Bukefalos 28 år!

Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Nej, uppenbart finns det ju också människor som TS man, som aldrig har lust att hitta på någonting med barnen. Om hon också hade den synen, så skulle det ju inte vara något problem (utom för barnen, möjligen), utan de skulle lyckligen låta barnen sysselsätta sig själva så gott de kunde hemmavid, under förutsättning att de inte lät för mycket.

Men nu har ju inte TS de ambitionerna med sitt föräldraskap, med all rätt. Det finns massor av människor precis som hon, som önskar att barnen när de blir gamla har läst mer än tio böcker i sitt liv, att de kan uppskatta en storstads utbud och förstå att en stad är mer än en "stenhög". Att vänja sig vid att läsa böcker t ex handlar inte bara om att en del människor råkar ha det som intresse, men det annars inte har någon betydelse. Att läsa böcker och vara van vid böcker ger också en enorm fördel i studier och arbetsliv, läser man snabbt och enkelt blir det mycket enklare att studera, man får ett rikare språk och ordförråd vilket gör det lättare att formulera sig i skrift, och så vidare. Man har större chanser att få ett jobb som är välbetalt och icke-slitsamt för kroppen. Förutom då att det blir enkelt ett ta till sig information, att lära sig mer om världen och om samhället.

Och om man nu är funtad som TS, och jag, och massor av andra föräldrar, då tycker man ju inte att jamen det är lika fint att bara sitta hemma och aldrig göra nåt, utan man tycker att barnen faktiskt mår bättre, och man själv också, om man engagerar sig lite i dem och gör saker tillsammans ibland. Av olika slag, beroende på vad man tycker är viktigt och är intresserad av. Problemet är ju inte att de har olika intressen, att TS vill åka till biblioteket och TS man hellre tar barnen på fisketur, utan att TS får stå för både biblioteksutflykten och fisketuren, medan hennes man tycker att lagom nivå är att göra ingenting.

Bosätter man sig åtta mil från närmsta museum, och gissningsvis även bibliotek, teater och/eller biograf, så får man väl anta att ingen av de vuxna är så vidare värst intresserad av den sortens kultur. Det behöver man ju inte vara, men förhoppningsvis är man väl då intresserad av annat som man vill göra med barnen istället - vara ute i skog och mark, idrotta, umgås med djur, snickra, trädgårdsarbeta? Problemet här är ju att mannen är intresserad av - ingenting. Han vill inte göra nånting tillsammans med barnen. Och det har ju knappast med bostadsort att göra.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

*kl

...och mitt i denna debatten om uppväxt på stad vs. land så undrar jag vart TS tagit vägen?

Jag också. Och jag struntar i om folks barn vet var fiskpinnar kommer ifrån, sålänge föräldern bara på nåt sätt UMGÅS med sitt barn och visar intresse för det. Oavsett om det är på utflykt till biblioteket eller hemma i garaget, på gården eller vid köksbordet.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

ungefär så tänker jag också...

Dessutom:
självklart är behovet av aktiviteter och/eller utflykter mycket större om man bor i lägenhet i ett bostadsområde bestående av ett stort antal hyreshur och ganska lite annat, jämfört med om man bor på landet och kan underhålla sig själv.

Sedan tror jag att TS inlägg har lästs lite olika.

Som jag läser det, radar TS upp en massa aktiviteter som sambon inte gör med barnen - summan av dessa uteblivna aktiviteter blir i mina ögon stor: som om man förväntar sig en rad av ständiga aktiviteter.

I min värld är det bra för alla människor att få vila sig och återhämta sig från intensiv vardag, där det säkert är trevligt med en "utflykt" någon gång.
Flykten från landet kan vara att åka till en stad, flykten från staden kan vara landet.
Men det är - fortfarande i min värld - inte något som behöver göras varje dag eller varje vecka.

Men om nu landet och byhalorna ar lika underhallande och stimulerande for barnen som staderna, hur kommer det sig da att Inga unga praktiskt taget vill stanna dar? Den mangd manniskor man traffar I storstaderna som kommer fran sma orter och som aldrig nagonsin kan tanka sig att atervanda gor ju att man tvivlar pa det enorma underhallningsvardet som en gard eller villa i ett mindre samhalle for med sig.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Fast det var en märklig slutsats. Bara för att man väljer att inte bo nära koncentrationen av. kultur, betyder det inte att det finns ett ointresse. Precis som man kan vara väldigt hästintresserad även om man väljer att bo i stan.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Jag tror att TS valt att inte läsa tråden mer eftersom hon redan har sin uppfattning och vi andra inte håller med, hon nöjer sig med att vara sambo en frånvarande pappa till sina barn och tar hela ansvaret själv.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Barn och unga vuxna har inte ens tillstymmelse till liknande behov och önskemål om "underhållning". Så det verkar irrelevant.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Fast det var en märklig slutsats. Bara för att man väljer att inte bo nära koncentrationen av. kultur, betyder det inte att det finns ett ointresse. Precis som man kan vara väldigt hästintresserad även om man väljer att bo i stan.

Det är väl inte en märklig slutsats? Om jag tycker att sånt är viktigt, så väljer jag väl troligen inte att bosätta mig åtta mil från närmsta biograf, teater, bibliotek eller konstmuseum? Ofta väljer man ju att bo nära sånt man vill göra ofta, eftersom man får lägga så väldigt mycket tid och pengar på att transportera sig annars.

Om man är intresserad av hästar tror jag inte man bosätter sig åtta mil från närmsta stall heller, det blir ju vansinnigt opraktiskt att behöva åka hela tiden. Bor man i stan är det aldrig åtta mil till närmsta stall, jag bor hyfsat centralt i Stockholm, och torde ha hundratals stall inom åtta mils radie. Vi har ju inte så stora städer i Sverige att det inte finns rätt många stall inom räckhåll om man bor i en stad. Så det är ju inte en jättebra jämförelse.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Tror du att det är stordstädernas underhållsvärde som drar i första hand?
Det tror inte jag. Jag tror att det är jobben.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Barn och unga vuxna har inte ens tillstymmelse till liknande behov och önskemål om "underhållning". Så det verkar irrelevant.

Nej, för de känner ju inte till något annat. Är barnen uppvuxna med ett större utbud, så lovar jag att de redan från tidig ålder har önskemål om sånt som finns i städer. Min treåring vill t ex väldigt gärna titta på stora kyrkor, helst katedralstorlek. Det beror ju såklart på att vi bor så att han kan göra det. Bodde vi ute på landet skulle han förmodligen inte veta vad en domkyrka är för något, och följaktligen inte heller ha önskemål om att få besöka någon.

Det är ju svårt att önska sånt som man inte vet existerar. Ofta önskar man ju mer av det man har fått prova redan och tycker är kul, särskilt som barn.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Tror du att det är stordstädernas underhållsvärde som drar i första hand?
Det tror inte jag. Jag tror att det är jobben.

Det hänger ju ihop.

Många jobb finns bara i storstan, men å andra sidan är det också svårt att rekrytera till många jobb i landsorten, eftersom de kandidater man helst vill ha hellre vill bo i storstaden. Det blir ju en god cirkel, folk flyttar till stan, då blir det fler jobb där, då blir utbudet på kulturliv och underhållning större, då vill folk flytta dit, då väljer företagen att lägga sin verksamhet där eftersom det är lättare att rekrytera, då blir det fler jobb, då kommer det mer folk, då växer utbudet, och så vidare.

Tittar vi på utvecklingen i Sverige de senaste århundradet så är det ju så utvecklingen går, folk flyttar till städerna.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Nu var det ju du som skrev det där om fiskpinnarna (som man ju för övrigt har hört till leda i många år före den där tv-serien) och det var du som sedan skrev att du har det från serien. Det var ju inte mitt påhitt. Jag ser det mest som ett slags modern myt eller något i den stilen.

Som modern myt visar den ju också vilken oerhörd vikt svenskar lägger just vid vissa kunskaper som är väldigt tydligt kopplade till det lantliga livet, som ett slags lantligt ideal för nödvändiga kunskaper. Och ett sätt att beskriva stadsbor i fördummande termer (dessa högutbildade stollar till pappersvändare som inte vet vad som är fram och bak på en ko).

Som modern myt, illustrerar den just hur lantligt Sverige faktiskt (fortfarande) är, tycker jag.

Sen förstår jag inte varför just fiskpinnekunskapen skulle vara så extraordinärt viktig, för all del. Fiskpinnar är väl inte direkt något man serverar om man är intresserad av mat, matlagning och matens urpsrung? Jag har aldrig köpt ett paket fiskpinnar, till exempel.

Vi är präglade av vilken verklighet vi lever i. Jag är uppvuxen på landet och gick senare i högstadie i en betydligy större ort. Jag blev otroligt trött på att ständigt höra allt idiotiskt och förminskande som sades om just lantisar och bonnjävlar.

Det är lika vanligt med snack om outbildade korkade lantisar som tvärtom. Och ser man på nyhetsrapportering och annat är den väldigt Stockholmsfixerad.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Tror du att det är stordstädernas underhållsvärde som drar i första hand?
Det tror inte jag. Jag tror att det är jobben.

Det är båda delar tror jag. Jag tex har delvis flyttat från landet just för att det är för lite folk där och därmed för lite kul aktiviteter osv. Det blir en ond cirkel. Många vill inte bo så att det är långt till närmsta granne.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Tror du att det är stordstädernas underhållsvärde som drar i första hand?
Det tror inte jag. Jag tror att det är jobben.

Jag tror att det ar bade och. En stad innebar storre utbud av aktiviteter och det tror jag de unga inser valdigt snabbt, aven I tidiga aldrar (pa min lilla ort dar jag vaxte upp fanns ingenting. Var man inte intresserad av hastar fanns typ bara blockflojt och kyrkokoren som alternativ. Bara att borja I en storre skola som 13-aring pa en ort dar man kunde kopa korv I kiosken de dagarna skolmaten inte holl mattet var ett lyft!).
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Jag tycker du är ute och cyklar långt från verkligheten. En typisk verklighet man tror sig greppa när man är stadsbo ut i fingerspetsarna.

"Känner inte till annat" är ju enbart skitsnack och en vriden verklighet som inte finns. Jag skulle tro att mina barn och jag är betydligt mer frekventa bio-, teater-, musei- och restaurangbesökare än den genomsnittlige Stockholmsbon.

Nu är jag inte en absolut glesbygdsbo, utan bor bara 3-4 mil från närmaste centralort (Sveriges 4:e största stad) och kanske därmed har lyxen att få bo enskilt, lugnt på landet - samtidigt som avståndet till allt det som en större stad erbjuder nås med bilen på en dryg halvtimme.

Men även ett normalfördelat landsbygdsbarn känner till vad ett museum, en biograf, en restaurang (och en domkyrka) är för nåt och har besökt sådana vid många tillfällen i sitt liv. Att påstå att man inte känner till vad och hur det är en ungefär lika begåvad observation av verkligheten som att stadsbarnen måste tro på fiskpinnehistorien.

Det jag framförallt menade att just unga vuxna saknar är riktiga jobb, universitet- och högskolor och ett aktivt nöjes- och uteliv, som endast en större stad kan erbjuda. Inget av det är applicerbart på yngre barn.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Inte när man är barn. Det tyckte inte jag i alla fall.

Mina är mer ambivalenta och oliktyckande. Äldste, som hade bott i stan med oss hela livet, var inte överlycklig när vi flyttade hit 2003 - då var han 11 år gammal och van vid att dagligen leka/bråka/grina över ytliga kompisrelationer och ha folk som observerade allt man gjorde och inte gjorde i sin trädgård och sitt hus. Men efter ett par år ändrades det och även han insåg fördelarna med att inte ha det på det viset. De andra trivs mycket bra - men har ju också skapat intressen, kompisar och aktiviteter som "passar" på det liv som är.

Jag tycker att det finns många fördelar även för barn. Och många nackdelar - man blir väldigt beroende av vuxen och bil, eftersom kollektivtrafik ser man inte till i närheten.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

sjoberga;16230271 Det jag framförallt menade att just unga vuxna saknar är riktiga jobb skrev:
Som mor till en trearing tycker jag nog att alla trevliga lekland, barnvanliga museer, akvarier och storre lekplatser (dar utbudet ar stort) underlattar enormt. Visst kan barn sysselsatta sig I skogen, men en ensam 3-aring sitter inte sjalv och leker I timmar bara for att det finns trad och kor utanfor husknuten. Jag onskar att det vore sa enkelt, men det ar inte min erfarenhet.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Kan du inte definiera "verkligheten"?

Det verkar ju nämligen vara, i din uppfattning, en geografisk plats. Eftersom du bor i verkligheten, medan jag inte gör det.

Jag försöker förklara för dig att även yngre barn mycket väl kan uppskatta och efterfråga sånt som bara finns i storstäder, om de känner till det. Gissningsvis tjatade dina barn inte om att få åka till St Jacobs kyrka när de var tre, av den enkla anledningen att de inte visste att den existerade. Barn i storstaden, precis som människor överallt, önskar göra sånt som de känner till. Så om ett barn växer upp i storstaden, och får göra saker där, så kommer de från tidig ålder uppskatta och önska sig att göra sånt som bara går att göra i stan. Det kan ju vara allt från att åka pendeltåg till att gå till en domkyrka till att gå till naturhistoriska, eller vad som helst. Det är inte sant att små barn inte kan uppskatta och efterfråga sånt som bara en större stad kan erbjuda, det gör de visst, om de är vana vid det.
 
Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?

Som mor till en trearing tycker jag nog att alla trevliga lekland, barnvanliga museer, akvarier och storre lekplatser (dar utbudet ar stort) underlattar enormt. Visst kan barn sysselsatta sig I skogen, men en ensam 3-aring sitter inte sjalv och leker I timmar bara for att det finns trad och kor utanfor husknuten. Jag onskar att det vore sa enkelt, men det ar inte min erfarenhet.

Barn är olika. Våra kan leka själva, eller med kompisar, i långliga tider utomhus. Även 2-åringen kan sitta i långliga tider och sysselsätta sig själv.

I söndags var jag på bio med 3 av barnen (Bamse), idag var jag på Busfabriken (lekland) på eftermiddagen med 2 av dem och däremellan har äldsta dottern varit på sin gitarrlektion. I helgen ska vi gå på barnteater och hockey. Man måste inte bo inom gångavstånd för att barnen ska få tillgång till det som en större stad erbjuder. Det är inte så enkelt. Hade det varit dubbelt så långt, självklart hade det påverkat frekvensen - men det är fortfarande inte svart eller vitt.

Och väldigt konstigt att någon som bor i stadskärnan tror att barn på landet inte känner till vad som finns i stan och hur det är att besöka dessa aktiviteter.
 

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
8 068
Senast: lundsbo
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 690
Senast: alazzi
·
Övr. Barn Jag börjar bli såpass gammal att det börjar bli osannolikt att jag skulle hinna skaffa barn med en partner. Jag måste ju då först hitta...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
6 904
Kropp & Själ Jag har hamnat i ett dilemma med mig själv ang trådrubriken. Jag har alltid haft lite svårt för att bli bjuden på saker, ekonomiskt...
2
Svar
34
· Visningar
4 886
Senast: _Taggis_
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp