Dejtingtråden 27

[ekra]

Kapet och jag har hörts nästan dagligen de två senaste veckorna. Bara småprat och skicka lite vardagsbilder och uppdateringar. Det känns bra. Jag har inte frågat om han vill ha besök, för jag försöker hålla mig till vad jag sa när han ville backa, alltså att jag hellre vill att han inviterar om/när han vill ha besök än att jag tar initiativ till det. (Men jag har kollat upp resmöjligheter och om det sker nåt kul i hans stad nästa helg... Om och utifall att...)

Det känns iallafall som om han bestämt sig för att hålla den här fisken varm. Och den håller sig gärna varm för hans skull.

Men det betyder inte att den inte simmar omkring i andra vatten med öppet sinne. Tinderhavet har den dock simmat bort från.

Om ni minns kollegan jag nämnde på mitt nuvarande jobb som förvandlas till Hunk of the year var gång det är alkohol inblandat så har han börjat simma närmare. Vi åt lunch ihop häromdagen. Det händer ungefär aldrig så det var trevligt. Han verkar väldigt blyg, men under det blyga finns massor av humor. Och jag ser ju att Hunken bor i honom, den tittar fram bakom blygheten.

Honom fångar man nog med bakverk! (Om man skulle vilja) Jag har med fika ibland på jobbet, och då dyker han nästan ofelbart upp från sin håla (en annan avdelning) och kommer fram och småpratar. Oklart om han är upptagen. Första festen vi pratade på har jag för mig att han nämnde sambo och barn. Men det är lite luddigt.

 

[Niyama]

Alltså, det här är ju hopplöst.... Jag vill typ träffa DB varje dag helst, eller iaf några ggr i veckan, men han verkar knappt vara interesserad av att ses alls... Säger bara att han har för mycket annat och inte hinner.

Känns som han tappat interesset mer och mer på sistondet, vet inte helt vad som hänt men kan ju tänkas att jag varit för "på". Måste hitta ett sätt att prata med honom om det utan att framstå som tjatig.. Har ju frågat ett par ggr redan och fått svar att allt är okej, men magkänslan säger något annat.

Låter lite som jag och M. Fast han har mycket annat, det vet jag. Jag har sagt att det känns som att det bara är jag som försöker hålla liv i kontakten och han svarade att det är ju lite så just nu, men inte för att han vill ha det så utan för att han inte hinner med. Igår kväll när jag ringde frågade jag om vi skulle höras idag istället (eftersom han fortfarande jobbade) eller om han inte ville höras alls, han svarade idag såklart. Jag sa att jag inte är bekväm med att vara den efterhängsna typen, han svarade direkt att jag inte var det. Alltså allt han svarar är utan tvekan att han vill ha kontakt, vill ses osv men han visar det inte alls. Jag är ganska säker på att han inte heller kommer höra av sig idag, om inte jag gör det. Vi har pratat om att ev. ses i veckan, måste bli hos honom i så fall och det blir lite bökigt pga dålig kollektivtrafik. Så jag skulle behöva veta, men jag är ganska säker på att han inte kommer hinna och då kommer det nog inte gå förrän efter jul.

Vet inte om jag bara ska ge upp det, men det är svårt när han ändå svarar som han gör. Han kanske bara vill hålla dörren öppen sas .

 

[sorbifolia]

Låter lite som jag och M. Fast han har mycket annat, det vet jag. Jag har sagt att det känns som att det bara är jag som försöker hålla liv i kontakten och han svarade att det är ju lite så just nu, men inte för att han vill ha det så utan för att han inte hinner med. Igår kväll när jag ringde frågade jag om vi skulle höras idag istället (eftersom han fortfarande jobbade) eller om han inte ville höras alls, han svarade idag såklart. Jag sa att jag inte är bekväm med att vara den efterhängsna typen, han svarade direkt att jag inte var det. Alltså allt han svarar är utan tvekan att han vill ha kontakt, vill ses osv men han visar det inte alls. Jag är ganska säker på att han inte heller kommer höra av sig idag, om inte jag gör det. Vi har pratat om att ev. ses i veckan, måste bli hos honom i så fall och det blir lite bökigt pga dålig kollektivtrafik. Så jag skulle behöva veta, men jag är ganska säker på att han inte kommer hinna och då kommer det nog inte gå förrän efter jul.

Vet inte om jag bara ska ge upp det, men det är svårt när han ändå svarar som han gör. Han kanske bara vill hålla dörren öppen sas .

Usch ja, det låter precis som jag och DB! Han har ju barnen, ett relativt krävande jobb plus ett pågåande ombyggnadsprojekt i sin källare, så jag vet han är ganska upptagen, men känns ändå som om han skulle kunnat prioritera mig lite högre om han velat.....

Vi kanske får försöka backa av lite och se vad som händer...? Om de hinner sakna oss ibland så kanske de tar lite mer initiativ?

Din M har ju ändå "hängt kvar" rätt länge, men det kanske blir lite svårt för honom att ställa om från att bara chatta/prata i tlf, till att börja träffas irl?

 

[ekra]

Vi kanske får försöka backa av lite och se vad som händer...? Om de hinner sakna oss ibland så kanske de tar lite mer initiativ?

Det verkar ha fungerat för mig.

Det var en rätt lång paus där vi inte hördes av. Den föranleddes av att han sa att han kände dåligt samvete gentemot mig för att han kände att jag jobbade mycket mer på kontakt än vad han gjorde och att han hade typ en liten identitetskris i och med andra stora livsförändringar han var uppe i då och kände sig stressad. Och varken han eller jag var väl helt säkra på var vi står och vad vi vill. Men kom överens om att man inte alltid behöver veta det utan kan se vart det leder!

Vi hade ett bra snack och efter det backade jag rejält, och gav honom mer tid att tänka på sitt, och så verkar vi nu komma tillbaka igen (på hans initiativ) till att höras lika tätt som vi gjorde i slutet av sommaren. (Mer eller mindre dagligen!)

Vi får se vart det leder. Om vi bara fortsätter som goda vänner, eller om det utvecklas till mer.

 

[pepp]

Det verkar ha fungerat för mig.

Det var en rätt lång paus där vi inte hördes av. Den föranleddes av att han sa att han kände dåligt samvete gentemot mig och att han hade typ en liten identitetskris i och med andra stora livsförändringar han var uppe i då. Och varken han eller jag var väl helt säkra på var vi står och vad vi vill. Men kom överens om att man inte alltid behöver veta det utan kan se vart det leder!

Vi hade ett bra snack och efter det backade jag rejält, och gav honom mer tid att tänka på sitt, och så verkar vi nu komma tillbaka igen på hans initiativ, till att höras lika tätt som vi gjorde i slutet av sommaren. (Mer eller mindre dagligen!)

Vi får se vart det leder. Om vi bara fortsätter som goda vänner, eller om det utvecklas till mer.

Det där borde jag köra med F... jag har backat en del och hör inte av mig lika mycket som jag vill.
Den som lever får se!

 

[ekra]

Det där borde jag köra med F... jag har backat en del och hör inte av mig lika mycket som jag vill.
Den som lever får se!

Så länge man inte gör det för att spela ett spel så är det nog sunt, iallafall om man är den part som känner att man är den som så att säga drar hela tiden.

 

[pepp]

Så länge man inte gör det för att spela ett spel så är det nog sunt, iallafall om man är den part som känner att man är den som så att säga drar hela tiden.

Spel slutade jag med för längesen men ofta känt att jag är den som drar med F.

 

[sorbifolia]

Vet dock inte om jag har tålamod för "backa och vänta" strategien... Funderar lite halvt på att skriva typ "det här funkar inte för mig, att gå ikring och aldrig veta när eller om du kan tänka dig att träffa mig igen, eller svara på mina meddelanden"... Kanske inte fullt så rakt på sak, men. Needy, much?

 

[SaraXX]

Vet dock inte om jag har tålamod för "backa och vänta" strategien... Funderar lite halvt på att skriva typ "det här funkar inte för mig, att gå ikring och aldrig veta när eller om du kan tänka dig att träffa mig igen, eller svara på mina meddelanden"... Kanske inte fullt så rakt på sak, men. Needy, much?

Jag tycker inte att det är needy att vilja veta var ni står och att ni är på ungefär samma våglängd.

 

[Niyama]

Vi kanske får försöka backa av lite och se vad som händer...? Om de hinner sakna oss ibland så kanske de tar lite mer initiativ?

Har lust att sluta höra av mig helt (men givetvis svara om han gör det) för just nu är det ju ganska bekvämt för honom att jag ser till att hålla kontakten vid liv och att han behöver bara säga till om han vill träffas... Om han faktiskt vill ha kontakt är det rimligt att han visar det, tycker jag. Men jag tycker ovissheten är jobbig, tror ju att vi kommer vara vänner oavsett men vill veta om jag ska glömma nåt mer eller inte.

Din M har ju ändå "hängt kvar" rätt länge, men det kanske blir lite svårt för honom att ställa om från att bara chatta/prata i tlf, till att börja träffas irl?

Han har hela tiden sagt att bara vi träffas en gång kommer det nog bli lättare att få till sen, eftersom det blir enklare att vara helt spontan och så. Men det blev det ju inte. Jag vet inte om han tänker att vi har ju haft kontakt så länge, det är ju ingen brådska eller om han helt enkelt inte är så intresserad av att ses.

 

[ekra]

Vet dock inte om jag har tålamod för "backa och vänta" strategien... Funderar lite halvt på att skriva typ "det här funkar inte för mig, att gå ikring och aldrig veta när eller om du kan tänka dig att träffa mig igen, eller svara på mina meddelanden"... Kanske inte fullt så rakt på sak, men. Needy, much?

Alltid bra att vara öppen tycker jag. Det är inte detsamma som att vara needy. Och jag tror att det uppskattas. Kanske inte skriva exakt som du skrev här, men att vara rak och tydlig med vad du vill och fråga om han kan ge dig lika raka svar om vad han vill är ju inte jättemycket begärt. Är du rädd att skrämma bort kan du ju lägga till nåt om att det är ok att inte veta var man står 100% men att du iallafall behöver veta om han vill ses igen så ni kan lära känna varandra bättre, eller om det bara ska rinna ut i sanden. Eller vad som nu känns riktigt för dig att du skriver.

 

[ekra]

Nu minns jag plötsligt vad jag drömde inatt! Av någon anledning var jag i samma rum som @Migo och vad jag trodde var hennes amerikanska vän. De satt vid ett bord och jag gick dit och hälsade på honom på engelska och sa nåt om att det var roligt att äntligen träffas. Awkward moment uppstod när det visade att det inte alls var han, och allt blev förvirrat innan det blev ”scenbyte”. Skitkonstigt att min hjärna valde att drömma om dem utan att ha träffat någon av parterna.

Jag borde kanske ta bukepaus.

 

[Migo]

Vet dock inte om jag har tålamod för "backa och vänta" strategien... Funderar lite halvt på att skriva typ "det här funkar inte för mig, att gå ikring och aldrig veta när eller om du kan tänka dig att träffa mig igen, eller svara på mina meddelanden"... Kanske inte fullt så rakt på sak, men. Needy, much?

Fast om du vill ha tät kontakt för att må bra så är det ju så. Det i sig är ju inget fel, så länge partnern är okej med det?

Oavsett hur stressade dagar vi har så checkar jag och R in minst tre gånger, och har gjort sen långt innan vi började dejta. Att skicka ett god morgon/god natt kostar ingen tid alls, visar att man har partnern i tankarna och är trevligt att få. Ibland är det helt enkelt väldigt värdefullt med regelbunden bekräftelse att allt är bra och att SO finns där ute.

Vi har EXTREMT tät kontakt, med röstchatt i princip 8 timmar per dygn och många sms däremellan, men vi båda trivs bra med det. Vi kan sitta tysta och läsa med varandra i hörlurarna, så kontakten i sig är inte alltid så aktiv. (Man gör vad man kan när det är ett halvår kvar till nästa chans att träffas...)

 

[pepp]

Ni som skriver att ni kommer vara vänner oavsett om det inte blir nåt mer, hur känner ni inför det?

F har nämligen nämnt det. Men det finns inte en chans att vi kommer vara vänner om detta inte blir något mer, är alldeles för attraherad och "inne i honom".
Skulle nog göra alldeles för ont.

 

[Niyama]

Ni som skriver att ni kommer vara vänner oavsett om det inte blir nåt mer, hur känner ni inför det?

F har nämligen nämnt det. Men det finns inte en chans att vi kommer vara vänner om detta inte blir något mer, är alldeles för attraherad och "inne i honom".
Skulle nog göra alldeles för ont.

Jag har haft kontakt med M så länge så det skulle kännas konstigt att inte ha honom i mitt liv alls. Men jag är ju inte kär, tycker om honom jättemycket och är attraherad. Det skulle göra ont om han försvann ur mitt liv, men skulle vi inte bli mer än vänner så är jag helt ok med det. Läget som är nu är dock jobbigt, för jag vet inte alls om jag är lika viktig för honom som han är för mig, och jag vill gärna veta om jag ska "leta vidare" efter nån form av kk eller om han vill ses mer i det syftet.

 

[Wonderwoman]

Ni som skriver att ni kommer vara vänner oavsett om det inte blir nåt mer, hur känner ni inför det?

F har nämligen nämnt det. Men det finns inte en chans att vi kommer vara vänner om detta inte blir något mer, är alldeles för attraherad och "inne i honom".
Skulle nog göra alldeles för ont.

Killen jag dejtade ifjol brukade säga att han mer än gärna ville va vän med mig även om vi inte dejta. Det kändes okej för mig då det aldrig blev några riktigt starka känslor. Men ja, sen när jag fick pojkvän så försvann han fortare än fortast trots att de va han som inte ville gå vidare med dejtandet för ja träffa ja numera exet..

 

[parellikusken]

Jag ska på dejt med hundtjejen igen imorgon, laga middag hos henne och ha det mysigt. Ser faktiskt fram emot det trots att jag inte mår bra

 

[sorbifolia]

Jag tror att jag typ gjort slut med DB nu.... Skrev någonting om att det funkar inte för mig så som det är nu, jag bryr mig för mycket och kommer bara bli sårad om det ska fortsätta på den här vägen. Han har inte svarat, vore väl typiskt honom att inte svara förens någon gång mitt på dagen i morgon.

10 poäng till mig för att ta upp detta kvällen innan min födelsesdag, så jag riskerar komma gråtande till jobbet när alla ska sjunga födelsesdagssången...

 

[enough]

Har snackat ordentligt med Sp kring monogrejen, vi öppnade upp båda två kring hur vi kände och landade i att vi ska bara träffa varandra. Jag tycker det var väldigt skönt att han var så ärlig med att nåt annat inte skulle funka för honom, hade farhågor innan jag tog upp det att han skulle "gå med på" nåt han inte ville, jag har ju sett nån tendens hos honom att sätta mina behov före sina egna. Men han var rak fast det var svårt för honom, det var bra, han växte ännu mer för mig där.
Jag har processat det lite och nu känns det bra. En sak som är så skönt med honom är att han har lite samma odramatiska syn som mig på vad som händer framåt, vi har nåt väldigt fint nu och även om det inte skulle hålla länge så är det värt det. Trots att han gått all in känslomässigt och varit väldigt bekräftande ända från början, och trots att jag haft och fortfarande av olika skäl har mina tvivel på relationens långsiktighet, har jag aldrig känt mig trängd eller pressad. Våra anknytningsmönster och kommunikationsbehov synkar bra tror jag.

Jag hade vänner hemma på middag igår, och Sp var med. Det var jättetrevligt. Det var andra gången han träffade mitt barn, och han är väldigt bra med honom, det är fint att se. Hade tänkt vänta med att introducera honom som annat än kompis tills sonen frågar själv, men han råkade springa på oss när vi kramades i köket, så den planen höll ju inte länge... Inga stora reaktioner på det, men får väl se hur det går, vi tar det coolt.

När gästerna stuckit och barnet var i säng satt vi i två timmar och bara kramades i soffan och det var sådär magiskt mysigt. Jag älskar den här killen tror jag men jag har inte vågat säga det än.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tror att jag typ gjort slut med DB nu.... Skrev någonting om att det funkar inte för mig så som det är nu, jag bryr mig för mycket och kommer bara bli sårad om det ska fortsätta på den här vägen. Han har inte svarat, vore väl typiskt honom att inte svara förens någon gång mitt på dagen i morgon.

10 poäng till mig för att ta upp detta kvällen innan min födelsesdag, så jag riskerar komma gråtande till jobbet när alla ska sjunga födelsesdagssången...

Förstår dig.

Själv har jag haft en taskig magkänsla och stört mig på att Musikern reagerade så som han gjorde över att exet med barn hade varit förbi igår när jag var där.
Jag frågade i kväll hur han mådde och det var väl sådär. Känner att han verkar inte redo att dejta eftersom han blir så berörd.
Så jag har sagt att jag tycker mycket om honom och om han vill så vill jag ses när han har landat i sina tankar, om han då vill.
Jag kommer inte höra av mig mer. Låter det vara upp till honom att ta en eventuell vidare kontakt.

Det gör ont.