"Jag gillar inte barn"

[Petruska]

Ja det är ju svårt att veta. Du kanske inte bryr dig om vad andra människor tycker i samma utsträckning? Vi är ju helt olika generationer och de föräldrar som jag umgås med är i min ålder eller lite äldre, vi kanske är ängsligare än andra.

Ja, sånt. Jag var ung mamma på sin tid. Men med plastbarnbarnet kan det nog bidra positivt att jag absolut inte går att tolka som en ung (och därmed per definition ansvarslös) morsa.

 

[Petruska]

Men du pratar väl om för över 20 år sedan? Jag tycker att det verkar som att det där att blänga snett och lägga sig i blivit vanligare nuförtiden, när man hör vad ffa mammor berättar.

Ja. Avskyn mot amning, tex, fanns inte. Men även plastbarnbarnet väcker glada reaktioner där hen drar fram, vad jag kan se.

 

[Energi]

Ja, sånt. Jag var ung mamma på sin tid. Men med plastbarnbarnet kan det nog bidra positivt att jag absolut inte går att tolka som en ung (och därmed per definition ansvarslös) morsa.

Så kan det säkert vara. Jag är glad att jag ser äldre ut än vad jag är. En kompis som har barn och är väldigt ung har det ännu värre än jag.

 

[micaelathegreat]

En jäkla tur jag inte har barn då som sagt. Jag hade inte stått ut med gap och skrik och inte fått säga till dem någonsin, tills en ålder av... ja vadå? När ska de antas förstå vad som sägs? Jag har inga minnen av att jag fick fara runt och gapa och skrika utan hämningar i den åldern. Och ja jag har minnen från den åldern.
Bevisligen kan man ju be dem om andra saker, och de kan be mig om saker i den åldern. Men att säga "NN vet du, när du skriker såhär mycket så kan inte mamma och pappa och moster och XX och XX och XX höra nånting annat än att du skriker. Om du försöker leka lite mindre skrikigt så går det jättebra för oss alla att vara med här inne. För vi blir jätteledsna och får jätteont i öronen" är alltså... ja ett okänt språk?

Jag menar inte att ett barn i den åldern ska veta vad hänsyn är. Jag menar att det någon gång måste på nåt sätt visas hur man beter sig, så att de när de blir äldre kopplar ihop ett och tre och därmed förstår innebörden av "hänsyn". Eller är det också för sent att börja med? Barn får ju liksom lära sig ganska tidigt att en inte får vara dum mot andra, det är ju ett sätt att lära dem visa hänsyn och hur man beter sig. Eller är det också för tidigt i ålder av 5-6 år? När är de gamla nog för det? 10? 15? När de blir myndiga?

Fast det var ju inte ens nästan det jag sa, hur läser du? Klart man får säga till dem. Men om man tror att det ska funka och att barnen ska förstå och "visa hänsyn" är man rätt divorced from reality tycker jag.

Givetvis börjar uppfostran tidigare! Men det är långt ifrån klart och om man tror att det ska räcka med en tillsägelse och så ska barnen rätta sig så är det självklart att man inte kan hantera att umgås med barn några längre stunder. Våra nioåringar slåss liksom fortfarande med varandra när de blir arga. De VET att man inte får. Men det är jävligt svårt i den åldern att lägga band på sig och komma ihåg att hämta en vuxen när man väl blir arg eller frustrerad.

 

[pollex]

Alltså ”trots” ser man det väl som om man tycker att barn ska lyda det vuxna säger?

Ja, för mig tyder det ordet på att vuxnas makt tas för så självklar att den som använder det inte ens ser den själv, bara barnets försök att vidga sin beslutssfär.

 

[mandalaki]

Ja, för mig tyder det ordet på att vuxnas makt tas för så självklar att den som använder det inte ens ser den själv, bara barnets försök att vidga sin beslutssfär.

Ja precis så!

 

[_Taggis_]

Jag är inte @mandalaki och dessutom borde jag veta bättre än att diskutera en situation som du varit med om och inte jag, men... nej, jag tror inte på trots, sexåringen förstod naturligtvis vad du sa men var inte i stånd att agera utifrån det. Förmodligen för att vuxensammankomster generellt sett är jättetråkiga för barn om man inte hjälper dem.

Om man som vuxensammankomst då menar att umgås med sina föräldrar, sitt syskon, sin moster och sina morföräldrar så okej då. Jag tänker mer att det är normalt umgänge att ibland ses.

Ska läsa mandalakis länk imorgon när jag är vaken. Det är alltid intressant att lära sig nya saker. Men även om en då byter ut ordet "trots" mot att barnet försöker pröva sina förmågor eller annat lämpligt ordval så vidhåller jag ändå att det ibland kan vara trevligt om barn får umgås med vuxna och att det fungerar på ett trevligt sätt för alla parter.

 

[_Taggis_]

Alltså ”trots” ser man det väl som om man tycker att barn ska lyda det vuxna säger?

Inte nödvändigtvis. Trots är inte förbehållet barn. För mig är det att , oavsett ålder, medvetet göra tvärtemot något önskvärt för att skapa irritation.

 

[_Taggis_]

Fast det var ju inte ens nästan det jag sa, hur läser du? Klart man får säga till dem. Men om man tror att det ska funka och att barnen ska förstå och "visa hänsyn" är man rätt divorced from reality tycker jag.

Givetvis börjar uppfostran tidigare! Men det är långt ifrån klart och om man tror att det ska räcka med en tillsägelse och så ska barnen rätta sig så är det självklart att man inte kan hantera att umgås med barn några längre stunder. Våra nioåringar slåss liksom fortfarande med varandra när de blir arga. De VET att man inte får. Men det är jävligt svårt i den åldern att lägga band på sig och komma ihåg att hämta en vuxen när man väl blir arg eller frustrerad.

Jag var uppriktigt intresserad av att få höra i vilka situationer det skulle vara befogat att säga ifrån åt ett barn, om det var fel att göra det i en liknande den jag beskrev. Jag tyckte den var ganska outhärdlig för samtliga.

I övrigt har jag redan kommenterat vad jag avsåg om barnets förståelse för innebörden av hänsyn.

 

[mandalaki]

Inte nödvändigtvis. Trots är inte förbehållet barn. För mig är det att , oavsett ålder, medvetet göra tvärtemot något önskvärt för att skapa irritation.

Och om du läser min länk i morgon så ser du förhoppningsvis en annan tolkning av situationen.

 

[Youma]

Men det finns väl inte mycket som är mysigare än att sniffa en bebis i nacken? Det skulle möjligen vara att sniffa på katter då, de luktar också otroligt gott.

Men herregud, har du ens läst vad vi har skrivit!

JA det finns mysigare saker att göra än att lukta på en bebis.

Förstår du att för vissa så är den där kväljande lukten av spädbarn (gärna blandat med barnolja ) så otrevlig att man ulkar?

 

[mandalaki]

Men herregud, har du ens läst vad vi har skrivit!

JA det finns mysigare saker att göra än att lukta på en bebis.

Förstår du att för vissa så är den där kväljande lukten av spädbarn (gärna blandat med barnolja ) så otrevlig att man ulkar?

Du tänker att jag ska ändra vad JAG tycker för att ni har skrivit något annat?

 

[Energi]

Jag var uppriktigt intresserad av att få höra i vilka situationer det skulle vara befogat att säga ifrån åt ett barn, om det var fel att göra det i en liknande den jag beskrev. Jag tyckte den var ganska outhärdlig för samtliga.

I övrigt har jag redan kommenterat vad jag avsåg om barnets förståelse för innebörden av hänsyn.

Men @micaelathegreat har väl inte sagt att man inte får säga ifrån åt barn?

Självklart får och måste man säga ifrån ibland eller ofta. Det är väl sättet att säga ifrån på som kan vara mer eller mindre bra. Skulle någon säga åt mitt barn att hen får gå ut på bron om hen inte skärper sig så hade hen blivit förtvivlat ledsen och skrämd. Säkert hade hen lyssnat men på köpet haft en tids osäkerhet och funderingar över det som hänt.

En mer naturlig konsekvens som skulle funka bättre för iaf mitt barn skulle vara att säga "vet du, nu är det alldeles för hög ljudnivå så jag kommer gå härifrån tills du har dämpat dig lite"
Eller kanske "har du lust att gå ut på bron om du behöver skrika av dig en stund?"

Nu har mitt barn troligtvis högfungerande autism och därför tar liknande hot väldigt hårt på hen. Men över huvud taget känns hot som något man bör försöka att inte hålla på med runt barn, precis som man inte skulle tala så till en vuxen.

 

[Sel]

Lite allmänt: Funkar det verkligen inte/är det inte okej att säga att "såhär uppför vi oss. Uppför man sig inte får man inte vara med."?
Jag är rätt säker på att jag fått höra det både en och annan gång som liten. Bland annat i stallet - ska man skrika och springa åker man tametusan ut. Tror jag hutat det åt barn i samma situation också.

 

[_Taggis_]

Men @micaelathegreat har väl inte sagt att man inte får säga ifrån åt barn?

Självklart får och måste man säga ifrån ibland eller ofta. Det är väl sättet att säga ifrån på som kan vara mer eller mindre bra. Skulle någon säga åt mitt barn att hen får gå ut på bron om hen inte skärper sig så hade hen blivit förtvivlat ledsen och skrämd. Säkert hade hen lyssnat men på köpet haft en tids osäkerhet och funderingar över det som hänt.

En mer naturlig konsekvens som skulle funka bättre för iaf mitt barn skulle vara att säga "vet du, nu är det alldeles för hög ljudnivå så jag kommer gå härifrån tills du har dämpat dig lite"
Eller kanske "har du lust att gå ut på bron om du behöver skrika av dig en stund?"

Nu har mitt barn troligtvis högfungerande autism och därför tar liknande hot väldigt hårt på hen. Men över huvud taget känns hot som något man bör försöka att inte hålla på med runt barn, precis som man inte skulle tala så till en vuxen

Nej det har hon inte sagt, men min tolkning blev så eftersom jag läste svaret som sådant att om en inte ens får säga till ordentligt i en sådan situation så undrade jag när en då får säga till. Inte mer med det.

Förslagsvis borde det ju då vara så att vi som "inte gillar barn" aldrig borde få sättas i en sits då endast våra ord till syvende o sist är de som faktiskt får resultat... om vår okunnighet dvs riskerar nåt.
Jag förväntar mig inte att de som inte är intresserade av hundar kan förmå min hund att bete sig som denne vill, jag måste ju se till att vara lyhörd så att både hund o icke hundmänniskor kan vistas i samma lokal. Men för att återgå till exemplet så var det ju inte så i det fallet med mitt syskonbarn. Tom föräldrarna såg uppgivna ut. I den bästa av världar behövde jag inte be ungen gå ut. Men nu var det så att det var vad som fick hen att dämpa sig, och det var prioriteten. Jag är av naturliga skäl inte påläst om situationer och alternativa bemötanden vad gäller barn i olika ålderskategorier.

 

[Energi]

Lite allmänt: Funkar det verkligen inte/är det inte okej att säga att "såhär uppför vi oss. Uppför man sig inte får man inte vara med."?
Jag är rätt säker på att jag fått höra det både en och annan gång som liten. Bland annat i stallet - ska man skrika och springa åker man tametusan ut. Tror jag hutat det åt barn i samma situation också.

Klart man kan säga så. Men om man vill att barnet ska förstå vad den gjorde för fel och ha en chans att göra rätt så tror inte jag att hot är det bästa sättet.

Vissa barn kanske det funkar bra för att säga "om du inte slutar skrika så åker du tamejtusan ut". För många andra skulle det bara trissa upp situationen. Mitt barn skulle bli så himla ledset och skamset att hen inte skulle ha en chans att bryta beteendet och bete sig bättre.

 

[Youma]

Du tänker att jag ska ändra vad JAG tycker för att ni har skrivit något annat?

Men du skriver inte vad DU tycker, utan ett allmängiltigt påstående.

Nej, det är inte mysigt för alla. Just såna påståenden som ditt, som man får höra jämt och ständigt överallt som om det vore allmän sanning för alla får mig att

 

[Sel]

Klart man kan säga så. Men om man vill att barnet ska förstå vad den gjorde för fel och ha en chans att göra rätt så tror inte jag att hot är det bästa sättet.

Vissa barn kanske det funkar bra för att säga "om du inte slutar skrika så åker du tamejtusan ut". För många andra skulle det bara trissa upp situationen. Mitt barn skulle bli så himla ledset och skamset att hen inte skulle ha en chans att bryta beteendet och bete sig bättre.

Nu har jag främst hanterat barn i stallsammanhang och de VET ju från början att man inte skriker och viftar och springer runt djuren. Otaliga förklaringar om varför och hur det skrämmer hästarna.
Självklart kan jag förstå att konsekvenstänket är långt ifrån utvecklat, men att snällt be gång på gång på gång om att barn ska lugna sig kan ju leda till en olycka - har de så mycket spring i benen kan de tjoa ute istället tycker jag.


Hur ska man hantera det istället? När man säger till och barnen inte lyssnar?

 

[Energi]

Nu har jag främst hanterat barn i stallsammanhang och de VET ju från början att man inte skriker och viftar och springer runt djuren. Otaliga förklaringar om varför och hur det skrämmer hästarna.
Självklart kan jag förstå att konsekvenstänkert är långt ifrån utvecklat, men att snällt be gång på gång på gång om att barn ska lugna sig kan ju leda till en olycka - har de så mycket spring i benen kan de tjoa ute istället tycker jag.

Ja jag håller verkligen med dig om det. Det är en säkerhetsrisk med skrikande och springande barn i stallet och jag menar alltså inte att man inte ska säga ifrån.

Men barn har spring i benen och bristande impulskontroll. JAG hade inte hanterat det genom att säga att om du inte dämpar dig så åker du ut, för MIN erfarenhet är att det 1. inte hjälper och 2. är oschysst mot barnet.
Det finns ju olika sätt att säga ifrån på, jag hade tagit med barnet ut från stallet och antingen pratat om barnet är mottagligt för det, eller hjälpt hen att hitta ett sätt att bli av med kliet i kroppen.

Man brukar säga att barn vill göra rätt, och gör rätt om dom kan. Det tycker jag är fint att tänka på när barn inte uppför sig som vi vill. Men vi alla tappar tålamodet ibland, det är mänskligt.

 

[Sel]

Ja jag håller verkligen med dig om det. Det är en säkerhetsrisk med skrikande och springande barn i stallet och jag menar alltså inte att man inte ska säga ifrån.

Men barn har spring i benen och bristande impulskontroll. JAG hade inte hanterat det genom att säga att om du inte dämpar dig så åker du ut, för MIN erfarenhet är att det 1. inte hjälper och 2. är oschysst mot barnet.
Det finns ju olika sätt att säga ifrån på, jag hade tagit med barnet ut från stallet och antingen pratat om barnet är mottagligt för det, eller hjälpt hen att hitta ett sätt att bli av med kliet i kroppen.

Man brukar säga att barn vill göra rätt, och gör rätt om dom kan. Det tycker jag är fint att tänka på när barn inte uppför sig som vi vill. Men vi alla tappar tålamodet ibland, det är mänskligt.

Ungefär som djurträning egentligen. Jag upplever bara själv att när jag Kan kommunicera verbalt med en varelse ställer jag automatiskt högre krav och kan bli Jättefrustrerad när barnet inte lyssnar!
Sedan har jag mest haft att göra med barn i grupper och då kan man inte alltid ta med Ett tjoande barn ut och lämna de andra ensamma.
Det handlar förstås om särskilda situationer, det jag beskriver. Det förstår jag. Men jag känner helt och hållet med dem som helt enkelt känner att "Nu åker du tamesjutton UT!" Även i vardagssituationer.

Det finns en anledning till att jag inte är förälder.