svea
Trådstartare
Vi har ju skrivit en del om barfotagång i vinter, så jag tänkte rapportera hur det har gått med min fjording som hade så svårt med sin omställning till barfotagång.
Det har gått långsamt, men nu efter två månader tycker jag att han är ganska bra i hovarna. Han busar i hagen igen! Och jag märker inte av några hovproblem när jag rider på banan. På asfalt går det också rätt så bra, och han har gått lite grann på grus. Hans Old Mac's har legat oanvända sedan den där första veckan då han behövde ha dem i hagen. Han rör sig inte likadant nu som när han hade skor - det fanns en vårdslöshet i hans rörelsemönster då som jag inte märker av lika mycket nu.
Under ett par veckor skrittade jag honom en del på asfalt, för att jag trodde att det kanske kunde stimulera blodcirkulationen i hoven och snabba på läkningen om han fick gå på jämnt hårt underlag. Jag tror att det var bra, för han blev bättre efter varje skrittur.
Han har bärrandsröta på en hov, med en ful separation av hovväggen som resultat. Jag har verkat till det så att det inte ska bli värre genom belastning (att belastningen får hovväggen att flyta ut så att det inte går ihop), och efter ett par dagars behandling med ett dundermedel som kallas Magic Thrush är bärranden vit och fräsch i botten! Nu fortsätter jag behandlingen genom att trycka i jodopaxindränkt bomull som dels desinficerar, dels hindrar att han trampar in skit i bärranden.
Så här efter två månader är jag glad att jag härdade ut (tvingade stackars Turbo att härda ut) under de första tuffa veckorna. Fast det hade varit skönt då att veta att det skulle bli bra sen - jag kände mig så elak när han var öm.
Det har gått långsamt, men nu efter två månader tycker jag att han är ganska bra i hovarna. Han busar i hagen igen! Och jag märker inte av några hovproblem när jag rider på banan. På asfalt går det också rätt så bra, och han har gått lite grann på grus. Hans Old Mac's har legat oanvända sedan den där första veckan då han behövde ha dem i hagen. Han rör sig inte likadant nu som när han hade skor - det fanns en vårdslöshet i hans rörelsemönster då som jag inte märker av lika mycket nu.
Under ett par veckor skrittade jag honom en del på asfalt, för att jag trodde att det kanske kunde stimulera blodcirkulationen i hoven och snabba på läkningen om han fick gå på jämnt hårt underlag. Jag tror att det var bra, för han blev bättre efter varje skrittur.
Han har bärrandsröta på en hov, med en ful separation av hovväggen som resultat. Jag har verkat till det så att det inte ska bli värre genom belastning (att belastningen får hovväggen att flyta ut så att det inte går ihop), och efter ett par dagars behandling med ett dundermedel som kallas Magic Thrush är bärranden vit och fräsch i botten! Nu fortsätter jag behandlingen genom att trycka i jodopaxindränkt bomull som dels desinficerar, dels hindrar att han trampar in skit i bärranden.
Så här efter två månader är jag glad att jag härdade ut (tvingade stackars Turbo att härda ut) under de första tuffa veckorna. Fast det hade varit skönt då att veta att det skulle bli bra sen - jag kände mig så elak när han var öm.