Ekonomi barn från olika förhållande

[A_NN_A]

Om jag hade haft barn hade jag valt att göra såhär.
Alla pengar in på samma konto. Därefter fördela enligt nedan.

- Boendekonto. Här sätter man in en fast summa som ska täcka hyra, el, försäkringar och liknande.
- Levnadskonto. Här sätter man in en fast summa som ska täcka mat, hygienartiklar och liknande.
- Kläd/nöjeskonto för barnen. Ett konto per barn där man sätter in en fast summa som ska täcka kläder, hobby, nöjen och liknande. Hur många procent barnen bor hos mig hade jag inte tagit hänsyn till. Lika till alla.

Resterande delas mellan de vuxna. Om man tycker att dessa pengar ska delas procentuellt eller 50/50 är upp till var och en. Hur de vuxna får det är för mig mindre viktigt än hur barnen har det.

Tillägg. Eftersom du har fortsatt hjälpa din sambo ekonomiskt när ni inte bodde ihop räknar jag det knappt som ni bott isär. Han är och har varit beroende av dig ekonomiskt. Jag hade inte gillat det utgångsläget vid en omstart. Din sambo behöver fundera över vad han kan göra för att själv förbättra sin situation.
Ni bör även fundera över hur upplägget fungerar om er ekonomiska sist förändras avsevärt. Om han plötsligt tjänar 10.000:- mer än du per månad, vill han dela med sig till dig då? Vad tror du?

 

[Manji]

Även om man har låg lön brukar de flesta få ihop det, i synnerhet om man är sambo med någon som har en bätte lön och tar 2/3 av kostnaderna.

Är era gemensamma utgifter helt enkelt för höga? Går de att sänka?

 

[ekra]

- Kläd/nöjeskonto för barnen. Ett konto per barn där man sätter in en fast summa som ska täcka kläder, hobby, nöjen och liknande. Hur många procent barnen bor hos mig hade jag inte tagit hänsyn till. Lika till alla.

Skulle det kännas rimligt att du betalar detta när barnet har två föräldrar i livet som rimligtvis får barnbidrag som skulle kunna gå till detta?

Bodde jag med bonusbarn skulle jag sannolikt vilja spendera en hel del pengar på det/dem, och också köpa kläder ibland, men jag skulle tycka att det vore rimligt att de biologiska föräldrarna tar det huvudsakliga ekonomiska ansvaret för den posten.

 

[em-pirre]

Skulle det kännas rimligt att du betalar detta när barnet har två föräldrar i livet som rimligtvis får barnbidrag som skulle kunna gå till detta?

Bodde jag med bonusbarn skulle jag sannolikt vilja spendera en hel del pengar på det/dem, och också köpa kläder ibland, men jag skulle tycka att det vore rimligt att de biologiska föräldrarna tar det huvudsakliga ekonomiska ansvaret för den posten.

Fast nu gör de ju inte det.

 

[A_NN_A]

Skulle det kännas rimligt att du betalar detta när barnet har två föräldrar i livet som rimligtvis får barnbidrag som skulle kunna gå till detta?

Bodde jag med bonusbarn skulle jag sannolikt vilja spendera en hel del pengar på det/dem, och också köpa kläder ibland, men jag skulle tycka att det vore rimligt att de biologiska föräldrarna tar det huvudsakliga ekonomiska ansvaret för den posten.

Ja. Jag skulle inte bry mig ett spår om det innebar att barnet som flyttar mellan två familjer skulle råka få lite mer materiellt än mina barn som bor hos mig hela tiden.

Jag är uppväxt i en familj där jag varit barnet som haft samma familj hela tiden och mitt syskon varit den med två familjer. Mitt syskon har aldrig fått mindre än jag (utan inblandning av den frånvarande biologiska föräldern) och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Det är en sak vad jag tycker vuxna individer borde göra. Det är en helt annan sak vad vuxna individer gör.

 

[escodobe]

Även om man har låg lön brukar de flesta få ihop det, i synnerhet om man är sambo med någon som har en bätte lön och tar 2/3 av kostnaderna.

Är era gemensamma utgifter helt enkelt för höga? Går de att sänka?

Ja, det låter som om något är lite galet och att ekonomin behöver ses över från grunden.

 

[Stefffie]

Många kloka tankar redan i tråden, känner själv att splittra det 3/5 (eller 3/4.5 Om man är petig) är en mycket rimlig lösning, men vill också flika in att 6000 väl ändå inte är SÅ stor löneskillnad att om den ena partnern knappt kan betala räkningarna med sin lön, så är den mer välavlönade partnern knappast rik med 6000 extra om denne också betalar för 2 tonåringar!
Dvs det känns som livsstilen är problemet, inte löneskillnaden

 

[tanten]

Den provar vi denna månaden men då har han så han knappt klarar sig och jag har mycket mer. Han tycker detta är orättvist och vill inte leva så att en alltid har pengar o den andra aldrig

Om man "knappt klarar sig" med ett halvtidsbarn och dessutom delar boendekostnaderna - då kanske en rejäl budgetkoll är på sin plats?
Konsumentverket har bra hjälp. Man kan ladda ner en broschyr med aktuella beräkningar över kostnaderna.
https://publikationer.konsumentverket.se/privatekonomi/koll-pa-pengarna

 

[kökshäxan]

Hej alla!
Jag i min man separerade i sommras, då vi hade de tufft med bråk o ovilja att se varandra och förstå varandra. Vi bodde bara separerade i 3 veckor när vi upptäckte tt vi faktiskt saknade och älskade varandra och valde då att gå i terapi för o lösa problemen och lära oss om våra fel.och brister.

I går efter lite mer ön 7 månader flyttade vi ihopa och det känns bra.
Vi har dock inte löst den jobbigaste och känsligaste frågan EKONOMIN.....

Jag tjänar ca 6000kr mer än min man och jag har 2 barn boende hos mig alltid på 18 o 16 år. Min man har sin dotter varannan vecka o hon är 13år.

Min första tanke var att slå ihopa bådas inkomst dela på de gemensamma samt mat och dela de som blir kvar o lösa sina egna utgifter.
Men då jag har 2 barn alltid och han ett halva tiden betyder de ju att jag har mer utgifter i schampo o andra saker som tonåringar kostar.

Hur tycker ni man ska dela så de blir rättvist o lika?

Mvh

Lika delning:
Alla barnen är relativt lika i ålder även om 18-åringen snart själv lär kunna stå för sina egna kostnader. Jag tycker en bestämd och lika summa per barn där även bidraget från hans ex. räknas in. Resterande som blir över efter gemensamt som mat, hyra o.s.v. delas lika mellan er.

Så hade nog jag gjort.

 

[Javan]

Den provar vi denna månaden men då har han så han knappt klarar sig och jag har mycket mer. Han tycker detta är orättvist och vill inte leva så att en alltid har pengar o den andra aldrig

Men då tänker jag att särbo är ett bra alternativ. Det är inte ditt uppdrag att försörja honom. Så stor löneskillnad har ni inte. Du betalar mer av de gemensamma kostnaderna men du har också två tonåringar så ni har egentligen samma summa att röra er med.

Han behöver se över sin ekonomi. Om han dessutom blir grinig när du köper saker till dina barn fast hans får mer hade särbo legat ännu bättre till. Fast för mig låter han som en mansbebis där du ska fixa och ordna och han kan inte ens komma med ett eget förslag. så han hade rykt så sjukt avtändande.

 

[kökshäxan]

Det räcker med att läsa inläggen i den här tråden för att se en anledning till varför han inte vill komma med förslag på hur uppdelningen skall göras.

 

[TinyWiny]

Jag tror att du får fundera på vad han ser dig som. Är du hans livspartner och jämlike eller hans försörjare?

Jag och min sambo har två barn var. Barnen var 8, 9, 10 och 13 när vi träffades. Mina barn bodde hos mig på heltid och under perioder har de varit hos sin pappa varannan helg men utöver det tvingade underhållet har pappan inte lagt ett öre på dem. Min sambos barn bodde hos oss varannan helg och i övrigt lite när de ville.

För oss var det aldrig tal om något annat än att var och en försörjde sina egna barn och djur och det blev ingen skillnad heller när hans inkomst drog iväg medans min minskade efter att jag hade skadat mig allvarligt på jobbet och senare blev förtidspensionerad.
Jag la i matkassan vad vi hade haft i matkostnader tidigare och han gjorde likadant. Samma med boende och övriga gemensamma utgifter som el, telefon, sophämtning, vatten och dylikt. Vi delade på det rakt av. När mina barn kom i tonåren och matkostnaderna ökade dramatiskt var det ur min plånbok jag tog de pengarna. Jag skulle aldrig krävt att han betalade för mina barn. Min sambo är min sambo, min jämlike och levnadspartner, inte någon försörjare.

Om det är så att han klarar sig bättre när han bor ensam pga att han då får bostadsbidrag eller liknande så är det kanske bättre att ni är särbo än att hålla på och tjafsa om ekonomin och att han kräver att du försörjer honom. Min sambo har idag väldigt många gånger mer ut varje månad än vad jag har men aldrig att jag skulle kräva att han betalade mer än mig. Våra barn har flyttat hemifrån nu men mina djur är mina och jag försörjer dem och mig själv. Något annat hade inte känts bra för mig.

 

[Pilot]

Jag tycker även man ska ta i beräkning hur mycket du ev. varit hemma med barnen, hur ser din pension ut?
I förhållanden där den ena tjänar mer än den andra så är det kanske oundvikligt att den med mer får skjuta till och rätt normalt skulle jag tycka. Men då får den andra ha koll på sin ekonomi, jag hade t.ex. inte velat skjuta till för att den andra gör dumma val eller inte kan hålla i pengarna (sedan kan det bli fel om man ska in och värdera vad som är "ok" och inte).
6000 kr är inte jättemycket skillnad, även om det är såklart är mycket när man inte har de pengarna.

 

[SiZo]

Jag tror att du får fundera på vad han ser dig som. Är du hans livspartner och jämlike eller hans försörjare?

Jag och min sambo har två barn var. Barnen var 8, 9, 10 och 13 när vi träffades. Mina barn bodde hos mig på heltid och under perioder har de varit hos sin pappa varannan helg men utöver det tvingade underhållet har pappan inte lagt ett öre på dem. Min sambos barn bodde hos oss varannan helg och i övrigt lite när de ville.

För oss var det aldrig tal om något annat än att var och en försörjde sina egna barn och djur och det blev ingen skillnad heller när hans inkomst drog iväg medans min minskade efter att jag hade skadat mig allvarligt på jobbet och senare blev förtidspensionerad.
Jag la i matkassan vad vi hade haft i matkostnader tidigare och han gjorde likadant. Samma med boende och övriga gemensamma utgifter som el, telefon, sophämtning, vatten och dylikt. Vi delade på det rakt av. När mina barn kom i tonåren och matkostnaderna ökade dramatiskt var det ur min plånbok jag tog de pengarna. Jag skulle aldrig krävt att han betalade för mina barn. Min sambo är min sambo, min jämlike och levnadspartner, inte någon försörjare.

Om det är så att han klarar sig bättre när han bor ensam pga att han då får bostadsbidrag eller liknande så är det kanske bättre att ni är särbo än att hålla på och tjafsa om ekonomin och att han kräver att du försörjer honom. Min sambo har idag väldigt många gånger mer ut varje månad än vad jag har men aldrig att jag skulle kräva att han betalade mer än mig. Våra barn har flyttat hemifrån nu men mina djur är mina och jag försörjer dem och mig själv. Något annat hade inte känts bra för mig.

Jag beundrar ditt sätt att se på detta!

Jag själv tror inte att jag hade kunnat göra det i din situation. Nu vet jag ju inte hur stor skillnad det är mellan era löner såklart, men jag tolkar det som att det är en ganska rejäl skillnad(?).

Hur gör du för att inte bli bitter när han lägger hur många tusenlappar som helst på sig själv och sina barn? Jag tänker att han lär ju kunna göra rundresor runt planeten med sina pengar jämfört med dina. Hur lyckas man leva på samma villkor då?

Jag tycker att det är oerhört beundransvärt!
Jag hoppas att jag kan komma så långt jag med så småningom! Än så länge så har dock jag haft större inkomst än min nuvarande under hela vårat förhållande. Men det kommer mest troligt ändras om några år, så jag tänker att det är bra att börja arbeta med sig själv redan nu

 

[Lickety]

Jag beundrar ditt sätt att se på detta!

Jag själv tror inte att jag hade kunnat göra det i din situation. Nu vet jag ju inte hur stor skillnad det är mellan era löner såklart, men jag tolkar det som att det är en ganska rejäl skillnad(?).

Hur gör du för att inte bli bitter när han lägger hur många tusenlappar som helst på sig själv och sina barn? Jag tänker att han lär ju kunna göra rundresor runt planeten med sina pengar jämfört med dina. Hur lyckas man leva på samma villkor då?

Jag tycker att det är oerhört beundransvärt!
Jag hoppas att jag kan komma så långt jag med så småningom! Än så länge så har dock jag haft större inkomst än min nuvarande under hela vårat förhållande. Men det kommer mest troligt ändras om några år, så jag tänker att det är bra att börja arbeta med sig själv redan nu

Jag ser det snarare som en ganska vanlig och tragisk fälla att skaffa sig sådana vanor att man inte kan försörja sig själv i tvåsamhet. Vad händer då ifall man separerar - där snackar vi om risk för bitterhet.
Eller att man hänger kvar/återvänder till ett icke fungerande förhållande av ekonomiska orsaker.

 

[monster1]

Hej alla!
Jag i min man separerade i sommras, då vi hade de tufft med bråk o ovilja att se varandra och förstå varandra. Vi bodde bara separerade i 3 veckor när vi upptäckte tt vi faktiskt saknade och älskade varandra och valde då att gå i terapi för o lösa problemen och lära oss om våra fel.och brister.

I går efter lite mer ön 7 månader flyttade vi ihopa och det känns bra.
Vi har dock inte löst den jobbigaste och känsligaste frågan EKONOMIN.....

Jag tjänar ca 6000kr mer än min man och jag har 2 barn boende hos mig alltid på 18 o 16 år. Min man har sin dotter varannan vecka o hon är 13år.

Min första tanke var att slå ihopa bådas inkomst dela på de gemensamma samt mat och dela de som blir kvar o lösa sina egna utgifter.
Men då jag har 2 barn alltid och han ett halva tiden betyder de ju att jag har mer utgifter i schampo o andra saker som tonåringar kostar.

Hur tycker ni man ska dela så de blir rättvist o lika?

Mvh

Du betalar för dina barn, han betalar för sitt barn sedan delar ni procentuellt utifrån inkomst på boendet.

 

[SiZo]

Jag ser det snarare som en ganska vanlig och tragisk fälla att skaffa sig sådana vanor att man inte kan försörja sig själv i tvåsamhet. Vad händer då ifall man separerar - där snackar vi om risk för bitterhet.
Eller att man hänger kvar/återvänder till ett icke fungerande förhållande av ekonomiska orsaker.

Jag tänker att det är skillnad på att försörja sig och att tex den ena parten har råd med dyra resor flera ggr/år, äta ute, köpa nya bilar osv osv. Medans den andra tex stanna hemma, leva utan bil osv.

 

[Modest]

Jo men dålig lön och hans dotter rider o hans ex har ej råd så han står för de själv.

Han har inga säger han o de e säkert för han känner att han tycker att jag ska ge han pengar så de blir rättvist typ.

Men hjälp. Hur kan du fundera på att (åter) flytta ihop med den här mannen? Det låter som att han behöver reda upp sitt först.

 

[Lingon]

Vi har haft bra ekonomi då jag har bra lön o jobbar mycket.
Då var alla pengar allas. Men han var så orättvis så hans dotter fick allt o de blev bråk om mina skulle ha något trotts att jag tjänar mer.
Därför vill vi ej ha de så nu.
Hur räknar man ut % på utgifter?

Jag hade tröttnat. Låter otroligt avtändande. Mitt råd: bo inte med honom. Var särbos.

 

[Sonic76]

Med tanke på att du ska betala 3/5 del plus att du har två heltidsbarn så har ni ungefär samma villkor då.
6000 är inte mycket i skillnad.
Bo isär och ha egna ekonomier