Covid-19 del 13

[Thaliaste]

Men om nu samtalet börjat glida över till att många inte tycker att det är rimligt att det snart vore rimligt att låta smittan löpa fritt oavsett konsekvenser, så känns det värt att understryka att vi inte har så extremt inskränkande restriktioner i Sverige. Och att det vore bättre om folk följde dem halvdant än att tänka att vi inte ska ha några.

Ja, jag är glad över att leva i Sverige.

Jag har inte skrivit något om att ta bort alla restriktioner och låta smittan löpa fritt. Jag har påtalat att de restriktioner vi har medför inskränkningar i människors liv och får många att må sämre än i sitt vanliga liv, även om de står ut eftersom de vill bidra till en minskad smittspridning och värnar om de sårbara som kan dö av covid. Dvs precis det syfte som är med att införa restriktioner och allmänna råd.

Men jag tycker du är inkonsekvent, om då å ena sidan vill ha bättre efterlevnad, och ibland även ropat på skarpare förhållningregler, men samtidigt tycker att det är upp till var och en om man ska följa restriktionerna eller inte. Eller kanske lite naiv, om du inte insett hur mycket restriktionerna faktiskt påverkar folk.

Du är väldigt fokuserad på din egen patientgrupp, men det finns också andra som mår dåligt i detta. Det är ju liksom ingen tävling i vem som mår mest dåligt, men alla perspektiv behöver vägas in. Särskilt vid diskussioner om att vi skulle ha kvar restriktionerna i 10 år till om inte viruset skulle bli mildare...

 

[Lobelia]

Nu klagar jag framförallt på, eller är förvånad över hur lättvindigt folk verkar vara villiga att låta smittan bara spridas. Då framstår det som bättre. I övrigt så tycker jag att det är ganska felaktigt att allt ansvar läggs på den enskilda individen.

Vem tycker du ska ha ansvaret då? Och hur ska det gå till? På vilket sätt är det felaktigt?

Du är inkonsekvent även här, du föreslog ju att @Thaliaste skulle kringgå restriktionerna. Hade det inte varit hennes ansvar hade hon inte kommit på tåget/bussen. Önskan är ju att vi åker så lite som möjligt.

 

[Thaliaste]

Nu klagar jag framförallt på, eller är förvånad över hur lättvindigt folk verkar vara villiga att låta smittan bara spridas. Då framstår det som bättre. I övrigt så tycker jag att det är ganska felaktigt att allt ansvar läggs på den enskilda individen.

Men det är ju du själv som säger till mig att jag inte behöver följa restriktionerna om jag tycker att det blir för jobbigt, det måste väl även gälla för alla andra också? Att man följer dem i den mån det känns okej för en.

 

[Myrten]

Men om nu samtalet börjat glida över till att många inte tycker att det är rimligt att det snart vore rimligt att låta smittan löpa fritt oavsett konsekvenser, så känns det värt att understryka att vi inte har så extremt inskränkande restriktioner i Sverige. Och att det vore bättre om folk följde dem halvdant än att tänka att vi inte ska ha några.

Men du har väl inte mandat avgöra vad som är extremt inskränkande för någon annan än dig själv?

Får inte jag tycka att det var djävligt jobbigt och tungt att inte kunna röra en annan människa på 1,5 år (exempel ur min verklighet) för att Kina spikar de minsann igen dörrarna utifrån i vissa städer?

 

[EmmaBovary]

Du är väldigt fokuserad på din egen patientgrupp, men det finns också andra som mår dåligt i detta. Det är ju liksom ingen tävling i vem som mår mest dåligt, men alla perspektiv behöver vägas in. Särskilt vid diskussioner om att vi skulle ha kvar restriktionerna i 10 år till om inte viruset skulle bli mildare...

Jag vill bara bemöta detta lite kort innan jag svarar på annat. MIN patientgrupp i det här sammanhanget innebär en viss sjukdom som medicineras med en särskild medicin (inte sjukdomen i sig). Medicinen i sin tur används av ytterligare patientgrupper som har betydligt högre risk för att bli allvarligt sjuka och faktiskt dö. Det ska erkännas att jag fått upp ögonen för detta i samma veva som jag sökt information för att hjälpa ANDRA oroliga medpatienter i min egen patientgrupp, men det är inte enbart min egen patientgrupp som jag talar om när jag försöker påtala att många kan bli svårt sjuka trots att de är vaccinerade. Jag tycker inte att det skadar att lyfta fram det perspektivet, speciellt inte när det också verkar finnas en tro på att det främst är äldre som drabbas. Där kan jag lyfta fram min egen patientgrupp förvisso, för den är förhållandevis ung och många är arbetsföra. Men att det funnits begränsade sätt att skydda sig själv.

 

[EmmaBovary]

Men du har väl inte mandat avgöra vad som är extremt inskränkande för någon annan än dig själv?

Får inte jag tycka att det var djävligt jobbigt och tungt att inte kunna röra en annan människa på 1,5 år (exempel ur min verklighet) för att Kina spikar de minsann igen dörrarna utifrån i vissa städer?

Det är väl ganska rimligt att se till hur restriktioner ser ut i resten av världen, och jämför när man talar om hur inskränkande de är? Såklart kan de vara jobbiga oavsett.

 

[Enya]

Det ska bli en intressant valdebatt som drar igång nu, vården har en potential att få mycket fokus då, vilket väl nog är en bakomliggande orsak till att jag inte vill att narrativet ska vara att sjukvården kris är covid och de framför allt de ovvacinerades fel (men den sista delen verkar ha tystnat lite senaste tiden faktiskt). Jag är rädd att en sådan slutsats, om den blir en allmän sanning, skulle bli kvar även över valet. I så fall kommer valdebatten mer handla om hur man borde hanterat covid och vaccinationen, än om hur hela sjukvårdsystemet kan förbättras.

Blir debatten att det är de ovaccinerades fel kommer jag att vråla högt!!! Jag satt redan innan pandemins början och svor på jobbet över väntetider och vårdgarantin som inte följdes och att alla bara uppgivet rycker på axlarna och "jaa, vad ska vi göra?!", ja inte fan vet jag vad vi ska göra, men att rycka uppgivet på axlarna åt 24 månaders väntetider till ortopeden eller 17 månaders väntetiden till urologen eller 7 månaders väntetid på en gastroskopi osv gör ju ingen en tjänst! Att tyst acceptera eller protestera inom de fyra väggarna är också att acceptera. Och det här är alltså en förlängning av problemen som vården har- för lite vårdplatsen, för lite personal, dålig arbetsmiljö osv.

Jag hoppas verkligen att det här synas i kanterna- och i mitten- i valet så att en förändring kommer till skott.

 

[TeamLundVer]

Jag tycker att ni tänker rätt. Här i UK tog de nu i veckan bort rekommendationen att följa upp ett positivt självtest med ett PCR-test, just för att spara PCR till bättre behövande. Har man fått positivt självtest så är sannolikheten mycket stor för att man faktiskt har Covid, så här rekommenderas det att helt enkelt gå på det och sitta i karantän i enlighet med det.

Så himla drygt att ni skulle bli sjuka förresten, vilken jäkla otur! Du som inte ville åka redan från början

Nä detta var väl en av farhågorna tyvärr

Det värsta är att hela jäkla december har vi varit sjuka i familjen. Vi lyckades t om klämma in vinterkräksjuka mellan julfirandet och att flyget skulle gå. Vi blev sjuka den 26e och flög den 29e så var verkligen på håret. Man hinner ju inte återhämta sig från det ena eländet innan nästa kommer känns det som.

 

[Thaliaste]

Jag vill bara bemöta detta lite kort innan jag svarar på annat. MIN patientgrupp i det här sammanhanget innebär en viss sjukdom som medicineras med en särskild medicin (inte sjukdomen i sig). Medicinen i sin tur används av ytterligare patientgrupper som har betydligt högre risk för att bli allvarligt sjuka och faktiskt dö. Det ska erkännas att jag fått upp ögonen för detta i samma veva som jag sökt information för att hjälpa ANDRA oroliga medpatienter i min egen patientgrupp, men det är inte enbart min egen patientgrupp som jag talar om när jag försöker påtala att många kan bli svårt sjuka trots att de är vaccinerade. Jag tycker inte att det skadar att lyfta fram det perspektivet, speciellt inte när det också verkar finnas en tro på att det främst är äldre som drabbas. Där kan jag lyfta fram min egen patientgrupp förvisso, för den är förhållandevis ung och många är arbetsföra. Men att det funnits begränsade sätt att skydda sig själv.

Men oavsett om det är din egen eller någon annan patientgrupp du värnar om när du vill ha bättre efterlevnad av restriktionerna, så finns det också andra grupper som mår dåligt över det du vill ha. Det betyder inte antingen extrema åtgärder eller inga åtgärder, det betyder att alla dessa olika gruppers perspektiv behöver vägas in. OCH att erkänna att det finns intressekonflikter här, och att det inte funkar i praktiken med den inställningen du har nu, att efterlevnaden ska öka men att man själv samtidigt kan efterleva dem i den mån man själv vill.

 

[Lobelia]

Jag vill bara bemöta detta lite kort innan jag svarar på annat. MIN patientgrupp i det här sammanhanget innebär en viss sjukdom som medicineras med en särskild medicin (inte sjukdomen i sig). Medicinen i sin tur används av ytterligare patientgrupper som har betydligt högre risk för att bli allvarligt sjuka och faktiskt dö. Det ska erkännas att jag fått upp ögonen för detta i samma veva som jag sökt information för att hjälpa ANDRA oroliga medpatienter i min egen patientgrupp, men det är inte enbart min egen patientgrupp som jag talar om när jag försöker påtala att många kan bli svårt sjuka trots att de är vaccinerade. Jag tycker inte att det skadar att lyfta fram det perspektivet, speciellt inte när det också verkar finnas en tro på att det främst är äldre som drabbas. Där kan jag lyfta fram min egen patientgrupp förvisso, för den är förhållandevis ung och många är arbetsföra. Men att det funnits begränsade sätt att skydda sig själv.

Det är en sak att lyfta fram, en annan att fokusera till den grad att det ser ut som du struntar i allt annat. Det finns faktiskt andra aspekter än sämre immunförsvar på pandemin. Andra grupper som far illa av restriktionerna och som har andra behov. Dessa har fått stå tillbaks i snart två år, liksom allmänheten för att inte tala om skolan.

Och trots alla inskränkningar i våra liv, som de flesta accepterar och följer så gott de kan så menar du att ingen bryr sig om smittspridningen. Skulle ingen bry sig hade vi inte haft några restriktioner och ingen hade följt dem nu när vi har dem. Men ja regeringen bryr sig, de flesta i samhället bryr sig, men inte bra om dig och andra med nedsatt immunförsvar. Det finns fler att tänka på.

 

[MiniLi]

Det är väl ganska rimligt att se till hur restriktioner ser ut i resten av världen, och jämför när man talar om hur inskränkande de är? Såklart kan de vara jobbiga oavsett.

Oavsett så ökar den psykiska ohälsan här i sverige som en effekt av pandemin och restriktionerna. Trycket är enormt på psykiatrin, man har inte en chans att hinna med.
Det kommer inte bli så bra om vi tvingas fortsätta med restriktioner över lång tid..

 

[EmmaBovary]

Men oavsett om det är din egen eller någon annan patientgrupp du värnar om när du vill ha bättre efterlevnad av restriktionerna, så finns det också andra grupper som mår dåligt över det du vill ha. Det betyder inte antingen extrema åtgärder eller inga åtgärder, det betyder att alla dessa olika gruppers perspektiv behöver vägas in. OCH att erkänna att det finns intressekonflikter här, och att det inte funkar i praktiken med den inställningen du har nu, att efterlevnaden ska öka men att man själv samtidigt kan efterleva dem i den mån man själv vill.

Såklart, men ville ändå understryka att den största anledningen till att jag brinner för frågan inte har med mig själv att göra så mycket som de som har sämre förutsättningar, vars röst inte förs speciellt mycket (förutom äldres då) i debatten som förekommer i samhället. Det vore inte särskilt sympatiskt att förvänta sig att samhället ska anpassa sig till just min situation, men eftersom att många verkar påtala att jag bara utgår ifrån min egen grupp så är jag uppenbarligen dålig på att föra fram det (och nu menar jag inte att låta sarkastisk eller martyrliknande, utan uppriktigt och självreflekterande). Naturligtvis föreligger det en intressekonflikt, och fler perspektiv behöver vägas in (och vägs ju de facto in).

Sedan har det liksom hoppat något i samtalet. För det första så verkar en önskan om fler smittskyddsåtgärder kopplas samman med en vilja att stänga ner samhället mer, när det i praktiken kan ses som åtgärder som motverkar att samhället behöver stängas ned. Att jag önskar att man använde andningsskydd i offentliga miljöer inomhus påverkar inte direkt heller möjligheten att ha ett öppet samhälle. Att fortsätta testa och smittspåra bättre innan något brakar, kostar förvisso pengar - men det kostar å andra sidan pengar att begränsa deltagartak och kompensera i viss mån, det kanske skulle kunna motverkas så. Det är liksom sådant jag menar när samtalet kommit in på flera år från nu. Och när möjligheten om en värre variant i framtiden nämndes, så tyckte jag det var självklart att man ska ha restriktioner då. Men det är väl inte så radikalt? När det kommer till dagsläget så tycker jag att man gör fel som lägger så stort ansvar på den enskilda individen, med tvetydiga restriktioner och rekommendationer. Man borde göra det enklare för folk att efterleva dem (och göra något INNAN saker går åt skogen). Sedan tycker jag att det är tragiskt när diskussionen i förlängning innebär att man normaliserar hög smitta, risker och dödsfall.

 

[Hazel]

Det va många inom min patientgrupp (ME/CFS) som kände sig hoppfulla när det började pratas om långtidscovid eftersom det liknar ME så mycket, många trodde nog att nu när så många blir sjuka så kommer det kanske äntligen forskas på det, jag sa redan då att den forskningen antagligen kommer läggas på att få så många tillbaka till arbete som möjligt, inte på oss som ses som "hopplösa fall" med 20 års sjukdom bakom oss, det är ungefär vad jag tror fortfarande.

Så även om jag själv är helt medveten av vad en sån sak som covid kan medföra så tror jag ÄNDÅ inte att åratal av restriktioner är rätt väg att gå.

 

[EmmaBovary]

Oavsett så ökar den psykiska ohälsan här i sverige som en effekt av pandemin och restriktionerna. Trycket är enormt på psykiatrin, man har inte en chans att hinna med.
Det kommer inte bli så bra om vi tvingas fortsätta med restriktioner över lång tid..

Absolut, och jag förstår att du lyfter det perspektivet eftersom att du kan mycket om området! Däremot så vet jag att jag som psykpatient inledningsvis inte kunde prioriteras på grund av att trycker på vården som helhet var stort. Det är väl också en bidragande orsak? Inte bara psykisk ohälsa på grund av restriktioner, utan även på grund av bristande vårdresurser.

 

[Lobelia]

Såklart, men ville ändå understryka att den största anledningen till att jag brinner för frågan inte har med mig själv att göra så mycket som de som har sämre förutsättningar, vars röst inte förs speciellt mycket (förutom äldres då) i debatten som förekommer i samhället. Det vore inte särskilt sympatiskt att förvänta sig att samhället ska anpassa sig till just min situation, men eftersom att många verkar påtala att jag bara utgår ifrån min egen grupp så är jag uppenbarligen dålig på att föra fram det (och nu menar jag inte att låta sarkastisk eller martyrliknande, utan uppriktigt och självreflekterande). Naturligtvis föreligger det en intressekonflikt, och fler perspektiv behöver vägas in (och vägs ju de facto in).

Sedan har det liksom hoppat något i samtalet. För det första så verkar en önskan om fler smittskyddsåtgärder kopplas samman med en vilja att stänga ner samhället mer, när det i praktiken kan ses som åtgärder som motverkar att samhället behöver stängas ned. Att jag önskar att man använde andningsskydd i offentliga miljöer inomhus påverkar inte direkt heller möjligheten att ha ett öppet samhälle. Att fortsätta testa och smittspåra bättre innan något brakar, kostar förvisso pengar - men det kostar å andra sidan pengar att begränsa deltagartak och kompensera i viss mån, det kanske skulle kunna motverkas så. Det är liksom sådant jag menar när samtalet kommit in på flera år från nu. Och när möjligheten om en värre variant i framtiden nämndes, så tyckte jag det var självklart att man ska ha restriktioner då. Men det är väl inte så radikalt? När det kommer till dagsläget så tycker jag att man gör fel som lägger så stort ansvar på den enskilda individen, med tvetydiga restriktioner och rekommendationer. Man borde göra det enklare för folk att efterleva dem (och göra något INNAN saker går åt skogen). Sedan tycker jag att det är tragiskt när diskussionen i förlängning innebär att man normaliserar hög smitta, risker och dödsfall.

Det är himla lätt att säga att man borde göra si eller så så skulle det bli bättre. Med tanke på alla versioner av strategier som tillämpats och lik förbaskat så har omikron smittan skenat. Stoppar man smittspridningen genom en lockdown så tar den fart så snart lockdownen släpper exempelvis.

Problemet är att det inte verkar finnas någon strategi som funkar fullt ut, inte ens våra så hyllade grannländer verkar klara sig undan omikron. Och munskydd verkar ha någon nämnvärd effekt, det är ju inte så att graden av munskyddsanvänding verkar ha effekt på smittspridningen direkt.

 

[MiaMia]

Det är väl ganska rimligt att se till hur restriktioner ser ut i resten av världen, och jämför när man talar om hur inskränkande de är? Såklart kan de vara jobbiga oavsett.

Nja, det som är relevant i hur en individ drabbas och hur påfrestande det blir, eller vilka motviktande andra negativa följdkonsekvenser som uppstår är snarast jämförelsen med situationen utan de aktuella inskränkningarna.
Skillnaden mellan hur det är nu och hur det hade varit annars = det som utgör den påverkande faktorn.

För någon som kommer ännu längre från arbetsmarknaden för att ingen tagit emot praktikanter på två år, för den som klarar målen i skolan sämre, för de som sitter isolerade i en betungande ensamhet osv. är det av mindre betydelse om det är ännu värre eller inte i andra länder. Det blir lite "tänk-på-barnen-i-afrika-som-svälter-resonemang" över det.

(För en massa samhällsanalyser är dock dessa jämförelser av restriktioner och andra åtgärder länder emellan relevanta. Bara förtydligande att jag inte vänder mig emot dem i allmänhet i andra tillämpningar)

 

[MiaMia]

Generellt angående anpassningar för personer med funktionsnedsättningar (infektionskänslighet eller annat)

Det kommer alltid finnas en gräns för vad man kan åstadkomma med allmänna anpassningar som ska fungera överallt i samhället. Som komplement till dessa ska det då finnas individuella anpassningar som kan göras på ett visst sätt eller i en viss miljö och träffar mer exakt hur den personens behov ser ut. Man kan ha många diskussioner om var gränsen mellan dessa ska gå och varför. Det man inte kommer ifrån är att det finns en avvägning att göra och att enbart argumentet X behöver alltid kan motivera till fullständiga anpassningar på ett övergripande samhällsplan.

Det kommer alltid finnas personer/grupper med funktionsnedsättningar vars anpassningsbehov kommer i motsatsförhållande till varandra. Det enkla exemplet är allergi-servicehund, men börjar man gräva djupare dyker det upp massor av dem. Och i en sådan krock fungerar inte ett allmän argument om rätt till delaktighet etc. ifall den anpassningen blir lika mycket missanpassning för någon annan som har lika krav på anpassning till sina behov. Även här kommer individuella lösningar in där man utifrån individerna och miljön ordnar en mer specifik problemlösning som kan möta anpassningsbehoven på ett sätt som dämpar krocken.

Vad jag försöker komma fram till är att det blir fel diskussion av att fokusera frågan mot om vi ska ha (mer/andra) restriktioner eller om immunsvaga personer ska dö.
Är det speciella gruppers/individers behov vi talar om så behöver man ställa frågan om hur mycket/vad av anpassningsbehovet som ska mötas genom samhällsövergripande åtgärder och hur mycket som ska lösas med andra insatser.

 

[Whisperia86]

Även all testning och vaccinering och allt som hör till belastar ju vården just nu, inte bara patienter på IVA som många vill ha det till.

 

[bettysmatte]

Regionen jag tillhör rapporterade igår att det nu är 3 dagars väntetid på att få svar på PCR-test. Då förmodar jag att det också är i alla fall ett par dagars väntetid på att kunna boka tid och hämta ett test. Måtte jag inte få någon typ av förkylningssymtom inom den närmsta framtiden.... Har varken råd eller tid att vara hemma.....

 

[Lilla]

I dag börjar skolan och jag har ångest. Jag har klarat mig i två år men nu känns det hopplöst.
En man på tv säger att han tror att alla kommer drabbas och jag känner mig som en unge som stampar med foten i golvet och skriker ”jag vill inte!”.