"Fint" SWB - inget för en hobbyryttare??

[Hiddeous]

* raderat*

 

[Mabuse]

Jag har en sådan pensionär där hemma och jag tror alla gånger att han hade föredragit att bli riden framför att bara gå. Han springer in i transporten. Men kan man inte rida hästen så går det inte, och då får den stå ut med att gå i hage. Jag tror att många tävlingshästar fortfarande rids efter avslutad karriär, men inte tävlas. De klarar helt enkelt inte av omställningen. Det finns en underbar youtubefilm på pensionerade Satchmo där Isabelle rider honom utan träns (!) och sadel och de tränar grand Prix. hade jag haft en häst som förlorat livsgnistan hade jag personligen tagit bort hästen.

Självklart gillar tävlingshästar normalt att bli ridna, men det behöver ju inte betyda att de blir olyckliga av att inte ridas. De flesta hästar gillar också betfor, t ex, men det innebär ju inte att de blir olyckliga av att inte få det. Handlar det dessutom om en häst som aldrig ridits efter nån ordning, utan bara gått i hagen hela livet, så tror jag definitivt inte de lider av det.

 

[Hiddeous]

Självklart gillar tävlingshästar normalt att bli ridna, men det behöver ju inte betyda att de blir olyckliga av att inte ridas..

Olyckliga vet jag inte. Jag vet inte om hästar upplever lycka heller. Men kan de jobba, mår de givetvis mycket bättre av att göra det, både fysiskt och psykiskt. De behåller muskelmassa, håller sig fräscha längre, skadar sig mindre och blir mer harmoniska. Och varför skulle man inte vilja göra sin gamla trotjänare glad?

Jag håller med om att hästar som inte vet om något annat säkert inte lider. Men min poäng var väl att många hästar lider av just understimulans och det får många negativa effekter, inte minst för ägarna som får en häst som blir svår att hantera och ha kul med. För harmonins skull är det bättre med regelbunden motion och aktivitet.

 

[kryddelydd]

Ska man köpa en häst som är inriden och klar för LB-LA då hamnar man nästan i prisklassen runt 100 000 kr.

Nu kommer jag inte ha råd att köpa ett föl för den summan. Men även om jag gör det (typ vinner på Lotto eller nåt) så behöver jag ju in tävla- det kan någon annan göra. Jag vill kunna TRÄNA och utveckla min ridning.

Att man kritiserar anda för val av kuse är nog den berömda avundsjukan som talar...

/Lizzie

Jag menar bokstavligt det jag skriver.
Jag FÖRSTÅR inte.
Det betyder inte att jag kritiserar dem som gör så.
Ledsen om jag var otydligt.

 

[Mabuse]

Jag menar bokstavligt det jag skriver.
Jag FÖRSTÅR inte.
Det betyder inte att jag kritiserar dem som gör så.
Ledsen om jag var otydligt.

Varför tycker du att det är svårt att förstå, vad är det som verkar konstigt/svårbegripligt/onödigt?

 

[kryddelydd]

Varför tycker du att det är svårt att förstå, vad är det som verkar konstigt/svårbegripligt/onödigt?

Jag tycker att LB-LA dressyr är ren grundridning som man kan klara på vadsomhelst. Och vadsomhelst behöver inte vara så dyrt.
I min värld är 100.000kr oerhört mycket pengar att lägga ut på en hobby. 100.000kr är väldigt mycket pengar i största allmänhet.

I min värld är LB-LA sådant man rider som ren hobbyryttare.

Men det är väl antagligen så att jag har fel: LB-LA är en nivå att respektera och som kräver ekonomisk styrka för att kunna genomföra.

Sedan är det ju också en fråga vad man menar med "klar för".
Hur höga siffror förväntar man sig att hästen (med en skapligt normal hobbyryttare) ska kunna skrapa ihop?
Om det räcker med 60% på LB för att anse att hästen är "klar för LB" så ser inte jag 100000kr som en rimlig prislapp (utifrån de hästar som går i mina hagar och klarar den nivån). Ska man köpa en häst som är "klar för" nivån i bemärkelsen vinna på 75%, ja då får man nog punga ut. Och en del personer har uppenbarligen målet att vinna tävlingar även på lätt nivå och är beredda att investera mycket i det.

Jag inser att man är ute efter olika saker med sin ridning. Min ambition handlar om att bli duktigare på att rida, och då kan man också utveckla sin ridning på vadsomhelst. Vadsomhelst kanske rent av ställer större krav på mig som ryttare än en "fin" SWBhäst.

Det är ju inte heller så att jag MÅSTE förstå eller komma till insikt i varför man på en ganska grundläggande hobby-nivå känner behov av en sådan häst.
Det är ju så att man är olika - och jag anser mig ha rätt att uttrycka det jag inte förstår eller där jag kan ha en annan tanke.

Jag hoppas att TS inte uppfattar det som att jag ifrågasätter önskan om en "fin" SWB-häst, för det är verkligen upp till var och en.
Men jag kan uppfatta att det finns något slags "krav" på att den som rider dressyr på LA "måste" ha en "fin" häst för annars har den inte där att göra.

Båda fel finns alltså: de som nästan blir avrådda från att köpa "fin" häst och de som känner sig tvingade till det trots att de kanske vill ha något annat.

Onödigt är helt och hållet ditt ordval och inget jag alls kan känna igen mig i.

 

[lizzie]

Jag tycker att LB-LA dressyr är ren grundridning som man kan klara på vadsomhelst. Och vadsomhelst behöver inte vara så dyrt.
I min värld är 100.000kr oerhört mycket pengar att lägga ut på en hobby. 100.000kr är väldigt mycket pengar i största allmänhet.

I min värld är LB-LA sådant man rider som ren hobbyryttare.

Men det är väl antagligen så att jag har fel: LB-LA är en nivå att respektera och som kräver ekonomisk styrka för att kunna genomföra.

Sedan är det ju också en fråga vad man menar med "klar för".
Hur höga siffror förväntar man sig att hästen (med en skapligt normal hobbyryttare) ska kunna skrapa ihop?
Om det räcker med 60% på LB för att anse att hästen är "klar för LB" så ser inte jag 100000kr som en rimlig prislapp (utifrån de hästar som går i mina hagar och klarar den nivån). Ska man köpa en häst som är "klar för" nivån i bemärkelsen vinna på 75%, ja då får man nog punga ut. Och en del personer har uppenbarligen målet att vinna tävlingar även på lätt nivå och är beredda att investera mycket i det.

Jag inser att man är ute efter olika saker med sin ridning. Min ambition handlar om att bli duktigare på att rida, och då kan man också utveckla sin ridning på vadsomhelst. Vadsomhelst kanske rent av ställer större krav på mig som ryttare än en "fin" SWBhäst.

Det är ju inte heller så att jag MÅSTE förstå eller komma till insikt i varför man på en ganska grundläggande hobby-nivå känner behov av en sådan häst.
Det är ju så att man är olika - och jag anser mig ha rätt att uttrycka det jag inte förstår eller där jag kan ha en annan tanke.

Jag hoppas att TS inte uppfattar det som att jag ifrågasätter önskan om en "fin" SWB-häst, för det är verkligen upp till var och en.
Men jag kan uppfatta att det finns något slags "krav" på att den som rider dressyr på LA "måste" ha en "fin" häst för annars har den inte där att göra.

Båda fel finns alltså: de som nästan blir avrådda från att köpa "fin" häst och de som känner sig tvingade till det trots att de kanske vill ha något annat.

Onödigt är helt och hållet ditt ordval och inget jag alls kan känna igen mig i.

Jag uppfattar inte alls att du ifrågasätter önskan om en "fin" SWB-häst. Och du har helt rätt: 100 000 kr är väldigt mycket pengar att lägga på en hobby.

Mitt nuvarande sto kostade 30 000 kr som 8-åring - iofs endast grundriden och hon går LB-LA på mellan 60-65 %. Så visst kan man rida på vadsomhelst på den nivån - och det behöver inte heller vara dyrt. Och visst kan jag hitta en lämplig ridhäst på LB-LA nivån för mindre pengar än vad ett föl kostar utan att för den sakens skull få en dålig häst.

/Lizzie

 

[fio]

Olyckliga vet jag inte. Jag vet inte om hästar upplever lycka heller. Men kan de jobba, mår de givetvis mycket bättre av att göra det, både fysiskt och psykiskt. De behåller muskelmassa, håller sig fräscha längre, skadar sig mindre och blir mer harmoniska. Och varför skulle man inte vilja göra sin gamla trotjänare glad?

Jag håller med om att hästar som inte vet om något annat säkert inte lider. Men min poäng var väl att många hästar lider av just understimulans och det får många negativa effekter, inte minst för ägarna som får en häst som blir svår att hantera och ha kul med. För harmonins skull är det bättre med regelbunden motion och aktivitet.

Vet precis vad du menar och ja jag håller med... min gamle tävlingshäst är ett ypperligt exempel på det. Jag har grymt dåligt samvete över honom, han är fräsch som en nyponros och det har tagit hårt på honom att inte bli riden och träna som tidigare. Där han står nu finns fina stora kuperade hagar och han har sällskap. Men bor man på annan ort så är det inte så enkelt.. hade jag haft råd hade han såklart fått följa med men jag har inte råd att stalla upp 3 hästar.

Dessutom är han ju lika explosiv och eldig som vanligt att rida även om han är 22 så "vemsomhelst" kan ju inte sitta upp på honom. Han är ju verkligen ingen läromästare eller skogsmulle så det krävs en duktig ryttare som sitter stilla och de har oftast egna hästar. Men helt klart är att han inte gillar sitt ofrivilliga pensionärsliv och det räcker inte för honom att mulla ut i skogen emellanåt.

Suck..

 

[fio]

@lizzie , herregud du får väl ha vilken häst du vill? Vi har en så bra avel idag att det blir svårt att hitta en häst som inte passar in under kategorin "fint" SWB

 

[Mabuse]

Jag tycker att LB-LA dressyr är ren grundridning som man kan klara på vadsomhelst. Och vadsomhelst behöver inte vara så dyrt.
I min värld är 100.000kr oerhört mycket pengar att lägga ut på en hobby. 100.000kr är väldigt mycket pengar i största allmänhet.

I min värld är LB-LA sådant man rider som ren hobbyryttare.

Men det är väl antagligen så att jag har fel: LB-LA är en nivå att respektera och som kräver ekonomisk styrka för att kunna genomföra.

Sedan är det ju också en fråga vad man menar med "klar för".
Hur höga siffror förväntar man sig att hästen (med en skapligt normal hobbyryttare) ska kunna skrapa ihop?
Om det räcker med 60% på LB för att anse att hästen är "klar för LB" så ser inte jag 100000kr som en rimlig prislapp (utifrån de hästar som går i mina hagar och klarar den nivån). Ska man köpa en häst som är "klar för" nivån i bemärkelsen vinna på 75%, ja då får man nog punga ut. Och en del personer har uppenbarligen målet att vinna tävlingar även på lätt nivå och är beredda att investera mycket i det.

Jag inser att man är ute efter olika saker med sin ridning. Min ambition handlar om att bli duktigare på att rida, och då kan man också utveckla sin ridning på vadsomhelst. Vadsomhelst kanske rent av ställer större krav på mig som ryttare än en "fin" SWBhäst.

Det är ju inte heller så att jag MÅSTE förstå eller komma till insikt i varför man på en ganska grundläggande hobby-nivå känner behov av en sådan häst.
Det är ju så att man är olika - och jag anser mig ha rätt att uttrycka det jag inte förstår eller där jag kan ha en annan tanke.

Jag hoppas att TS inte uppfattar det som att jag ifrågasätter önskan om en "fin" SWB-häst, för det är verkligen upp till var och en.
Men jag kan uppfatta att det finns något slags "krav" på att den som rider dressyr på LA "måste" ha en "fin" häst för annars har den inte där att göra.

Båda fel finns alltså: de som nästan blir avrådda från att köpa "fin" häst och de som känner sig tvingade till det trots att de kanske vill ha något annat.

Onödigt är helt och hållet ditt ordval och inget jag alls kan känna igen mig i.

Fast kan du inte förstå om man tycker det är roligt att rida en fin häst? Målet behöver ju inte vara att klara en viss procent i LB, målet kanske är att ha roligt i sadeln, och få en bättre känsla. Och en fin häst är ju ofta både roligare och lättare att rida. Man behöver ju verkligen inte vara någon svårklassryttare för att kunna uppskatta en välutbildad häst med goda förutsättningar för ridning, och såna hästar kostar ju en del. Åtminstone härikring kostar det uppåt 100 000 om året att ha en häst, så sett ur det perspektivet är ju 100 000 ingen jättesumma att lägga på inköp av hästen, givet hur mycket tid och pengar ändå kommer gå åt sen.

 

[Dandylinn]

Jag kan bara beklaga att du aldrig har haft en häst som har brunnit för ridning. Alla de som jag har haft har älskat att göra i stort sett vad som helst utom att gå i hage. Jag tror för övrigt att hästhållningen som du beskriver är rätt mycket en utopi. Ytterst få har möjlighet att ha häst på box och samtidigt släppa den på hektarstora ytor. Det är helt enkelt för opraktiskt att leta häst i 40 minuter vid varje insläpp och har man hästen inackorderad är det en omöjlighet, praktiskt taget.

Jag menar att de flesta hästar - 99 procent, typ - inte alls har de förutsättningarna som du skissar upp, och knappast rör sig särskilt mycket även i relativt sett stora hagar. På hösten är det lerigt och blött - då står de gärna stilla. På vintern fryser det på och blir hårt. Alla hästar jag har haft har avskytt detta och fått ömma fötter. På somrarna är insekterna ett helvete och många djur rör sig knappt, ens i stora beteshagar. Det är egentligen bara när det är torrt, mycket gräs, få insekter eller snö som de rör sig i någon större utsträckning.

Sedan gör du ett tankefel, menar jag. Hästar är långt mer komplexa varelser än vad du gör gällande. De är individer och vi måste anpassa sysselsättningen efter det. Många älskar att jobba - alltså göra annat än att gå i en hage - och det är ju det vi avlar för! Visst, jag hade ett russ från Lojsta hed ett tag. Han älskade att rymma till skogs och äta bark, för det var han van vid. Men de övriga stod vid grinden och stampade varje dag i sin iver att få hitta på saker. Gå på skogstur, eller kanske åka transport någonstans. De var vana vid stimulans och ville ha mer. Tränset var en symbol för att något kul skulle hända!

Jag hade själv aldrig sålt en häst till någon som haft åsikten att hästar blir nöjda av att stå som prydnad i en hage. Den arroganta inställningen hade diskvalificerat direkt, om inte hästen i fråga varit skadad eller pensionerad. Jag avlar fram hästar för sporten, inte för hagen.

Tvärtom vad du tror, har jag bara haft att göra med arbetsnarkomaner. Hästar som inte ens skulle tröttas ut av att gå 3-4 gånger om dagen. Högaktiva individer som stått i mindre hagar än vad den miljön kan ge den stimulans de kräver

Jag håller med om att det inte är så många som håller häst så, men jag grundar detta till deras grundläggande behov - de har inget behov av att bli ridna. Sanningen är även om det låter rått..det är ett komplement, vi måste ersätta den rörelsen de skulle haft av att röra sig totalt fritt. Ja då tycker hästar om att ridas och komma ut i nya miljöer och de blir stimulerade, för att vi begränsat deras yta att själva finna stimulans.

Hästarna blir precis så som vi håller dem. Jag har inte sagt att jag tycker att det är fel att inte ha hektar stora hagar men jag ser däremot klart skillnaden i hur allt förhåller sig beroende på hur man väljer att hålla hästarna. Och diskussionen blir allt för konstig om man tar för lätt på vad som bör klassas "djurplågeri". Om man frågar hästarna..lär vi få helt andra svar högst troligtvis vad de skulle föredra - vi förmänskligar dem, vi håller dem utefter våra behov - konstigt? Nej inte det minsta för det skulle inte fungera annars, precis som du nämner så tar vi fram hästar för vår skull och vårt användande..inget annat.

 

[Hiddeous]

Tvärtom vad du tror, har jag bara haft att göra med arbetsnarkomaner. Hästar som inte ens skulle tröttas ut av att gå 3-4 gånger om dagen. Högaktiva individer som stått i mindre hagar än vad den miljön kan ge den stimulans de kräver

Nu hänger jag inte med. Du skrev tidigare att hästar generellt föredrar att gå i en stor hage med kompisar framför att bli ridna, och jag tolkade det som att du menade att hästar egentligen inte vill bli ridna, att valet mellan att gå och skrota å ena sidan och träna å andra sidan är lätt. Nu skriver du att de inte har behov av att bli ridna. Det är ju två vitt skilda saker, tycker jag.

Vi har ju med modern hästhållning, ridning och inte minst avel skapat behov hos våra hästar som kanske inte fanns där för 3000 år sedan. Avelsmålet är att hästarna ska vara som Fio beskriver sin gamla tävlingshäst - alltid villiga att jobba, energiska, hållbara och sunda. Och förstås så domesticerade att de gillar umgänget med människor.

Jag tänker på saken ungefär som med hundavel: Om man har ett mycket litet utrymme hemma och nästan ingen tid att gå ut och gå så vore det ju rätt dumt att skaffa sig en bordercollie, en ras framavlad för att vara mycket energisk. Det kanske inte är djurplågeri att stänga in en bordercollie i en liten hundgård, men det är inte schysst.

 

[Hiddeous]

Vet precis vad du menar och ja jag håller med... min gamle tävlingshäst är ett ypperligt exempel på det.

Åh, man får göra vad man kan. Det låter i alla fall som en riktigt härlig häst!

 

[Dandylinn]

Nu hänger jag inte med. Du skrev tidigare att hästar generellt föredrar att gå i en stor hage med kompisar framför att bli ridna, och jag tolkade det som att du menade att hästar egentligen inte vill bli ridna, att valet mellan att gå och skrota å ena sidan och träna å andra sidan är lätt. Nu skriver du att de inte har behov av att bli ridna. Det är ju två vitt skilda saker, tycker jag.

Vi har ju med modern hästhållning, ridning och inte minst avel skapat behov hos våra hästar som kanske inte fanns där för 3000 år sedan. Avelsmålet är att hästarna ska vara som Fio beskriver sin gamla tävlingshäst - alltid villiga att jobba, energiska, hållbara och sunda. Och förstås så domesticerade att de gillar umgänget med människor.

Jag tänker på saken ungefär som med hundavel: Om man har ett mycket litet utrymme hemma och nästan ingen tid att gå ut och gå så vore det ju rätt dumt att skaffa sig en bordercollie, en ras framavlad för att vara mycket energisk. Det kanske inte är djurplågeri att stänga in en bordercollie i en liten hundgård, men det är inte schysst.

Jag tror att vi i överlag är överens. Jag ville vidareutveckla och bemöta det faktum att du ansåg att hålla hästar i en hage enbart är djurplågeri.

Det är för mig fel att säga att det är djurplågeri genom att hålla häst som bara råkat frångå vissa normer/det som är vanligast.
Tävlingshästen eller ja den mer aktivt använda hästen i ridsportssammanhang som trivs med sitt liv och rutiner lider nog lika lite som hagprydnaden som är helt tillfreds med sin tillvaro.
Vem vill hålla sin häst på ett sätt den inte trivs med?

Men hästens grundläggande behov det står jag för och är inget vi hittills lyckas avla bort och ser ingen förutsättning för det heller. Där är de flesta stöpta i samma form oavsett ev stam vilket för mig också är avgörande till trådens ämne.. Att en häst med "fin" stam inte måste tävlas eller automatiskt har förutsättningar för det öht. Det är vi människor som vill rida och tävla. Skapar vi då miljöer till hästen som gör de väldigt oberoende till oss ja då föredrar dem nog hagen och kompisarna

 

[Fenestra]

Vilken intressant frågeställning! Min erfarenhet är dock inte att Jante är det största bekymret när det gäller hästfolk, utan snarare det motsatta problemet, brist på ödmjukhet. Jag skulle personligen aldrig sälja till en hobbyryttare som inte har en stor portion ödmjukhet och som inser sina egna begränsningar. Precis som man knappast är en bra chef utan viss självinsikt, är man inte heller någon god hästägare utan förståelse för hur man själv fungerar. Annars är det lätt hänt att allting blir hästens fel när något inte fungerar och att hästen börjar vandra runt.



Ett annat problem som jag tycker verkar vara ganska vanligt är att hobbyryttare (dressyr) gärna köper hästar med stora ("flashiga") gångarter som hen inte kan rida eller förvalta. Det är inte bara temperamentet som kan bli för mycket, utan även mekaniken. Där förstår jag inte hur man tänker som köpare. Varför slänga ut stora pengar på rörelser, när man inte kan rida avspänt på dem? Förmodlingen hade ryttaren haft bättre nytta och glädje av att lägga slantarna på sin egen förkovran och en häst man kan utveckla. En dressyrhäst med mindre gångarter, hög utbildning och bra balans borde vara ett bättre val för många, om jag får gissa.

Sedan är det ju väldigt subjektivt vad man menar med "fin" häst. 100' är en rätt normal summa för mig. Ett föl kostar ju 50', så en inriden bättre individ bör ligga mellan 100' och 120'. Man får inga exceptionella individer för de pengarna om man inte har rejält med tur.

Vad gäller TS: Bry dig inte om vad folk säger. Du fick köpa hästen, du var troligen beredd att betala bra för den och den är din, det är ett faktum och ingenting att diskutera. Det viktigaste för de flesta som säljer hästar är trots allt att hästen blir väl omhändertagen och att du har kul med den, varje dag.

Det absolut viktigaste är att sälja rätt häst till rätt person vilket du skriver. De ska passa ihop och förhoppningsvis ha många år tillsammans.
När det gäller Jante så är det väl mest när andra tycker om andras hästar och ödmjukheten lyser kanske ibland med sin frånvaro när de letar till sig själva.

Nu finns det många trevliga och fina hästköpare men sen finns ju de ovan.

Sen kan den som har de högsta ambitionerna råka ut för att livet kommer i mellan och de som bara ska träna och mulla lite helt plötsligt börja tävla mycket.

Gällande min egen så finns det inte en chans att sambon får mulla själv utan isf tränar jag nog lite mellan rundorna i skogen



Håller helt med dig om gångarter etc...

 

[kryddelydd]

Fast kan du inte förstå om man tycker det är roligt att rida en fin häst? Målet behöver ju inte vara att klara en viss procent i LB, målet kanske är att ha roligt i sadeln, och få en bättre känsla. Och en fin häst är ju ofta både roligare och lättare att rida. Man behöver ju verkligen inte vara någon svårklassryttare för att kunna uppskatta en välutbildad häst med goda förutsättningar för ridning, och såna hästar kostar ju en del. Åtminstone härikring kostar det uppåt 100 000 om året att ha en häst, så sett ur det perspektivet är ju 100 000 ingen jättesumma att lägga på inköp av hästen, givet hur mycket tid och pengar ändå kommer gå åt sen.

Du har bättre ekonomi än jag, som lägger 100.000kr per år på EN häst.
Du har bättre ekonomi än jag, som tycker att 100.000 för inköp av en häst inte är en jättesumma.

Utifrån min erfarenhet (som är begränsad när det gäller "fina" hästar) kan en "dålig" häst vara betydligt mer lättriden än en "fin" häst.
Men det beror ju enbart på hur den är grundriden och utbildad. De få "fina" hästar jag ridit, har varit betydligt tråkigare och jobbigare att rida jämfört med mina "dåliga" hästar.
Jo, jag erkänner att jag ibland kan vara frestad att köpa en "fin" häst för dressyr. Bara för att se om jag skulle ha förmågan att utbilda och träna en sådan häst. Men i så fall skulle mitt sikte vara inställt på StG. LA och MSV C går det att träna mina skruttar till att göra på dryga 60%.
Sedan faller det på att jag är ganska säker på att jag inte skulle tycka att det var roligare med en "fin SWB" jämfört med mina "skräphästar".

Men som sagt: vi är olika. Jag uttrycker att jag inte förstår att man upplever behovet, och min bristande insikt beror ju också på mina erfarenheter där vadsomhelst duger så länge man inte har högre ambitioner än LA/LB.

 

[Mabuse]

Du har bättre ekonomi än jag, som lägger 100.000kr per år på EN häst.
Du har bättre ekonomi än jag, som tycker att 100.000 för inköp av en häst inte är en jättesumma.

Utifrån min erfarenhet (som är begränsad när det gäller "fina" hästar) kan en "dålig" häst vara betydligt mer lättriden än en "fin" häst.
Men det beror ju enbart på hur den är grundriden och utbildad. De få "fina" hästar jag ridit, har varit betydligt tråkigare och jobbigare att rida jämfört med mina "dåliga" hästar.
Jo, jag erkänner att jag ibland kan vara frestad att köpa en "fin" häst för dressyr. Bara för att se om jag skulle ha förmågan att utbilda och träna en sådan häst. Men i så fall skulle mitt sikte vara inställt på StG. LA och MSV C går det att träna mina skruttar till att göra på dryga 60%.
Sedan faller det på att jag är ganska säker på att jag inte skulle tycka att det var roligare med en "fin SWB" jämfört med mina "skräphästar".

Men som sagt: vi är olika. Jag uttrycker att jag inte förstår att man upplever behovet, och min bristande insikt beror ju också på mina erfarenheter där vadsomhelst duger så länge man inte har högre ambitioner än LA/LB.

Men du måste väl ändå kunna känna skillnad på hur det känns att rida en häst med gång och balans, jämfört med en som inte har det? Det är ju det man betalar för, plus utbildningen, när man betalar för en häst. En balanserad galopp i uppförsbacke är annorlunda att rida på än en obalanserad travargalopp, t ex, och den kostar också mer att köpa. Sen är det annorlunda att rida en häst med goda nerver, än en som lätt blir istadig, skvättig, eller något annat, och det är också en del av det man betalar för. Svagheter drar ner priset, styrkor drar upp priset, ju fler styrkor ju dyrare häst.

100 000 är mycket pengar för mig också, men om det kostar 100 000 per år att hålla hästen, så räcker det ju att vänta med inköpet ett år, och spara de pengarna, så har man den summan att lägga på inköp. Det var min poäng, jämfört med hur galet dyrt det ändå är att hålla häst, så är 100 000 på inköp ändå inte så mycket.

 

[kryddelydd]

Men du måste väl ändå kunna känna skillnad på hur det känns att rida en häst med gång och balans, jämfört med en som inte har det? Det är ju det man betalar för, plus utbildningen, när man betalar för en häst. En balanserad galopp i uppförsbacke är annorlunda att rida på än en obalanserad travargalopp, t ex, och den kostar också mer att köpa. Sen är det annorlunda att rida en häst med goda nerver, än en som lätt blir istadig, skvättig, eller något annat, och det är också en del av det man betalar för. Svagheter drar ner priset, styrkor drar upp priset, ju fler styrkor ju dyrare häst.

100 000 är mycket pengar för mig också, men om det kostar 100 000 per år att hålla hästen, så räcker det ju att vänta med inköpet ett år, och spara de pengarna, så har man den summan att lägga på inköp. Det var min poäng, jämfört med hur galet dyrt det ändå är att hålla häst, så är 100 000 på inköp ändå inte så mycket.

Det är bara det att mina "skräphästar" är betydligt mer balanserade än de "fina" hästar varit som jag ridit.
Det där med "goda nerver" kan man ju också se olika på. Jag ser många "fina" hästar med "nerv" som jag tycker är skrutt: det exploderas, det tittas.
Javisst kan jag känna skillnaden. Jag kan känna att vissa individer har lätt för vissa övningar och andra individer har svårare.
De "fina" hästar jag ridit har inte varit hopridna och det har krävts väldigt mycket ben för att få dem att hålla ihop.
Fast de var väl antagligen inte "fina" eftersom det krävdes så mycket ridning...
Även dressyrdomare/proffstränare har känt skillnaden när de provat mina "skräphästar" och erbjudit sig att gratis tävla en av dem i dressyr. För att häst har varit välutbildad och balanserad och lyhörd. Skillnaden har utfallit till fördel för mina "skräphästar"...

Jag "köper" inte heller ditt resonemang om att 100.000kr inte är så mycket i inköp. Men vi tycker olika.

Och igen: var och en väljer det man vill ha. Det är ganska dumt att generellt sett ifrågasätta varför människor väljer det de väljer.
Det händer mig: folk ifrågasätter varför jag inte köper en "fin" häst (både kompisar, ytligt bekanta och tränare).

Fast ibland, vilket verkligen inte gäller TS utan som en allmän tankegång, kan det vara klokt att ifrågasätta när den potentielle hästköparen inte har insikt i sin egen förmåga eller brist på förmåga. Jag ser en del personer som har för höga tankar om sin egen förmåga som har köpt (i mina ögon) dyr häst och sedan får problem. En med en dyr islandshäst där det "bara" blir spänningar, en med SWB som inte varit genomriden och som byter häst nästan varje år för att det blir hältor eller andra problem och inte resultat. Men de personerna inser inte att de skulle sänka sin ambitionsnivå och jobba mer från grunden.

Jag är skaplig på att grundutbilda hästar till LA/MSV C dressyr, även "dåliga" hästar.
Och ändå vill jag inte ha en "fin" häst utan har väldigt roligt med mina "dåliga" hästar. Men jag är ju sådan att utmaningen är att se vad jag kan göra med en häst som inte har så goda grundförutsättningar.

 

[Mabuse]

Det är bara det att mina "skräphästar" är betydligt mer balanserade än de "fina" hästar varit som jag ridit.
Det där med "goda nerver" kan man ju också se olika på. Jag ser många "fina" hästar med "nerv" som jag tycker är skrutt: det exploderas, det tittas.
Javisst kan jag känna skillnaden. Jag kan känna att vissa individer har lätt för vissa övningar och andra individer har svårare.
De "fina" hästar jag ridit har inte varit hopridna och det har krävts väldigt mycket ben för att få dem att hålla ihop.
Fast de var väl antagligen inte "fina" eftersom det krävdes så mycket ridning...
Även dressyrdomare/proffstränare har känt skillnaden när de provat mina "skräphästar" och erbjudit sig att gratis tävla en av dem i dressyr. För att häst har varit välutbildad och balanserad och lyhörd. Skillnaden har utfallit till fördel för mina "skräphästar"...

Jag "köper" inte heller ditt resonemang om att 100.000kr inte är så mycket i inköp. Men vi tycker olika.

Och igen: var och en väljer det man vill ha. Det är ganska dumt att generellt sett ifrågasätta varför människor väljer det de väljer.
Det händer mig: folk ifrågasätter varför jag inte köper en "fin" häst (både kompisar, ytligt bekanta och tränare).

Fast ibland, vilket verkligen inte gäller TS utan som en allmän tankegång, kan det vara klokt att ifrågasätta när den potentielle hästköparen inte har insikt i sin egen förmåga eller brist på förmåga. Jag ser en del personer som har för höga tankar om sin egen förmåga som har köpt (i mina ögon) dyr häst och sedan får problem. En med en dyr islandshäst där det "bara" blir spänningar, en med SWB som inte varit genomriden och som byter häst nästan varje år för att det blir hältor eller andra problem och inte resultat. Men de personerna inser inte att de skulle sänka sin ambitionsnivå och jobba mer från grunden.

Jag är skaplig på att grundutbilda hästar till LA/MSV C dressyr, även "dåliga" hästar.
Och ändå vill jag inte ha en "fin" häst utan har väldigt roligt med mina "dåliga" hästar. Men jag är ju sådan att utmaningen är att se vad jag kan göra med en häst som inte har så goda grundförutsättningar.

Min erfarenhet är att man får det man betalar för, mer eller mindre. En häst för 200 000 kommer ha fler styrkor och färre svagheter än en för 20 000.

 

[cirkus]

Men som sagt: vi är olika. Jag uttrycker att jag inte förstår att man upplever behovet, och min bristande insikt beror ju också på mina erfarenheter där vadsomhelst duger så länge man inte har högre ambitioner än LA/LB.

Det är skillnad på ambitionen LB/LA som max och att hästen för tillfället går det men har mera kapacitet. En ung SWB som ligger i hyffsad fas med utbildningsskalan och går LB/LA och som har mer kapacitet kan ligga runt 100 000 utan att det är något överpris, däremot en som har LB/LA som max (oavsett ras) är långt ifrån värd 100 000.