Bukefalos 28 år!

Etikett och regler i ett förhållande?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har ett väldigt färskt förhållande med en kille jag träffat i en månad och vi har nog bara lovat varandra att vara monogama. I övrigt har vi inga "regler", vi är två vuxna människor som respekterar varandra och trivs i varandras sällskap.
 
Jag vet inte, ligger som sagt många år efter i erfarenheten av ett förhållanden. Då jag bara varit i ett, som var destruktivt för mig som person. Där mitt självförtroende försvann, jag blev osäker och började avsluta meningar med "eller?" även om jag egentligen sa något smart, men inte vågade stå för det. Det var mamma som la märke till det, då jag själv inte märkte det.
Jag var inget värd, att åka och hälsa på min familj var jobbigt och när vi var där försvann han och satte sig i en stol och sov och jag blev ensam. Han jobbade mycket övertid och kunde åka direkt från jobbet till sina föräldrar för att hjälpa dom med något som han lovat. Han klippte aldrig navelsträngen till sina föräldrar när vi var ihop, och han kom alltid hem sent, strax innan läggdags.
Han sökte ett jobb och var på väg att flytta till en annan stad utan att ens ha nämnt det till mig, jag kände mig överkörd och inget värd igen.. jag ville göra saker ihop, ut och gå, men han ville aldrig och när jag frågade vad vi kunde göra istället var det "vet inte".... jag tröttnade, det slutade med att vi levde som två singlar fast vi bodde ihop...

Nu är jag fortfarande singel, ett år senare och han har redan skaffat en ny sambo. Jag har väl börjat hitta mig själv, men är väl rädd också att det blir ett destruktivt förhållande igen....

Det är skitjobbigt att vilja ha något så vackert men samtidigt känna att det aldrig kommer funka, för man känner sig bäst själv sägs det och just nu känns det inte lovande någonstans....

Som jag ser det har du varit utsatt för psykisk misshandel. En person som inte värdesatte dig eller erat förhållande. Har du haft någon du kan prata med det om? Om du känner att du behöver vill säga.

Att han hittat en ny, rent spontant anser jag inte att det är något som du ska hänga upp dig på. Om du gör det.

Jag har också spontant svårt att tro att nästa förhållande du går in i blir destruktivt, eftersom att du idag vet en hel del mer om dig själv och vad du vill ha ut av ett förhållande. Har man gått igenom ett destruktivt och tufft förhållande är min erfarenhet att man gör inte om det. Man blir mer kräsen, vilket jag ser som bara bra. Mer ego på ett sätt. Så den oro, som jag ser det, behöver du inte ha..men...jag förstår att du har det.

*pepp*
 
Jag tycker inte man ska ha regler, mer än typ ömsesidig respekt, att man kommunicerar/lyssnar och är ärliga med varandra.

Men sen undrar jag, när blir det en regel? Om jag säger att "Jag gillar inte när det här händer, kan vi försöka undvika det i framtiden?" och han självklart lyssnar och respekterar det, blir det då en regel? Eller vad är regel per definition?
 
Jag har aldrig funderat över regler. Trohet och sådant är sunt förnuft. Jag har nog alltid gett mig in i förhållanden med en tanke om att vilja varandras bästa och att tycka om och respektera varandra. Men konkreta regler? Nej, det har nog gett sig självt.
 
Som jag ser det har du varit utsatt för psykisk misshandel. En person som inte värdesatte dig eller erat förhållande. Har du haft någon du kan prata med det om? Om du känner att du behöver vill säga.

Att han hittat en ny, rent spontant anser jag inte att det är något som du ska hänga upp dig på. Om du gör det.

Jag har också spontant svårt att tro att nästa förhållande du går in i blir destruktivt, eftersom att du idag vet en hel del mer om dig själv och vad du vill ha ut av ett förhållande. Har man gått igenom ett destruktivt och tufft förhållande är min erfarenhet att man gör inte om det. Man blir mer kräsen, vilket jag ser som bara bra. Mer ego på ett sätt. Så den oro, som jag ser det, behöver du inte ha..men...jag förstår att du har det.

*pepp*
Det har varit min mamma som varit det största bollplanket, då jag inte har någon annan att prata med.

Nej det är inget jag hänger upp mig på, kanske bara lite avundsjuk att han kunde hitta en ny så fort medan jag själv fortfarande letar typ.

Det finns en kille som är intresserad, men magkänslan säger att det inte kommer bli bra oavsett. Då han också jobbar för mycket, så är orolig att hamna i samma sits igen, samtidigt säger vissa att det finns fler "fiskar i havet", men vart är dom? Jag tycker jag rör mig ute mycket, dock ej krogen, men stöter inte på några, så vi får väl se... är väl ganska anti.

Har funderat på att prata med en psykolog en gång, men aldrig riktigt kommit iväg, då det kommit något annat mer akut mellan osv.
 
Jag tycker inte man ska ha regler, mer än typ ömsesidig respekt, att man kommunicerar/lyssnar och är ärliga med varandra.

Men sen undrar jag, när blir det en regel? Om jag säger att "Jag gillar inte när det här händer, kan vi försöka undvika det i framtiden?" och han självklart lyssnar och respekterar det, blir det då en regel? Eller vad är regel per definition?
Jag gillar inte heller ordet regler. För mig känns det som något påtvingat.
Medan i ett förhållande vill jag ju den andra väl.
 
baserat på mitt senaste förhållande så - ärlighet, kommunikation och att man håller det man lovar och blir det ändringar så hör man av sig.

Det är inte så förbannat kul att planera värsta myskvällen med sin partner som bara ska vara hos en kompis över dagen å sen sent på kvällen efter att ordagrant fått jaga efter fanskapet som med mening ignorerar en för att han inte har mod nog att säga att det blir en ändrig och få ett "alltså oj jag kommer imorgon för jag råkade dricka en öl"
 
Fascinerade att så många här inte har några regler, när de flesta jag möter AFK har monogami som så självklar regel att det även anses vara norm för andras förhållanden.

Därav min lilla text om "hålla löften" osv :p jag tar verkligen inte för givet att de jag träffar är ute efter monogama förhållanden och är inte heller förtjust i tanken på att vara låst till det. Har en f.d. vän att tacka för det. Han hade aldrig vanligt traditionella monogama förhållanden och var väldigt öppen med det också. Det blev många intressanta samtal där :)
 
Jag har aldrig funderat över regler. Trohet och sådant är sunt förnuft. Jag har nog alltid gett mig in i förhållanden med en tanke om att vilja varandras bästa och att tycka om och respektera varandra. Men konkreta regler? Nej, det har nog gett sig självt.
Nu vet jag inte vad du menar med "och sådant", men det där med trohet hade jag uppfattat som en klart konkret regel. (Eller löfte, om det är uttalat så.)
 
Inte kissa på toalettringen var det gubben kunde komma på.

Vi har inga direkta regler. Den enda oskrivna regeln jag kan komma att tänka på är väl att familjen kommer först. Vi har barn och de måste komma före jobb, hobbyer och andra relationer.
 
Jag har aldrig funderat över regler. Trohet och sådant är sunt förnuft. Jag har nog alltid gett mig in i förhållanden med en tanke om att vilja varandras bästa och att tycka om och respektera varandra. Men konkreta regler? Nej, det har nog gett sig självt.

Jag tänker (numera) att jag aldrig ska utgå från att människor fungerar som jag gör, och att det därför är ytterst få saker som faller under sunt förnuft. Vill jag ha en monogam relation är jag noga med att prata om det (och skapa en regel om det, om man så vill).

Att respektera varandra kan man ju absolut säga ingår i sunt förnuft, men vad innebär att respektera varandra i praktiken för mig och för personen jag har en relation med? Jag tror att när man börjar prata om saker kan man märka att det kan skilja sig ganska mycket.
 
Fascinerade att så många här inte har några regler, när de flesta jag möter AFK har monogami som så självklar regel att det även anses vara norm för andras förhållanden.
Fast jag tänker att det är en fråga om semantik? Alltså, det finns massa saker jag inte vill att min sambo gör (ha ett ONS faller dock inte i den kategorin) men det betyder inte att vi har regler som 'förbjuder' de sakerna. Jag gissar att de flesta som svarar i tråden tänker likadant. Jag menar, jag kan inte få in order regler i vår relation. Det bara funkar inte. Det betyder ju dock inte att anything goes.

Eeeeeller så är jag ute och cyklar. Kanske bara är jag som missuppfattar ordet regler.
 
Fast jag tänker att det är en fråga om semantik? Alltså, det finns massa saker jag inte vill att min sambo gör (ha ett ONS faller dock inte i den kategorin) men det betyder inte att vi har regler som 'förbjuder' de sakerna. Jag gissar att de flesta som svarar i tråden tänker likadant. Jag menar, jag kan inte få in order regler i vår relation. Det bara funkar inte. Det betyder ju dock inte att anything goes.

Eeeeeller så är jag ute och cyklar. Kanske bara är jag som missuppfattar ordet regler.
Jag tänker mig att "regler" är ungefär samma saker som förhållandets "ramar", som jag sett nämnas rätt ofta på buke.

Själv tänker jag dock inte så överhuvudtaget.

När det gäller sådant som att gilla/ogilla vad partner gör, försöker jag lösa det initialt genom att välja lämplig partner. Inte genom regler eller ramar.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Hjärtligt välkomna till ”Lobelias meditations och mindfulnesscenter" Jag är glad att så många valt att närvara vid denna 10 dagars...
21 22 23
Svar
456
· Visningar
18 957
Ekonomi & Juridik Hej! Någon som var lite koll på hur jag kan gå tillväga i min situation. Långt inlägg men tyvärr nödvändigt för att förklara hela...
2 3
Svar
57
· Visningar
10 098
Relationer I vilken ände ska jag börja ens försöka förklara det som har hänt, mina tankar och allt kaos som just nu omsluter mig.. Jag får försöka...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
32 984
Senast: cirkus
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har en sak att säga när det gäller vett, etikett och rent allmänt hyfs. Jag är uppriktigt sagt skittrött på att tacka för gåvor som...
Svar
0
· Visningar
972
Senast: Skorpion76
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp