Etikett och regler i ett förhållande?

[TheRedLightning]

Idag blev jag lite ställd då det var en som frågade vad för regler jag ville ha i ett förhållande. Jag kunde inte komma på någonting på plats utan blev väldigt osäker. Det första som poppade upp var "inte vänsterprassla", men tyckte det var rätt givet om man inte är swingers. Sen tog det stopp.

Nu i efterhand kommer jag på att jag inte skulle vilja att ett nytt förhållande skulle vara likt mitt gamla, men det är ju inte "regler" i sig, utan mer hur man önskar det skulle vara.

Så nu försöker jag få lite klarhet i det hela och undrar vad ni har för regler i era förhållanden och vad som anses vara bas-regler som alla bör följa osv?
Hur har ni gjort för att komma fram till reglerna.

Nu så här i efterhand känns det som om man inte kan vara en och komma på dessa regler utan båda parter måste vara med eller tänker jag heltokigt?

 

[Bison]

Vi har inga regler. Kärlek, ömsesidig respekt och förtroende. Det är inte svårare än så, vi pratar med varandra, har våra liv och vårt gemensamma. Vi ställer upp för varandra och finns där för varandra.

 

[Raderad medlem 6459]

Så nu försöker jag få lite klarhet i det hela och undrar vad ni har för regler i era förhållanden och vad som anses vara bas-regler som alla bör följa osv?
Hur har ni gjort för att komma fram till reglerna.

Vi har nog inga regler alls tror jag. Visst, vi har ju båda önskemål om olika saker och diskuterar väldigt mycket men nej, inga regler. Vi vet vad vi båda tycker är viktigt och vi älskar varandra så vi litar väl helt enkelt på att vi så långt som möjligt gör det vi kan för att alltid respektera och behandla den andra bra. Vi vill ju varandra väl.

 

[em-pirre]

Nej, inga regler. Men vi pratar väldigt mycket om åsikter, politik, känslor, händelser o.s.v. så man vet ju vad som gör den andra glad och ledsen och hur den tänker om saker och ting.

 

[stjarnhimmel]

Idag blev jag lite ställd då det var en som frågade vad för regler jag ville ha i ett förhållande. Jag kunde inte komma på någonting på plats utan blev väldigt osäker. Det första som poppade upp var "inte vänsterprassla", men tyckte det var rätt givet om man inte är swingers. Sen tog det stopp.

Nu i efterhand kommer jag på att jag inte skulle vilja att ett nytt förhållande skulle vara likt mitt gamla, men det är ju inte "regler" i sig, utan mer hur man önskar det skulle vara.

Så nu försöker jag få lite klarhet i det hela och undrar vad ni har för regler i era förhållanden och vad som anses vara bas-regler som alla bör följa osv?
Hur har ni gjort för att komma fram till reglerna.

Nu så här i efterhand känns det som om man inte kan vara en och komma på dessa regler utan båda parter måste vara med eller tänker jag heltokigt?

Bas-regler som alla bör följa.. ja det blir väl att respektera varandra.
Annars har jag inga regler. Jag vet att jag vill ha ett förhållande där man kommunicerar och pratar med varandra och en del andra saker baserat på tidigare erfarenheter.
Annars tänker jag att sånt får man lösa med partnern

 

[TheRedLightning]

Jag känner mig så "lost" i "förhållandevärlden" att jag varken vet ut eller in, får ändå känslan att några lösare regler inte vore fel.
T ex att inte hamna långt ner på "prioriteringslistan" (hände med mitt x, att han oftast prioriterade familj, arbete och vänner före mig, så jag kände mig bortglömd)...

Känns som om jag ligger efter rent erfarenhetsmässigt i ett riktigt förhållande, då jag inte riktigt haft ett riktigt förhållande, om man nu inte vill kalla två vänner som bodde ihop och kramades för seriöst förhållande förstås, kanske började seriöst men slutade som vänner.
Så jag vet inte mycket av hur ett riktigt förhållande fungerar ärligt talat, och det känns på något sätt pinsamt att inte veta, när jag är närmare 30-strecket än 20-strecket och egentligen "borde" veta....

 

[em-pirre]

Jag känner mig så "lost" i "förhållandevärlden" att jag varken vet ut eller in, får ändå känslan att några lösare regler inte vore fel.
T ex att inte hamna långt ner på "prioriteringslistan" (hände med mitt x, att han oftast prioriterade familj, arbete och vänner före mig, så jag kände mig bortglömd)...

Känns som om jag ligger efter rent erfarenhetsmässigt i ett riktigt förhållande, då jag inte riktigt haft ett riktigt förhållande, om man nu inte vill kalla två vänner som bodde ihop och kramades för seriöst förhållande förstås, kanske började seriöst men slutade som vänner.
Så jag vet inte mycket av hur ett riktigt förhållande fungerar ärligt talat, och det känns på något sätt pinsamt att inte veta, när jag är närmare 30-strecket än 20-strecket och egentligen "borde" veta....

Men de sakerna kan inga regler i världen ändra på.

 

[Raderad medlem 6459]

T ex att inte hamna långt ner på "prioriteringslistan" (hände med mitt x, att han oftast prioriterade familj, arbete och vänner före mig, så jag kände mig bortglömd)...

Problemet med regler för min del är att jag inte vill att min sambo ska göra något för att han känner sig tvungen. Dvs, jag vill inte heller bli helt bortglömd och nedprioriterad men jag tänker att om han inte 'prioriterar' mig spontant och utan att jag måste ha det som ett villkor, ja, då får det vara för min del.

 

[iNHALE]

Inga regler, vi är ju inte varandras föräldrar. Jag tycker personligen att om man måste diktera upp någon regelbok så har man nog missat poängen med ett förhållande byggt på kärlek och respekt. Så länge man är två vuxna och normalt funtade människor ska det i mitt tycke inte behövas några regler gällande vad man får och inte får göra. Vet man med sig att ens partner skulle bli ledsen över något man funderar på att göra så gör man ju det inte, eller så försöker man prata igenom det innan.

 

[Teilani]

Vi har säkert en massa små regler av typen "Kläm inte tandkrämstuben på mitten."

Men annars handlar det i första hand vanlig om respekt och hänsyn. Att båda får vara sig själva och inte fresta mer än nödvändigt på varandras tålamod.

 

[Squie]

Regler för mig handlar nog mer om värderingar. Vad värderar jag o vad värderar min partner.

Min partner har mig som prio 1, liksom jag har min partner som prio 1.
Vi lever tre liv, jag har ett, han har ett o så har vi ett ihop. Vi sitter inte ihop och vi måste få ha våran frihet att göra det vi gillar.
Vi har som @Bison, förhållandet bygger på respekt, förtroende, kärlek.
Vi är ett team, inte två singlar som bor ihop.

 

[Red_Chili]

Det som jag tänker mig att borde vara "självklara regler" är: visa respekt för varandra, vara ärliga, diskutera saker innan de blir problem för att slippa trassel och hålla alla eventuella löften. Jag har någon tanke om att relationer oavsett "nivå" aldrig ska behöva vara speciellt komplicerade, bra kommunikation gör att allt fungerar väldigt problemfritt med mina närmsta vänner och så vill jag ha det med alla jag umgås med lite mer intensivt.

Meeen, med senaste idioten jag träffade så behövdes dock en halv miljard regler bara för att vi skulle kunna vistas i närheten av varandra mer än fem minuter utan att börja tjafsa om allt och ingenting. Nu har jag bestämt mig för att inte kontakta honom mer och helt enkelt låta allt rinna ut i sanden. Det är SÅ skönt.
(att bara säga till att det är slut med allt fungerar inte, senast jag försökte säga upp kontakten blev det världens bråk och mer kontakt under en vecka än vad vi hade haft den senaste månaden...)

 

[TheRedLightning]

Jag menar förstås inte regler som är ristade i sten, därför jag skrev lösare regler.
Jag tror ärligt inte jag kan ha ett förhållande utan lösa regler, då mitt förra troligen "sabbat" så mycket för mig att jag inte kan lita på det motsatta könet längre..

Jag vet inte ens varför jag startade den här tråden när den bara gör mig sårad och ledsen, inte pga era svar utan snarare att jag inte tror jag någonsin kommer ha en underbar andra hälft att dela mitt liv med..... ja, jag är trasig på insidan även om jag verkar hel på utsidan...

 

[Squie]

Jag menar förstås inte regler som är ristade i sten, därför jag skrev lösare regler.
Jag tror ärligt inte jag kan ha ett förhållande utan lösa regler, då mitt förra troligen "sabbat" så mycket för mig att jag inte kan lita på det motsatta könet längre..

Jag vet inte ens varför jag startade den här tråden när den bara gör mig sårad och ledsen, inte pga era svar utan snarare att jag inte tror jag någonsin kommer ha en underbar andra hälft att dela mitt liv med..... ja, jag är trasig på insidan även om jag verkar hel på utsidan...

Vad tänker du dig för regler o etikett i ett förhållande? Vad är det du vill ha och vad var det du inte fick? Om du vill berätta förstås.

 

[Sassy]

Fascinerade att så många här inte har några regler, när de flesta jag möter AFK har monogami som så självklar regel att det även anses vara norm för andras förhållanden.

 

[Petruska]

Inga regler och inga löften. För att jag ska trivas måste det finnas ett pågående samtal om allt upptänkligt hela tiden, men det är ingen regel utan handlar om vilken sorts person jag trivs med.

 

[Petruska]

Fascinerade att så många här inte har några regler, när de flesta jag möter AFK har monogami som så självklar regel att det även anses vara norm för andras förhållanden.

AFK?

 

[TheRedLightning]

Vad tänker du dig för regler o etikett i ett förhållande? Vad är det du vill ha och vad var det du inte fick? Om du vill berätta förstås.

Jag vet inte, ligger som sagt många år efter i erfarenheten av ett förhållanden. Då jag bara varit i ett, som var destruktivt för mig som person. Där mitt självförtroende försvann, jag blev osäker och började avsluta meningar med "eller?" även om jag egentligen sa något smart, men inte vågade stå för det. Det var mamma som la märke till det, då jag själv inte märkte det.
Jag var inget värd, att åka och hälsa på min familj var jobbigt och när vi var där försvann han och satte sig i en stol och sov och jag blev ensam. Han jobbade mycket övertid och kunde åka direkt från jobbet till sina föräldrar för att hjälpa dom med något som han lovat. Han klippte aldrig navelsträngen till sina föräldrar när vi var ihop, och han kom alltid hem sent, strax innan läggdags.
Han sökte ett jobb och var på väg att flytta till en annan stad utan att ens ha nämnt det till mig, jag kände mig överkörd och inget värd igen.. jag ville göra saker ihop, ut och gå, men han ville aldrig och när jag frågade vad vi kunde göra istället var det "vet inte".... jag tröttnade, det slutade med att vi levde som två singlar fast vi bodde ihop...

Nu är jag fortfarande singel, ett år senare och han har redan skaffat en ny sambo. Jag har väl börjat hitta mig själv, men är väl rädd också att det blir ett destruktivt förhållande igen....

Det är skitjobbigt att vilja ha något så vackert men samtidigt känna att det aldrig kommer funka, för man känner sig bäst själv sägs det och just nu känns det inte lovande någonstans....

 

[Sassy]

AFK?

Away from keybord, dvs den nördkorrekta formen av IRL.

 

[tanten]

Inga regler.

snarare en god kommunikation så man känner varann väl. Då kan man utgå från det