Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

[Petruska]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

"Bara" en längre tids sjukdom kan ju aktualisera det problemet.

 

[kryddelydd]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Min uppgift som stadsbo är ju att ge mina barn medvetenhet om djurhållning och var maten kommer ifrån. Men den som bor på landet kanske har ett liknande ansvar, att någon gång visa barnet ett museum och en stad. Instängdhet är väl inte bra åt någotdera hållet.

Bra balans, tänker jag.

Jag växte som sagt upp på en bondgård med mjölkproduktion. Mamma var (och är) lågstadielärare.

Jag tycker att jag fick det som behövdes.
Närmsta stad är en liten stad, där det när jag var barn fanns två biografer - nu tror jag att det på en av biograferna visas en film två dagar i veckan.

Vi var på bio första gången när jag var i tioårsåldern tror jag, så vi hade ork att sitta stilla under hela föreställningen.

Teater finns ingen i småstaden heller (oj, så förskräckligt enligt vissa)...
Åka spårvagn (nämndes tidigare av Mabuse som något "nödvändigt") har jag nog gjort tre gånger i mitt liv varav en gång var i Kina... nej, det tycker jag verkligen inte hör till vad man behöver för att utvecklas!

Förskola? Det fanns "lekis" som man fick börja i som sexåring. Dagis var inte vanligt på den tiden då jag växte upp: några av klasskamraterna hade varit hos dagmamma men de flesta hade varit hemma.
Det såg helt annorlunda ut på den tiden.

Från min tydligen enligt vissa torftiga uppväxt, flyttade jag som nittonåring för att börja på universitetet - läkarlinjen i Umeå.
Jag gick ganska mycket på bio och teater och opera under de åren - eftersom jag lärde känna personer som också var intresserade och som dessutom regelmässigt bjöd mig på biljetterna (ett äldre par som abonnerade på biljetter men mannen stannade nästan alltid hemma för att ge insulin till en äldre katt med diabetes, de hade då alltid en biljett över och frun var mer intresserad av teater och opera än mannen, och hon ville gärna ha sällskap och det blev jag, det).

Dock har jag alltid viljat tillbaka ut på landet - vilket jag uppfyllt.

Min syster som är ett år äldre än jag, bor i London men hon är inte heller så ofta på teatrar och liknande. Det blir väl någon gång per halvår eller så som hon och hennes sambo utnyttjar "faciliteterna". Däremot är hon ganska ofta på museer.

Jag håller med TS i senare kommentarer om att hon inte kan ändra på barnens pappa men hon kan välja vilken inställning hon själv har till hans val. Och hon kan välja att acceptera eller att låta bli.

 

[kryddelydd]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Även om man växer upp på landet, så går det ju normalt att besöka en stad nån gång ibland. Ungefär som att barn som växer upp i stan utan större problem kan åka ut på landet och fiska och hälsa på kor.

Tycker du att det ska ske lika ofta åt båda håll?

Du beskriver caféer, teatrar, muséer som något mer eller mindre nödvändigt.
Hur ofta tror du att ett genomsnittligt storstadsbarn åker ut på landet och hälsar på kor?????

Jag tror ärligt talat att "lantisarnas" barn får åka och se stadens "nöjen" betydligt oftare än tvärt om...

 

[Mabuse]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Tror du? Sverige är ju inte så urbant, och fast de flesta av mina vänner bor i stockholms innerstad, vilket väl är ungefär så urbant det blir i Sverige, så är de allihopa utanför stan rätt ofta. Sverige är helt enkelt ett rätt lantligt land, och även en innerstadsbo kommer komma rätt mycket i kontakt med landsbygden genom semestrar, släktingar, sommarställen och utflykter. Om det just är djuren man är ute efter finns ett gäng mycket populära 4H-gårdar. Du behöver ju inte åka många kilometer innan du är ute på landsbygden, ens om du startar på sergels torg.

Oavsett det, så är det ju roligt att ha upplevt bådadera. Givetvis blir det mer kor och mindre museum om man bor på en gård, och mindre kor och mer museum om man bor i stan, men oavsett hur man bor så tror jag att det är roligt och intressant för människor, barn inte minst, att ibland röra sig utanför den egna tomten/bostaden. Eftersom ingen människa bor så att allt finns på tomten.

Idén att "vi bor på en gård, så därför finns allt man behöver hemma, och vi behöver aldrig gå utanför hemmet för att barnen ska få se allt som är värt att se" är lika absurd som idén "Vi bor i innerstan, så vi behöver aldrig gå utanför vår egen stadsdel för att barnet ska få se allt som är värt att se".

 

[tanten]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Idén att "vi bor på en gård, så därför finns allt man behöver hemma, och vi behöver aldrig gå utanför hemmet för att barnen ska få se allt som är värt att se" är lika absurd som idén "Vi bor i innerstan, så vi behöver aldrig gå utanför vår egen stadsdel för att barnet ska få se allt som är värt att se".

Precis så. Det är lika absurt.

Dessutom tror jag inte det finns speciellt många av någondera sorten. Få stadsbarn träffar aldrig på natur och djur och få lantisungar är aldrig i stad.

 

[Petruska]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Jag tror ärligt talat att "lantisarnas" barn får åka och se stadens "nöjen" betydligt oftare än tvärt om...

Om man ser stadens nöjen som något annat eller mer än närmaste stormarknad eller köpcentrum, så är jag tveksam, ärligt talat.

Jag tycker att vi på buke inte minst ser massor av inlägg i stil med "vi bor på landet/gård så här finns allt barn kan önska sig", medan de allra flesta jag känner här mitt i staden är mycket noga med att deras barn ska få rida (vilket sker utanför stan), göra skogsutflykter, besöka bondgårdar och inte minst tillbringa semestrarna i lantligt belägna sommarhus. Svensk "barnuppfostringskultur" lägger enligt min erfarenhet (och enligt forskning) mycket stor vikt vid att de små barnen ska ut i naturen och ut på landet.

Med europeiska mått mätt är Sverige ett mycket lantligt land, där lantliga ideal hyllas väldigt mycket, skulle jag säga. I mitt andra hemland (europeiskt) ser det helt annorlunda ut på den punkten. Ändå slipper man höra det där tramset om att stadsbor tror att fiskpinnarna simmar i havet och att mjölkpaketen växer på träd.

 

[fejko]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Men alltså, hur kom det sig att ni skaffade barn tillsammans? Ändrade han sig, eller har han alltid varit likadan?

Det här undrar jag också, TS!

 

[tanten]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Om man ser stadens nöjen som något annat eller mer än närmaste stormarknad eller köpcentrum, så är jag tveksam, ärligt talat.

Jag tycker att vi på buke inte minst ser massor av inlägg i stil med "vi bor på landet/gård så här finns allt barn kan önska sig", medan de allra flesta jag känner här mitt i staden är mycket noga med att deras barn ska få rida (vilket sker utanför stan), göra skogsutflykter, besöka bondgårdar och inte minst tillbringa semestrarna i lantligt belägna sommarhus. Svensk "barnuppfostringskultur" lägger enligt min erfarenhet (och enligt forskning) mycket stor vikt vid att de små barnen ska ut i naturen och ut på landet.

Med europeiska mått mätt är Sverige ett mycket lantligt land, där lantliga ideal hyllas väldigt mycket, skulle jag säga. I mitt andra hemland (europeiskt) ser det helt annorlunda ut på den punkten. Ändå slipper man höra det där tramset om att stadsbor tror att fiskpinnarna simmar i havet och att mjölkpaketen växer på träd.

Nu har jag ingen aning om var du hittar bukeinläggen som prisar livet på landet. Eller hävdar fiskpinnarna och mjölktetrorna. Men, jag som bor och bott på landet - jag känner inte igen det.

De lantisar jag känner åker både till solen och till storstäder. Eller till Stockholm/Göteborg/Malmö.

 

[Petruska]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Ja, jag hoppas att din erfarenhet stämmer bättre med verkligheten än min. Senast i den här tråden ser vi exempel på fiskpinneproblematiken:

OT
Men vi vet att produkten fiskpinnar inte simmar runt i havet och att även köttet i köttdisken är döda djur skämtar lite men ibland är det pinsamt vad lite folk kan

Jag har stött på det vid åtskilliga tillfällen. Det maskeras ibland som ett skämt, som i citatet här, men långt ifrån alltid.

 

[Badger]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Tycker du att det ska ske lika ofta åt båda håll?

Du beskriver caféer, teatrar, muséer som något mer eller mindre nödvändigt.
Hur ofta tror du att ett genomsnittligt storstadsbarn åker ut på landet och hälsar på kor?????

Jag tror ärligt talat att "lantisarnas" barn får åka och se stadens "nöjen" betydligt oftare än tvärt om...

Räknas 4H? för i så fall har stadsbarnen sett kor mer än de sett teater såvitt jag vet. 4H gårdarna i utkanten av stan är väldigt populära (har en känsla av att många småbarnsföräldrar åker dit riktigt ofta) och så finns väl kosläpp som blivit populärt på senare tid (om än har jag för mig lätt föraktat bland bönder). Tyvärr är det inte ofta man bara kan köra rakt in på en bondgård och be om en visning av ladugården. De har väl också ganska hårda regler när det gäller hygien.

Gå igenom en hage med kor som betar för att hålla landskapet öppet händer ju också väldigt ofta. Och så har vi fåren som klipper gräset utanför vissa byggnader och så hästarna som slår gräs i ett par av parkerna inne i stan. Vartenda unge vet hur en traktor ser ut och de flesta följer Bonden Åse på SVT.

 

[Snurrfian]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Ja, jag hoppas att din erfarenhet stämmer bättre med verkligheten än min. Senast i den här tråden ser vi exempel på fiskpinneproblematiken:



Jag har stött på det vid åtskilliga tillfällen. Det maskeras ibland som ett skämt, som i citatet här, men långt ifrån alltid.

Just när det gäller vad man kommer ifrån tror jag att många föräldrar glömmer/orkar inte prata om vad mat är och varifrån den kommer. Jag stöter på barn både från landet och stan som har de mest konstiga idéer... Och ibland är det ens egna barn som säger saker utan att tänka. Min egen dotter som snart fyller 12 år försökte hänga med i en middagsdiskussion om kött, framför allt svenskt kött och klämmer ur sig: Men kan man äta älg då? De är ju så stora... Men efter att jag hade bett henne tänka till så kom hon fram till att hon faktiskt visste att man åt älg och att vi brukar ha det hemma, nu är älgkött i mindre mängd eftersom ingen av oss jagar älg utan enbart småvilt och vildsvin men det hittar till våran frys ändå eftersom vi blir erbjudna det.

 

[mino]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Det intressanta och grundläggande i frågeställningen är väl egentligen värderingar om vad vi anser krävs för att skapa en någorlunda kapabel medborgare.

När jag läser tråden är jag lite böjd att hålla med bägge läger, det går att låta barnen vara men man bör också aktivera dem. Det jag ser som ett feltänk däremot är att man blickar bakåt i tiden för att motivera hur den där kapabla medborgaren ska bli till. Framtidens vuxna behöver rimligen helt andra kunskaper och värderingar med sig i bagaget än vad man behövde för 30 år sen. Jag tycker att du är helt inne på rätt spår kring vad man sänder för signaler som förälder när det är väldigt ojämställt, alltså rent krasst. Så som arbetslivet ser ut idag (återigen väldigt skilt från hur det var på 70-talet) och sannolikt även framöver så krävs det två heltidsarbetande föräldrar. Frågan är hur väl förberedd en flicka respektive pojke blir på att hantera den verkligheten om de dessutom har föreställningar om ansvarsfördelning för hemmet som passar bättre för hur samhället såg ut på 70-talet och tidigare. Jag tycker att vi ser rätt många trådar här som handlar om det problemet: att man har uppfostrats in i gamla roller som helt enkelt inte är funktionella i dagens samhälle.

 

[Mabuse]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Precis så. Det är lika absurt.

Dessutom tror jag inte det finns speciellt många av någondera sorten. Få stadsbarn träffar aldrig på natur och djur och få lantisungar är aldrig i stad.

Tja, om föräldrarna aldrig åker nånstans med barnen, så lär de ju inte få se staden om de bor på en gård. Att bönders barn får se något annat än gården de bor på och förskolan bygger ju på att deras föräldrar tar med dem på utflykter ibland, och inte enbart är hemma och sköter gården, medan barnen sysselsätter sig själva.


Det jag vänder mig emot är alltså idén att om man bor på en gård behöver barnen inga utflykter, för då finns allt de behöver se och uppleva redan hemma. Att man inte behöver gå på bio, om man kan titta på naturen. Så är det inte, tycker jag, såvida man inte tycker det är ok att barnen växer upp med en väldigt begränsad bild av världen. Naturen kan inte ersätta bio, det är helt olika upplevelser.

 

[Hyacinth]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Kl

Intressant diskussion. Vi har valt att bo kvar mitt i innerstaden (Sthlm) just för att vi har småbarn. Vi vill att det ska finnas bio, teater, sång, jympa, kultur i mängder och upplevelser runt hörnet.
Vi åker tunnelbana och buss, hänger på bibblan och har gångavstånd till alla 23 kompisarna på dagis. Vill vi ut i naturen hoppar vi bara på en buss och är åframme på en kvart.
Våra sommarveckor på landet är härliga, men mer kultur än ica maxi och nån lantauktion blir det inte då, och ska det lekas med något sånär jämnåriga blir det att sätta sig i bilen och åka och be till högre makter att man gillar även föräldrarna eftersom med blir för bökigt att åka hem igen.

 

[tanten]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Tja, om föräldrarna aldrig åker nånstans med barnen, så lär de ju inte få se staden om de bor på en gård. Att bönders barn får se något annat än gården de bor på och förskolan bygger ju på att deras föräldrar tar med dem på utflykter ibland, och inte enbart är hemma och sköter gården, medan barnen sysselsätter sig själva.

.

Fast nu är det väl så att just bönder är en liten och minskande del av alla oss som bor på landet.

Väldigt många av de som bor på landet har sin utkomst någon helt annan stans än kring hemmet.

 

[Mabuse]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Ja, absolut, men nu var ju just diskussionen den att om barn växer upp på en gård, då behöver de inga utflykter, och det är ok för föräldrarna att aldrig hitta på något med barnen. Jag håller inte med.

 

[tanten]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Ja, absolut, men nu var ju just diskussionen den att om barn växer upp på en gård, då behöver de inga utflykter, och det är ok för föräldrarna att aldrig hitta på något med barnen. Jag håller inte med.

Inte jag heller

 

[Milosari]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Jag fattar inte att du vill bo med den där människan. Vad ska han med barn till? Jag är inte heller störtförtjust i barn men jag är inte fullblodsegoist utan engagerar mig mer än han gör i barn som inte ens tillhör min familj… Barn behöver känna sig älskade av människorna de bor med, och att varje dag få känna sig oönskad är inget jag skulle önska min värsta fiende. Dessutom får de en jättekonstig bild av hur ett normalt familjeliv ser ut. Det ska INTE vara som du beskriver! Så tvärtemot vad du tror, så tror jag att dina barn hade mått bättre i ett annat boende. Även om detta råkade vara i en annan stad. Och för guds skull, inget växelvis boende. Möjligen att de kan vara hos honom någon helg ibland, om han verkligen vill. Annars kan det ju kvitta.

 

[Is]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Min uppgift som stadsbo är ju att ge mina barn medvetenhet om djurhållning och var maten kommer ifrån. Men den som bor på landet kanske har ett liknande ansvar, att någon gång visa barnet ett museum och en stad. Instängdhet är väl inte bra åt någotdera hållet.

Att servera våra barn kunskap är ju vår skyldighet, att visa på möjligheter. jmf att strunta i att lära barnet hur man gör ost i en bondefamilj på 1700-talet -det upptäcker de säkert själva, uppenbart vansinnigt såklart, men det är väl någonting liknande i att fostra inskränkthet och att aldrig visa på viktiga delar i vårt samhälle idag. Faktiskt är det egentligen överlevnad på sätt och vis att kunna känna att man hör hemma i olika miljöer. (att ha sett ett museum kanske hjälper när man ska ha föreläsning i universitetshuset första gången. Ja jag har varit med om någon som var extremt obekväm där.)

OT
Som jag skev så var det skrivet med lite ironi. Men jag kan förklarar mig odentligt kanske. Nej jag tror inte barn bli begränsade av att inte åkt spårvagn eller gått på bio och jag menar att barn fakiskt är sjukt dukiga på att hitta kunskaper själva. Men jag menar inte att det normalt idag växer upp barn utan att sätta sin fot utanför gården. Jag menar också att det är skillnad på att visa barnen på möjligheter och att fakiskt servera kunskap. Jag tycker ju faktiskt också det är min skyldighet att visa barnen möjligheter men att de kan ske på olika sett och att ha man inte möjlighet att gå på ett museum får man som förälder lösa det på nått annatvis och då tycker inte jag att barnet blir behrensat nej. För mig är Att visa barn möjligher när vi säger "kolla vad som händer". Att servera kunskap är för mig när vi säger tex (övertydlig här)"det gör ont att ramla" och låter sedan inte barnet ramla. Ivissa fall måste man servera kunskapen typ du kan dö om du kliver framför en rullande bil.

Jag tror också att jag menar att i mitt tycke kan ett barn i storstäder bli mer begränsad än ett barn på landet om vilkoren är att båda barnen har oengagerade föräldrar men det är ju pga vilken kunskap jag anser är viktigast för livet och en högst personlig åsikt. Har man föräldrar som erbjuder lärande situvationer oavsett så tror jag ingen har någon fördel. Men att läsnde situvationerns måste inte ta hela dagen i ansråk för verken barn eller vuxna. Jag på väg till traktorn, skulle kunna säga till barnet titta det regnar hämta lite saker och kolla om du kan hitta fem saker som flyter och fem saker som sjunker i vattenpölen där borta så får du berätta för mig sedan vad du kommit fram till.

Men om vi återgår till TS problem så anser jag naturligvis ändå att barnen måste få ha Båda föräldrars hela upppmärksamhet även om detta normal inte sker hela dagarna.

 

[Is]

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Ja, absolut, men nu var ju just diskussionen den att om barn växer upp på en gård, då behöver de inga utflykter, och det är ok för föräldrarna att aldrig hitta på något med barnen. Jag håller inte med.

Vi har nog uppfattat delar av diskussionen olika min uppfattning var om barn på en gård vart mer begränsad och om de inte fick besöka bio, bibliotek, museum mm dvs inte desamma som utflykters vara eller ikke vara, utan om de var nödvändiga mål för att inte bli begränsad.