En fråga från en pappa som inte är hästmänniska

[Lingon]

Samtidigt har många trettonåringar egen häst och har samma upplägg, dvs. hästen sköts sju dagar i veckan 365 dagar om året. Men visst, man ska vara medveten om vad man ger sig in på och man ska ha en rimlig uppsägningstid inskriven i kontraktet.

Absolut. Men jag tror att det blir svårt om 13-åringen inte har engagerade och hästkunniga föräldrar som kan hoppa in och stötta upp när 13-åringen inte hinner med hästen och när problem uppstår.

 

[Mabuse]

Hästen står i ett stall med andra hästar. Insläpp o utsläpp skall hon inte göra.
Hon känner hästen för hon har varit hos han ungefär 6 dagar i veckan hela sommaren och ridit o skött om han de har alltid varit 1vuxen med o kommer vara så i framtiden med i så fall. Nu i sommar har han stått ute på en äng men nu skall han tillbaka in i stallet. Reagerade på summan pga vi betalde 600 i månaden hela sommaren och nu höjdes till 1500 för i stort sett samma arbete. Hon har några års erfarenhet av hästar hon är ung och så men inte helt nybörjare. Hon rider även på ridklubben i stan.

1500 i månaden för en uppstallad häst är extremt billigt, i praktiken har ni hittat någon som vill sponsra er dotter med en häst. Kostnaden ökar med betydligt mer än 900 kr i månaden när hästen står på stall, och man måste köpa mat och strö till den, istället för att den kan äta gratis gräs i hagen.

 

[Mabuse]

Samtidigt har många trettonåringar egen häst och har samma upplägg, dvs. hästen sköts sju dagar i veckan 365 dagar om året. Men visst, man ska vara medveten om vad man ger sig in på och man ska ha en rimlig uppsägningstid inskriven i kontraktet.

Jag skulle säga att det förhoppningsvis är ovanligt med 13-åringar som ensamma ansvarar för en häst, med allt vad det innebär av träningsplanering, träning, skötsel, bokning av hovslagare och veterinär, sjukvård, osv. De trettonåringar med egen häst jag känner till har ordentligt involverade föräldrar, som sköter en del av ovanstående.

 

[__sofia__]

Jag skulle säga att det förhoppningsvis är ovanligt med 13-åringar som ensamma ansvarar för en häst, med allt vad det innebär av träningsplanering, träning, skötsel, bokning av hovslagare och veterinär, sjukvård, osv. De trettonåringar med egen häst jag känner till har ordentligt involverade föräldrar, som sköter en del av ovanstående.

Jag var 11 år när jag fick häst (2003). En C-ponny och en shettis till sällskap, vilka jag då hade hemma. Jag hade föräldrar som inte kunde särskilt mycket om hästar (vilket nog också var anledningen till att jag fick hästarna, de visste nog inte bättre) och var inte särskilt involverade - de betalade och hjälpte till med sådana saker jag inte kunde. Pappa hjälpte till med att fysiskt bygga boxväggar och liknande i stallet (efter att jag och min hästrädda syster rev ut hönsinredningen som var där innan), och sedan hjälpte han till med att lassa in hö när det var dags, sätta upp nytt staket, köra transport, och att hålla ena hästen när hovslagaren var där - dvs fysiskt arbete som jag inte kunde göra. Mamma, som är hästrädd, kunde ibland följa med ut och kolla när jag red då hon framförallt första året inte var superglad i att jag red ut själv (annars hade jag en del kompisar som hängde med ut på uteritter ibland). Jag red fortfarande på ridskola en gång i veckan (dock inte på min egen häst) och åkte kanske 1-2 ggr per år på hoppkurs på ridskolan (på min egen ponny då). Vid något akut tillfälle då jag fick problem i ridningen med ponnyn så fick jag tips och hjälp för att komma vidare av en granne, vars shettisar jag tidigare hjälpt till att rida in. Hon hade dock inte själv varit aktiv i ridningen på väldigt många år.

All typ av träning och skötsel, säga till när det var dags att ringa hovslagare eller veterinär, planera hur mycket de skulle äta och all typ av dagligt arbete skötte jag själv eller ibland med någon kompis. När jag var sjuk (vilket inte hände särskilt ofta) pallrade jag mig ut även vid 38-39 graders feber eller kräksjuka och gjorde det som var absolut nödvändigt. Det var i princip aldrig någon vuxen med i stallet, och från och med 2-3 året jag hade häst red jag regelbundet ut själv.

När jag var 13-14 år flyttade pappa, och jag fick ta över även de andra bitarna - fixa staket, hitta hö att köpa och få upp det på vinden/få in det i skjulet efter att mamma hjälpt till att köra och hämta det och liknande. Lite innan det fick jag även en tredje häst, en nyss inriden fjording som utvecklades till den trevligaste häst jag någonsin haft och där jag hade ett stående erbjudande om att ridskolan gärna ville köpa henne.

Ser jag tillbaka på det hela så var det definitivt saker som inte var perfekta (ingen analys på höet, ingen gödselplatta som förhindrade läckage av näringsämnen, ingen regelbunden koll av tänder, vi var väl lite väl långa för att rida shettisen innan vi slutade etc.), men allmänt så minns jag inget som pekar mot att hästarna hade det dåligt - de visade aldrig någon hälta (annat än en gång ena hästen troligtvis sträckt sig eller något - veterinären var ute och kollade, och efter att ha vilat en vecka var han helt bra igen), inga problem med hullet (shettisen var lite tjock ibland, men ingen fång), inga tecken på att hästarna hade ont i ryggen eller munnen osv. De gick alla igenom besiktning utan anmärkning när de såldes när jag var 15 år, och de var då alla väldigt trevliga ponnyer som i princip vem som helst kunde hantera och rida (en såldes till en ridskola, en såldes till en mamma med en 8-årig dotter och shettisen såldes som sällskapshäst till ett tävlingsstall, som skulle kunna följa med som sällskap på tävlingar).

 

[fio]

1500 är i princip gratis!

 

[Alexandra_W]

Jag var 11 år när jag fick häst (2003). En C-ponny och en shettis till sällskap, vilka jag då hade hemma. Jag hade föräldrar som inte kunde särskilt mycket om hästar (vilket nog också var anledningen till att jag fick hästarna, de visste nog inte bättre) och var inte särskilt involverade - de betalade och hjälpte till med sådana saker jag inte kunde. Pappa hjälpte till med att fysiskt bygga boxväggar och liknande i stallet (efter att jag och min hästrädda syster rev ut hönsinredningen som var där innan), och sedan hjälpte han till med att lassa in hö när det var dags, sätta upp nytt staket, köra transport, och att hålla ena hästen när hovslagaren var där - dvs fysiskt arbete som jag inte kunde göra. Mamma, som är hästrädd, kunde ibland följa med ut och kolla när jag red då hon framförallt första året inte var superglad i att jag red ut själv (annars hade jag en del kompisar som hängde med ut på uteritter ibland). Jag red fortfarande på ridskola en gång i veckan (dock inte på min egen häst) och åkte kanske 1-2 ggr per år på hoppkurs på ridskolan (på min egen ponny då). Vid något akut tillfälle då jag fick problem i ridningen med ponnyn så fick jag tips och hjälp för att komma vidare av en granne, vars shettisar jag tidigare hjälpt till att rida in. Hon hade dock inte själv varit aktiv i ridningen på väldigt många år.

All typ av träning och skötsel, säga till när det var dags att ringa hovslagare eller veterinär, planera hur mycket de skulle äta och all typ av dagligt arbete skötte jag själv eller ibland med någon kompis. När jag var sjuk (vilket inte hände särskilt ofta) pallrade jag mig ut även vid 38-39 graders feber eller kräksjuka och gjorde det som var absolut nödvändigt. Det var i princip aldrig någon vuxen med i stallet, och från och med 2-3 året jag hade häst red jag regelbundet ut själv.

När jag var 13-14 år flyttade pappa, och jag fick ta över även de andra bitarna - fixa staket, hitta hö att köpa och få upp det på vinden/få in det i skjulet efter att mamma hjälpt till att köra och hämta det och liknande. Lite innan det fick jag även en tredje häst, en nyss inriden fjording som utvecklades till den trevligaste häst jag någonsin haft och där jag hade ett stående erbjudande om att ridskolan gärna ville köpa henne.

Ser jag tillbaka på det hela så var det definitivt saker som inte var perfekta (ingen analys på höet, ingen gödselplatta som förhindrade läckage av näringsämnen, ingen regelbunden koll av tänder, vi var väl lite väl långa för att rida shettisen innan vi slutade etc.), men allmänt så minns jag inget som pekar mot att hästarna hade det dåligt - de visade aldrig någon hälta (annat än en gång ena hästen troligtvis sträckt sig eller något - veterinären var ute och kollade, och efter att ha vilat en vecka var han helt bra igen), inga problem med hullet (shettisen var lite tjock ibland, men ingen fång), inga tecken på att hästarna hade ont i ryggen eller munnen osv. De gick alla igenom besiktning utan anmärkning när de såldes när jag var 15 år, och de var då alla väldigt trevliga ponnyer som i princip vem som helst kunde hantera och rida (en såldes till en ridskola, en såldes till en mamma med en 8-årig dotter och shettisen såldes som sällskapshäst till ett tävlingsstall, som skulle kunna följa med som sällskap på tävlingar).

Milsvid skillnad pallra sig ut på gården trots sjuk, och att ta sig till stallet med bil/cykel/buss/längre promenad dock.

När jag hade eget var det extremt få gånger jag inte tog mig ut (vinterkräksjukan samt ett tillfälle med 41 graders feber). När jag stod inackorderad betydligt fler. Stappla 30 meter med 39 graders feber funkar. Ta sig 2 mil bort inte nödvändigtvis lika bra.

Sen I eget stall om man är jättesjuk kan man slarva/fuska. I ett inackorderingsstall är det inte alls säkert att fuska med mockningen eller inte sopa ses med lika blida ögon ens om man är sjuk.

Det går jättebra för en 13åring att ha häst, det hade jag med. Men det är jätteviktigt hela familjen vet vad det innebär och är beredd på åtagandet.

 

[__sofia__]

Milsvid skillnad pallra sig ut på gården trots sjuk, och att ta sig till stallet med bil/cykel/buss/längre promenad dock.

När jag hade eget var det extremt få gånger jag inte tog mig ut (vinterkräksjukan samt ett tillfälle med 41 graders feber). När jag stod inackorderad betydligt fler. Stappla 30 meter med 39 graders feber funkar. Ta sig 2 mil bort inte nödvändigtvis lika bra.

Sen I eget stall om man är jättesjuk kan man slarva/fuska. I ett inackorderingsstall är det inte alls säkert att fuska med mockningen eller inte sopa ses med lika blida ögon ens om man är sjuk.

Det går jättebra för en 13åring att ha häst, det hade jag med. Men det är jätteviktigt hela familjen vet vad det innebär och är beredd på åtagandet.

Så är det säkert, jag har aldrig haft häst uppstallad men jag kan tänka mig att det är mycket mer komplicerat att ta sig dit om man inte mår helt bra. Och ja, har man eget stall är det ju enklare att själv bestämma vilken standard man har.

 

[Alexandra_W]

Så är det säkert, jag har aldrig haft häst uppstallad men jag kan tänka mig att det är mycket mer komplicerat att ta sig dit om man inte mår helt bra. Och ja, har man eget stall är det ju enklare att själv bestämma vilken standard man har.

Trådstartarens familj har inte eget stall.

 

[__sofia__]

Trådstartarens familj har inte eget stall.

Ja, det stämmer att trådstartarens familj inte har eget stall. Det jag skrev var som svar på inlägget från @Mabuse som skrev att det förhoppningsvis var ovanligt med 13-åringar som ensamma ansvarar för en häst utan ordentligt involverade föräldrar

 

[Alexandra_W]

Ja, det stämmer att trådstartarens familj inte har eget stall. Det jag skrev var som svar på inlägget från @Mabuse som skrev att det förhoppningsvis var ovanligt med 13-åringar som ensamma ansvarar för en häst utan ordentligt involverade föräldrar

Då förstår jag.
Fråga dock - dina föräldrar var väl ändå ekonomiskt involverade?

Jag har haft häst sen jag var liten parvel.och när jag var 13 så var de helt mitt ansvar skötselmässigt. Men ekonomiskt betalade föräldrarna givetvis. Och OM jag hade tex hamnat på sjukhus eller blivit så sjuk jag inte kunde så hade de garanterat tagit hand om dem rent praktiskt med så gott de kunnat.

 

[__sofia__]

Då förstår jag.
Fråga dock - dina föräldrar var väl ändå ekonomiskt involverade?

Jag har haft häst sen jag var liten parvel.och när jag var 13 så var de helt mitt ansvar skötselmässigt. Men ekonomiskt betalade föräldrarna givetvis. Och OM jag hade tex hamnat på sjukhus eller blivit så sjuk jag inte kunde så hade de garanterat tagit hand om dem rent praktiskt med så gott de kunnat.

Ja, de var ekonomiskt involverade Som sagt, de betalade och hjälpte till med sådana saker som jag inte kunde (sedan var det nog ganska lätt missa just den lilla biten av ena meningen i mitt ursprungsinlägg eftersom inlägget, ehm, blev ganska långt XD). Och jo, hade det varit total kris så hade de nog hjälpt till med hästarna så gott de kunde De hade dock ingen egentlig kunskap om hästar, och redan från början låg alla beslut kring hästarna på mig.

 

[a1agnlju]

Jag säger bara att ni ser till att ha ett avtal i någon form och att ni diskuterar hur ni ska lösa det om din dotter råkar bli sjuk och vem som står för veterinär, dyrare utrustning och sånt.
Din dotter får en fantastisk fritidssysselsättning som kommer ge både henne och er föräldrar så mycket tillbaka. Passa gärna på att lära dig lite själv också så ni har ett gemensamt samtalsämne när dottern blir lite äldre och "knöligare" i humöret. Lycka till

 

[TinyWiny]

Absolut. Men jag tror att det blir svårt om 13-åringen inte har engagerade och hästkunniga föräldrar som kan hoppa in och stötta upp när 13-åringen inte hinner med hästen och när problem uppstår.

Ja självklart kräver det någon hästkunnig vuxen i närheten och föräldrar som förstår sitt ansvar och tar hjälp vid behov om de inte har kunskapen själva.

 

[TinyWiny]

Jag skulle säga att det förhoppningsvis är ovanligt med 13-åringar som ensamma ansvarar för en häst, med allt vad det innebär av träningsplanering, träning, skötsel, bokning av hovslagare och veterinär, sjukvård, osv. De trettonåringar med egen häst jag känner till har ordentligt involverade föräldrar, som sköter en del av ovanstående.

Självklart är föräldrarna ansvariga. Trettonåringar är omyndiga och därmed inte ansvariga själva. Ts dotter kommer förhoppningsvis också ha föräldrar framöver som tar ansvar för henne och därmed också för den häst hon är skötare/medryttare på.
Det är inte så ovanligt att trettonåringar sköter själva hästen själva med mockning, iordningställande av foder, ridning och ompyssling och det är ju vad Ts dotter skulle göra. Ingenstans står det om något ansvar för hovslagare, veterinärvård osv.

 

[Exilens]

Vi hade möte igår och dottern skall när hon är i stallet utfodra mocka och rida hästen.
Allt det andra kommer ägaren fixa/stå för dvs utrustning, medicin om hästen blir sjuk, det var 1 månads uppsägningstid och blir dottern sjuk eller får förhinder så fixar dom detta själva. Jag eller frugan kommer alltid vara med och om de skulle va så att de strular till sig på något sätt så är det alltid vuxna på plats som hon kan rida ut med eller rida på bana/paddocken.

 

[tara]

Vi hade möte igår och dottern skall när hon är i stallet utfodra mocka och rida hästen.
Allt det andra kommer ägaren fixa/stå för dvs utrustning, medicin om hästen blir sjuk, det var 1 månads uppsägningstid och blir dottern sjuk eller får förhinder så fixar dom detta själva. Jag eller frugan kommer alltid vara med och om de skulle va så att de strular till sig på något sätt så är det alltid vuxna på plats som hon kan rida ut med eller rida på bana/paddocken.

Perfekt. Ägarna är snälla mot din dotter. Se nu till att inte bråka med hästägarna nu. 1500kr täcker inte kostnaden på ett fullblod. Tänk på att det kan bli tränarkostnader och kostnader för tävling.

 

[Lingon]

Vi hade möte igår och dottern skall när hon är i stallet utfodra mocka och rida hästen.
Allt det andra kommer ägaren fixa/stå för dvs utrustning, medicin om hästen blir sjuk, det var 1 månads uppsägningstid och blir dottern sjuk eller får förhinder så fixar dom detta själva. Jag eller frugan kommer alltid vara med och om de skulle va så att de strular till sig på något sätt så är det alltid vuxna på plats som hon kan rida ut med eller rida på bana/paddocken.

Det låter som en bra deal. Snälla hästägare

 

[Smulu]

Vad roligt för henne!
Nu tycker jag att du och din fru går en hästskötarkurs eller anmäler er till ett dagridläger så ni får lite kunskap om hästar, har inte läst in mig på detaljerna men förstod det som att det är 13 åringen som har hästkunskapen.
Hoppas ni får det bra tillsammans i stallet!

 

[Exilens]

Vad roligt för henne!
Nu tycker jag att du och din fru går en hästskötarkurs eller anmäler er till ett dagridläger så ni får lite kunskap om hästar, har inte läst in mig på detaljerna men förstod det som att det är 13 åringen som har hästkunskapen.
Hoppas ni får det bra tillsammans i stallet!

Frugan har varit på lite enklare turer. Jag är själv är allergisk mot just häst så vill inte göra mer än att stå och hålla o klappa lite eller skyffla lite

 

[Alexandra_W]

Vi hade möte igår och dottern skall när hon är i stallet utfodra mocka och rida hästen.
Allt det andra kommer ägaren fixa/stå för dvs utrustning, medicin om hästen blir sjuk, det var 1 månads uppsägningstid och blir dottern sjuk eller får förhinder så fixar dom detta själva. Jag eller frugan kommer alltid vara med och om de skulle va så att de strular till sig på något sätt så är det alltid vuxna på plats som hon kan rida ut med eller rida på bana/paddocken.

Köp en julklapp sen till ägarna. Ni har fått en superbra deal till ett väldigt förmånligt pris. Grattis till dottern och till er