Avboka vårt bröllop (behöver pandemivägledning)

[MiniLi]

Klokt beslut! Om läget är bättre i vår och ni känner för det kan ni ju alltid bjuda in till något väldigt okomplicerat med kort varsel. Typ kom och häng med oss i parken efter vårt bröllop

 

[Verdandi]

Haffar ditt inlägg men svarar fler i tråden gällande att skjuta upp eller ha fest senare. Vi planerar att försöka bli med barn från och med i vår, så det är skälet till att det inte är så lockande. Antingen kommer jag vara med barn ett år senare, eller nyförlöst, båda situationer då vi gärna inte roddar en stor fest. Eller så kommer jag inte vara med barn och vi kommer ha en annan, sannolikt påfrestande, situation att hantera. Vi vill heller inte skjuta upp att försöka bli med barn, eftersom vi vet om att det inte finns någon garanti att det blir enkelt och eftersom det är högsta prioritet för oss så vill vi inte riskera något.

Då finns alternativet att helt enkelt avvakta länge, alltså tills efter familjebildande när allt lugnar ner sig lite igen och det kommer bli enklare att planera. Men då kommer vi tillbaks till där vi startade, att vi ändå inte vill ha något grandiost och traditionellt bröllop. Det fanns ju en anledning till att vi tänkte "elopea" och ha en mer casual fest hemma. Så att vänta många år, för att ändå sedan göra något ganska casual, känns inte heller så lockande. Dessutom vill vi ju bli gifta, både för känslan att bära samma namn och börja bilda familj som gifta (jag vet, någon väldigt oväntat konservativ personlighet i mig har vaknat mitt i det här, who knew) men också det juridiska i gemensamt boende och familj.

Så ovan lämnar oss lite i en situation där det blir vigsel i vår, och finns inte möjlighet till fest så blir det inte fest. Varken nu eller sen. Tanken på att inte få fira tillsammans med våra vänner känns såklart lite sorglig och märklig, men all things considered så får vi inte ihop det på annat sätt utan att plocka bort någon annan viktigare del i det hela.

Som jag skrev någon gång tidigare så har jag en vän till mig som skulle ha gift sig i augusti. Hon är dock en sådan som vill ha ett klassiskt bröllop, och har längtat efter detta många år. De hade också planerat att försöka få barn efter bröllopet. Det sköts upp till juni, och därmed även försöket till barn. Nu vet de inte om de kommer kunna ha bröllopet då heller. Så det är ju lite sånna här saker som kan spela in. Jag vet många som tycker att det "bara är" att skjuta, eller suckar över att folk försöker få till ett bröllop mitt i brinnande pandemi. Nu menar jag verkligen inte att du eller någon annan i tråden har uttryckt sig så, men jag har hört lite sådana kommentarer utanför forumet. Jag hade inte heller dragit ihop en fest i detta läge och jag tycker att folk måste prioritera att hindra smittspridningen över en eventuell personliga agenda. Men jag kan ändå förstå varför det kan vara ett väldigt svårt beslut för många, och att det påverkar andra aspekter i livet. Exempelvis en större summa pengar som går förlorad, och hindrar möjligheten till framtida bröllopsfest. Eller som i mitt fall, åldrande ägg

Då det låter som om du har planer tidsmässigt, så tror jag just barn kan behöva "planeras" lite annorlunda då sådant ibland inte kan planeras efter förväntningar.

Jag har för mig att snittet för att bli gravid "på vanligt sätt" är 4 år.
Kör ni istället via IVF så brukar tredje försöket vara det som lyckas (om det lyckas). Utredning, vårdköer och väntan innan varje försök kan starta tar sin tid.

 

[vemsomhelst123]

Då det låter som om du har planer tidsmässigt, så tror jag just barn kan behöva "planeras" lite annorlunda då sådant ibland inte kan planeras efter förväntningar.

Jag har för mig att snittet för att bli gravid "på vanligt sätt" är 4 år.
Kör ni istället via IVF så brukar tredje försöket vara det som lyckas (om det lyckas). Utredning, vårdköer och väntan innan varje försök kan starta tar sin tid.

Nja, så är det väl inte riktigt. Det är snittet om man räknar in de som har svårt att bli gravida. Jag blev gravid på -2 år . @Voeux man kan ha fest även med barn. Jag trodde inte det innan jag fick ett barn, men det går alldeles utmärkt. När dom är små sover dem mest och när de är större, tycker en del barn att det är helt fantastiskt med fest. Vårt barn älskar "gäst" som det ju blivit nu i pandemitider och kan knappt slita sig från hallen innan gästen kommit. Det är klart det blir på ett annat sätt, men att fira ett bröllop när det eventuella barnet är drygt ett känns ganska enkelt.

 

[Vallmo]

Då det låter som om du har planer tidsmässigt, så tror jag just barn kan behöva "planeras" lite annorlunda då sådant ibland inte kan planeras efter förväntningar.

Jag har för mig att snittet för att bli gravid "på vanligt sätt" är 4 år.
Kör ni istället via IVF så brukar tredje försöket vara det som lyckas (om det lyckas). Utredning, vårdköer och väntan innan varje försök kan starta tar sin tid.

Jag blev gravid med första på tre månader och en månad med andra,
Då var jag 39 respektive 42 år.
Tycker inte man ska måla fan på väggen. Det är så olika för alla.

 

[nejlica]

Då det låter som om du har planer tidsmässigt, så tror jag just barn kan behöva "planeras" lite annorlunda då sådant ibland inte kan planeras efter förväntningar.

Jag har för mig att snittet för att bli gravid "på vanligt sätt" är 4 år.
Kör ni istället via IVF så brukar tredje försöket vara det som lyckas (om det lyckas). Utredning, vårdköer och väntan innan varje försök kan starta tar sin tid.

OT, men jag tror snittet för att bli gravid ligger på runt 7 månader. 80% lyckas inom ett år. 4 år låter väldigt länge (för ett snitt alltså, såklart kan det ta så lång tid för det enskilda paret).

Det enda man kan planera är väl egentligen när man börjar försöka.

 

[Voeux]

Då det låter som om du har planer tidsmässigt, så tror jag just barn kan behöva "planeras" lite annorlunda då sådant ibland inte kan planeras efter förväntningar.

Jag har för mig att snittet för att bli gravid "på vanligt sätt" är 4 år.
Kör ni istället via IVF så brukar tredje försöket vara det som lyckas (om det lyckas). Utredning, vårdköer och väntan innan varje försök kan starta tar sin tid.

Vi planerar inte när vi ska bli med barn. Om du läser mitt inlägg igen så ser du det.

Nja, så är det väl inte riktigt. Det är snittet om man räknar in de som har svårt att bli gravida. Jag blev gravid på -2 år . @Voeux man kan ha fest även med barn. Jag trodde inte det innan jag fick ett barn, men det går alldeles utmärkt. När dom är små sover dem mest och när de är större, tycker en del barn att det är helt fantastiskt med fest. Vårt barn älskar "gäst" som det ju blivit nu i pandemitider och kan knappt slita sig från hallen innan gästen kommit. Det är klart det blir på ett annat sätt, men att fira ett bröllop när det eventuella barnet är drygt ett känns ganska enkelt.

Jag är medveten om att man kan ha fest när man har barn. Vi har ju dock ingen aning om när det blir, hur det går, och om vi försöker för ett andra. Oavsett så går det väl under kategorin ”avvakta längre” och där skrev jag varför vi inte vill vänta

 

[hvala]

Då det låter som om du har planer tidsmässigt, så tror jag just barn kan behöva "planeras" lite annorlunda då sådant ibland inte kan planeras efter förväntningar.

Jag har för mig att snittet för att bli gravid "på vanligt sätt" är 4 år.
Kör ni istället via IVF så brukar tredje försöket vara det som lyckas (om det lyckas). Utredning, vårdköer och väntan innan varje försök kan starta tar sin tid.

Nja. Av de som inte har fertilitetsproblem så blir de allra flesta gravida inom 3 månader.

 

[vemsomhelst123]

Vi planerar inte när vi ska bli med barn. Om du läser mitt inlägg igen så ser du det.



Jag är medveten om att man kan ha fest när man har barn. Vi har ju dock ingen aning om när det blir, hur det går, och om vi försöker för ett andra. Oavsett så går det väl under kategorin längre fram i tiden och där skrev jag varför vi inte vill vänta

Gift er för 17. Ha fest sen när det passar

 

[Voeux]

Gift er för 17. Ha fest sen när det passar

Det blir ingen fest sen Också berättat varför i inlägget. MEN inga tårar för det, vi firar på andra sätt!

 

[vemsomhelst123]

Det blir ingen fest sen Också berättat varför i inlägget. MEN inga tårar för det, vi firar på andra sätt!

Nä man behöver ju inte ha fest. Men dina anledningar till att inte ha fest tänker jag är "dåliga". Det går att ha fest ändå, blir du gravid snabbt har ni ju 9 månader på er att planera in festen ett år efterår. Men vill ni inte ha fest och ändå gifta er så kör! Vi funderar också på att gifta oss, och att kanske göra det i all hemlighet men ha fest när det går. Men vi ska inte ha några fler barn.

 

[Verdandi]

Nja, så är det väl inte riktigt. Det är snittet om man räknar in de som har svårt att bli gravida. Jag blev gravid på -2 år . @Voeux man kan ha fest även med barn. Jag trodde inte det innan jag fick ett barn, men det går alldeles utmärkt. När dom är små sover dem mest och när de är större, tycker en del barn att det är helt fantastiskt med fest. Vårt barn älskar "gäst" som det ju blivit nu i pandemitider och kan knappt slita sig från hallen innan gästen kommit. Det är klart det blir på ett annat sätt, men att fira ett bröllop när det eventuella barnet är drygt ett känns ganska enkelt.

Ja, så kanske det är. Fick för mig att den siffran gällde alla som blev gravida utan hjälp.

 

[Verdandi]

Jag blev gravid med första på tre månader och en månad med andra,
Då var jag 39 respektive 42 år.
Tycker inte man ska måla fan på väggen. Det är så olika för alla.

Det är inte att måla fan på väggen. Då har du helt missförstått. Har vänner som fått barn efter 7 och 10 års försök samt 1 enda försök.

 

[Voeux]

Nä man behöver ju inte ha fest. Men dina anledningar till att inte ha fest tänker jag är "dåliga". Det går att ha fest ändå, blir du gravid snabbt har ni ju 9 månader på er att planera in festen ett år efterår. Men vill ni inte ha fest och ändå gifta er så kör! Vi funderar också på att gifta oss, och att kanske göra det i all hemlighet men ha fest när det går. Men vi ska inte ha några fler barn.

Ja, våra argument är ju högt personliga. Alltså hur vi själva känner kring saken, och då känns inte en fest i efterhand som ett bra alternativ även om vi i praktiken såklart KAN. Även bortom planerna med barn så tror jag inte vi hade haft det senare. Så det får bli något litet diskret i vår bara ☺

Kul! Hoppas ni får en toppenfest, och vigsel!

 

[Voeux]

Det är inte att måla fan på väggen. Då har du helt missförstått. Har vänner som fått barn efter 7 och 10 års försök samt 1 enda försök.

Vi vet att det kan bli så. Varför vi inte skjuter upp att börja försöka, så diskussionen är väl ganska irrelevant i denna tråd tänker jag.

 

[Verdandi]

Vi planerar inte när vi ska bli med barn. Om du läser mitt inlägg igen så ser du det.



Jag är medveten om att man kan ha fest när man har barn. Vi har ju dock ingen aning om när det blir, hur det går, och om vi försöker för ett andra. Oavsett så går det väl under kategorin ”avvakta längre” och där skrev jag varför vi inte vill vänta

Förlåt, läste in en förväntan om när det skulle ske. Jag förstår känslan och funderingarna runt tiden som tickar iväg.

 

[Voeux]

Förlåt, läste in en förväntan om när det skulle ske. Jag förstår känslan och funderingarna runt tiden som tickar iväg.

Ingen fara! Vi hoppas såklart att det ska gå vägen för oss första året, men vem vet!

 

[Marty]

Haffar ditt inlägg men svarar fler i tråden gällande att skjuta upp eller ha fest senare. Vi planerar att försöka bli med barn från och med i vår, så det är skälet till att det inte är så lockande. Antingen kommer jag vara med barn ett år senare, eller nyförlöst, båda situationer då vi gärna inte roddar en stor fest. Eller så kommer jag inte vara med barn och vi kommer ha en annan, sannolikt påfrestande, situation att hantera. Vi vill heller inte skjuta upp att försöka bli med barn, eftersom vi vet om att det inte finns någon garanti att det blir enkelt och eftersom det är högsta prioritet för oss så vill vi inte riskera något.

Då finns alternativet att helt enkelt avvakta länge, alltså tills efter familjebildande när allt lugnar ner sig lite igen och det kommer bli enklare att planera. Men då kommer vi tillbaks till där vi startade, att vi ändå inte vill ha något grandiost och traditionellt bröllop. Det fanns ju en anledning till att vi tänkte "elopea" och ha en mer casual fest hemma. Så att vänta många år, för att ändå sedan göra något ganska casual, känns inte heller så lockande. Dessutom vill vi ju bli gifta, både för känslan att bära samma namn och börja bilda familj som gifta (jag vet, någon väldigt oväntat konservativ personlighet i mig har vaknat mitt i det här, who knew) men också det juridiska i gemensamt boende och familj.

Så ovan lämnar oss lite i en situation där det blir vigsel i vår, och finns inte möjlighet till fest så blir det inte fest. Varken nu eller sen. Tanken på att inte få fira tillsammans med våra vänner känns såklart lite sorglig och märklig, men all things considered så får vi inte ihop det på annat sätt utan att plocka bort någon annan viktigare del i det hela.

Som jag skrev någon gång tidigare så har jag en vän till mig som skulle ha gift sig i augusti. Hon är dock en sådan som vill ha ett klassiskt bröllop, och har längtat efter detta många år. De hade också planerat att försöka få barn efter bröllopet. Det sköts upp till juni, och därmed även försöket till barn. Nu vet de inte om de kommer kunna ha bröllopet då heller. Så det är ju lite sånna här saker som kan spela in. Jag vet många som tycker att det "bara är" att skjuta, eller suckar över att folk försöker få till ett bröllop mitt i brinnande pandemi. Nu menar jag verkligen inte att du eller någon annan i tråden har uttryckt sig så, men jag har hört lite sådana kommentarer utanför forumet. Jag hade inte heller dragit ihop en fest i detta läge och jag tycker att folk måste prioritera att hindra smittspridningen över en eventuell personliga agenda. Men jag kan ändå förstå varför det kan vara ett väldigt svårt beslut för många, och att det påverkar andra aspekter i livet. Exempelvis en större summa pengar som går förlorad, och hindrar möjligheten till framtida bröllopsfest. Eller som i mitt fall, åldrande ägg

Som ett litet tillägg på detta. Vi skulle ha gift oss i maj. Detta bröllop valde vi i mars att ställa in, trots att inbjudningarna redan skickats och OSA gått ut. Vi flyttade bröllopet till september, men även detta bröllop valde vi att ställa in efter midsommar. Vi har en klar tanke om vad vi vill ha för bröllop. Jag vill inte ha ett bröllop där man inte vågar kramas.

Vår plan var också att gifta oss och sedan skaffa barn. Nu missade dock bebis notisen om det inställda bröllopet så 2021 har vi inget inplanerat bröllop, utan en bebis inplanerad i april istället . Vi hade kunnat gå till rådhuset "för smidighetens skull", men väljer istället att skjuta på bröllopet ytterligare (kanske till 2022). Klänningen får hänga i garderoben och ringen får ligga i skåpet och vänta. Härom veckan ställde vi upp 5 kartonger med dekorationer på vinden. Ville mest säga att ibland tror jag inte man ska planera för mycket över hur livet blir, för livet är skört och ibland tar egna vändningar. Lycka till framåt! Tycker du gjorde helt rätt och ställde in vårens större bröllop.

 

[hoppsann]

Vi hade haft en en enskild vigsel hur som helst i Paris, och fest när vi kom hem. Så planen nu blir väl att ha en enskild vigsel ändå hemma, fast utan fest. Tror det kan bli jättefint.

Det viktigaste är ändå själva vigseln.
Den gör stor skillnad. För mig blev det en helt annan relation till det bättre. Tyckte det var bra innan!
Men vilken dyr dag!
Kostade lätt 10 tusingar i timmen!

Personligen hade jag tackat nej till ett majbröllop. Även om så mina syskon gifte sig.
Covid-situationen är ju en utmärkt ursäkt att slippa lägga okristligt mycket pengar på en dag!
-Hade det inte varit Covid-år hade vi haft vår fest si eller så.
Ta de 100+ tusen och lägg på badrummet istället. Eller feta ringar!

 

[Badger]

Då det låter som om du har planer tidsmässigt, så tror jag just barn kan behöva "planeras" lite annorlunda då sådant ibland inte kan planeras efter förväntningar.

Jag har för mig att snittet för att bli gravid "på vanligt sätt" är 4 år.
Kör ni istället via IVF så brukar tredje försöket vara det som lyckas (om det lyckas). Utredning, vårdköer och väntan innan varje försök kan starta tar sin tid.

Saker är ju alltid värda att planera oavsett om man tror det klaffar eller inte så jag förstår försöket.

(själv planerade jag barn efter att vara gravid när medishästen stod i vila och det klaffade faktiskt hyggligt, inte perfekt men inte illa. Fullt medveten om att självklart blir inte alltid saker så som man tänkt.)

 

[Voeux]

Så en liten uppdatering här ifrån. I november när vi valde att ställa in festen och enbart planera en liten vigsel med närmsta familjen (som på grund av skilda föräldrar, nya respektive och många syskon ändå blir 17 personer) så var jag dum nog att tro att detta var i hamn nu. Att vi vidtagit så mycket försiktighetsåtgärder och planerat någonting så litet och diskret att sannolikheten att det inte skulle kunna bli av var nästintill obefintlig. Vaccineringen skulle ju komma igång kring jul, våren skulle komma och släppa på våra trånga inomhusmiljöer, det var ett halvår kvar och vi skulle ju bara vara de allra närmsta.

Nu är det mars och det känns som att det bara blir värre och värre. 100% ökning i Stockholm just nu, munskydd överallt, allt nedstängt efter kl. 20.30, försenad vaccinationsplan. Jag känner mig inte längre hoppfull, och jag är rädd att vi kommer behöva blåsa av allt. Jag har inga fler ess i rockärmen, inga fler plan E, F, G.. Rent objektivt så förstår jag att det är ett lyxproblem i jämförelse med vad andra tampas med i den här pandemin, men vi har varit inställda på att gifta oss den här våren i 1,5 år nu och planerat om så många gånger att jag tänker tillåta mig att vara ledsen. Klänningen hänger på spegeln i sovrummet, skorna står under, ringen är på väg, fotograf och vigselförrättare bokade och min energi att börja om från början är absolut noll. Jag vill verkligen inte, jag orkar inte planera om allting en gång till. Samtidigt känns det så himla trist att göra det här helt ensamma utan vår familj där.

Så satans jävla trist allting just nu, och även om jag aldrig varit en person som drömt om ett prinsessbröllop så hade jag ändå hoppas på att det inte skulle blir såhär. Att den dagen jag väl gifte mig skulle vara lycklig och inte ensam, strulig, stressig.