Arbetande hundar och avelskrav, MH/BPH (Utbruten från Vad är rimligt pris för valp?)

Jägare vill också ha en fungerande hund övrig tid på året. Det är därför de sämsta mentaliteterna hittas hos de delar av en ras som inte används praktiskt, för att där avlar man framförallt på utseende (storlek, färg, mm) och inte funktion.

Min erfarenhet är att jägare/bönder är betydligt mer krassa med sina hundar än vad de allra flesta sällskapshundsägare är. I jaktkretsar är det väldigt vanligt att man omplacerar och ibland avlivar hundar som inte fungerar som man vill, framförallt jaktligt men även när de inte fungerar i hem och familj. Talesättet ”livet är för kort för dåliga hundar”, är inget ovanligt och det sorterar ut hundar på ett helt annat sätt.

Jag tycker att alla de där grejerna du radar upp är helt rimliga för alla hundar att klara av. Om det inte finns några övriga krav på hunden, så ser jag ingen anledning att köpa en jakthund alls faktiskt.

Det finns inget negativt med att starta BPH med sin hund, för någon ras. Det är bara så himla sorgligt att så många raser vattnas ur till att bli ingenting annat än sitt utseende.
Märkligt dock isåfall att de flesta hundar jag träffar i min vardag (alltså av alla raser) inte klarar av alla de sakerna helt utan problem? Och att de flesta som söker hjälp hos t.ex. hundpsykolog söker för problem med någon av dessa saker (hundmötesproblematik är det som är vanligast, tydligen). Och jag menar förstås att jag vill att min hund har de egenskaperna PLUS jaktegenskaper, men tvingas jag välja så väljer jag en hund som är bra mentalt, snarare än jagar bra, eftersom mina hundar ska klara av att bo i stan med mig typ 365 dagar om året. Det innebär att vi träffar minst ett femtiotal främmande hundar VARJE dag (när vi går ut genom porten är det snarare standard än undantag att vi ser 4 hundar samtidigt på en gång), att det renoveras överallt med byggarbetare som bär in och ut bråte i portarna där vi går förbi, att sopbilar tömmer sopor, att matleveranser levereras på rangliga vagnar överallt till skolor osv, att Uber Eats/Bolt/Foodora-mopeder åker runt precis överallt, att folk kör som idioter, att det sitter folk på uteserveringar och är högljudda, att folk är fulla och vill hälsa och prata, att minst två personer varje promenad sträcker sig ned över hundarna och vill hälsa, att de ska klara av att gå i butiker medan matte och husse bestämmer vilken färg det ska vara på sömmen på soffan de ska beställa i två timmar, ligga lugnt och tyst på uteservering en hel kväll, klara alla ljud utomhus utan att skälla i lägenheten även om grannens hund på våningen under ylar, klara alla möjliga underlag som gångbroar i metall som ligger över trottoarer där rör renoveras eller gas dras, kunna åka taxi lugnt i famnen, gå på middagar hos främlingar och ligga lugnt på sin medhavda filt hela kvällen, klara att vara på kontoret lugnt med främmande människor som kommer och går, klara att vara på hunddagis med främmande människor som tar ut dem + främmande hundar, klara av att gå lösa på Gärdet med störning av andra lösa hundar, vilt samt hästar. Med en dvärgvariant vill jag även att den ska klara av att flyga i kabinen med oss. Det finns inte en chans att en hund hos gemene jägare på landet måste klara av dessa saker samt utsätts för dem i sin vardag. Dessutom är min erfarenhet av jägare på landet, att om t.ex. en hanhund jagar bra, så är det mindre viktigt att den skäller på andra hanhundar. I stan däremot, så är en hanhundsaggresiv hane VÄLDIGT jobbigt, oavsett om hunden jagar bra eller inte.

Men såklart vill jag ha både stabil mentalitet och jaktegenskaper, och därför vill jag i min ultimata fantasivärld att den hund jag köper (och åtminstone några till hundar i släkten) ska ha både gått både BPH OCH jaktprov. Jag förstår inte varför det ena ska utesluta det andra?

Dessutom, som jag nämnt flera gånger nu, så var mitt ursprungliga inlägg en reaktion mot att någon skrev att i jakthundsraser så behövs inga mentaltester för de dåliga hundarna sorterar ut sig själva. Tax ÄR en jakthundras men den ÄR i verkligheten uppdelad. Vi kommer ALDRIG komma åt problemen i mentalitet genom krav på drevprov för INGEN kommer göra dem och drevprov visar långt ifrån allt i en hunds mentalitet. Däremot BPH skulle kunna fungera.
 
Edit: Jag menar förstås att jag skulle vilja att föräldrarna till den hund jag köper ska ha gått jaktprov och BPH, inte en 8-veckors valp :)
 
Ja, de problemen finns absolut hos jaktavlade labradorer. Jag tror att studien du tänker på är den där man jämförde de olika typerna av labrador och golden. Resultatet var bla lägre social nyfikenhet hos jaktlabbarna, men jag tror inte att det var någon större skillnad i ljud. De har utgått från MH och där testas väl inte underlag?
Detta är studien jag tänker på:
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1048906/FULLTEXT01.pdf

Ja den.

Jaktlabbarna hade väl lägre på nyfikenhet generellt och inte bara social nyfikenhet?

Av de labbar jag har träffat (vi har ett gäng som är aktiva i olika grenar där jag bor) så har enbart jaktvarianten haft problem med olika rädslor (inte alla såklart men ändå den rätt stor andel). Någon/några av dem har mycket stora problem med bland annat sociala rädslor. Det är på något sätt inget statistiskt underlag men ändå så man reagerar att det är just den typen när det brukar vara tvärtom i andra raser.

KL:
De faller sig väl antagligen naturligt att om man avlar väldigt strikt för snabbt utveckling av just en egenskap vare sig det är jakt, apportering, vallning, vakt osv. så kommer det kompromissas på andra områden (vardagsmentalitet, hälsa, populationen osv.). Det finns liksom inga perfekta hundar/linjer, alla har styrkor och svagheter.

Avlar man dessutom på arbetshundar med storskaligt och har dem på stall/hundgård och aldrig i en hemmamiljö/stadsmiljö lär det vara oerhört svårt att veta hur vardagsmentaliteten på hundarna är. Har hört någon nämna just underlagsrädslor bland exempelvis jakthundar pga. detta. Man har i generationer avlat på hundar som aldrig sett ett blankt golv och kanske inte heller hundens släktingar och då missat att just underlagsrädsla finns i dessa linjer. Sen ska en av dessa hundar leva i en familj i ett vanligt hus med olika typer av golv och klarar det inte.
 
Nej, inte alls, de har nog inte ett bättre eller sämre liv än någon annan sällskapsavlad ras.
Det har ju gått så långt att de är som en egen ras, jag ser inga möjligheter för de sällskapsavlade linjerna att bli dugliga jakthundar igen. Det utesluter så klart inte att de är trevliga sällskapshundar!
Många av egenskaperna som gör dem till trevliga sällskapshundar kommer ju från deras funktion som jakthund. Enkla att ha med andra hundar, låg bytesmedvetenhet, stor följsamhet och will to please, bra av- och på-knapp och trygga med folk och ljud.

Då tycker vi lika. Det är samma sak i min ras, även om det inte gått så långt att rasen är uppdelad i två, men det finns definitivt linjer som aldrig berör varandra. Jag tycker faktiskt inte det är nåt problem att det finns collies som är nöjda med skogspromenader och som inte har nån direkt arbetslust alls, så länge de är orädda för ljud, folk, underlag och generellt kan ta livet med en klackspark. En hund som jag skulle tycka var jättetråkig, men som är en trevlig familjehund för rätt familj. Men en rädd hund är en rädd hund oavsett om den är arbetsavlad eller sällskapsavlad, och problemet med rädda hundar inom de arbetsavlade linjerna verkar ju finnas i flera av de raser vi har diskuterat i tråden.

Jag förstår rädslan att de urvattnade familjehundarna ska ta över och bli i majoritet i de (ursprungligen) arbetande raserna, men finns det några tecken på att det håller på att ske inom labbe elle BC?

När det gäller genetisk variation är ju labbens dual purpose-linjer en väldigt intressant del av rasen, som skulle kunna bidra till genetisk variation inom både jakt- och utställningsvarianterna, tänker jag. Det är samma sak inom collie - de med mer arbetsegenskaper och bra mentalindex är mer släkt med varandra och mindre släkt med de hundarna som har mindre eller inga arbetsegenskaper och dåligt mentalindex.
 
Poppis har den väl blivit just pga sina egenskaper? Och jag tror inte att så många fler som köper sällskapsavlad labbe hade velat köpa en Ferrari-labbe bara för det.

Jag tycker nog inte riktigt att det är en icke-fråga om hundarna ska må bra i vardagen eller ej med tanke på hur många hundar mår och som ändå avlas på med diverse ursäkter...



Jag upplever nog att hos just labbe är det inte så att de blivit mentalt sämre utöver att de inte har samma arbetsegenskaper.

Om jag kollar på schäfern dock så är det just så hos exteriörtypen. Mer rädslor, sämre nerver osv. Labben är nog ganska ensam med det dock.



Precis. Kan du komma på någon annan sällskapsras som har de egenskaperna? Tyst, liknande storlek?

Rent krasst så har ju vårat samhälle ändrats en del de senaste 100-200 åren och även om jag tycker att man absolut ska bevara arbetande raser så kan jag helt klart se att det även behöver fyllas andra funktioner i samhället. Förr så hade man ju oftast små hundar till sällskap. De större var arbetande hundar. Att man då valt att avla på raser med egenskaper man gillar och bevarar men tonar ner arbetslusten bla ser jag nog inte alltid som fel. Så länge man är ärlig med ens avelsmål och prioriterar hälsa och en bra mentalitet.

Jag är nog lite tudelad i frågan ärligt talat.

Jag håller med om detta. Att raser delas är förstås ett problem om den ena varianten får utbredda problem med mentalitet eller hälsa. Det skiljer sig inte från när en hel ras ändrar sig från ursprunget på ett sätt som innebär att det orsakar fysiskt eller mentalt lidande.

Men jag har svårt att se hur t ex labrador eller golden skulle ha märkbart mindre avelsbas pga uppdelningen. De flesta som har utställningsvarianten är inte intresserade av en jaktretriever och skulle alltså skaffat en helt annan ras om inte utställningsvarianten fanns. En släkting till mig växte upp med golden av utställningstyp för typ 50 år sedan och har själv haft flera utställningsgolden nu när hen har egen familj. De har varken ställt ut eller arbetat med hundarna, men de är väldigt aktiva och hundarna har fått följa med på motionsturer, fjällvandringar, evenemang osv. Så vitt jag sett har alla deras hundar varit väldigt glada, trevliga och lättsamma familjehundar som lufsat runt, mycket nöjda med tillvaron och utan några problembeteenden. Jag har helt enkelt svårt att komma från att välavlade retrievrar av utställningstyp har en funktion att fylla.
 
Då tycker vi lika. Det är samma sak i min ras, även om det inte gått så långt att rasen är uppdelad i två, men det finns definitivt linjer som aldrig berör varandra. Jag tycker faktiskt inte det är nåt problem att det finns collies som är nöjda med skogspromenader och som inte har nån direkt arbetslust alls, så länge de är orädda för ljud, folk, underlag och generellt kan ta livet med en klackspark. En hund som jag skulle tycka var jättetråkig, men som är en trevlig familjehund för rätt familj. Men en rädd hund är en rädd hund oavsett om den är arbetsavlad eller sällskapsavlad, och problemet med rädda hundar inom de arbetsavlade linjerna verkar ju finnas i flera av de raser vi har diskuterat i tråden.

Jag förstår rädslan att de urvattnade familjehundarna ska ta över och bli i majoritet i de (ursprungligen) arbetande raserna, men finns det några tecken på att det håller på att ske inom labbe elle BC?

När det gäller genetisk variation är ju labbens dual purpose-linjer en väldigt intressant del av rasen, som skulle kunna bidra till genetisk variation inom både jakt- och utställningsvarianterna, tänker jag. Det är samma sak inom collie - de med mer arbetsegenskaper och bra mentalindex är mer släkt med varandra och mindre släkt med de hundarna som har mindre eller inga arbetsegenskaper och dåligt mentalindex.
Problemet inom BC är ju att även de sportavlade har behov av att valla, det är inget man avlar bort på två generationer. Dock kan du avla bort ”fingertoppskänslan” för djurhantering såpass snabbt. Resultatet blir hundar som behöver valla, men som inte gör det bra. Får de dessutom inte utlopp för den instinkten kan de mycket väl bli nerviga och stressade (flertalet sportavlade individer är det antagligen pga vallningsbristen). Det finns ju flertalet bra brukshundsraser med vallningsgrund, jag ser inte poängen med att ta den enda ras vi har specialiserad på vallning för att skapa en till, på bekostnad av hundarna?
 
Problemet inom BC är ju att även de sportavlade har behov av att valla, det är inget man avlar bort på två generationer. Dock kan du avla bort ”fingertoppskänslan” för djurhantering såpass snabbt. Resultatet blir hundar som behöver valla, men som inte gör det bra. Får de dessutom inte utlopp för den instinkten kan de mycket väl bli nerviga och stressade (flertalet sportavlade individer är det antagligen pga vallningsbristen). Det finns ju flertalet bra brukshundsraser med vallningsgrund, jag ser inte poängen med att ta den enda ras vi har specialiserad på vallning för att skapa en till, på bekostnad av hundarna?
Jag vet inte riktigt varför du skriver det här till mig, jag varken tycker eller har skrivit att BC ska bli en bruksras.

Det du skriver om BC och deras behov av vallning låter logiskt och det är säkert så att det finns BC som mår dåligt av att de vill men inte kan valla. Samtidigt finns det ju BC som både tävlar bruks på hög nivå och vallar (och det verkar ju fungera?). Tror du verkligen att eliten i lydnad och bruks har BC:s som mår superdåligt för att de inte får valla och/eller inte har de korrekta egenskaperna kvar? Om det är så, så skulle det ju gynna de sportavlade BC:na att ha ett större fokus på mentalbeskrivningar och att lyfta kunskapen om hur mentala egenskaper påverkar hundens beteende i vardagen.
 
Då tycker vi lika. Det är samma sak i min ras, även om det inte gått så långt att rasen är uppdelad i två, men det finns definitivt linjer som aldrig berör varandra. Jag tycker faktiskt inte det är nåt problem att det finns collies som är nöjda med skogspromenader och som inte har nån direkt arbetslust alls, så länge de är orädda för ljud, folk, underlag och generellt kan ta livet med en klackspark. En hund som jag skulle tycka var jättetråkig, men som är en trevlig familjehund för rätt familj. Men en rädd hund är en rädd hund oavsett om den är arbetsavlad eller sällskapsavlad, och problemet med rädda hundar inom de arbetsavlade linjerna verkar ju finnas i flera av de raser vi har diskuterat i tråden.

Jag förstår rädslan att de urvattnade familjehundarna ska ta över och bli i majoritet i de (ursprungligen) arbetande raserna, men finns det några tecken på att det håller på att ske inom labbe elle BC?

När det gäller genetisk variation är ju labbens dual purpose-linjer en väldigt intressant del av rasen, som skulle kunna bidra till genetisk variation inom både jakt- och utställningsvarianterna, tänker jag. Det är samma sak inom collie - de med mer arbetsegenskaper och bra mentalindex är mer släkt med varandra och mindre släkt med de hundarna som har mindre eller inga arbetsegenskaper och dåligt mentalindex.

Jag är en stor förespråkare av kontrollerad inkorsning av andra raser för att utöka genbasen, något som kommer att vara nödvändigt för ett stort antal raser.

När det gäller collie finns det folk som förespråkar border collie som inkorsningsras, och sett till att BC och den vanliga collien har samma ursprung vore det kanske naturligt om man tänker på uppdelning av raser.

Men jag tycker att andra raser vore bättre, inte minst med tanke på hur olika funktioner raserna har idag. Folk som äger och trivs med en collie skulle ytterst sällan överväga att skaffa en BC och om de gjorde det skulle det nog ännu mer sällan bli ett lyckat hundägande.
 
Jag vet inte riktigt varför du skriver det här till mig, jag varken tycker eller har skrivit att BC ska bli en bruksras.

Det du skriver om BC och deras behov av vallning låter logiskt och det är säkert så att det finns BC som mår dåligt av att de vill men inte kan valla. Samtidigt finns det ju BC som både tävlar bruks på hög nivå och vallar (och det verkar ju fungera?). Tror du verkligen att eliten i lydnad och bruks har BC:s som mår superdåligt för att de inte får valla och/eller inte har de korrekta egenskaperna kvar? Om det är så, så skulle det ju gynna de sportavlade BC:na att ha ett större fokus på mentalbeskrivningar och att lyfta kunskapen om hur mentala egenskaper påverkar hundens beteende i vardagen.
Svaret var menat till följande citat:
Jag förstår rädslan att de urvattnade familjehundarna ska ta över och bli i majoritet i de (ursprungligen) arbetande raserna, men finns det några tecken på att det håller på att ske inom labbe elle BC?
Så menade på att det inom BC inte är direkt risk för sällskapsavel, utan för ”ren” bruks. De som både vallar och tränar bruks har jag noll problem med, men då handlar det också oftast om vallningsavlade BCs också.
 
Svaret var menat till följande citat:

Så menade på att det inom BC inte är direkt risk för sällskapsavel, utan för ”ren” bruks. De som både vallar och tränar bruks har jag noll problem med, men då handlar det också oftast om vallningsavlade BCs också.
Okej, men BC hamnar ju inte under SBK bara för att uppfödarna börjar prata mer om vikten av mentalbeskrivningar, eller bara för att folk kör bruks/lydnad med sina BC:s. Det finns många icke-bruksraser som har många MH-beskrivna hundar, golden är ett sånt exempel.
 
Jag är en stor förespråkare av kontrollerad inkorsning av andra raser för att utöka genbasen, något som kommer att vara nödvändigt för ett stort antal raser.

När det gäller collie finns det folk som förespråkar border collie som inkorsningsras, och sett till att BC och den vanliga collien har samma ursprung vore det kanske naturligt om man tänker på uppdelning av raser.

Men jag tycker att andra raser vore bättre, inte minst med tanke på hur olika funktioner raserna har idag. Folk som äger och trivs med en collie skulle ytterst sällan överväga att skaffa en BC och om de gjorde det skulle det nog ännu mer sällan bli ett lyckat hundägande.

Ja, jag tycker också det finns andra, lämpligare raser än BC, vi vill ju ha raser som är mycket starka inom de områden där vi i vår ras har svagheter, exempelvis när det gäller ljudrädslor. Det blir spännande att se om det kommer komma ansökningar om att göra utkorsningsprojekt framöver. Jag tror också att det kommer behövas så småningom, tyvärr.
 
Okej, men BC hamnar ju inte under SBK bara för att uppfödarna börjar prata mer om vikten av mentalbeskrivningar, eller bara för att folk kör bruks/lydnad med sina BC:s. Det finns många icke-bruksraser som har många MH-beskrivna hundar, golden är ett sånt exempel.
Inte bara för det, nej, vilket jag inte heller har sagt. Men flera vallhundsraser har ju redan hamnat där, varför finns inte risken för Border collie? Det här handlar ju om en ras som har ett väldigt specifikt syfte idag, men som på vissa håll verkar önskas göras om till brukshund. Då tycker jag att det finns bättre vägar att gå för att behålla rasen som utmärkande vallhund med en bra mentalitet än att lägga in krav på MH (vilket var vad jag motsatte mig från början). Det problem jag ser i rasen är liksom inte något som blir löst med hjälp av mentalbeskrivning.
 
Tror du verkligen att eliten i lydnad och bruks har BC:s som mår superdåligt för att de inte får valla och/eller inte har de korrekta egenskaperna kvar?
Det finns med 100% säkerhet MASSOR av BCs på den nivån som helt saknar egenskaperna som behövs för att bli goda djurhanterare, men som framgångsrikt styrs runt träningsfår med jämna mellanrum.
 
Det finns med 100% säkerhet MASSOR av BCs på den nivån som helt saknar egenskaperna som behövs för att bli goda djurhanterare, men som framgångsrikt styrs runt träningsfår med jämna mellanrum.

Okej, det var ju inte min fråga riktigt. Min fråga handlade om ifall de här hundarna som "helt saknar egenskaperna" mår dåligt av det när de tävlar i bruks/lydnad.
 
Okej, det var ju inte min fråga riktigt. Min fråga handlade om ifall de här hundarna som "helt saknar egenskaperna" mår dåligt av det när de tävlar i bruks/lydnad.
Med helt saknar egenskaperna, menar du vallning då? Det tror jag nämligen inte de i eliten saknar, det är nog extremt få border collies som idag saknar behovet att valla, så ja, jag tror att de som inte får valla mår sämre än de som får valla. Vallningsinstinkten hos en border collie går inte att jämföra med instinkten hos exempelvis australian kelpie, australian shepherd eller andra raser med vallhundsursprung som idag går som brukshundar.

Som jag skrev tidigare är inte den vallningsinstinkten bortavlad hos sporthundarna idag, däremot är deras förmåga att göra det bra borta. De skulle vara "odugliga" för avancerat arbete på en gård, men har fortfarande behovet av att valla.
 
Okej, det var ju inte min fråga riktigt. Min fråga handlade om ifall de här hundarna som "helt saknar egenskaperna" mår dåligt av det när de tävlar i bruks/lydnad.
Fåren gör det, när samma hundar sen används i vallning. Och när deras valpar säljs som arbetshundar. Och ja, jag ser en hel del hundar som är vrak pga usel balans mellan egenskaperna som gör en vallhund - avlar man bara på motorn, arbetsviljan och intensiviteten men utan att ha självkontrollen och eftertänksamheten så blir det individer som mår dåligt av att existera (hundar som dränker sig själva för att de leker med vattenstänk, hundar som inte kan vara ute när det regnar för de blir maniska på vattenskvätt ur stuprör, hundar som maniskt vallar sin egen skugga, hundar som dör för att de vallar bilar, hundar som hugger allt som rör sig, hundar som kompenserar sin rädsla med "vallningsskärpa" och biter sönder folk, hundar som om och om igen springer rakt in i staket för att valla gräs som rör sig på andra sidan osv osv. Samtliga väldigt verkliga fall med hundar som ofta tävlas på hög nivå i lydnad och agility.)

Det är en extremt fin balans mellan bra vallhund och galenskap. Egenskaper som är i stort sett omöjliga att testa om hunden inte jobbar praktiskt och tillåts ta ansvar och sköta djurhanteringen mer självständigt än vad som nånsin behövs för att tävla eller ta VP.
 
Fåren gör det, när samma hundar sen används i vallning. Och när deras valpar säljs som arbetshundar. Och ja, jag ser en hel del hundar som är vrak pga usel balans mellan egenskaperna som gör en vallhund - avlar man bara på motorn, arbetsviljan och intensiviteten men utan att ha självkontrollen och eftertänksamheten så blir det individer som mår dåligt av att existera (hundar som dränker sig själva för att de leker med vattenstänk, hundar som inte kan vara ute när det regnar för de blir maniska på vattenskvätt ur stuprör, hundar som maniskt vallar sin egen skugga, hundar som dör för att de vallar bilar, hundar som hugger allt som rör sig, hundar som kompenserar sin rädsla med "vallningsskärpa" och biter sönder folk, hundar som om och om igen springer rakt in i staket för att valla gräs som rör sig på andra sidan osv osv. Samtliga väldigt verkliga fall med hundar som ofta tävlas på hög nivå i lydnad och agility.)

Det är en extremt fin balans mellan bra vallhund och galenskap. Egenskaper som är i stort sett omöjliga att testa om hunden inte jobbar praktiskt och tillåts ta ansvar och sköta djurhanteringen mer självständigt än vad som nånsin behövs för att tävla eller ta VP.

Men finns det inget intresse av att ta fram bättre prov som speglar verkligheten mer i klubben? Det borde ju göra det då rasen fortfarande är så specifierad i sitt arbetsområde?
 
Men finns det inget intresse av att ta fram bättre prov som speglar verkligheten mer i klubben? Det borde ju göra det då rasen fortfarande är så specifierad i sitt arbetsområde?
Låt oss säga att det är en tydlig uppdelning inom klubben mellan personer som jobbar med sina hundar i första hand, och de som tycker att sporthundarna "vallar jättebra".
 
Jag blev lite nyfiken på hur många BC som föds/importer som tillkommer varje år i Sverige och det är ~ 800 st. Jag gör en ren gissning och antar att en hel del av importerna är just arbetande hundar.

Men min nyfikenhet gäller hur många av dessa 800 jobbar med får? Hur många nya arbetande hundar finns det efterfrågan på varje år?
Är det rimligt att alla BC som föds ska jobba med vallning (om de hade egenskaperna för det) eller finns det ett "onödigt överskott" som nyttjas i bruks?
 
Låt oss säga att det är en tydlig uppdelning inom klubben mellan personer som jobbar med sina hundar i första hand, och de som tycker att sporthundarna "vallar jättebra".
Och det är ju här jag tänker att den stora risken finns. Om kraven då ökas till något som än mer kopplas till bruks (MH), lär inte sportdelen bli mindre i den klubben. Samtidigt som det för de som har sina hundar för jobbet, och troligtvis är bönder på heltid, får det ännu svårare att komma iväg för att göra de nödvändiga kraven för avel inom SKK. Visst, folk har påpekat att ett MH tar 45 minuter, men man ska ta sig dit också, och så gäller det ju att den dagen inte krockar med lamning, slakt, sådd, skörd, eller nåt sjukt djur... Det är ju inte direkt så att en bonde kan planera in en ledig dag på samma sätt som nån som jobbar måndag-fredag.

Och då tänker jag att steget inte är jättelångt till att border collies inom SKK blir inriktade på bruks och de som vill avla på de bästa vallhundarna håller sig utanför, helt enkelt för att det blir för krångligt och de inte ser poängen med de tester som finns för det inte visar hundens arbetsförmåga. Det tycker jag vore en otroligt tråkig riktning.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag kan för mitt liv inte förstå denna stora tilltro till MH/BPH? Alla jag känner som göra sådana tränar ju inför dem så det säger ju...
6 7 8
Svar
159
· Visningar
9 609
Senast: Linda_A
·
Hundavel & Ras Ber först om ursäkt för en vägg av text men jag känner att jag vill få lite extern input. Jag har medvetet inte nämnt namnet på ras...
2 3
Svar
47
· Visningar
8 198
Senast: dobbis
·
Övr. Hund Hej! Den här frågan har säkert varit uppe på tapeten många gånger men eftersom jag inte hittade en tråd som riktigt relaterar till min...
Svar
11
· Visningar
3 812
Senast: Dopy
·
Hundavel & Ras Det skulle vara intressant att läsa hur viktigt det är för er att föräldrarna gjort MH/BPH när ni letar valp? Funderingen kommer dels...
2
Svar
38
· Visningar
2 394
Senast: Kilauea
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp