Stryk det där sista - det blir definitivt inga tävlingar öht i år...
...Honey har nämligen varit konvalecent igen. En kväll i mitten av maj var hon plötsligt toksvullen i/runt ögat och var ordentligt smärtpåverkad. Efter mycket övertalning fick jag kika lite mer ordentligt och kunde med blotta ögat se ett hornhinnesår mitt i ögat. Dessutom såg den grå förändringen hon haft på det ögat ut att ha brett ut sig rejält och ögat såg som ojämnt ut på ytan. Dagen efter åkte vi in akut till Ultuna (alla tider hos specialisten var bokade en bra tid framöver) och kunde konstatera att hon hade ett stort hornhinnesår, som platta blåsor på delar av hornhinnan, förändringen hade blodkärl (både korta = kommit de senaste dagarna, och ett längre och grövre = varit där ett tag) och hornhinnan var duktigt svullen - utöver att området runt ögat också var svullet. Veterinären som undersökte henne ville prova att behandla medicinskt så Honey fick stå kvar för behandling (fyra gånger om dagen). Dagen efter kunde dock specialisten undersöka ögat och gjorde en helt annan bedömning: såret hade dålig chans att kunna läka utan operation. Många faktorer gjorde att hen såg borttagning av ögat som ett för hästen bättre alternativ, och för mig var beslutet enkelt med stöd mot den bedömningen eftersom jag själv tänkt i de banorna sedan början av året. Op gick fint, såret läkte fint, och nu har det gått en månad sedan op. Hon är lite klantig med den blinda sidan av skallen - bufflar in i väggen i boxen ibland (skrapsår på ögonbrynsbågen...) - men i hantering och träning märks knappt någon skillnad. Hon är verkligen fantastisk. Jag är så tacksam, och så otroligt stolt över henne.
Min lilla häst. Hon ser inte mycket ut för världen: en liten vbl travare som inte har talang för travet, knappt har vettig styrka att bära sig och ryttare ordentligt ens i skritt atm (japp, så går det när vi knappt hinner bygga upp innan det blir ny konvalecens...) även om hon ser helt ok ut i kroppen, känslig som tusan på typ alla sätt - särskilt i kroppen vilket gör henne svindyr att "underhålla" även utan otur med skador, ett helsike att hitta sadel till (säger jag som ändå är sadelmakare... Justera passformen med stoppningen, den där millimetern? Glöm det.), lite lite överbyggd, mycket eget huvud och åsikter, skyr bett (nästan) som pesten i 999 fall av 1000... Men, det där psyket, det är fanimig värt hur mycket som helst. Vi har kommit långt på vår resa tillbaka (till där vi var när jag lånade ut/sålde henne), även om vi har en bra bit kvar (sett till fysiken - då red jag henne samlat i alla gångarter). Jag tvivlar inte det minsta på henne, vi måste bara bygga upp styrkan i kropp och muskler igen. Varje dag sedan op bevisar hon för mig att min magkänsla när de ringde från kliniken var rätt - hon fungerar precis lika bra utan sitt vänstra öga.
Så, det blir inget tävlande i år. Matte behöver bygga upp bufferten igen och spara till ett släp. Vi behöver båda bygga styrka. Men om kroppen vill siktar vi på lätta klasser i distansritt nästa säsong. Iaf en start. I år ska vi träna och förbereda. Det ska bli spännande och roligt att förbereda henne för miljöer med mer action: mycket folk, mycket hästar, mycket bilar etc. Om inte kroppen vill som vi vill (mot tävlingsform) så får det nog vara. Det primära är att försöka återfå styrka, balans och ork så att Honey ska hålla så länge som möjligt. Hon är ändå 17år och har inte varit ordentligt igång på minst ett par år. Hon litar på mig och har ett kanonpsyke - får hon vara hel och vi har roligt, så räcker det det med!
