Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[Lillefrun]

Jag fattar att det känns jättesorgligt att det kanske går i lås i morgon och snart är sålt, ditt drömställe. Jag ville berätta om när jag flyttade till lägenhet från ett litet kollektiv på landet. Jag flyttade sjuk. Värden hade låtit oss ha 12 grader inne stora delar av en vinter och när vi sa skarpt att det måste åtgärdas svarade han med att dubblera hyran. Jag letade men fick inget napp med hyra jag kunde klara utan försörjningsstöd. Kunde flytta in på mammas soffa en period i hennes två men det var långt ifrån optimalt. Då ringde en värd jag pratat med upp och frågade om jag ville ha en etta inne i byn, bottenvåningen (jag kunde inte gå i trappor) och låg hyra. Jag tog den. Glömde hela min längtan att bo lantligt. Var mest tacksam att ha litet, värme och en hyra jag klarade. När det efter 1,5 år visade sig vara mögel i lägenheten, så kom jag ihåg att jag hade en längtan om hur jag vill bo. Det var numer tydligt för mig att jag inte kunde vänta på att bli frisk för att leva mitt liv. Jag hittade en lillstuga på en hästgård. De ville hyra ut både hus och box men jag såg att annonsen låg kvar 4 månader senare och då kunde de tänka sig att hyra ut till mig.

Jag förstår att du aldrig mer vill flytta. Men OM det inte blir bra och ett ”förevigt-hem” (haha, apropå att förhålla dig till dig själv som till en hund) så kan det där önskelivet presentera sig igen längre fram, inklusive ekonomiska förutsättningar som funkar.

Jag fattar också att du vill kunna behålla ett kapital och att det minskar rätten till bostadstillägg (vilket i sig kan innebära ekonomisk stress, att försöka bibehålla kapitalet så gott det går) men det är ändå en sjukt bra sits att tillhöra en kategori med rättighet till generös hjälp med hyran, vilket man inte gör tex på sjukpenning som då kan ge sämre ekonomi än på sjukersättning om SGI varit låg (jag har den T-shirten).

Vad härligt att du kunde följa din dröm

 

[Lillefrun]

Ja, när sparpengarna minskat mycket så får du 6500. Du bör få närmare 12 000 efter skatt i sjukersättning? Minst 11 500. Med en hyra på 8500 har du ju då 9500 att leva på efter hyran.

Aha, fattade det som du gjorde en liten vinst. Trist!

Är pappren skrivna nu?

Papprena skrevs igår kväll och jag var nära att börja gråta vilket alla märkte så mäklaren fick prata åt mig ibland. Men hon hade gjort ett jätte bra kontrakt utifrån vad jag behöver i första hand och inte köparna.

 

[Lillefrun]

Jag fick dubbelt bostadsbidrag när jag hade sjukpenning

Just nu med 2000 kr som enda krona jag äger, ja det har gått så långt, får jag 3000 kronor i bostadstillägg, med sjukpenning fick jag 7000 kr

 

[Niyama]

Just nu med 2000 kr som enda krona jag äger, ja det har gått så långt, får jag 3000 kronor i bostadstillägg, med sjukpenning fick jag 7000 kr

Fast du får mycket mer när du bor i hyresrätt.

Du måste haft sjukpenning i särskilda fall och då är boendetillägget 7000 oavsett hyra. Det är för att själva sjukpenningen i särskilda fall är så extremt låg. Det är inte samma sak som sjukpenning.

Sjukpenning i särskilda fall + boendetillägg = ca 10 800 totalt

Sjukersättning + bostadstillägg = ca 18 000 totalt (om man inte har över 100 000 i sparpengar och har hög hyra)

 

[Lillefrun]

Fast du får mycket mer när du bor i hyresrätt.

Du måste haft sjukpenning i särskilda fall och då är boendetillägget 7000 oavsett hyra. Det är för att själva sjukpenningen i särskilda fall är så extremt låg. Det är inte samma sak som sjukpenning.

Sjukpenning i särskilda fall + boendetillägg = ca 10 800 totalt

Sjukersättning + bostadstillägg = ca 18 000 totalt (om man inte har över 100 000 i sparpengar och har hög hyra)

Ja så var det nog, fast jag tänkte inte på att det var en annan sak med sjukpenning i särskilda fall och annan sjukpenning. För ja, sjukpenningen var löjligt låg.

 

[Lillefrun]

Förnyat mitt körkort. Bilden är fruktansvärd ful och namnteckningen blev som om en treåring skrivit. Nåja, det är ju bara 10 år jag ska dras med det ironi alltså. Fy för hur ofta man använder det och så är det så fult. Det jag har nu är faktiskt väldigt bra så blir ett nerbyte

 

[monster1]

Förnyat mitt körkort. Bilden är fruktansvärd ful och namnteckningen blev som om en treåring skrivit. Nåja, det är ju bara 10 år jag ska dras med det ironi alltså. Fy för hur ofta man använder det och så är det så fult. Det jag har nu är faktiskt väldigt bra så blir ett nerbyte

Är det inte standard att man ser helt tokig ut på sitt id/körkort. Jag ser ut som filmversionen av en terrorist på mitt. Mina vänner bara skrattar när jag visar det för dom. Som tur är är det ju inte ofta man visar upp det trots allt .

 

[Lillefrun]

Jag vill bara ge upp. Flera bostadsbolag godkänner inte mig för att sjukersättning är så låg och flera bryr sig inte om att jag kan ha rätt till bostadstillägg. Ringt och mailat flera olika för att fråga om mina föräldrar kan vara borgenärer. Hyresbostäder är just nu dom enda som godkänner mig.

 

[monster1]

Skönt att du fick sålt. Kan tänka mig att det är en antiklimax nu, du har jobbat hårt för den här försäljningen trots att det kanske inte var det du önskade. Det är ok att sörja över en förlorad dröm. Kanske kan du få vila lite nu.

Det tar nog ett tag för dig att landa i det nya, nu är det ju bara farvälet du är inne i. Framåt blir det nog inte förrän du flyttat in och bott i din nya bostad ett tag så du har ett nytt "hem", med den trygghet som det innebär och kan bygga upp ett liv där.

 

[Lillefrun]

Är det inte standard att man ser helt tokig ut på sitt id/körkort. Jag ser ut som filmversionen av en terrorist på mitt. Mina vänner bara skrattar när jag visar det för dom. Som tur är är det ju inte ofta man visar upp det trots allt .

Haha, jag tycker det kikas varje gång man handlar något och det är för att registrera köp i butik till exempel där man är medlem. Men dom verkar kika så snabbt och sen bara scanna det. Men namnteckningen stör mig mest, eftersom den inte alls ser ut som jag brukar skriva och någon kanske tror att jag förfalskar mina underskrifter för det står inte likadant ut.

Men ja, att turas om och titta på varandras körkort brukar vara roande.

 

[Lillefrun]

Skönt att du fick sålt. Kan tänka mig att det är en antiklimax nu, du har jobbat hårt för den här försäljningen trots att det kanske inte var det du önskade. Det är ok att sörja över en förlorad dröm. Kanske kan du få vila lite nu.

Det tar nog ett tag för dig att landa i det nya, nu är det ju bara farvälet du är inne i. Framåt blir det nog inte förrän du flyttat in och bott i din nya bostad ett tag så du har ett nytt "hem", med den trygghet som det innebär och kan bygga upp ett liv där.

Tack, det var precis det här jag behövde få till mig och du har rätt. Det är sorg nu med inslag av en så stark press att hitta ett hem att börja om i.

Jag skäms och hatar att jag krossade min dröm sen jag var barn. Verkligen hatar mig själv

 

[monster1]

Tack, det var precis det här jag behövde få till mig och du har rätt. Det är sorg nu med inslag av en så stark press att hitta ett hem att börja om i.

Jag skäms och hatar att jag krossade min dröm sen jag var barn. Verkligen hatar mig själv

Fast du har ju levt den, bara att just den här gången blev den inte livstidslång. Du har haft ditt hus på landet . Allt varar inte förevigt, tyvärr det kan ju inte du hjälpa, livet är som det är. Det ändrar sig och då får man göra sitt bästa med att anpassa sig efter de nya förutsättningarna vilket är precis det du gör nu.

 

[Lillefrun]

Fast du har ju levt den, bara att just den här gången blev den inte livstidslång. Du har haft ditt hus på landet . Allt varar inte förevigt, tyvärr det kan ju inte du hjälpa, livet är som det är. Det ändrar sig och då får man göra sitt bästa med att anpassa sig efter de nya förutsättningarna vilket är precis det du gör nu.

Det vore annorlunda om det inte var jag som förstört allt! Jag vet inte hur jag ska kunna leva med mig själv. Jag är en så genomdålig person man kan vara. Ingen tror jag kommer klara det heller. Knappt mina föräldrar vill vara borgenärer och det respekterar jag och förstår. Letar billigt men hittar då bara i stadens officiellt utsatta områden. Staden har blivit dyr helt enkelt. Stor skillnad mot när jag bodde i hyresrätt och dåligt utbud för oss som inte vill bo i stöket och inte har råd med lyxen.

Det känns helt värdelöst och meningslöst att ens försöka flytta. Jag vill bara ge upp här och nu. Har försökt få tag på min psykolog men det verkar som att han jobbade sista dagen igår. Men jag ska träffa min kurator på AST imorgon och vi måste ta itu med dom här tankarna och känslorna. För jag kan ju inte bara rulla ihop mig till en boll i min hängstol och matvägra liksom. Strejka från livet. Det fungerar inte så. Tyvärr.

 

[Niyama]

Det vore annorlunda om det inte var jag som förstört allt! Jag vet inte hur jag ska kunna leva med mig själv. Jag är en så genomdålig person man kan vara. Ingen tror jag kommer klara det heller. Knappt mina föräldrar vill vara borgenärer och det respekterar jag och förstår. Letar billigt men hittar då bara i stadens officiellt utsatta områden. Staden har blivit dyr helt enkelt. Stor skillnad mot när jag bodde i hyresrätt och dåligt utbud för oss som inte vill bo i stöket och inte har råd med lyxen.

Det känns helt värdelöst och meningslöst att ens försöka flytta. Jag vill bara ge upp här och nu. Har försökt få tag på min psykolog men det verkar som att han jobbade sista dagen igår. Men jag ska träffa min kurator på AST imorgon och vi måste ta itu med dom här tankarna och känslorna. För jag kan ju inte bara rulla ihop mig till en boll i min hängstol och matvägra liksom. Strejka från livet. Det fungerar inte så. Tyvärr.

Hur menar du att du förstört allt?

Vad jag förstår kommer du ha en hel del sparpengar när du lämnar huset? Inte sitta med skulder upp över öronen?

Du HAR en inkomst som går att leva på i hyresrätt, med bostadstillägg.

Finns det inga trevliga byar i närheten med kollektivtrafik till stan? Brukar kunna vara lite billigare.

 

[Grazing]

Jag vill bara ge upp. Flera bostadsbolag godkänner inte mig för att sjukersättning är så låg och flera bryr sig inte om att jag kan ha rätt till bostadstillägg. Ringt och mailat flera olika för att fråga om mina föräldrar kan vara borgenärer. Hyresbostäder är just nu dom enda som godkänner mig.

Vad är det för skillnad på bostadsbolag och hyresrätter menar du? Är det inte detsamma?

 

[Nepenthe]

För jag kan ju inte bara rulla ihop mig till en boll i min hängstol och matvägra liksom. Strejka från livet. Det fungerar inte så. Tyvärr.

Mår du bättre av det då? Du skriver "tyvärr" men det låter inte som det är en bra lösning?

Klappa dig själv på axeln för du gjort detta, du har fått huset sålt Du har 2 jättefina och väluppfostrade, glada hundar Du kommer grejja det här! Om du är snäll mot dig själv Tacka kroppen och knoppen för att de orkar.
Fira med nått gott ikväll och vila

 

[monster1]

Det vore annorlunda om det inte var jag som förstört allt! Jag vet inte hur jag ska kunna leva med mig själv. Jag är en så genomdålig person man kan vara. Ingen tror jag kommer klara det heller. Knappt mina föräldrar vill vara borgenärer och det respekterar jag och förstår. Letar billigt men hittar då bara i stadens officiellt utsatta områden. Staden har blivit dyr helt enkelt. Stor skillnad mot när jag bodde i hyresrätt och dåligt utbud för oss som inte vill bo i stöket och inte har råd med lyxen.

Det känns helt värdelöst och meningslöst att ens försöka flytta. Jag vill bara ge upp här och nu. Har försökt få tag på min psykolog men det verkar som att han jobbade sista dagen igår. Men jag ska träffa min kurator på AST imorgon och vi måste ta itu med dom här tankarna och känslorna. För jag kan ju inte bara rulla ihop mig till en boll i min hängstol och matvägra liksom. Strejka från livet. Det fungerar inte så. Tyvärr.

Du har inte förstört allt . Livet är så här, det går hit och dit, saker händer. Du har kämpat på i en svårt situation, det är ju inte lätt att vara sjuk, du gör ditt bästa i den situation du är i just nu och du gör det bra tycker jag.
De kommunala bostadsbolagen brukar acceptera sjukpenning/sjukersättning som inkomst, äldre lägenheter har oftast lägre hyra än äldre eftersom man får höja hyran vid renovering/"kvalitetshöjning". Jag hade kollat efter en bostad i ett lite äldre område från tex 50-70-talet. Det är oftast ganska oattraktiva hus på utsidan men väldigt välplanerade lägenheter invändigt och brukar ligga i gröna områden. Ibland har de dåligt rykte men när man väl lär känna området är det oftast inte så illa som ryktet säger.

 

[manda]

Jag får någon sorts känsla av/tolkar dig som att det varit sådana destruktiva ekonomiska val som är del av din sjukdom, som gjort att du måst sälja? Något annat källa till skuldkänslor kan jag inte komma på, även om jag fattar att jag inte alls vet och att du inte måste svara, varken om det stämmer eller inte. Det jag vill säga är att om det är så, så är det ju verkligen inte ditt fel, utan en väldigt allvarlig komplikation av din sjukdom, som det också låtit som att du/ni har strategier på plats för att det ska påverka vardagen och ekonomin så lite som möjligt (men det har nu gjort det ändå, trots hängslen och livrem). Såklart är det lite komplicerat att göra en sådan uppdelning mellan sjukdomen och personen, för sjukdomen är ju liksom inte en separat del, utan påverkar hela ens personlighet och liv (det går ju att uppleva med somatisk sjukdom också tycker jag, även om det säkert kan vara ännu mer relevant med psykisk ohälsa) och heller inget att bekämpa i mina ögon, utan kanske mer att lära sig navigera närvaron av. Och ibland finns inte några sätt att kompensera så sjukdomen inte påverkar. Tyvärr. Med vissa sjukdomar är det lättare att se att det inte är vårt fel. Tex om det var cancer som kommit tillbaka eller växt aggressivt, skulle väldigt få tycka att personen har skuld i det medan det är lättare att sådana tankar kommer vid sjukdomar som påverkar ens beteende och kognitiva kapacitet.

Självklart är det bra att rannsaka sig själv för att kunna hitta konstruktiva sätt att möta sina utmaningar! Men skuld och skuldbeläggande är sällan något som ger inspiration och kraft att handla utifrån tycker jag utan riskerar mer passivisera.

Jag tycker du verkat klara navigera den här framtvingade omställningen bra, fast det skapat så mycket arbete, osäkerhet och stress. Om du valt att inte sälja (stoppa huvudet i sanden) låter det som livet blivit ännu mer komplicerat framöver, så även om det är sorgligt, så är det klokt, moget och omsorgsfullt om sitt liv att göra ett så tufft val du gjort och dessutom lyckats driva igenom en stor del av det. Önskar dig att klappa dig på axeln för det!

 

[Lillefrun]

Vad är det för skillnad på bostadsbolag och hyresrätter menar du? Är det inte detsamma?

Hyresbostäder är ett specifikt bostadsbolag som jag syftade på

 

[Lillefrun]

Svarar alla och mig själv. Jag har svårt att se att jag lyckats med något. Att vara manisk och hypoman många gånger under sitt liv gör att man inte alltid tänker klart. Jag preppade för den stora kollapsen, apokalypsen en period för jag var säker på att jorden höll på att gå under och köpte massor av allt som förberedelse och fixade dunk efter dunk med vatten men också olika filter om jag skulle vara tvungen dricka ur en bäck och triangiakök, kläder, typ 10 powerbanks, flera radior, mat, osv osv och många fler olika saker jag fått för mig i perioder.

Som när jag kommit igång med yogan köpte jag fler än10 böckerom yoga, massor av yogamattor och bolster och filtar till mattorna och tillbehör och yogade 2 gånger per dag plus oftast 1 gång nattetid också.