Djur i skyddsrum (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 20)

[Millicent]

Alltså jag hade nog inte ens hunnit reflektera över att det fanns något i vägen för en väjning. Min hund är min bebis. Men ja jag kommer prioritera henne över random vuxen/barn/grannes katt vid behov.

 

[sjoberga]

Alltså jag hade nog inte ens hunnit reflektera över att det fanns något i vägen för en väjning. Min hund är min bebis. Men ja jag kommer prioritera henne över random vuxen/barn/grannes katt vid behov.

Och vi får fortsätta förfasas över det och åtala dig in i fängelset till långt straff för vållande till annans död/vårdslöshet. Vi får helt enkelt hoppas att det aldrig dyker upp en sådan situation.

Om det inte gäller katten då.

 

[athena_arabians]

Vad gäller att välja vem en kör över (vilket är en lätt rubbad diskussion...)... har ni som tänkt välja kört på något som kommer upp plötsligt på vägbanan? Det har jag, två gånger... och det ska mycket till för att öht hinna reagera. Ska en välja/göra en kontrollerad undanmanöver behöver hjärnan tid att tänka och skicka ordern (jag har testat det också).

När jag körde på rådjur andra gången hann jag faktiskt bromsa för rådjur nr ett och tänka "fan om det kommer en till" vilket det då gjorde och jag smällde rakt på det. Det fanns inte en suck att hinna undvika det andra som kom (jag har också i ryggmärgen att ska en väja är det diket som gäller, inte mötande trafik).

Sedan det här med att prioritera ens djur över andra människor... är ni då beredda på att andra människor prioriterar ner er vad det gäller att hjälpa er?

Jag älskar min katt men mänskligt liv går alltid först. I en krissituation behöver vi vara många som hjälps åt, inte leka ensam är stark.

 

[Angel]

Har varit med om det flera gånger.

Det där är inte helt ovanligt och en försiktighetsåtgärd. Helt rimligt i ett flygplan även om det sällan gäller nötter utan jordnötter som ju är en baljväxt. I studier verkar det inte heller vara luftburna partiklar som (i stort sett) någon faktiskt reagerar på utan istället om någon som ätit jordnötter sen tar i tex ett handtag eller annat som allergikern sen också tar i.

Att sen folk som normalt inte är allergiska eller umgås med allergiker ska tänka på att inte ta med sig nötter eller baljväxter till skyddsrummet om det är bråttom kommer ju inte hända. Det är svårt nog att tänka på att inte öppna godispåsen man köpt i taxfreen på flygplanet eller att inte ha med vissa saker till lunch på jobbet om man äter det normalt.

 

[Angel]

Vad gäller att välja vem en kör över (vilket är en lätt rubbad diskussion...)... har ni som tänkt välja kört på något som kommer upp plötsligt på vägbanan? Det har jag, två gånger... och det ska mycket till för att öht hinna reagera. Ska en välja/göra en kontrollerad undanmanöver behöver hjärnan tid att tänka och skicka ordern (jag har testat det också).

När jag körde på rådjur andra gången hann jag faktiskt bromsa för rådjur nr ett och tänka "fan om det kommer en till" vilket det då gjorde och jag smällde rakt på det. Det fanns inte en suck att hinna undvika det andra som kom (jag har också i ryggmärgen att ska en väja är det diket som gäller, inte mötande trafik).

Sedan det här med att prioritera ens djur över andra människor... är ni då beredda på att andra människor prioriterar ner er vad det gäller att hjälpa er?

Jag älskar min katt men mänskligt liv går alltid först. I en krissituation behöver vi vara många som hjälps åt, inte leka ensam är stark.

Det ska mycket till för att man ska hinna göra medvetna beslut i en sån situation som när något dyker upp på vägen. Jag har kört över en grävling och tror att jag tog ett medvetet beslut att göra det istället för att köra i diket eftersom jag vet att jag tänkte att ”det är inte en katt”. Antagligen hade jag gjort det motsatta om jag trodde att det var en människa men risken är ju stor att man hinner köra över personen först innan man faktiskt lyckas svänga. Men hur mycket som faktiskt var ett beslut och inte bara ett konstaterande att det var inte så illa med en grävling vet jag ärligt inte.

 

[Roheryn]

Vad gäller att välja vem en kör över (vilket är en lätt rubbad diskussion...)... har ni som tänkt välja kört på något som kommer upp plötsligt på vägbanan? Det har jag, två gånger... och det ska mycket till för att öht hinna reagera. Ska en välja/göra en kontrollerad undanmanöver behöver hjärnan tid att tänka och skicka ordern (jag har testat det också).

Jepp, har kört på en katt en gång - fanns inte tid eller möjlighet att varken väja eller välja. I så fall hade jag ju valt att inte köra på katten, liksom. Så att tro att jag kan välja att köra på random barn istället för min hund eller tvärtom är ju extremt långsökt. I en sådan situation får man liksom vara glad om man lyckades väja för någon av dem...

När jag körde på rådjur andra gången hann jag faktiskt bromsa för rådjur nr ett och tänka "fan om det kommer en till" vilket det då gjorde och jag smällde rakt på det. Det fanns inte en suck att hinna undvika det andra som kom (jag har också i ryggmärgen att ska en väja är det diket som gäller, inte mötande trafik).

Jag har varit i samma situation och lyckades missa rådjuret med typ 2 cm. Snacka om adrenalinpåslag!

Sedan det här med att prioritera ens djur över andra människor... är ni då beredda på att andra människor prioriterar ner er vad det gäller att hjälpa er?

Jag förutsätter inte och kräver inte att random människor väljer att hjälpa mig före dem de har ansvar för, som barn och djur. Däremot tror jag att de allra flesta människor försöker göra sitt bästa för både sig själva, sina eventuella djur och andra människor.

Jag älskar min katt men mänskligt liv går alltid först. I en krissituation behöver vi vara många som hjälps åt, inte leka ensam är stark.

Att man i vissa situationer skulle hjälpa sina djur före okända människor behöver inte betyda att man varken skiter i andra människor eller tycker att ensam är stark. Det betyder bara att man i vissa lägen faktiskt prioriterar de djur man har ansvar för. Jag skulle självklart göra vad jag kunde för att hjälpa t.ex. mina grannar i en krissituation. Det betyder inte att jag rakt av skulle offra mina djur för det.

 

[Roheryn]

Då kanske jag gjorde en annan tolkning av inlägget än du, då jag inte tolkade det som att hunden självklart skulle med till skyddsrummet, utan bara att hunden är viktigare än random människa. Men hund är viktigare för mig än random människa, men jag skulle inte ta med honom till skyddsrum. Det är till för människor. Jag skulle vara med honom istället. Mitt ansvar.

Så skulle jag också göra, alltså vara med hunden istället för att kräva att få ta med den till skyddsrummet.

 

[Millicent]

Och vi får fortsätta förfasas över det och åtala dig in i fängelset till långt straff för vållande till annans död/vårdslöshet. Vi får helt enkelt hoppas att det aldrig dyker upp en sådan situation.

Om det inte gäller katten då.

Jag tar nog faktiskt hellre åtal än att leva med att jag dödat en egen familjemedlem

Likväl skulle det aldrig falla mig in att tro att någon skulle prioritera mig framför sin egen familj.

 

[sjoberga]

Jag tar nog faktiskt hellre åtal än att leva med att jag dödat en egen familjemedlem

Likväl skulle det aldrig falla mig in att tro att någon skulle prioritera mig framför sin egen familj.

Samhället är som tur är tydliga med att mord/dråp/vållande gäller människor och kan ge livstids fängelse, emedan dödande av någons husdjur betraktas som skadegörelse och som allra mest handlar om sådär ett års fängelse. Det finns till och med moment där man har rätt att avliva andras husdjur, vilket såklart inte finns för människor.

Du kan nog räkna med att de allra flesta prioriterar räddandet av ditt liv framför deras husdjur.

Jag fortsätter att förfasas över den skeva inställningen till mänskligt liv jämfört med husdjur. Även om frågeställningen är extremt hypotetisk, att det skulle uppstå ett avgörande där man måste välja det ena eller det andra och utgången är på förhand given.

Själv tänker jag att jag skulle försöka undvika att skada både människa, mig själv, hund och bil. I den ordningen. Det skulle krävas mycket avancerad snabb bearbetning för att välja att på förhand med determinism ge upp och offra något levande i ekvationen.

 

[Fetaost]

Den som anser att sitt djur har rätt att ta en människas plats i ett skyddsrum hoppas jag också låter offra egna nära och kära för andras husdjur.
"Sorry, din mamma fick inte plats för grannens rottis tog den sista platsen"

Angående allergiker så jodå, en pälsdjursallergiker kan absolut dö av en astmaatack i ett skyddsrum där luft är dålig och trängseln stor om det även ska vara djur där.

Jag har djur som jag älskar högt. Och jag är medveten om att det kan finnas situationer där jag måste välja annorlunda än de utan djur. Tex vid restaurangbesök, resor mm. Och nu även i krig. Jag kan välja att stanna hemma med det djur jag valt att skaffa eller skiljas från det. Att skaffa djur var mitt val och jag får prioritera efter det.
Eller bygga ett eget skyddsrum.

 

[Roheryn]

Samhället är som tur är tydliga med att mord/dråp/vållande gäller människor och kan ge livstids fängelse, emedan dödande av någons husdjur betraktas som skadegörelse och som allra mest handlar om sådär ett års fängelse. Det finns till och med moment där man har rätt att avliva andras husdjur, vilket såklart inte finns för människor.

Samhället är byggt av människor för människor. Det bygger på ett extremt stort mått av artegosim - att främja den egna arten på bekostnad av många andra. Vi lever alla med den här samhällsordningen, de allra flesta av oss accepterar den och lyckligtvis är det i de allra flesta fall inte straffbart att se till sin egen familj inklusive eventuella djur i första hand, innan man hjälper andra. Att det skulle leda till mord eller dråp känns ju ytterst långsökt? Visst, jag skulle kanske under extrema omständigheter kunna tänka mig att ha ihjäl en galning som hotade min älskade häst, till exempel, men sannolikheten för att något sådant skulle tänkas inträffa och att jag dessutom skulle ha den praktiska möjligheten att faktiskt ha ihjäl någon är ju försvinnande liten!

Du kan nog räkna med att de allra flesta prioriterar räddandet av ditt liv framför deras husdjur.

Jag räknar faktiskt inte med något sådant. Jag tror på människors generella välvilja, men tar helt för givet att man ser till sina egna i första hand. Däremot tror jag att de allra, allra flesta - jag själv inkluderad - skulle gå väldigt långt för att klara att både rädda sina egna (djur, barn, fastrar, morbröder, whatever...) och hjälpa andra. Och min trevlige granne kan vara väldigt säker på att jag skulle göra allt för att rädda både honom och hans hund...

Jag fortsätter att förfasas över den skeva inställningen till mänskligt liv jämfört med husdjur. Även om frågeställningen är extremt hypotetisk, att det skulle uppstå ett avgörande där man måste välja det ena eller det andra och utgången är på förhand given.

De allra flesta människor som har husdjur som de känner starkt för är goda, empatiska människor. Djur tenderar att generellt öka empatin hos människor (tror det gjorts undersökningar på detta, men minns inte tillräckligt väl för att hitta nåt att länka till). Jag ser inte det som något att förfasa sig över, även om vi är några som faktiskt skulle prioritera våra djur före okända människor i ett skarpt (och förmodligen hypotetiskt) läge.
Jag ser mycket annat i mänskligheten att förfasas över, dock. Den totala grymhet och hänsynslöshet som Ryssland visar genom invasionen av Ukraina. Våld och gängskjutningar på våra egna gator. Sättet vi på många håll behandlar våra så kallade produktionsdjur vid uppfödning och slakt. Proportionerna på detta är så monumentala jämfört med en enskild människa som ser till att sätta sin katt i säkerhet innan hen går över till grannarna och hjälper dem i händelse av kris....

Själv tänker jag att jag skulle försöka undvika att skada både människa, mig själv, hund och bil. I den ordningen. Det skulle krävas mycket avancerad snabb bearbetning för att välja att på förhand med determinism ge upp och offra något levande i ekvationen.

Självklart - rädda vad och vem som räddas kan! Som jag skrev i ett tidigare inlägg - att ändå lyckas rädda antingen hund eller människa i ett sånt läge får nog anses vara bonus oavsett vilket, och att kunna välja är nog inte möjligt!

 

[monster1]

Vad gäller att välja vem en kör över (vilket är en lätt rubbad diskussion...)... har ni som tänkt välja kört på något som kommer upp plötsligt på vägbanan? Det har jag, två gånger... och det ska mycket till för att öht hinna reagera. Ska en välja/göra en kontrollerad undanmanöver behöver hjärnan tid att tänka och skicka ordern (jag har testat det också).

När jag körde på rådjur andra gången hann jag faktiskt bromsa för rådjur nr ett och tänka "fan om det kommer en till" vilket det då gjorde och jag smällde rakt på det. Det fanns inte en suck att hinna undvika det andra som kom (jag har också i ryggmärgen att ska en väja är det diket som gäller, inte mötande trafik).

Sedan det här med att prioritera ens djur över andra människor... är ni då beredda på att andra människor prioriterar ner er vad det gäller att hjälpa er?

Jag älskar min katt men mänskligt liv går alltid först. I en krissituation behöver vi vara många som hjälps åt, inte leka ensam är stark.

Man kan nog inte räkna med att folk hjälper en när man är i nöd idag heller https://sverigesradio.se/artikel/ca...-foll-ihop-pa-trottoaren-folk-bara-gick-forbi .

 

[sjoberga]

Samhället är byggt av människor för människor. Det bygger på ett extremt stort mått av artegosim - att främja den egna arten på bekostnad av många andra. Vi lever alla med den här samhällsordningen, de allra flesta av oss accepterar den och lyckligtvis är det i de allra flesta fall inte straffbart att se till sin egen familj inklusive eventuella djur i första hand, innan man hjälper andra. Att det skulle leda till mord eller dråp känns ju ytterst långsökt? Visst, jag skulle kanske under extrema omständigheter kunna tänka mig att ha ihjäl en galning som hotade min älskade häst, till exempel, men sannolikheten för att något sådant skulle tänkas inträffa och att jag dessutom skulle ha den praktiska möjligheten att faktiskt ha ihjäl någon är ju försvinnande liten!


Jag räknar faktiskt inte med något sådant. Jag tror på människors generella välvilja, men tar helt för givet att man ser till sina egna i första hand. Däremot tror jag att de allra, allra flesta - jag själv inkluderad - skulle gå väldigt långt för att klara att både rädda sina egna (djur, barn, fastrar, morbröder, whatever...) och hjälpa andra. Och min trevlige granne kan vara väldigt säker på att jag skulle göra allt för att rädda både honom och hans hund...


De allra flesta människor som har husdjur som de känner starkt för är goda, empatiska människor. Djur tenderar att generellt öka empatin hos människor (tror det gjorts undersökningar på detta, men minns inte tillräckligt väl för att hitta nåt att länka till). Jag ser inte det som något att förfasa sig över, även om vi är några som faktiskt skulle prioritera våra djur före okända människor i ett skarpt (och förmodligen hypotetiskt) läge.
Jag ser mycket annat i mänskligheten att förfasas över, dock. Den totala grymhet och hänsynslöshet som Ryssland visar genom invasionen av Ukraina. Våld och gängskjutningar på våra egna gator. Sättet vi på många håll behandlar våra så kallade produktionsdjur vid uppfödning och slakt. Proportionerna på detta är så monumentala jämfört med en enskild människa som ser till att sätta sin katt i säkerhet innan hen går över till grannarna och hjälper dem i händelse av kris....


Självklart - rädda vad och vem som räddas kan! Som jag skrev i ett tidigare inlägg - att ändå lyckas rädda antingen hund eller människa i ett sånt läge får nog anses vara bonus oavsett vilket, och att kunna välja är nog inte möjligt!

Nu var frågeställningen förenklad och hypotetisk - du måste välja att antingen köra över din hund eller grannens barn. Då förfasar jag mig över att det var användare som väljer barnet.

Kommer jag fortsätta göra. Men tänker att andelen som tänker i de banorna är liten.

Att man i en uppkommen situation som inte är på det sättet svartvit i första hand ser till dem man har närmast och har ansvar för är inte alls lika konstigt. Även om det vore lika fasansfullt om någon istället för att hjälpa den handikappade stalltjejen som ramlat ur det brinnande stallet väljer att först leda ut sin egen häst.

 

[Lobelia]

Samhället är byggt av människor för människor. Det bygger på ett extremt stort mått av artegosim - att främja den egna arten på bekostnad av många andra. Vi lever alla med den här samhällsordningen, de allra flesta av oss accepterar den och lyckligtvis är det i de allra flesta fall inte straffbart att se till sin egen familj inklusive eventuella djur i första hand, innan man hjälper andra. Att det skulle leda till mord eller dråp känns ju ytterst långsökt? Visst, jag skulle kanske under extrema omständigheter kunna tänka mig att ha ihjäl en galning som hotade min älskade häst, till exempel, men sannolikheten för att något sådant skulle tänkas inträffa och att jag dessutom skulle ha den praktiska möjligheten att faktiskt ha ihjäl någon är ju försvinnande liten!


Jag räknar faktiskt inte med något sådant. Jag tror på människors generella välvilja, men tar helt för givet att man ser till sina egna i första hand. Däremot tror jag att de allra, allra flesta - jag själv inkluderad - skulle gå väldigt långt för att klara att både rädda sina egna (djur, barn, fastrar, morbröder, whatever...) och hjälpa andra. Och min trevlige granne kan vara väldigt säker på att jag skulle göra allt för att rädda både honom och hans hund...


De allra flesta människor som har husdjur som de känner starkt för är goda, empatiska människor. Djur tenderar att generellt öka empatin hos människor (tror det gjorts undersökningar på detta, men minns inte tillräckligt väl för att hitta nåt att länka till). Jag ser inte det som något att förfasa sig över, även om vi är några som faktiskt skulle prioritera våra djur före okända människor i ett skarpt (och förmodligen hypotetiskt) läge.

............

Självklart - rädda vad och vem som räddas kan! Som jag skrev i ett tidigare inlägg - att ändå lyckas rädda antingen hund eller människa i ett sånt läge får nog anses vara bonus oavsett vilket, och att kunna välja är nog inte möjligt!

Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om djur har samma värde som människor eller inte utan konstaterar som du att samhället bygger på att samhället är byggt av människor och för människor.

Attityden att jag räddar mina djur före alla andra gör i mina ögon gör ju att jag skulle välja att rädda alla andra före djurägare med den attityden och det spiller förmodligen över på djurägare som prioriterar människor. Varför ska jag prioritera de som inte prioriterar mig?

Edit

Jag kommer alla gånger att prioritera människor om jag inte har tid att tänka, men diskussionen här har fått mig att tänka till. Varför ska jag rädda de som inte prioriterar ner mig...har jag tid och tänka och ska rädda någon så blir det kankse inte hundägaren som sätter sin älskning före alla andra utan någon annan.

 

[Roheryn]

Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om djur har samma värde som människor eller inte utan konstaterar som du att samhället bygger på att samhället är byggt av människor och för människor.

Attityden att jag räddar mina djur före alla andra gör i mina ögon gör ju att jag skulle välja att rädda alla andra före djurägare med den attityden och det spiller förmodligen över på djurägare som prioriterar människor. Varför ska jag prioritera de som inte prioriterar mig?

Edit

Jag kommer alla gånger att prioritera människor om jag inte har tid att tänka, men diskussionen här har fått mig att tänka till. Varför ska jag rädda de som inte prioriterar ner mig...har jag tid och tänka och ska rädda någon så blir det kankse inte hundägaren som sätter sin älskning före alla andra utan någon annan.

Saken är ju den att de flesta av oss som anser att vi har ett ansvar gentemot våra djur och inte skulle prioritera bort dem för en random människa inte på något sätt förväntar oss att bli räddade av dig. Jag förstår inte varför såna här diskussioner alltid på något vis ska utmynna i att vi alla villkorslöst måste deklarera att allt mänskligt liv alltid måste få gå före alla djur? Det är alldeles självklart för mig att i första hand ta hand om och skydda individer som jag tagit på mig ett ansvar för, och jag förutsätter att andra agerar på motsvarande sätt. Det betyder inte att vi inte skulle försöka rädda alla som räddas kan i en kris - såväl människa som djur!

Den här diskussionen har fått mig också att tänka till. Jag känner mig varken speciellt vänligt inställd till eller benägen att rädda dem som i den här tråden på ett otroligt oförskämt vis raljerat över människors kärlek till sina djur och kallat dem "snuttegullan" och önskat "lycka till" till dem som skulle välja att stanna hos sina djur istället för att lämna dem och ta sig till skyddsrum.

 

[Roheryn]

Nu var frågeställningen förenklad och hypotetisk - du måste välja att antingen köra över din hund eller grannens barn. Då förfasar jag mig över att det var användare som väljer barnet.

Kommer jag fortsätta göra. Men tänker att andelen som tänker i de banorna är liten.

Att man i en uppkommen situation som inte är på det sättet svartvit i första hand ser till dem man har närmast och har ansvar för är inte alls lika konstigt. Även om det vore lika fasansfullt om någon istället för att hjälpa den handikappade stalltjejen som ramlat ur det brinnande stallet väljer att först leda ut sin egen häst.

Jag kan inte se hur jag skulle kunna förmå mig att köra över min hund om jag hade minsta lilla val att inte göra det, jag kan verkligen inte det. Och jag tror inte det gör mig till sämre (eller bättre) människa än någon annan. Men det beror också på att han är en verklig individ, han finns på riktigt och jag älskar honom. "Grannens barn" är precis som resonemanget högst hypotetiska - jag har inga grannar med barn (alla runtomkring är äldre) så det finns inga individer att relatera till där.

 

[Dentaku]

Jag ser mycket annat i mänskligheten att förfasas över, dock. Den totala grymhet och hänsynslöshet som Ryssland visar genom invasionen av Ukraina. Våld och gängskjutningar på våra egna gator. Sättet vi på många håll behandlar våra så kallade produktionsdjur vid uppfödning och slakt.

Men anledningen till att vi förfasas över detta är väl just att vi människor är smått unika som har en möjlighet att välja hur vi behandlar vår omgivning? Även om vi tycker det är hemskt när djur behandlar sina artfränder, t o m sina egna avkommor, på ett grymt sätt vet vi att det handlar om instinkter, inte grymhet. Samma sak när rovdjur orsakar långdraget lidande hos bytesdjuren.

Både valet att rädda sitt djur framför en annan människa och valet att göra andra saker som fördöms handlar i grunden om samma sak - moral. Visst finns det enorma gradskillnader mellan skadan vi orsakar varandra och vår omgivning, men vi har också väldigt olika förutsättningar när vår omsorg om andra sätts på prov. Att värdera djur, inte minst rena sällskapsdjur, så högt som vi gör är en lyx.

 

[Dentaku]

För mig handlar det hela inte bara om något filosofiskt resonemang där man värderar människoliv högre än djurs liv. Det handlar också om andra jämförelser.

Jag var tvungen att ta bort min hund för ett halvår sedan och det är fortfarande ett öppet sår. Jag får tårar i ögonen av att skriva detta. Men jag vet att smärtan kommer ge med sig, och att det mer och mer kommer att vara fina minnen och en tacksamhet över vår tid tillsammans som känner. Som djurägare vet man att förr eller senare kommer dagen då man måste ta farväl.
En närstående förlorade ett barn för många, många år sedan. Hen har andra barn och barnbarn men smärtan över barnet som gick bort har aldrig lagt sig. Hen sörjer fortfarande.

 

[Roheryn]

Men anledningen till att vi förfasas över detta är väl just att vi människor är smått unika som har en möjlighet att välja hur vi behandlar vår omgivning? Även om vi tycker det är hemskt när djur behandlar sina artfränder, t o m sina egna avkommor, på ett grymt sätt vet vi att det handlar om instinkter, inte grymhet. Samma sak när rovdjur orsakar långdraget lidande hos bytesdjuren.

Ja, jag kan väl anse att största anledningen till att förfasas över grymhet är att vi KAN välja och ändå VÄLJER det grymma. I det jag nämner, som kriget i Ukraina, så är det ju inte ens ett val mellan pest eller kolera man (dvs Putin) måste göra, utan det är ett val mellan att behandla andra människor och länder med anständighet eller att inte göra det. För mig helt obegripligt att då välja det grymma. En katt som leker med en mus har ändå en rimlig biologisk anledning att göra det (träna inför nästa jakt).

Både valet att rädda sitt djur framför en annan människa och valet att göra andra saker som fördöms handlar i grunden om samma sak - moral. Visst finns det enorma gradskillnader mellan skadan vi orsakar varandra och vår omgivning, men vi har också väldigt olika förutsättningar när vår omsorg om andra sätts på prov. Att värdera djur, inte minst rena sällskapsdjur, så högt som vi gör är en lyx.

Visst - det är en enorm lyx bara att kunna ha djur, förmodligen är vi många som inte skulle kunna ha dem kvar om det på riktigt blev krig här. Men så länge de finns anser jag mig ha en moralisk skyldighet gentemot dem att erbjuda dem ett bra liv, att skydda dem och ta hand om dem - inte minst för att jag ju valt att ha dem för mitt eget höga nöjes skull! Och rent krasst så väljer jag ju att köpa hö till mina hästar istället för att skänka pengarna till röda korset, UNHCR eller nån annan organisation som hjälper folket i Ukraina, vilket såklart kan fördömas moraliskt av andra. Men det är ju inte lika spektakulärt eller lika mycket ställt på sin spets som att välja mellan att köra över grannens barn eller sin egen hund....

 

[Lobelia]

Saken är ju den att de flesta av oss som anser att vi har ett ansvar gentemot våra djur och inte skulle prioritera bort dem för en random människa inte på något sätt förväntar oss att bli räddade av dig. Jag förstår inte varför såna här diskussioner alltid på något vis ska utmynna i att vi alla villkorslöst måste deklarera att allt mänskligt liv alltid måste få gå före alla djur? Det är alldeles självklart för mig att i första hand ta hand om och skydda individer som jag tagit på mig ett ansvar för, och jag förutsätter att andra agerar på motsvarande sätt. Det betyder inte att vi inte skulle försöka rädda alla som räddas kan i en kris - såväl människa som djur!

Den här diskussionen har fått mig också att tänka till. Jag känner mig varken speciellt vänligt inställd till eller benägen att rädda dem som i den här tråden på ett otroligt oförskämt vis raljerat över människors kärlek till sina djur och kallat dem "snuttegullan" och önskat "lycka till" till dem som skulle välja att stanna hos sina djur istället för att lämna dem och ta sig till skyddsrum.

Nu skrev jag uttryckligen att det inte handlade om att värdera vem som var mest värd. Det jag pekade på var varför någon (exempelvis jag) skulle prioritera att rädda dig före andra människor, människor som skulle prioritera människor (mig) före sin katt? Är det upprörande att jag skulle lämna dig till sist?

Jag ser det som ett förbund mellan människor att vi räddar varandra, räddar du en katt före andra människor så är du inte med i det förbundet och hamnar sist på min lista. Nu tror jag inte jag kommer genomföra det utan rädda utan sådan prioritet, men ditt inlägg om att du inte vill vara med i förbundet får mig att fundera.


Du verkar regera på mitt inlägg? Är det konstigt att jag leker med tanken att rädda de som skulle rädda mig med prioritet?