Intressant inlägg - som i och för sig leder bort från burkan men jag kan inte hålla mig.
Män är kanske fortfarande norm - och som du skriver så håller vi inte på att tjata om mäns kroppar, mäns klädsel.
Men det är - åtminstone i det område/samhälle där jag lever - ovanligare att killar och män klär sig uppenbart utmanande eller framhäver kroppen på det sätt som unga kvinnor gör (nu syftar jag inte på det invandrartäta område där jag jobbar, utan det samhälle där jag lever och det är inte samma sak).
Normen för tjejer/kvinnor verkar vara ännu mer förstärkt i att det är utseendet som räknas. Utbudet av plastikkirurgiska ingrepp och andra utseendeändrande åtgärder (knäpp formulering, men jag tänker på botox, mycket kosmetika, kroppsformande strumbyxor och andra kläder, hårförlängningar med mera) är enormt och ökar med tid.
Det verkar vara allt vanligare att tjejer/kvinnor gör ingrepp för att ändra utseendet.
Många av dem som låtit göra ingrepp hävdar att det är för deras egen skull, de känner sig snyggare och så vidare.
Och kanske är det så: kanske är det viktigt för de flesta (?????) tjejer/kvinnor att känna sig snygg.
Eller så är det helt galet.
Jag tycker att det är helt galet att det är känslan av att vara snygg som ska styra hur tillvaron är (själv är jag definitivt inte snygg, och inte hjälper jag till heller genom klädval, frisyr, kosmetika så det verkar ju handla om ett hopplöst fall).
Men livskvalitet är ju så olika för olika personer.
Och visserligen förstår inte jag behovet av att förstora bröst eller läppar, få håret längre och tjockare, att vara snygg. Men jag är inte helt säker på att det är fel att få känna sig snygg. Så länge det verkligen är sant att man gör det för sin egen skull.
Om man å andra sidan har ett behov av att justera sitt utseende för att passa in och inte bli mobbad, då är det verkligen ett samhällsproblem!
Men som sagt, nu har vi glidit väldigt långt från burkan.
Jag tänker att de flesta fysiska justeringar som människor väljer har någon yttre orsak som grund till beslutet att göra dem. Normalitetsnormen, social press, media, grupptryck... Om det sedan är botox, stora tatueringar, slöja, smink, särskilda kläder, eller något annat är (för mig) faktiskt relativt irrelevant. Det är ett val du gör för att markera grupptillhörighet, markera symbolisk självständighet, bygga självkänsla, eller annat... Det finns säkert lika många orsaker som det finns människor.
Men om jag lever i ett samhälle där kvinnor alltid har byxor, så är ju steget att börja använda kjol längre än om jag lever i ett samhälle där hälften av alla kvinnor använder kjol. Kjolanvändandet blir en möjlighet. En möjlighet som inte gör mig till paria, utan erbjuder ett val. Jag tänker liknande kring all norm och normalitet. Ju fler val jag presenteras inför desto bredare blir min individuella mentala och fysiska färgpalett i livet... typ.
Kvinnors möjligheter ÄR mer begränsande än mäns, i Sverige och globalt. Lägre lön, högre risk för våld av närstående och sexualiserat våld, etc etc. Dessutom som du skriver, ofta högre krav på att vara attraktiva, att vara tillgängliga, att passa in i mallen. Men jag tror inte på att skambelägga kvinnor (ännu mer), att bara skapa en ny normalitet där slöja eller push up-bh inte ingår. Jag tror på att utvidga paletten, inkludera mera. Att män utövar våld emot kvinnor är ett maskulinitetsproblem, som inte löses genom att kvinnor använder särskilda kläder. Att kvinnor har lägre lön är ett jämställdhetsproblem, som inte löses med att kvinnor har särskilda kläder. Att flickor har högre risk för psykisk ohälsa och självskadebeteende är ett samhällsproblem, som inte löses med att kvinnor har särskilda kläder.
Det är viktigt att prata om hälsa, om kroppsupplevelse, om sexualitet, och frihet. Mindre viktigt att säga "usch så dumt det är att göra nåt sånt!", "usch för att ha såna kläder!", "usch för såna konstiga människor som inte gör som jag!" Det hjälper ingen utan konstruerar bara en ny Andre att identifiera sig (e)mot.
.