellt när det är ett så litet kar!
Anledningen till att jag hade gjort så är pga konflikten som uppstår mellan pH-sänkande soil, vanligt kranvatten och neocaridina-räkornas behov. Förenklat så kommer soilen bråka med ditt kranvatten, göra pHt instabilt och sno räkornas mineraler så de får problem med osmos och ömsningar ända tills att soilen är mättad och slutar fungera.
---
Mer ordentligt förklarat så är det såhär sådan soil fungerar, och denna process som kommer ske i ditt akvarium varenda gång du fyller på med kranvatten:
Kranvattnet innehåller kalcium och magnesium (GH) och karbonater (KH). Kalcium och magnesium är negativt laddade och karbonaterna är positivt laddade.
Soilen är täckt av negativa laddningar som från början håller fast positivt laddade vätejoner. Så fort kalcium- och magnesiumjonerna i kranvattnet kommer nära ett soilkorn, dras de dit av de negativa laddningarna och eftersom kalcium och magnesium har en starkare positiv laddning än väte, så frigörs då vätejonerna.
Vätejoner är i praktiken ren syra, och de reagerar direkt med kranvattnets KH och den kemiska reaktionen som sker gör att KH blir till vanligt vatten och koldioxidgas istället. När KH (vattnets pH-buffert) är borta finns det inget kvar som skyddar vattnet mot syra och de kvarvarande fria vätejonerna i vattnet gör då att pH-värdet sjunker drastiskt.
Varje gång du gör ett vattenbyte med vanligt kranvatten kommer alltså pHt plötsligt höjas, för att sedan pressas ner av soilen under de kommande timmarna.
Dessa osmotiska svängningar är stressande för räkornas organ, deras celler tvingas att jobba stenhårt för att inte kollapsa. I ett kar med aktiv soil kommer processen inte stanna förrän KH är nära 0. För en neocaridina innebär detta att de mineraler de behöver för att bygga skalet (kalcium/magnesium) binds fast i soilen, samtidigt som den buffert som skyddar mot pH-svängningar (karbonaterna) försvinner. Räkan får lägga energi på osmosreglering istället för tillväxt och immunförsvar och vid för lågt KH/GH och lågt pH blir räkans nya skal ofta för mjukt, eller så misslyckas den med att absorbera tillräckligt med vatten för att spräcka det gamla skalet vid ömsning och då dör de.
Sen är många soils också berikade med organiskt material för att främja växttillväxt. Helt ny aktiv soil läcker därför ofta ammonium. Vid det låga pH-värde som soilen skapar är ammonium relativt ofarligt. Men risken för dig här är att om du gör ett vattenbyte med kranvatten som har ett högre pH, kan det kvarvarande ammoniumet i vattnet omedelbart omvandlas till ammoniak, vilket är giftigt för räkorna redan i små mängder.
Tillslut kommer soilen mättas och sluta att fungera, då kommer vattenvärderna förändras igen - till kranvattnets - vilket är bättre för dina räkor men det innebär också ytterligare en förändring de måste anpassa sig till. Har de överlevt såhär långt är det dock lugnt sen. Men det är verkligen ett så onödigt bökigt, svårt och riskfyllt sätt att börja sitt räk-ägande på.
Sen finns det förstås flera olika faktorer som kan påverka och spela in på hur tufft det faktiskt blir i slutändan men processen ser ut så iaf. Har du dropptester att kolla vattenvärdena med och vad visar de isåfall?