Ekonomi i äktenskap/samboende

[Voeux]

Som en del utav er vet så ska jag och min sambo gifta oss, och vi funderar lite på hur vi vill göra med vår ekonomi. För oss båda är det viktigt att vi får fortsätta ha våra egna pengar. Jag vill kunna köpa vad jag vill utan att fundera på om han anser att det är någonting vår gemensamma ekonomi ska gå till, samtidigt som jag inte vill behöva fundera på vad han spenderar sina pengar på. Om en golfresa så skulle kosta två månadslöner så vill jag inte behöva lyfta på ögonbrynet över det. Hans pengar, hans grej. Vi vill ha den individuella friheten och dessutom tror jag att det skapar goda förutsättningar för att undvika osämja över ekonomi. Däremot har vi numer gemensamt ägande i boendet och vi vill även ha barn framöver, så det är rimligt att en större del av vår ekonomi kommer att vara gemensam. En möjlighet är att en viss % av lönen går in i en gemensam pott och resterande till en egen. Det är löneskillnad mellan oss men den är inte väldigt stor.

Ni som är gifta eller samboende, med eller utan barn, hur har ni gjort? Har ni allt gemensamt? Strikt uppdelat? Hur löser ni det praktiskt (med räkningar, inköp mm). Varför har ni gjort som ni gjort? Hur har ni tänkt kring föräldraledighet och vabb, ni som har barn?

 

[Idas]

Jag och min sambo delar lika på boende (ränta, amortering, avgift), bredband, försäkringar och mat. Matpengarna sätter vi in på ett gemensamt ICA-kort.

I övrigt har vi hand om våra egna pengar Självklart betalar vi för varandra i olika situationer (taxi, restaurangbesök etc.) men vi räknar inte heller varje krona och tänker att det jämnar ut sig.

 

[tanten]

Som en del utav er vet så ska jag och min sambo gifta oss, och vi funderar lite på hur vi vill göra med vår ekonomi. För oss båda är det viktigt att vi får fortsätta ha våra egna pengar. Jag vill kunna köpa vad jag vill utan att fundera på om han anser att det är någonting vår gemensamma ekonomi ska gå till, samtidigt som jag inte vill behöva fundera på vad han spenderar sina pengar på. Om en golfresa så skulle kosta två månadslöner så vill jag inte behöva lyfta på ögonbrynet över det. Hans pengar, hans grej. Vi vill ha den individuella friheten och dessutom tror jag att det skapar goda förutsättningar för att undvika osämja över ekonomi. Däremot har vi numer gemensamt ägande i boendet och vi vill även ha barn framöver, så det är rimligt att en större del av vår ekonomi kommer att vara gemensam. En möjlighet är att en viss % av lönen går in i en gemensam pott och resterande till en egen. Det är löneskillnad mellan oss men den är inte väldigt stor.

Ni som är gifta eller samboende, med eller utan barn, hur har ni gjort? Har ni allt gemensamt? Strikt uppdelat? Hur löser ni det praktiskt (med räkningar, inköp mm). Varför har ni gjort som ni gjort? Hur har ni tänkt kring föräldraledighet och vabb, ni som har barn?

Gemensamma kostnader delas gemensamt?

Jag har levt med helt gemensam ekonomi. För mig resulterade det i att inga pengar var mina. Alla pengar var till hälften hans - med möjlighet att kommentera inköpen. Det är ingen hit att behöva fråga om man vill köpa nya trosor.
Med den erfarenheten i bagaget rekommenderar jag alla att ha just egna pengar.

 

[Narcissa]

Gemensamma kostnader delas gemensamt?

Jag har levt med helt gemensam ekonomi. För mig resulterade det i att inga pengar var mina. Alla pengar var till hälften hans - med möjlighet att kommentera inköpen. Det är ingen hit att behöva fråga om man vill köpa nya trosor.
Med den erfarenheten i bagaget rekommenderar jag alla att ha just egna pengar.

Så tragiskt. Jag och min man har helt gemensam ekonomi. Skulle aldrig vilja ha det annorlunda. Det är våra pengar. Är uppvuxen så och är det normala för mig.

 

[Unafraid]

Jag och sambon har ett huskonto. Därifrån dras vatten, sopavgift, ränta och amortering. Resten turas vi om med typ. Mat, inredning, renovering, bilköp osv. Vi har skilda sparanden och gör vad vi vill med våra pengar. Fungerar bra för oss!

 

[Voeux]

Gemensamma kostnader delas gemensamt?

Jag har levt med helt gemensam ekonomi. För mig resulterade det i att inga pengar var mina. Alla pengar var till hälften hans - med möjlighet att kommentera inköpen. Det är ingen hit att behöva fråga om man vill köpa nya trosor.
Med den erfarenheten i bagaget rekommenderar jag alla att ha just egna pengar.

Lite så tänker jag, skönt att slippa värdera någon annans inköp (och få sina värderade).

Vi delar redan på gemensamma kostnader 50/50. Det vi funderar lite kring är gemensamt sparande (buffert för exempelvis boendet samt långsiktigt sparande) som vi inte har idag. Eller om det helt enkelt är enklast att fortsätta ha det separat och sen helt enkelt plocka ut pengar på båda håll vid behov.

 

[Malin_L]

Jag och min sambo delar lika på boende (ränta, amortering, avgift), bredband, försäkringar och mat. Matpengarna sätter vi in på ett gemensamt ICA-kort.

I övrigt har vi hand om våra egna pengar Självklart betalar vi för varandra i olika situationer (taxi, restaurangbesök etc.) men vi räknar inte heller varje krona och tänker att det jämnar ut sig.

Så här gör vi också! Funkar jättebra för oss.

 

[Voeux]

Jag och min sambo delar lika på boende (ränta, amortering, avgift), bredband, försäkringar och mat. Matpengarna sätter vi in på ett gemensamt ICA-kort.

I övrigt har vi hand om våra egna pengar Självklart betalar vi för varandra i olika situationer (taxi, restaurangbesök etc.) men vi räknar inte heller varje krona och tänker att det jämnar ut sig.

Vi har kreditkort, 2 st var så 4 st totalt. Ett för egna köp och ett för gemensamma köp. Det är superskönt för då har vi dem alltid med oss, handlar jag lunch ute så köper jag på mitt kort och stannar jag på ICA på vägen hem så tar jag på vårt kort. Köper vi en ny soffa går det på gemensamma kortet och köper jag en tröja så går det på mitt eget. Sen i slutet av månaden så betalar vi våra egna fakturor, och delar på den gemensamma. På så vis slipper vi helt att ”hålla lite koll” och betala varannan gång. Kan ju låta lite drygt när man sitter på restaurang och jag säger ”Tar du? Jag ska på toaletten” när notan kommer, men då menar jag givetvis vårt gemensamma kort

 

[Malibu_Stacy]

Vi planerar ju också att gifta oss och kommer inte göra några ändringar i ekonomin. Vi har ett gemensamt konto där ränta, amortering och alla löpande räkningar dras.
Vi betalar in samma summa (i kronor) var på det kontot varje månad plus lite extra så vi alltid har en liten gemensam buffert där för gemensamma inköp eller gemensamma nöjen. Vi har också löneskillnad men ingen stor.

Vi har ett gemensamt kredikort (alltså varsitt kort men det går på samma faktura) som vi gör alla gemensamma inköp på inkl matvaror. När fakturan kommer delar vi lika på den.

Det enda som kommer ändras i närtid är att börja med ett ordentligt gemensamt, långsiktigt sparande på något ISK-konto.

I övrigt har man sina egna pengar som man gör vad man vill med. Funkar bra för oss! Jag skulle inte trivas med att behöva be den andra om lov innan inköp.

Skulle vi få barn skulle föräldraledighet och VAB delas helt lika och vara uppdelat under veckorna istället för att en förälder tar långa perioder helt själv.
Det är viktigare för oss med en jämlik fördelning och att barnet och den vuxna får samma starka anknytning till varandra som den andra, än att det ”kostar” mer för den ena att ta ut föräldraledighet än den andra.

 

[Malibu_Stacy]

Lite så tänker jag, skönt att slippa värdera någon annans inköp (och få sina värderade).

Vi delar redan på gemensamma kostnader 50/50. Det vi funderar lite kring är gemensamt sparande (buffert för exempelvis boendet samt långsiktigt sparande) som vi inte har idag. Eller om det helt enkelt är enklast att fortsätta ha det separat och sen helt enkelt plocka ut pengar på båda håll vid behov.

Vi tänker fortsätta med eget sparande men påbörja ett gemensamt sparande också
Även om pengar från mitt egna sparande kan gå till min del av gemensamma utgifter också så känns det bra att ha det lite uppdelat. Framförallt sprids också riskerna för sparandet ut mer!

 

[Sol]

Stor inkomstskillnad mellan oss. Vi delar allt rakt av. Betalar räkningarna och tar hälften var av det som blir kvar. Har separata sparkonton och vi lägger oss inte i kostnaderna för varandras hobbier. Skulle de bli väldigt kostsamma så att vi som familj inte har råd att hitta på saker skulle de nog bli ämne för diskussion. Vi delar rakt av med föräldraledighet och VAB.

 

[Ainon]

Som en del utav er vet så ska jag och min sambo gifta oss, och vi funderar lite på hur vi vill göra med vår ekonomi. För oss båda är det viktigt att vi får fortsätta ha våra egna pengar. Jag vill kunna köpa vad jag vill utan att fundera på om han anser att det är någonting vår gemensamma ekonomi ska gå till, samtidigt som jag inte vill behöva fundera på vad han spenderar sina pengar på. Om en golfresa så skulle kosta två månadslöner så vill jag inte behöva lyfta på ögonbrynet över det. Hans pengar, hans grej. Vi vill ha den individuella friheten och dessutom tror jag att det skapar goda förutsättningar för att undvika osämja över ekonomi. Däremot har vi numer gemensamt ägande i boendet och vi vill även ha barn framöver, så det är rimligt att en större del av vår ekonomi kommer att vara gemensam. En möjlighet är att en viss % av lönen går in i en gemensam pott och resterande till en egen. Det är löneskillnad mellan oss men den är inte väldigt stor.

Ni som är gifta eller samboende, med eller utan barn, hur har ni gjort? Har ni allt gemensamt? Strikt uppdelat? Hur löser ni det praktiskt (med räkningar, inköp mm). Varför har ni gjort som ni gjort? Hur har ni tänkt kring föräldraledighet och vabb, ni som har barn?

Vi har allt gemensamt (gemensamma konton och kort) och har aldrig bråkat om pengar. Eftersom jag jobbat väldigt lite sedan jag blev gravid (sjukskriven och föräldraledig lite om vartannat) så har det nästan varit ett måste. Ett annat alternativ hade ju varit att han betalat mig för att jag var sjukskriven/föräldraledig (motsvarande min inkomstförlust så vi båda förlorade lika stor % av lönen) eftersom orsaken till 50% var hanns fel Men då vi båda är överens om att gemensam ekonomi är lättast och passar oss så blev det valet.

Nu har vi en totalinkomst som gör att vi inte behöver skrapa oss fram och kan unna oss i den mån vi vill. Hade säkert varit större risk för bråk om ekonomin hela tiden låg på gränsen.

 

[Trissa]

Fast det spelar väl ingen roll hur mycket egna konton och pengar man har om man inte skriver ett äktenskapsförord som gift? Blir det skilsmässa så hamnar ju allt i samma pott annars.

 

[Elisha]

Vi har allt gemensamt. Trots att min man tjänar mycket mer än mig och har billigare intressen. Jag har tre egna hästar, en hund och diverse andra djur som han inte delar intresset med direkt. Vi har två barn. Aldrig bråkat över ekonomin och aldrig ifrågasatt varandras inköp. Visserligen har han ett gäng bilar som såklart kostar. Delar på vabb och men gör nog mer hemma. Lagar alltid mat och städar också pga att jag ser dåligt.

 

[tanten]

Fast det spelar väl ingen roll hur mycket egna konton och pengar man har om man inte skriver ett äktenskapsförord som gift? Blir det skilsmässa så hamnar ju allt i samma pott annars.

Njae?
för vardagsekonomin kan det ha stor betydelse.

 

[Voeux]

Vi planerar ju också att gifta oss och kommer inte göra några ändringar i ekonomin. Vi har ett gemensamt konto där ränta, amortering och alla löpande räkningar dras.
Vi betalar in samma summa (i kronor) var på det kontot varje månad plus lite extra så vi alltid har en liten gemensam buffert där för gemensamma inköp eller gemensamma nöjen. Vi har också löneskillnad men ingen stor.

Vi har ett gemensamt kredikort (alltså varsitt kort men det går på samma faktura) som vi gör alla gemensamma inköp på inkl matvaror. När fakturan kommer delar vi lika på den.

Det enda som kommer ändras i närtid är att börja med ett ordentligt gemensamt, långsiktigt sparande på något ISK-konto.

I övrigt har man sina egna pengar som man gör vad man vill med. Funkar bra för oss! Jag skulle inte trivas med att behöva be den andra om lov innan inköp.

Skulle vi få barn skulle föräldraledighet och VAB delas helt lika och vara uppdelat under veckorna istället för att en förälder tar långa perioder helt själv.
Det är viktigare för oss med en jämlik fördelning och att barnet och den vuxna får samma starka anknytning till varandra som den andra, än att det ”kostar” mer för den ena att ta ut föräldraledighet än den andra.

Vi har varsitt ISK-konto i dagsläget. Nu när vi köpt lägenhet exempelvis så plockar vi såklart ut från båda, så funderar lite på om vi bara ska fortsätta ha separata eller om vi ska gå ihop... (såg nu ditt svar ovan, och bra poäng med att sprida ut riskerna!)

En annan sak jag funderar på är om vi ska dela lika på kostnaderna som vi gör nu, eller om vi ska betala % på vår lön. Jag gör exempelvis mer hemma (Gud, vågar jag ens starta den här diskussionen eller kommer det spåra? ). Men såhär är det, M arbetar en timme längre än mig varje dag och dessutom har han pendling. Det innebär att han kommer hem 1,5 h senare än mig på vardagarna. Under den tiden har jag hunnit handla, diska, städa upp hemma och laga mat. Jag behöver inte det, och det är ingenting han förväntar sig. Men alternativet är att jag går hem från jobbet och väntar in honom, för att sedan göra detta ihop. Då har jag redan hunnit bli båda rastlös och hungrat ihjäl, så jag pysslar gärna så att det är klart och vi har tid att umgås med varandra på kvällen. Men, då kan jag ju också tycka att det är rimligt att han får betala lite mer hemma eftersom jag gör mer hemarbete. Samtidigt är det också självvalt, M hade gärna kommit hem samtidigt och gjort allting ihop men nu kan han ju inte rå för att hans dagar är längre och han dessutom har pendling. Hade jag velat satsa på arbete mer så finns den möjligheten för mig med, jag kan också jobba längre dagar om jag vill och prioritera jobbet mer. Men det är jag inte intresserad av. Hur hade ni tänkt i detta fall? Rimligt att ändå betala 50/50 eller % på lönen (han har, föga förvånande, högre).

 

[Fille]

Så tragiskt. Jag och min man har helt gemensam ekonomi. Skulle aldrig vilja ha det annorlunda. Det är våra pengar. Är uppvuxen så och är det normala för mig.

Samma för mig och min sambo!

 

[Voeux]

Fast det spelar väl ingen roll hur mycket egna konton och pengar man har om man inte skriver ett äktenskapsförord som gift? Blir det skilsmässa så hamnar ju allt i samma pott annars.

Ja, och äktenskapsförord kan det absolut bli. För mig är inte det kontroversiellt alls.

 

[Voeux]

Njae?
för vardagsekonomin kan det ha stor betydelse.

Ja precis, det också.

 

[fejt]

Vi har haft helt gemensam ekonomi sedan vi flyttade ihop efter ett halvår tillsammans för 23 år sedan. Vi kan varandras kortkoder och lösenord och håller inte reda på vem som köper mest till sig själv. Vi gör det mesta tillsammans och ingen av oss frågar den andra om lov. Om någon vill göra något extra kollar vi om vi har råd och har vi det så är saken klar.
Min partner tjänar mer än dubbelt så mycket som jag och det vore helt orimligt i vårt förhållande om han skulle ha mer pengar än jag att röra sig med. Det finns inga rätt eller fel, man måste hitta det sätt som passar relationen.
När det gäller vab och föräldraledighet har vi delat föräldraledigheten lika och vabbat har den av oss gjort som det passat bäst för dagen. När barnen var små jobbade han 75 % och jag heltid eftersom jag är lärare och därmed fick vara mer med barnen på loven. Vi har båda velat vara med dem så mycket som möjligt så det var mest rättvist.