Hund eller katt människa?

[Hoarfrost]

Jag gillar alla djur. Är hundfobiker men håller på att kbt-ish jobba på det. Kompisen hade en hund jag älskade, och jag har träffat några hundar jag gillar. Gosat med dessa hundar, de har sovit i mitt knä osv. Är en väldigt weird fobi jag har.
Tycker alltid hundarna är mysiga när jag väl lär känna dem. Men sen skäller den, och det känns alltid som en blixt genom kroppen och sen tar det 15 minuter att återhämta sig. Eller så luktar den eller dräglar och då vill jag inte vara nära den.

Men jag är kattmänniska. Jag har inte hittills träffat en enda katt som inte vill vara med mig, inte ens de riktigt osäkra på katthemmen tycker jag är särskilt läbbig utan mer osäkert nyfikna på mig. Har gillat katter sedan jag kunde krypa och förföljde mosters katt runt i lägenheten helt ointresserad av människor omkring mig, mat eller leksaker. Bort med allt det oväsentliga ge mig katten, helt superfixerad så fort jag såg en katt
Katt på vägen hem från dagis? Jag kastade mig nästan av mammas cykel och sen tog det 2 timmar innan jag tappade bort katten och då kunde vi gå hem (och jag pratade om katten hela vägen hem) Gick så långt att mamma till och med höll för ögonen på mig när vi hade bråttom så jag inte skulle se katten och spendera 2 timmar med att prata med katten

 

[Fjordfrälst]

Älskar både hundar och katter; är egentligen mer hundmänniska än kattmänniska men har ingen hund längre men två katter ❤. I grunden är jag mer för hundar för man kan göra så mycket mer kring skötsel osv än en katt som bestämmer själv och är sina egna men jag vill ändå påstå att kattintresset växt ännu mer sedan vi skaffade katt som delvis är inne (kattungen bara inne) jämfört med lagårds/stallkatt jag "bara" haft innan .

 

[tanten]

Jag är djurmänniska. Men hundar och hästar har jag lättare att klicka med. Med hästar så att jag vid ridningen nästan känner att jag och hästen är en enda kropp. Plus att jag kan läsa kroppsspråk och ansiktsuttryck på en häst.

Katter är vackra och trevliga men det är så oändligt mycket nackdelar med en katt. Samtliga katter jag haft genom åren (och det är många) har förr eller senare misslyckats med att vara rumsrena. Samt förstört möbler och väggar. Den jag har nu - som är halvvild - kissar bredvid lådorna hälften av gångerna. Stallkatt är så mycket bekvämare - utom när de skiter i hästtäckena....

Hundar är mer som en partner. Och hundar kan jag läsa!!

Jag förstår inte kattspråk. Har ingen aning om vad de tänker eller vill. Utom när de vill in eller ut eller saknar mat. Jag har aldrig lyckats riktigt med att ha dialog med katter - de mera kommenderar och skiter högaktningsfullt i mig om det inte passar, Tror inte katter gillar mig.

Hunden jag har nu följer mig överallt där det går. Han är i storlek att kunna ta under armen. Han vill vara nära och är mycket tydlig. Han har varit min räddning när jag blev isolerad när corona kom.

 

[Sel]

Jag är också total djurmänniska även om det givetvis är lättare att skapa djupa band med vissa husdjur än andra. Hund och katt drar dock totalt jämnt hos mig, häst kommer strax därefter av den enkla anledningen att vi inte delar hus, hem och säng.

 

[Asko]

Jag gillar alla djur jag möter, eller de flesta iallafall - ogillar jag någon så är det för att jag blir skrämd/rädd.
Jag funderade t.o.m en period över att skaffa en hund, jag var lite sugen på det. Men så skaffade min mamma en hund (hon hade haft en tidigare men jag hade aldrig tidigare bott med en hund) och det var nästan som att ett ljus slogs på i mitt huvud efter ha bott med hunden ett tag.
Jag tycker om hunden absolut, men det känns bara så tydligt och självklart numera att jag är en kattmänniska ut i fingerspetsarna.

Katter är husdjuret som passar min livsstil bäst men även min personlighet, jag är helt enkelt en kattmänniska både som ägare och i personlighet

(Jag önskar att alla som funderar på att skaffa hund utan att ha haft en tidigare fick prova på att bo med en hund, det finns saker som man inte riktigt förstår förrän då. Otroligt värdefullt.)

 

[Sasse]

Jag är en djurmänniska och älskar alla djur, men har definierat mig själv som kattmänniska länge, tills jag tröttnade. Jag har älskat båda mina katter, och fortfarande den som är kvar, men har funderat på att inte skaffa fler och övergå till hund istället. Jag gillar det sociala hos hundar, att man kan ta med de på grejer, och framförallt att de vill göra saker med en. Sedan vill jag även träna och kanske tävla. Men, jag gillar såklart katter fortfarande även om min lugna herre inte är min typ längre, och kommer antagligen skaffa katt igen så småningom, men då lär det bli något annat; en som är social, gillar närhet och är lite aktiv.

Så, jag definierar mig som både hund-/kattmänniska, även om hund går före just nu. Sådant ändras.

 

[sassiball]

Jag hade hund i många år. Känner mig inte som hundmänniska ändå. Jag hade afghaner och de är ju lite avvaktande, kan vara lite asociala och kastar sig inte över främmat folk (som typisk hund ska fram o hälsa) . Perfekta hundar enligt mig, så ska en hund vara tycker jag.

Har inte hund nu pga det hinns inte med. Men familjen har två katter som jag långsamt har börjat vänja mig vid. Jag tycker de är trevliga, men passar inte upp på dem som övriga familjen (kattmänniskor) gör.

Katterna vet detta, det har de lärt sig.

Jag som person är varken katt eller hundmänniska, tycker om få av båda arterna. Familjens två katter är mysiga- helt ok. Får jag välja så föredrar jag nog ändå en hund.

 

[SaraXX]

Är det så att man än antingen hund eller katt människa? Eller finns det de som känner precis lika mycket för båda?

Själv är jag en utpräglad hundmänniska! Är totalt galen i typ alla hundar! Katter däremot, skulle aldrig vilja ha en. Skulle nästan kunna dra det så långt som att jag verkligen ogillar katter!

Jag gillar de flesta (päls)djur. Jag definierar mig dock i det här fallet som kattmänniska, jag gillar verkligen hundar men skulle aldrig vilja ha en egen. Katter däremot

 

[SaraXX]

Jag tycker om både hundar och katter. Men jag tycker bäst om att leva med katt. Jag kan känna mig pressad av att vara så uppmärksammad som man är av en hund. De vill alltid följa med, dör nästan av lycka när man kommer hem osv.

Detta fixar jag inte! Att känna mig dyrkad/bevakad är inte min grej. Det är så skönt att katter har ett eget liv.

 

[miumiu]

Jag är en kattmänniska helt klart. Gillar (framförallt vissa) hundar också såklart, men har inget sug efter en egen. Katter skulle jag dock kunna samla på mig ett gäng Uppväxt med katter bör tilläggas, men haft en del hundar i mitt liv också. Dock aldrig någon egen.

Har noterat en grej med min son som är 7. Han är också katt och hästkille. Men lite försiktig och med just hundar och blir lätt rädd när dom är ”på”. Tror det har att göra med att hundarnas energi generellt är helt annorlunda. Om man bortser från extremt gamla och trötta individer då.

 

[jeennnnyy]

Är det så att man än antingen hund eller katt människa? Eller finns det de som känner precis lika mycket för båda?

Själv är jag en utpräglad hundmänniska! Är totalt galen i typ alla hundar! Katter däremot, skulle aldrig vilja ha en. Skulle nästan kunna dra det så långt som att jag verkligen ogillar katter!

Haha, hade det funkat hade jag röstat för ”Gillar varken hundar eller katter” - så jag är varken hund eller kattmänniska. Hästar däremot, de är lagom påträngande

 

[Masqueradee]

Skulle nog säga att jag är mer hund- än kattmänniska. Skulle kunna tänka mig ha katt om jag bodde på gård, men då hade jag haft en stallkatt och ingen som liksom bodde inne i huset på så sätt (självfallet med uppvärmd sadelkammare etc, hade ju inte lämnat den vind för våg liksom). Kan klappa katter och gosa, men om jag skulle välja vad jag hade hemma här och nu så hund alla gånger!

 

[Sleepy]

Jag är en stor djurvän i själen och behöver både hundar, katter och hästar i mitt liv. Älskar katters självständighet i kombination med tillgivenhet. Hundarna är som en del av mig, som gör mig hel. Hästarna fyller mig med livsglädje bara av att finnas i min dagliga tillvaro. När barnen var små hade vi även höns, kaniner, marsvin.
Sen njuter jag av de vilda djur som finns omkring mig; rådjur som strosar över gården, ekorrar, småfåglar, duvorna som bygger bo, rovfåglar som glider fram i skyn, älgen som möter mig på ridturen - det ger en sån tillfredsställelse att känna att de finns runtomkring mig. Att vi bor här tillsammans.

 

[Badger]

Är det så att man än antingen hund eller katt människa? Eller finns det de som känner precis lika mycket för båda?

Själv är jag en utpräglad hundmänniska! Är totalt galen i typ alla hundar! Katter däremot, skulle aldrig vilja ha en. Skulle nästan kunna dra det så långt som att jag verkligen ogillar katter!

Jag älskar hundar och katter

Jag kommer dock mycket bättre överens med bondkatter än med raskatter .
Och jag tycker bäst om vinthundar .

(Jag skulle vilja ha en Saluki en vacker dag, men är lite känslig mot hundar numera. Inget allvarligt, nyser och får röda ögon så jag brukar inte lägga så mycket energi på den grejen eller undvika hem med hund eller katt. Dock tvätta händerna om jag klappat.)

 

[Happimess]

Helt och hållet djurmänniska, älskar båda, men med en liten liten övervikt mot hund. Men det är nog lite färgat av att jag har bara har hund nu. Är uppvuxen med katt, alla hushåll i min släkt har katt, tycker ett stall inte är komplett utan stallkatter, men om jag jämför känslorna jag haft för mina hundar och för mina katter så vinner hundarna ganska enkelt.

 

[Happimess]

Jag är en stor djurvän i själen och behöver både hundar, katter och hästar i mitt liv. Älskar katters självständighet i kombination med tillgivenhet. Hundarna är som en del av mig, som gör mig hel. Hästarna fyller mig med livsglädje bara av att finnas i min dagliga tillvaro. När barnen var små hade vi även höns, kaniner, marsvin.
Sen njuter jag av de vilda djur som finns omkring mig; rådjur som strosar över gården, ekorrar, småfåglar, duvorna som bygger bo, rovfåglar som glider fram i skyn, älgen som möter mig på ridturen - det ger en sån tillfredsställelse att känna att de finns runtomkring mig. Att vi bor här tillsammans.

Gud vad jag håller med!
Förutom älgen då. Är tyvärr livrädd för älg

 

[Teilani]

Jag är en hästmänniska

 

[Görel]

Jag är först och främst hästmänniska.

Av katter och hundar föredrar jag helt klart katter. Jag tycker de är intressanta och jag uppskattar deras beteende och självständighet. Generellt sett tycker jag inte om hundar, jag har varit väldigt hundrädd p g a tidigare upplevelser. Det är främst tänderna som stressar mig, de som är så stora att de kan komma upp i ansiktet, men även kontaktsökande t. Jag har givetvis träffat på enskilda individer som jag uppskattat mycket och varit trygg tillsammans men, och jag kan tycka att små hundar är bedårande.

 

[Badger]

Jag hade hund i många år. Känner mig inte som hundmänniska ändå. Jag hade afghaner och de är ju lite avvaktande, kan vara lite asociala och kastar sig inte över främmat folk (som typisk hund ska fram o hälsa) . Perfekta hundar enligt mig, så ska en hund vara tycker jag.

Har inte hund nu pga det hinns inte med. Men familjen har två katter som jag långsamt har börjat vänja mig vid. Jag tycker de är trevliga, men passar inte upp på dem som övriga familjen (kattmänniskor) gör.

Katterna vet detta, det har de lärt sig.

Jag som person är varken katt eller hundmänniska, tycker om få av båda arterna. Familjens två katter är mysiga- helt ok. Får jag välja så föredrar jag nog ändå en hund.

Det är nog min grej också, jag tycker om reserverade men vänliga hundar och katter betydligt mer än jag tycker om påträngande hundar och katter
(gillar lite längre lära känna-startsträcka innan man delar knä eller tunga så att säga. Alltså det gör inget med någon annans hund, men jag skulle själv inte vilja ha det så.)

(det är nog därför jag tycker betydligt bättre om bondkatter och vinthundar, för att inte tala om hästar .)

(Sedan tycker jag bättre om hundar och katter med avslappnade ägare som inte ger en detaljumgängesregler hela tiden. Klappa där, inte där, gör så, inte så, rör inte, osv osv speciellt om djuret är i knäet på en och man inte kan gå undan. tex raskatten har ställt sig i ens knä och jamar men man får absolut inte lyfta eller röra den på fel sätt för då blir ägaren hysterisk, hyperstressande.).

 

[mysboll]

Jag gillar mina hundar!