Vi har massor vi skulle vilja göra tillsammans men som jag prioriterar bort pga hästarna. Hade lätt dykt ett par kvällar i veckan, paddlat kajak, snorklat, tränat med hunden, joggat ihop, gått på konserter/teater/opera, hängt mer med vänner osv. Herregud, jag har massor av intressen som jag prioriterar bort. Har man så tråkigt ihop att man inte vill umgås mer än ngn timme per kväll hade jag gjort slut hoppas jag. Så resonerade jag dock inte innan jag insåg hur livet blev när min sambo mer aktivt utövade sin dykning - vilket innebar hela helger iväg när JAG väl hade tid att umgås och ville göra saker. För mig är det en liten tankeställare, jag är så van att vara den som ngn/några väntar på, jag avskyr dock själv att vara beroende av ngn annans planer, så bara ur ren rättvisesynpunkt försöker jag tänka mig för nu för tiden. Ur en icke-hästvans synvinkel är det kanske inte så tydligt dock att jag tar den typen av hänsyn eftersom min dag ändå oftast innebär att jag åker hemifrån vid 06.30 och kommer hem igen vid 22 de dagar båda hästarna rids. Hade jag inte försökt korta ner tiden hade jag nog lika väl kunna sova i stallet.