Ekonomi i äktenskap/samboende

[Unafraid]

Vi har varsitt ISK-konto i dagsläget. Nu när vi köpt lägenhet exempelvis så plockar vi såklart ut från båda, så funderar lite på om vi bara ska fortsätta ha separata eller om vi ska gå ihop... (såg nu ditt svar ovan, och bra poäng med att sprida ut riskerna!)

En annan sak jag funderar på är om vi ska dela lika på kostnaderna som vi gör nu, eller om vi ska betala % på vår lön. Jag gör exempelvis mer hemma (Gud, vågar jag ens starta den här diskussionen eller kommer det spåra? ). Men såhär är det, M arbetar en timme längre än mig varje dag och dessutom har han pendling. Det innebär att han kommer hem 1,5 h senare än mig på vardagarna. Under den tiden har jag hunnit handla, diska, städa upp hemma och laga mat. Jag behöver inte det, och det är ingenting han förväntar sig. Men alternativet är att jag går hem från jobbet och väntar in honom, för att sedan göra detta ihop. Då har jag redan hunnit bli båda rastlös och hungrat ihjäl, så jag pysslar gärna så att det är klart och vi har tid att umgås med varandra på kvällen. Men, då kan jag ju också tycka att det är rimligt att han får betala lite mer hemma eftersom jag gör mer hemarbete. Samtidigt är det också självvalt, M hade gärna kommit hem samtidigt och gjort allting ihop men nu kan han ju inte rå för att hans dagar är längre och han dessutom har pendling. Hade jag velat satsa på arbete mer så finns den möjligheten för mig med, jag kan också jobba längre dagar om jag vill och prioritera jobbet mer. Men det är jag inte intresserad av. Hur hade ni tänkt i detta fall? Rimligt att ändå betala 50/50 eller % på lönen (han har, föga förvånande, högre).

Jag sätter in 3500 på huskontot, sambon sätter in 5500, ungefär. Han tjänar mycket mer än mig då jag pluggar.

Jag tror inte att det viktigaste är att det blir "exakt rättvist", utan att man hittar en plan som fungerar för er. Vi har huskontot och siktar på att det ska finnas 50k över när räkningarna är betalda, så vi kan använda dom pengarna vid eventuella problem med hus och liknande. Räcker inte det, då tar vi från våra privata. Sambon har sålt en fastighet och har säkert fem gånger så mycket sparpengar som mig. Det är hans pengar och jag bryr mig inte vad han gör med dom. Det är hans bil, hans båt, hans traktor osv. Fast vi bor och lever ihop, jag skulle vara av samma åsikt även om vi var gifta. Men det är vårt hus, våra möbler osv. Men blommorna är fan mina. det jag vill komma till är att vi har en ganska avslappnad relation med pengar och det här fungerar för oss!

 

[Voeux]

Vi har allt gemensamt (gemensamma konton och kort) och har aldrig bråkat om pengar. Eftersom jag jobbat väldigt lite sedan jag blev gravid (sjukskriven och föräldraledig lite om vartannat) så har det nästan varit ett måste. Ett annat alternativ hade ju varit att han betalat mig för att jag var sjukskriven/föräldraledig (motsvarande min inkomstförlust så vi båda förlorade lika stor % av lönen) eftersom orsaken till 50% var hanns fel Men då vi båda är överens om att gemensam ekonomi är lättast och passar oss så blev det valet.

Nu har vi en totalinkomst som gör att vi inte behöver skrapa oss fram och kan unna oss i den mån vi vill. Hade säkert varit större risk för bråk om ekonomin hela tiden låg på gränsen.

Det där är också en väldigt intressant, och viktig aspekt. Vad händer om någon utav oss inte kan arbeta? Det kan hända mycket på en livstid och i dessa fall kan ju uppdelad ekonomi ställa till det lite. Jag tänker ett scenario där en person tjänar mer och därmed haft mer hopp och lek i sitt liv, och partnern fått varit mer återhållsam. Partnern med högre lön blir sedan långtidssjukskriven och då förväntas ekonomin plötsligt bli mer gemensam för att den sjukskrivne inte har pengar längre. I dessa fall hade det ju varit enklare med gemensam ekonomi från början, den dagen ”mitt och ditt” inte riktigt fungerar längre. Det är ju också en fråga hur man ser på äktenskapet och vad det innebär.

 

[Voeux]

Jag sätter in 3500 på huskontot, sambon sätter in 5500, ungefär. Han tjänar mycket mer än mig då jag pluggar.

Jag tror inte att det viktigaste är att det blir "exakt rättvist", utan att man hittar en plan som fungerar för er. Vi har huskontot och siktar på att det ska finnas 50k över när räkningarna är betalda, så vi kan använda dom pengarna vid eventuella problem med hus och liknande. Räcker inte det, då tar vi från våra privata. Sambon har sålt en fastighet och har säkert fem gånger så mycket sparpengar som mig. Det är hans pengar och jag bryr mig inte vad han gör med dom. Det är hans bil, hans båt, hans traktor osv. Fast vi bor och lever ihop, jag skulle vara av samma åsikt även om vi var gifta. Men det är vårt hus, våra möbler osv. Men blommorna är fan mina. det jag vill komma till är att vi har en ganska avslappnad relation med pengar och det här fungerar för oss!

Jag håller med dig! Millimeterrättvisa är inget vi är intresserade av heller. Jag är bara rädd att gå i nån kvinnofälla när jag har en sambo som jobbar mer. Så när vi pratade om det idag så sa jag att du jobbar ju mer än mig, och slipper därmed en del hemarbete. Ett antal år senare kommer det vara många arbetade timmar på jobbet för dig och många arbetade timmar hemma för mig, vilket ger dig en mycket bättre lön och mig ingenting. Då sa han ”Men sluta jobba hemma då och jobba mer på jobbet? Så gör vi hemmet ihop, och så får du också bättre lön och utveckling om det är vad du vill ha”. Ja, då blev jag tyst och bah.. näääe? Det vill jag ju inte. Ja, vi får se vart vi landar men hittills tycker vi båda att det är rimligt att han betalar lite mer hemma. Dels för att jag gör mer men också för att han är dyrare i drift i matväg.

 

[Tonto]

Som en del utav er vet så ska jag och min sambo gifta oss, och vi funderar lite på hur vi vill göra med vår ekonomi. För oss båda är det viktigt att vi får fortsätta ha våra egna pengar. Jag vill kunna köpa vad jag vill utan att fundera på om han anser att det är någonting vår gemensamma ekonomi ska gå till, samtidigt som jag inte vill behöva fundera på vad han spenderar sina pengar på. Om en golfresa så skulle kosta två månadslöner så vill jag inte behöva lyfta på ögonbrynet över det. Hans pengar, hans grej. Vi vill ha den individuella friheten och dessutom tror jag att det skapar goda förutsättningar för att undvika osämja över ekonomi. Däremot har vi numer gemensamt ägande i boendet och vi vill även ha barn framöver, så det är rimligt att en större del av vår ekonomi kommer att vara gemensam. En möjlighet är att en viss % av lönen går in i en gemensam pott och resterande till en egen. Det är löneskillnad mellan oss men den är inte väldigt stor.

Ni som är gifta eller samboende, med eller utan barn, hur har ni gjort? Har ni allt gemensamt? Strikt uppdelat? Hur löser ni det praktiskt (med räkningar, inköp mm). Varför har ni gjort som ni gjort? Hur har ni tänkt kring föräldraledighet och vabb, ni som har barn?

Vi delar lika på gemensamma kostnader. Jag brukar betala lite mer då och då, eftersom att jag tjänar mer. Pengarna som blir över efter att gemensamma kostnader är betalda är ens egna pengar.

 

[Mois]

När vi fick vårt första barn så blev vår ekonomi gemensam.
Vi har ett konto dit vi för över våra löner, från det kontot betalas våra räkningar. Vi för över en viss summa (som vi gemensamt bestämt) tillbaka till våra respektive konton som vi kallar fickpengar. De pengarna gör vi vad vi vill med och blir det pengar över i slutet av månaden på de fickpengarna så får man såklart spara dem.
Vi har också varsitt isk-konto där vi pensionssparar samma summa varje månad.
Våra fickpengar ska bekosta ev uteluncher men vår gemensamma mat betalas av ett gemensamt mat-kort.
Om någon vill göra något som den inte har råd med på sina fickpengar/sparade pengar så stämmer vi av med varandra. Det brukar inte vara några problem.
Angående vabb och föräldraledighet så delar vi hyfsat lika, det är lätt att hålla koll på försäkringskassans hemsida hur man delar på det.
En av oss tjänar ungefär 10’ mer i månaden men för vår gemensamma ekonomi spelar det ingen roll.

 

[Miao]

Gifta, heltidsarbetande, inga barn. Alla inkomster och utgifter gemensamma och har haft det så sen vi flyttade ihop för 10 år sen, 2 månader efter att vi blev tillsammans.

Fungerar helt friktionsfritt oss emellan, men är givetvis inte en lösning som passar alla.

 

[VLMF]

Men det finns ju mer hemarbete han kan göra än vardagsmiddagar? Han kan ta huvudansvaret för tvätt, dammsugning, helgmiddagar, sopsortering mm vad ni nu finner vara likvärdigt att handla middag och laga middag på vardagar. Tänker att det är svårt att sätta ett pris på hemarbetet på så sätt som ni funderar.

Vi har procentuell uppdelning i dagsläget (jag tjänar ca 9000 mer). Sambon är definitivt dyrare i drift vad gäller mat men jag är dyrare vad gäller val av matvaror och förbrukningsprodukter. Vid framtida giftermål/barn kommer vi nog ha helt gemensam ekonomi men med äktenskapsförord för det vi ”tar in” i det gemensamma boet.

 

[Emtherlia]

Vi är gifta och har ett barn. Har ungefär samma lön.

Delad ekonomi men med ett konto för gemensamma utgifter (lägenhet, barn, försäkringar typ). Mat köper vi oftast separat pga äter väldigt olika samt stor skillnad på mängd, jag skulle förlora rejält om vi delade den posten).

För mig är det viktigt att ha egna pengar, som är mina och som jag gör vad jag vill med utan att någon lägger sig i eller ifrågasätter.

Behöver vi exempelvis en ny tv så delar vi kostnaden 50/50, men om det skulle vara så att någon av oss vill ha en som är ännu bättre så lägger den parten till mellanskillnaden.

Föräldraledighet och vabb delar vi lika.

 

[Voeux]

Men det finns ju mer hemarbete han kan göra än vardagsmiddagar? Han kan ta huvudansvaret för tvätt, dammsugning, helgmiddagar, sopsortering mm vad ni nu finner vara likvärdigt att handla middag och laga middag på vardagar. Tänker att det är svårt att sätta ett pris på hemarbetet på så sätt som ni funderar.

Vi har procentuell uppdelning i dagsläget (jag tjänar ca 9000 mer). Sambon är definitivt dyrare i drift vad gäller mat men jag är dyrare vad gäller val av matvaror och förbrukningsprodukter. Vid framtida giftermål/barn kommer vi nog ha helt gemensam ekonomi men med äktenskapsförord för det vi ”tar in” i det gemensamma boet.

Ja, absolut. Det är nog mer att jag själv inte är bekväm med att titta på medan han städar/tvättar/lagar mat. Så är vi hemma tillsammans så gör vi saker tillsammans, och han är inte hemma själv så ofta. Men visst går det att dela upp bättre än vad vi gör nu!

 

[dressyrtjejen]

Vi delar på gemensamma räkningar och sedan gör var och en vad den vill med sina pengar. Något annat är otänkbart för mig faktiskt.

Jag har ett jättedyrt hästintresse, min man har inget intresse som kostar alls.

Jag jobbar gärna extra för att tjäna mer, min man är inte alls intresserad av att jobba mer. För mig skulle det bli extremt märkligt och orättvis både om han var med och betalade för min häst eller om jag skulle dela med mig av pengar jag tjänat extra och förlorat fritid för att tjäna.

 

[nickan1]

Som en del utav er vet så ska jag och min sambo gifta oss, och vi funderar lite på hur vi vill göra med vår ekonomi. För oss båda är det viktigt att vi får fortsätta ha våra egna pengar. Jag vill kunna köpa vad jag vill utan att fundera på om han anser att det är någonting vår gemensamma ekonomi ska gå till, samtidigt som jag inte vill behöva fundera på vad han spenderar sina pengar på. Om en golfresa så skulle kosta två månadslöner så vill jag inte behöva lyfta på ögonbrynet över det. Hans pengar, hans grej. Vi vill ha den individuella friheten och dessutom tror jag att det skapar goda förutsättningar för att undvika osämja över ekonomi. Däremot har vi numer gemensamt ägande i boendet och vi vill även ha barn framöver, så det är rimligt att en större del av vår ekonomi kommer att vara gemensam. En möjlighet är att en viss % av lönen går in i en gemensam pott och resterande till en egen. Det är löneskillnad mellan oss men den är inte väldigt stor.

Ni som är gifta eller samboende, med eller utan barn, hur har ni gjort? Har ni allt gemensamt? Strikt uppdelat? Hur löser ni det praktiskt (med räkningar, inköp mm). Varför har ni gjort som ni gjort? Hur har ni tänkt kring föräldraledighet och vabb, ni som har barn?

Vi sätter in 60 procent av vår gemensamma inkomst på ett konto. Från det har vi gemensamt sparande till annat konto alla gemensamma utgifter och buffert. Sen delar vi på resten av pengarna. Så om vi leker med tanken att det kommer in 10 000 kronor totalt i lön för att ta en enkel siffra så sätter vi in 6000 kronor på vårt gemensamma konto och sen får vi 2000 kronor var på egna konton. Vi har tjänat olika mycket under olika perioder så vi har alltid delat på alla pengar. Så länge man är överens och hittar det som är rätt för er så kan man göra på olika sätt. Viktigaste är att prata igenom olika scenarier tror jag hur fördelar man pengarna om någon blir långvarigt sjuk eller man t.ex är föräldraledig och får minskad inkomst.

 

[VLMF]

Ja, absolut. Det är nog mer att jag själv inte är bekväm med att titta på medan han städar/tvättar/lagar mat. Så är vi hemma tillsammans så gör vi saker tillsammans, och han är inte hemma själv så ofta. Men visst går det att dela upp bättre än vad vi gör nu!

Nä sitta och titta på blir ju märkligt! Men du har kanske aktiviteter/träning mm på kvällar/helger osv där han inte är med. Eller att han tar ansvar för att planera för middagar, skriva handlingslista, sortera tvätt, hänga upp efter middagen om du startar den osv. Planerandet för hemarbete, ”kratta manegen”, är en ganska stor del och att göra själva sysslan behöver inte alltid vara det mest betungande.

 

[starcraft]

I den samborelation jag haft där vi ägde bostaden gemensamt gick vi in med hälften var och betalade också hälften av alla gemensamma kostnader och hade ett gemensamt sparkonto där vi hade buffert och det var från denna vi tog pengar när tvättmaskinen gick sönder tex. I övrigt var det våra egna pengar. På restaurang och sånt så betalde den som ville/kunde. Han tjänade mer än mig. Trots att vi hade totalt olika synsätt på hur man spenderar pengar så bråkade vi aldrig om ekonomin. Och i händelsen av separation blev det väldigt enkelt - vi hade gått in 50/50 och betalat 50/50 så det var bara att dela allt rakt av.

Om jag skulle gifta mig skulle jsg absolut skriva äktenskapsförord. Oavsett vem som har mest pengar. Bara för att skydda båda och gör det enklare vid en ev separation. Så mycket enklare att komma överens när kärleken finns än sen.

Skulle jag skaffa barn med någon skulle ovanstående inte fungera. Är det ett gemensamt barn så är det bådas intresse och den som för tillfället är föräldraledig ska inte straffas ekonomiskt tycker jag, så där tycker jag det är det är rimligt med någon jämkning. Å andra sidan skulle jag inte vilja skaffa barn med någon som inte planerar att ta 50% av föräldraledigheten så det bör jämna ut sig..

 

[sweep]

Jag och min sambo sätter in samma summa på vårat gemensamma konto där lån, försäkring, sopor, osv dras ifrån. Sen har vi var sitt konto som är våra egna men vi samsas med att betala allt.
Vi har inga problem men det är skönt att ha ”privata” pengar så man kan köpa saker till varandra utan att de syns

 

[WildWilma]

Vi sparar 5000 kr var på vårat eget lönekonto, den summan gör var och en precis vad den vill med. Resten går till gemensamma kostnader och sparanden.

Jag tycker det har fungerat mycket bra för oss. Vi jobbar lika mycket i vanliga fall (just nu är mannen föräldraledig 100 % dock), det skiljer lite i lön men ingen enorm summa.

 

[dressyrtjejen]

Jag håller med dig! Millimeterrättvisa är inget vi är intresserade av heller. Jag är bara rädd att gå i nån kvinnofälla när jag har en sambo som jobbar mer. Så när vi pratade om det idag så sa jag att du jobbar ju mer än mig, och slipper därmed en del hemarbete. Ett antal år senare kommer det vara många arbetade timmar på jobbet för dig och många arbetade timmar hemma för mig, vilket ger dig en mycket bättre lön och mig ingenting. Då sa han ”Men sluta jobba hemma då och jobba mer på jobbet? Så gör vi hemmet ihop, och så får du också bättre lön och utveckling om det är vad du vill ha”. Ja, då blev jag tyst och bah.. näääe? Det vill jag ju inte. Ja, vi får se vart vi landar men hittills tycker vi båda att det är rimligt att han betalar lite mer hemma. Dels för att jag gör mer men också för att han är dyrare i drift i matväg.

Jaaa du....man kan inte både ha kakan och äta den.

Tyvkte din sambo gav dig ett utmärkt råd!

 

[em-pirre]

Vi sätter in en summa på huskontot varje månad och därifrån amorterar vi och betalar el, vatten och sånt. Vi försöker sätta in lite mer än vad som går åt så att det finns lite att ta av om vi behöver köpa nåt till huset.

Resten sköter vi själva. Mat betalar den som har mest pengar för stunden (vi handlar väldigt lite mat)

 

[Bulldoozer]

Vi har alltid haft gemensam ekonomi sen vi flyttade ihop för 15 år sen, men så har vi också haft samma ekonomiska prioriteringar och sinne (lite väl slösiga).
Jag hade mest jobb de första åren, bla lyckades jag med konstycket att jobba heltid och plugga heltid samtidigt (av nöd då jag inte fick CSN) och han pluggade "bara" och skötte i princip allt i hemmet, matlagning och hjälpte till med dottern då. Uppenbarligen valde jag helt fel yrke då maken numera tjänar det dubbla mot mig men han betalar också alla räkningar och så tar vi min lön till mat, nöjen och försöker spara. Jag försöker kompensera genom att hålla efter hemma mer då jag inte riktigt jobbar lika mycket som honom (beror på hur mycket extrapass jag tar) men å andra sidan står han för 99% av matlagningen. Vår ekonomi och hur vi kunnat jobba har varierat under åren och tänker man sig att man ska hålla ihop på lång sikt kan mycket hända och ingen av oss är såna att vi bryr oss om pengar så länge vi har det bra tillsammans. Samtidigt så skulle jag aldrig sätta mig i den sitsen att jag var beroende av honom ekonomiskt heller (frivilligt, sen kan man ju bli sjuk eller nåt och det rår man inte för).

Huvudsaken är att ni bägge känner er okej med uppdelningen oavsett hur ni gör.

 

[Voeux]

Nä sitta och titta på blir ju märkligt! Men du har kanske aktiviteter/träning mm på kvällar/helger osv där han inte är med. Eller att han tar ansvar för att planera för middagar, skriva handlingslista, sortera tvätt, hänga upp efter middagen om du startar den osv. Planerandet för hemarbete, ”kratta manegen”, är en ganska stor del och att göra själva sysslan behöver inte alltid vara det mest betungande.

På kvällar och helger är vi iväg lika mycket, han är nog iväg mer än mig till och med. Matcher på söndagskvällar osv. Så han är sällan ensam hemma. Visst går det, såklart, att planera in saker bättre. Men det är lite svårt upplever jag när jag antingen är ensam hemma eller att vi är hemma ihop. Det blir lätt att jag gör eller att vi gör. Men det är en sån sak som vi lär se över när vi flyttar snart och även kommer se över ekonomin igen. Hur vi vill ha det och hur vi ska se till att det blir så. Och jag vet faktiskt inte hur jag vill ha det, 50/50 uppdelning av hushållsarbetet är inte viktigt för mig men då anser jag inte att 50/50 till hushållskassan behöver vara det heller. Så det kanske hänger lite på vad sambon tycker, om han hellre vill göra hälften hemma eller om han tycker att det är mer rimligt att vi båda bidrar lite mer till hemmet fast på olika sätt.

 

[FengurLaugar]

Vi har helt gemensam ekonomi. Alla pengar in är pengar till vårt gemensamma liv. Jag tjänar lite mer än maken men har tre hästar. Två av dom är mer familjens hästar som barnen och maken också använder. Det funkar bra för oss men är såklart ingen lösning för alla.
Hade vi inte haft så skulle vi ha delat på alla gemensamma kostnader, troligen procentuellt.

Vi är gifta, har två barn, en liten gård och en hög med djur.