Vad är det som gör att du alls funderar på det? Har du någon partner nu som vill ha barn och du är osäker? Har du folk i din närhet som frågar och/eller pratar om att det är så sjäääälvklart att aaaalla vill ha barn? Kan du inte bara få låta det vara, och om du sedan känner att du verkligen vill(!) så försöker du skaffa barn? Jag håller med
@Ainon om att barn bör vara genuint önskade.
Själv har jag alltid varit övertygad om att jag inte(!) ska ha något barn. Inte en chans att jag ändrar mig där. Ingenting öht lockar med det och när folk pratar om att de längtar efter barn så kan jag inte på något sätt förstå känslan. Jag har aldrig någonsin träffat en unge och tänkt att det vore positivt att ha en egen, har däremot sett mycket av hur mycket jobb det är med dem och har sett hur massvis av parförhållanden blivit sämre efter att barn fötts (oftast pga snedfördelning av arbetsuppgifter i hemmet och kring barnet).
När jag träffar nya män så är jag alltid tydlig med att det inte kommer bli några barn för mig och om det är viktigt för dem att bli föräldrar får de helt enkelt leta efter någon annan. Överdriver då gärna lite, just för att slippa höra att "du ändrar dig säkert". Jag vill inte skapa falska förhoppningar hos någon och vill inte heller få press och tjat utifrån.