Hur vet man om man vill ha barn?

[_Taggis_]

Håller med. För min del ser jag det iofs lite såhär: Mitt fokus i livet är inte att undvika "besvär" så mycket som möjligt. Tvärtom tror jag att det dels inte är möjligt, och inte heller önskvärt. Rutiner, ansvar och vissa tvång är sånt jag ser som recept för välmående och framgång så att säga på ett filosofiskt plan.

Är likadan. men jag har redan fyllt kvoten för sånt. Allt som blir utöver det jag redan har, i form av rutiner, ansvar och vissa tvång, det blir lätt vad jag upplever som besvär. Mina dagar är redan väldigt inrutade. Det är nog skillnad om en inte har så mkt sånt så att en känner att det finns ett utrymme för mer

 

[Sel]

Kommer osökt att tänka på romanen ”We need to talk about Kevin” (som sedermera även blev en film) när jag går in och läser här i tråden. Läste den när jag var runt 20 och bodde i London, lånade sen ut den till min morsa som också läste den. När vi diskuterade boken, då, var min ståndpunkt att jag absolut aldrig under några omständigheter skulle skaffa egna barn, jag var 100% övertygad att om jag gjorde det skulle ungen bli en vandal och förstöra hela mitt liv, medvetet. Min mor, som är psykolog och har jobbat större delen av sitt verksamma yrkesliv med just barn hade läst nånting helt annat mellan raderna i boken märkte jag när vi diskuterade den ”utebliven anknytning” osv.

Riktigt bra bok ändå måste jag säga, så rekommenderar den! Även om man inte blir sjukt sugen på att skaffa barn när man har läst den

Åååh, jag ÄLSKAR filmen! Nu måste jag ladda ned boken bara för det!