Bukefalos 28 år!

Coachning inför jobbsökning

När folk t.ex. kliver in i mitt hus oinbjudna så är det uppenbart att de anser att det är okej. Det behöver jag inte fråga om. Och när jag upprepade gånger sagt att jag inte tycker om det men inte fått gehör för det så har jag inte sett en annan utväg än att ryta ifrån.
Lås dörren.
Men låt oss inte komma in på den diskussionen igen.

Vi kan ju hålla den här tråden fokuserad på arbetslivet istället för ditt privatliv.
 
Jag har haft en kollega som alltid "sa till på skarpen" när nån gjorde något fel.
Det var otroligt stressande att få mejl från hen, för 9 ggr av 10 bestod mejlen av utskällningar för nån skitgrej.

Om hen kom och pratade om saker hen ville ha ändring på så var det också i hög och upprörd ton, vilket var jättejobbigt.

Folk hade EXTREMT svårt för den här personen och INGEN samarbetade frivilligt med hen.

Normalt när nån gör fel/man vill ha en ändring av hur folk gör är snarare att vänligt påpeka "har du märkt att det blev lite fel där i XX, jag rättade till det åt dig, säg till om jag kan hjälpa dig i fortsättningen." "Det skulle underlätta för mig om vi kunde göra YY istället för ZZ, hur ser du på den saken?"
 
Men vill du själv att t.ex kollegor säger till på skarpen om de tycker att du inte gör rätt?

Eller föredrar du att människor har en hyggligare ton då de tar upp saker med dig?
Nä, jag lyssnar på folk när de talar i hygglig ton. Jag respekterar folk och kör inte över dem. Då finns det verkligen ingen anledning att säga till på skarpen.

Lås dörren.
Men låt oss inte komma in på den diskussionen igen.

Vi kan ju hålla den här tråden fokuserad på arbetslivet istället för ditt privatliv.
Nej, det tänker jag inte göra. Det skulle hindra mig i mitt liv. Tycker inte jag ska offra min egen bekvämlighet i mitt eget hem.
 
Jag har haft en kollega som alltid "sa till på skarpen" när nån gjorde något fel.
Det var otroligt stressande att få mejl från hen, för 9 ggr av 10 bestod mejlen av utskällningar för nån skitgrej.

Om hen kom och pratade om saker hen ville ha ändring på så var det också i hög och upprörd ton, vilket var jättejobbigt.

Folk hade EXTREMT svårt för den här personen och INGEN samarbetade frivilligt med hen.

Normalt när nån gör fel/man vill ha en ändring av hur folk gör är snarare att vänligt påpeka "har du märkt att det blev lite fel där i XX, jag rättade till det åt dig, säg till om jag kan hjälpa dig i fortsättningen." "Det skulle underlätta för mig om vi kunde göra YY istället för ZZ, hur ser du på den saken?"
Menar du att jag är likadan?

Det är jag inte. Långt ifrån.
 
Menar du att jag är likadan?

Det är jag inte. Långt ifrån.
Jag kan ju inte veta hurdan du är när du jobbar.

Om du skriver att du säger till på skarpen när du blir provocerad, så hur skulle jag kunna veta hur du beter dig?

Jag beskrev hur min tidigare mardrömskollega betedde sig. Hen ansåg säkert också att hen inte tar någon skit, och att hens beteende var berättigat. Dessutom klagade hen återkommande på att alla vi andra på arbetsplatsen (100+ personer) var så lata och hade så "dålig inställning till jobbet".

En sån inflexibel attityd och bristande insikt i hur andra uppfattar ens svagare sidor gör att man blir väldigt impopulär bland sina kollegor. Man behöver givetvis inte vara vän med kollegorna, men INGEN kommer att lyfta ett finger för att hjälpa en mer än de måste om man gör sig själv totalt omöjlig på jobbet. Som i mitt exempel ovan.
 
[/QUOTE]
Jag saknar andra alternativ. Att säga till på skarpen är det som fungerat bäst. Då har jag fått folk att lyssna och respektera mig. All annan argumentation har körts över.
Min erfarenhet är att om någon är aggressiv så leder det till rädsla, att man låtsas hålla med, skitsnack bakom ryggen, en önskan att undvika antingen personen eller ämnen man tror är känsliga men aldrig en äkta respekt, möjligen låtsad respekt.
 
Jag kan ju inte veta hurdan du är när du jobbar.

Om du skriver att du säger till på skarpen när du blir provocerad, så hur skulle jag kunna veta hur du beter dig?

Jag beskrev hur min tidigare mardrömskollega betedde sig. Hen ansåg säkert också att hen inte tar någon skit, och att hens beteende var berättigat. Dessutom klagade hen återkommande på att alla vi andra på arbetsplatsen (100+ personer) var så lata och hade så "dålig inställning till jobbet".

En sån inflexibel attityd och bristande insikt i hur andra uppfattar ens svagare sidor gör att man blir väldigt impopulär bland sina kollegor. Man behöver givetvis inte vara vän med kollegorna, men INGEN kommer att lyfta ett finger för att hjälpa en mer än de måste om man gör sig själv totalt omöjlig på jobbet. Som i mitt exempel ovan.
Tycker det har framgått att jag beter mig professionellt på jobbet och aldrig är arg. Blir faktiskt kränkt över att du insinuerar att jag skulle vara en otrevlig jävel. Det är inte vad människor i min omgivning tycker. De tycker att jag är trevlig och hjälpsam bl.a. Och min fd. chef skulle inte be mig om mer hjälp om jag hade varit en otrevlig jävel.
 
Senast ändrad:
Aggression/att säga till på skarpen för inte med sig respekt, möjligtvis lydnad och rädsla. Men absolut inte respekt på ett hälsosamt sätt.
Jag får i alla fall gehör till slut.

Men ja, jag anses väl vara en sämre människa som inte förtjänar respekt på något sätt. En människa som det står "Mes. Kör över henne" på.
 
Aggression/att säga till på skarpen för inte med sig respekt, möjligtvis lydnad och rädsla. Men absolut inte respekt på ett hälsosamt sätt.
Jag dristar mig så långt att jag tycker det är oprofessionellt att känna att man ens behöver säga till på skarpen på sitt jobb.

Jag vill absolut inte att nån av mina kollegor, samarbetspartners eller kunder ska vara rädda för mig! Även om det ibland är jobbiga ärenden vi håller på med.

Jag styr processen och ibland vet jag att det uppfattas som tunga processer, men rädsla förlamar och rädsla gör att folk döljer misstag istället för att dra lärdom av dem.

Det är av sina misstag och fel man lär sig. Inte de dagar då allt går som smort och man gör saker man gjort 500 ggr tidigare.
 
Tycker det har framgått att jag beter mig professionellt på jobbet och aldrig är arg. Blir faktiskt kränkt över att du insinuerar att jag skulle vara en otrevlig jävel. Det är inte vad människor i min omgivning tycker. De tycker att jag är trevlig och hjälpsam bl.a.
Jag har INTE insinuerat att du är otrevlig.

Du skrev själv så här:

Kollade lite närmare på personlighetstestet jag också fick göra.
/... /
Och lite längre ner så hade jag som resultat att jag var ganska hetlevrad. Det känner jag inte alls igen.
Men ja, jag blir nog bortsållad eftersom jag inte tål att bli provocerad.

Jag tolkar det som att 1) testet visar att du reagerar med aggression om du blir provocerad. (Det är inte alla som reagerar så).

2) Du skriver själv att du inte tål att bli provocerad.

Du vet väl själv bäst hur folk runtomkring uppfattar dig.
Här på Buke kan du ibland ge ett lite surt intryck om du får mothugg.
 
Jag dristar mig så långt att jag tycker det är oprofessionellt att känna att man ens behöver säga till på skarpen på sitt jobb.

Jag vill absolut inte att nån av mina kollegor, samarbetspartners eller kunder ska vara rädda för mig! Även om det ibland är jobbiga ärenden vi håller på med.

Jag styr processen och ibland vet jag att det uppfattas som tunga processer, men rädsla förlamar och rädsla gör att folk döljer misstag istället för att dra lärdom av dem.

Det är av sina misstag och fel man lär sig. Inte de dagar då allt går som smort och man gör saker man gjort 500 ggr tidigare.
Jag har aldrig någonsin behövt säga till på skarpen på ett jobb. Förstår inte alls varför du drar upp det när det inte är relevant.

Jag uppfattar det som att du insinuerar att jag brukar vara skarp på jobbet. Helt fel. Sluta upp att tillskriva mig egenskaper jag inte har.
 
Jag dristar mig så långt att jag tycker det är oprofessionellt att känna att man ens behöver säga till på skarpen på sitt jobb.

Jag vill absolut inte att nån av mina kollegor, samarbetspartners eller kunder ska vara rädda för mig! Även om det ibland är jobbiga ärenden vi håller på med.

Jag styr processen och ibland vet jag att det uppfattas som tunga processer, men rädsla förlamar och rädsla gör att folk döljer misstag istället för att dra lärdom av dem.

Det är av sina misstag och fel man lär sig. Inte de dagar då allt går som smort och man gör saker man gjort 500 ggr tidigare.

Jag är ju chef ibland... och jag är inte intresserad av att inte få veta om problem mellan dem jag är chef för (eller iofs problem rent allmänt). Det är liksom min sak att lösa dem.

Jag har varit redigt arg ett antal gånger när jag jobbat (på nivån att det flugit saker, hett humör osv). Den delen sköter jag om i enrum, sedan löser jag problemet med de inblandade på ett lugnt och sansat sätt. Att skälla ut någon eller säga till på skarpen skapar ingen bra arbetsmiljö eller laganda. Sedan har jag stor förståelse att misstag sker och det är inte då jag blir arg utan när saker gjorts tvärtemot hur jag sagt de ska göras eller när jag inte fått nödvändig information (men fortfarande, min ilska sköter jag som sagt i enrum).
 
Jag har aldrig någonsin behövt säga till på skarpen på ett jobb. Förstår inte alls varför du drar upp det när det inte är relevant.
Kanske för att det var sånt som dök upp i personlighetstestet och som jag - tydligen felaktigt — tänkte att du skulle ha nytta att fundera kring.

I synnerhet om du tänker att det finns risk att du blir bortsållad pga att du har ett eldfängt humör.

Men vi kan släppa det.
 
Jag dristar mig så långt att jag tycker det är oprofessionellt att känna att man ens behöver säga till på skarpen på sitt jobb.

Jag vill absolut inte att nån av mina kollegor, samarbetspartners eller kunder ska vara rädda för mig! Även om det ibland är jobbiga ärenden vi håller på med.

Jag styr processen och ibland vet jag att det uppfattas som tunga processer, men rädsla förlamar och rädsla gör att folk döljer misstag istället för att dra lärdom av dem.

Det är av sina misstag och fel man lär sig. Inte de dagar då allt går som smort och man gör saker man gjort 500 ggr tidigare.
Jag är oenig. Jag tycker det är helt okej att folk visar känslor på jobb även ilska. Problemet är om det händer mer än enstaka gånger. Jag tror jag brusat upp var 5/10 år eller så på mitt jobb, tro inte det kommer att hända igen, men vem vet.

Problemet blir om man gör det ofta och om man ofta undertrycker sin ilska. Folk noterar både vredesutbrott och om det pyser ilska genom öronen så att säga. I övrigt håller jag med dig.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb För tillfället jobbar jag 25% och tycker jobbet är skittråkigt. Jag sitter och tittar på klockan medan jag jobbar och räknar ner tiden...
15 16 17
Svar
333
· Visningar
23 554
Senast: Mabuse
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 527
Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 510
Skola & Jobb Jag behöver få input över hut jag ska göra, så skapar en tråd. För ett år sedan fick jag ett jobb inom kommunen med hjälp av lönebidrag...
2
Svar
35
· Visningar
2 341
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp