Avboka vårt bröllop (behöver pandemivägledning)

Så en liten uppdatering här ifrån. I november när vi valde att ställa in festen och enbart planera en liten vigsel med närmsta familjen (som på grund av skilda föräldrar, nya respektive och många syskon ändå blir 17 personer) så var jag dum nog att tro att detta var i hamn nu. Att vi vidtagit så mycket försiktighetsåtgärder och planerat någonting så litet och diskret att sannolikheten att det inte skulle kunna bli av var nästintill obefintlig. Vaccineringen skulle ju komma igång kring jul, våren skulle komma och släppa på våra trånga inomhusmiljöer, det var ett halvår kvar och vi skulle ju bara vara de allra närmsta.

Nu är det mars och det känns som att det bara blir värre och värre. 100% ökning i Stockholm just nu, munskydd överallt, allt nedstängt efter kl. 20.30, försenad vaccinationsplan. Jag känner mig inte längre hoppfull, och jag är rädd att vi kommer behöva blåsa av. Jag har inga fler ess i rockärmen, inga fler plan E, F, G.. Rent objektivt så förstår jag att det är ett lyxproblem i jämförelse med vad andra tampas med i den här pandemin, men vi har varit inställda på att gifta oss den här våren i 1,5 år nu och planerat om så många gånger att jag tänker tillåta mig att vara ledsen. Klänningen hänger på spegeln i sovrummet, skorna står under, ringen är på väg, fotograf och vigselförrättare bokade och min energi att börja om från början är absolut noll. Jag vill verkligen inte, jag orkar inte planera om allting en gång till. Samtidigt känns det så himla trist att göra det här helt ensamma utan vår familj där.

Så satans jävla trist allting just nu, och även om jag aldrig varit en person som drömt om ett prinsessbröllop så hade jag ändå hoppas på att det inte skulle blir såhär. Att den dagen jag väl gifte mig skulle vara lycklig och inte ensam, strulig, stressig.
Kan det gå att ordna digitalt? Så kan de ni vill vara med i ögonblicket ändå?
 
Så en liten uppdatering här ifrån. I november när vi valde att ställa in festen och enbart planera en liten vigsel med närmsta familjen (som på grund av skilda föräldrar, nya respektive och många syskon ändå blir 17 personer) så var jag dum nog att tro att detta var i hamn nu. Att vi vidtagit så mycket försiktighetsåtgärder och planerat någonting så litet och diskret att sannolikheten att det inte skulle kunna bli av var nästintill obefintlig. Vaccineringen skulle ju komma igång kring jul, våren skulle komma och släppa på våra trånga inomhusmiljöer, det var ett halvår kvar och vi skulle ju bara vara de allra närmsta.

Nu är det mars och det känns som att det bara blir värre och värre. 100% ökning i Stockholm just nu, munskydd överallt, allt nedstängt efter kl. 20.30, försenad vaccinationsplan. Jag känner mig inte längre hoppfull, och jag är rädd att vi kommer behöva blåsa av allt. Jag har inga fler ess i rockärmen, inga fler plan E, F, G.. Rent objektivt så förstår jag att det är ett lyxproblem i jämförelse med vad andra tampas med i den här pandemin, men vi har varit inställda på att gifta oss den här våren i 1,5 år nu och planerat om så många gånger att jag tänker tillåta mig att vara ledsen. Klänningen hänger på spegeln i sovrummet, skorna står under, ringen är på väg, fotograf och vigselförrättare bokade och min energi att börja om från början är absolut noll. Jag vill verkligen inte, jag orkar inte planera om allting en gång till. Samtidigt känns det så himla trist att göra det här helt ensamma utan vår familj där.

Så satans jävla trist allting just nu, och även om jag aldrig varit en person som drömt om ett prinsessbröllop så hade jag ändå hoppas på att det inte skulle blir såhär. Att den dagen jag väl gifte mig skulle vara lycklig och inte ensam, strulig, stressig.
Så himla trist!

Jag antar att du inte har lust att bara hoppa över ett kvastskaft med honom nu i vår på stadshuset och sedan överkompensera med värsta utomhusbalunsen med klänning och blommor och allt möjligt nästa vår? Och tänka att man i alla fall slipper nerverna och bara kan ha kul?
 
Så himla trist!

Jag antar att du inte har lust att bara hoppa över ett kvastskaft med honom nu i vår på stadshuset och sedan överkompensera med värsta utomhusbalunsen med klänning och blommor och allt möjligt nästa vår? Och tänka att man i alla fall slipper nerverna och bara kan ha kul?

Tyvärr, vi planerar att försöka bli med barn så fest senare än denna vår är inte aktuellt.
 
Alltså, vilket skit. Ja det är ju lyxproblem men gifta sig är ju en stor grej i livet för många, så jag förstår dig! Det är liksom helt okej att vara ledsen för en sån sak.

Jag har ingen bra lösning.
Ni kan ändå inte boka av. Jag hade nog haft is i magen (lätt att säga) och hållt planeringen in i det sista. Förra året lättade det ju upp när det började bli varmare, och i år har vi dessutom vaccinationen. Jag tänker att familjen förstår om det är korta puckar som gäller.

Men fy.
 
Ja, det är trist. Det är en av alla dessa tråkiga konsekvenser av den här jävlahelvetesskitpandemin (ursäkta franskan). Men som min farsa uttryckte saken - det är ännu tråkigare att ligga på intensiven. Så i det ljuset är det kanske inte katastrof. Men inte är det kul inte. Allt detta som vi tvingas avstå pga pandemin.
 
Vad säger reglerna om en utomhusfest/picknick? är det fortfarande 8 personer då?

Tänker man kunde hoppas på att det fungerar i juni.

Fortfarande omplanering tyvärr, då nuvarande plan är på annan ort på hotell. Så ny fest blir tyvärr omplanering helt 😑 Plus nytt datum då, är i maj just nu och kan vara kallt.
 
Eller kanske ännu säkrare i juli? Till hösten kommer det bergis en fjärde våg, trots vaccination.

Jag tror att ställer vi in, så ställer vi in. Att flytta 2 månader och hoppas att det är bättre.. jag vet inte. Risken är stor för ytterligare bakslag då väldigt nära inpå det första, så det känns tufft. Ställer vi in eller skjuter på (igen) så kommer jag inte våga hoppas på att det är bättre två månader bort, även om det kanske skulle vara det. Min hjärna orkar inte med mer "hoppas på saker som inte blir av" 😅
 
Alltså, vilket skit. Ja det är ju lyxproblem men gifta sig är ju en stor grej i livet för många, så jag förstår dig! Det är liksom helt okej att vara ledsen för en sån sak.

Jag har ingen bra lösning.
Ni kan ändå inte boka av. Jag hade nog haft is i magen (lätt att säga) och hållt planeringen in i det sista. Förra året lättade det ju upp när det började bli varmare, och i år har vi dessutom vaccinationen. Jag tänker att familjen förstår om det är korta puckar som gäller.

Men fy.

Vi kan boka av. I dagsläget fram till 15 mars men gissar att vi kommer kunna skjuta på det en månad till. Anläggningen får ändå inte leverera enligt avtal i dagsläget så har svårt att se att de skulle tvinga oss att hålla vår del av avtalet, när de inte får hålla sin enligt lag just nu.
 
Jag hade aldrig velat gifta mig om jag var tvungen med massa anpassningar hit och dit på grund av Corona. En så pass dyr grej och det blir ändå inte som man vill ha det.

Varför inte vänta?
 
Varför inte vänta?

Barn. Plus att vi redan planerat allt, och jag orkar som sagt inte göra om det en gång till. Det har varit oerhört påfrestande och för 1,5 år sedan när planeringen började visste vi inte att det skulle bli pandemi och för ett halvår sedan visste vi inte att vi inte skulle kunna ha en mindre familjesammankomst. Men nu är vi här 1,5 sjukt påfrestande år senare, med många omplaneringar på vägen och jag kan inte spola tillbaks tiden och göra om det. Vi hade ingen spåkula då. Min energi är slut, och jag vill inte göra om det här en gång till. Även utav pandemin har bröllopsplaneringen varit absolut 0 rolig.

Dyrt är det dock inte, eftersom vi inte har ett stort bröllop.
 
Barn. Plus att vi redan planerat allt, och jag orkar som sagt inte göra om det en gång till. Det har varit oerhört påfrestande och för 1,5 år sedan när planeringen började visste vi inte att det skulle bli pandemi och för ett halvår sedan visste vi inte att vi inte skulle kunna ha en mindre familjesammankomst. Men nu är vi här 1,5 sjukt påfrestande år senare, med många omplaneringar på vägen och jag kan inte spola tillbaks tiden och göra om det. Vi hade ingen spåkula då. Min energi är slut, och jag vill inte göra om det här en gång till. Även utav pandemin har bröllopsplaneringen varit absolut 0 rolig.

Dyrt är det dock inte, eftersom vi inte har ett stort bröllop.
Vad gör det för skillnad om ni gifter er senare, för att ni planerar barn?
 
Jag tror att ställer vi in, så ställer vi in. Att flytta 2 månader och hoppas att det är bättre.. jag vet inte. Risken är stor för ytterligare bakslag då väldigt nära inpå det första, så det känns tufft. Ställer vi in eller skjuter på (igen) så kommer jag inte våga hoppas på att det är bättre två månader bort, även om det kanske skulle vara det. Min hjärna orkar inte med mer "hoppas på saker som inte blir av" 😅
Haha, jo jag fattar tänker bara att det är mindre orealistiskt att det skulle kunna bli av i sommar, om man ser till förra året, än i maj. :)
 
Vad gör det för skillnad om ni gifter er senare, för att ni planerar barn?

Ja, för att vi planerar barn och vill vara gifta när vi får barn. Men även om vi skulle kunna bortse från det, vilket vi hade kunnat göra om en bröllopsfest var viktig för oss, så kvarstår det ändå att vi båda anser att planeringen har varit så pass påfrestande att vi inte vill göra den igen. Helt enkelt. Tanken på att göra om att det här en gång till om ett par år ger mig grav ångest.
 
Förmodligen för att man tänker sig en fest där barn inte skulle trivas, och som person utan barn kan det vara svårt att tänka sig hur det skulle vara lika trevligt med barn. Vi tänkte likadant, jag förstår resonemanget.

Vi ska inte ens ha en fest, vi ville bara ha våra föräldrar och syskon på plats för att dela stunden. Men verkar inte görbart det heller tyvärr.
 
Inser alltså att jag inte låter så lösningsorienterad just nu men det är just för att det inte finns någon lösning som inte känns mer eller mindre skit. Så vi kommer såklart välja en utav skitlösningarna tillslut, som förhoppningsvis känns minst skit. Så det är väl det jag sörjer lite just nu, att det skulle behöva bli så med något som jag sett fram emot mer eller mindre hela mitt liv.
 
Inser alltså att jag inte låter så lösningsorienterad just nu men det är just för att det inte finns någon lösning som inte känns mer eller mindre skit. Så vi kommer såklart välja en utav skitlösningarna tillslut, som förhoppningsvis känns minst skit. Så det är väl det jag sörjer lite just nu, att det skulle behöva bli så med något som jag sett fram emot mer eller mindre hela mitt liv.
Självklart får man sörja när något inte blir som man vill ha det! ❤️
Kanske någon gång i framtiden så känner ni för att göra en sån där förnyelse av löftena som en ceremoni. Det behöver ni ju inte besluta om nu utan kanske kan trösta er med att det är åtminstone görbart om ni skulle vilja göra det någon gång.
 

Liknande trådar

Hundhälsa En lång historia. Malinois hane på nu snart 2år som förra året i oktober fick svårt att gå på hårda underlag. Testade vila en vecka...
Svar
10
· Visningar
1 413
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Kan ni fatta? Jag har hunnit fylla 30. Det är helt galet så fort tiden går. Något annat som också är galet är att jag fortfarande inte...
2 3
Svar
49
· Visningar
11 770
Senast: Saeta
·
Kropp & Själ För tre veckor sen blev jag påkörd (för er som sett förra tråden, föraren är fortfarande inte hittad :() Initialt, redan på akuten...
12 13 14
Svar
272
· Visningar
27 963
Senast: GotAsecret
·
Kropp & Själ Vill börja med att säga att den som vet eller har en aning vem jag är får gärna behålla det för sig själv.:) Ska försöka skriva så...
2
Svar
31
· Visningar
4 761

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Katter och spädbarn
  • Hundhantering

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp