Köpa ut till 17-åring?

Jag såg den komma.

Jag vet faktiskt inte, får jag erkänna. Men jag vet att konditionen liksom försvinner när jag är berusad!
Jag tycker nog att balansen är värre i så fall och reaktionshastighet. Jag red en gång sista april på kvällen och hade optimistiskt tänkt att det var långt senare än själva dagen. Men jag känner inget omedelbart behov av att upprepa det. (Sen är jag iofs nervig på punkten, jag dricker definitivt inte till lunchen mitt i slalombacken heller. Men har sett många andra göra det.)
 
Är man myndig och vill berusa sig så ska man inte behöva motivera det mycket mer än så, att man vill. Sålänge man gör ett medvetet och informerat val och är myndig så ska man i mitt tycke få berusa sig med vilken substans man vill men man får också ta ansvar för handlingar och konsekvenser av detta.

De flesta substanser är även bäst att undvika att använda innan hjärnan är färdigutvecklad vilket för de flesta sker i mid 20s. Kombinera att en person är omyndig och inte färdigutvecklad så är det nog sällan en god idé att tillhandahålla substanserna för denna även om det kan gå bra ändå och vara roligt på många sätt så är det i mitt tycke inte en risk värd att ta eller en vana man vill etablera innan man är färdigutvecklad.
 
Jag förstår varför måste-frågan kommer upp, av de anledningar jag skrev.

Nej, det är väl klart du inte kan svara på det. Men jag är knappast ensam om att fått höra tjat om det. Och det har ju flera gånger skrivits på buke om att en del vill ha en partner som dricker alkohol för det vore tråkigt om partnern inte drack. Då är det ju inte konstigt att undra varför alkohol är så viktigt.
Nej folk brukar inte tjata på mig heller. Jag tänker inte heller säga att nyktra är tråkiga på fest. De som inte bryr sig om vad andra gör har lika roligt som alla andra och jag har roligt som bilförare eller ej. Däremot är det såklart tråkigt om den man sitter bredvid kommenterar vad man gör eller är sur (om det sedan är alkohol/ej alkohol eller annat det gäller).

Ibland känns det som att alkohol eller ej är en viktigare fråga som inte dricker alls eller som dricker väldigt mycket. Medan det inte är så stor grej för mittimellantyperna.
 
Men jag dricker inte vin mot bättre vetande. Jag dricker lite vin, nu och då, för att jag vill det. Ungefär som att jag ibland äter en extra portion av maten, för att jag vill det. Goda saker är ju goda.

Att på det hela taget föra över kulturarvet och sociala normer till barnen, är väl i stort sett vad föräldraskap är, vare sig vi vill det eller inte. Jag är glad att sonen är road av mat och vin och jag är glad att fosterbarnet precis som jag rider. Sen gör båda saker som jag inte gör, vilket jag också är glad över.

Och ja, nog gör båda barnen lite saker som jag gör, och saker som jag inte gör, som jag är mindre glad över, också. Varken jag eller mina barn är perfekta människor.
Självklart gör man saker för att man vill.
”Jag vet att alkohol inte är bra för kropp och hjärna, jag struntar i det och väljer att dricka mig berusad på fest för att jag vill”
Eller
”Jag vet att alkohol är giftigt men jag väljer ändå att dricka till maten eftersom jag tycker att det är väldigt gott”

Alltså - mot bättre vetande för att jag vill.

Jag hoppas ändå någonstans att kommande generationer tar dig bort från detta eftersom alkohol ställer till med bekymmer på gruppnivå. Alltså vill jag helst inte lära ut samma sak till ev barn.
Jag vågar heller inte ta för givet att ev barn kommer kunna hantera alkohol bara för att det alltid varit oproblematiskt för mig.
 
Frågan är väl varför alkohol är så viktigt att ge minderåriga/lära minderåriga dricka. Varför det är så viktigt att det måste tjatas på den som inte dricker. Enda gången det verkar ok att inte dricka är om man kör, annars ska det tjatas. Varför det är så viktigt att dricka, att andra tycker det är tråkigt att jag inte dricker.
Då jag inte vill ha vin, är det aldrig någon som tjatar. Själv frågar jag öht aldrig två gånger om någon vill ha något att äta eller dricka, oavsett vad det är. Men jag vet ju att många upplever det du beskriver.

Jag vet inte vem som har skrivit att det är så viktigt att barnen uppskattar vin som vuxna. Jag tycker inte att det är så viktigt, jämfört med en massa andra saker, men jag tycker att det är trevligt. Det är också trevligt att de vill gå på teater med mig och att de vill göra saker med mig.

Jag tycker att du hakar på i överdrifterna med ditt "så viktigt". Just alkohol kan tydligen inte vara en grej i mängden, det måste vara mer än det. Något som MÅSTE. Något som är "så viktigt".

För mig är alkohol en grej i mängden. En trevlig grej i den trevliga mängden.
 
Då jag inte vill ha vin, är det aldrig någon som tjatar. Själv frågar jag öht aldrig två gånger om någon vill ha något att äta eller dricka, oavsett vad det är. Men jag vet ju att många upplever det du beskriver.

Jag vet inte vem som har skrivit att det är så viktigt att barnen uppskattar vin som vuxna. Jag tycker inte att det är så viktigt, jämfört med en massa andra saker, men jag tycker att det är trevligt. Det är också trevligt att de vill gå på teater med mig och att de vill göra saker med mig.

Jag tycker att du hakar på i överdrifterna med ditt "så viktigt". Just alkohol kan tydligen inte vara en grej i mängden, det måste vara mer än det. Något som MÅSTE. Något som är "så viktigt".

För mig är alkohol en grej i mängden. En trevlig grej i den trevliga mängden.
Men om du går tillbaka i tråden så finns det ju flera inlägg som lyfter fram vikten av att lära barn uppskatta alkohol.
 
btw ursprungsfrågan. Jag skulle inte köpa ut, eller bjuda på eget glas alkohol i hemmet. (dvs gör ungefär som mina föräldrar gjorde tänker jag. De var inte heller ett dugg förvånade eller upprörda om man var lite onykter när man kom hem om man var 17.)

Däremot tvekar jag inte ett ögonblick att dricka vin när barn är i krokarna eller att bjuda på middag med vin där barn också finns vid ett barnbord el dyl.
 
Är man myndig och vill berusa sig så ska man inte behöva motivera det mycket mer än så, att man vill.
Men när brukar man behöva motivera det? Jag har blivit väldigt mycket mer ifrågasatt när jag inte dricker än när jag dricker. När jag drack var det på sin höjd någon som frågade, när jag redan var ganska full, om jag verkligen skulle dricka mer.
 
En grej jag funderar över som alltid kommer upp i såna här trådar: folk frågar Men varför är alkohol ETT MÅSTE? Varför är det så VIKTIGT att man inte kan avstå? - och jag förstår inte riktigt de frågorna. Jag förstår inte varför alkohol görs till en fråga om 0 eller 1. Det låter precis som om att avstå är det rätta, om man inte avstår så måste man förklara varför alkohol har blivit så viktigt att man inte kan låta bli den.

Om jag äter sill till midsommar och skinka till jul så är det inte för att det är MÅSTE och VIKTIGT utan för att det är en trevlig tradition. Jag tycker om något sött till efterrätt men det är varken MÅSTE eller VIKTIGT. Och även om jag nästan bara dricker när jag reser, hemma har jag alltid för ont i huvudet för att det ska smaka gott, så förstår jag inte varför folk som problemfritt dricker vin till maten skulle behöva förklara varför de inte avstår.

Såhär, då.
Eftersom jag är en av dem som undrar varför alkohol är ett måste.

I min fråga handlar det om: Varför är alkohol ett "måste" för ungdomar? Innan man har uppnått tillåten ålder, liksom.
I övrigt får folk välja vad och när de dricker så länge de inte skadar någon annan med sitt drickande.
Vuxna människor, liksom.
Att jag inte ser något sympatiskt med fulla människor som tror att de är jättehäftiga är en annan sak: jag dricker rött vin till maten och till sällskap med jämna mellanrum.
Inget noll eller inget där.

Men att det "måste" höra till att bli full när man är på fest för att man är ung?
Att ens frågan om att köpa ut dyker upp, visar ju rätt tydligt att det är ett "måste" eller åtminstone ett väldigt starkt "vill" bland ungdomar att få dricka alkohol.
Och bland de ungdomarna vågar jag tippa rätt starkt att det inte handlar om den goda smaken, utan om berusningen.
 
Då jag inte vill ha vin, är det aldrig någon som tjatar. Själv frågar jag öht aldrig två gånger om någon vill ha något att äta eller dricka, oavsett vad det är. Men jag vet ju att många upplever det du beskriver.

Jag vet inte vem som har skrivit att det är så viktigt att barnen uppskattar vin som vuxna. Jag tycker inte att det är så viktigt, jämfört med en massa andra saker, men jag tycker att det är trevligt. Det är också trevligt att de vill gå på teater med mig och att de vill göra saker med mig.

Jag tycker att du hakar på i överdrifterna med ditt "så viktigt". Just alkohol kan tydligen inte vara en grej i mängden, det måste vara mer än det. Något som MÅSTE. Något som är "så viktigt".

För mig är alkohol en grej i mängden. En trevlig grej i den trevliga mängden.
Men alltså, som exemplet jag tog i inlägget efter: när folk skriver att de vill ha en partner som dricker alkohol, att det är en dealbreaker, så är det svårt att tolka det på något annat sätt än att det är så viktigt.

(Det är väldigt sällsynt att någon tjatar på mig om att dricka numera, dels för att jag sällan umgås med nya människor och om jag gör det så kör jag, dels gissar jag att det beror på att jag och de jag umgås med blivit äldre.)
 
Såhär, då.
Eftersom jag är en av dem som undrar varför alkohol är ett måste.

I min fråga handlar det om: Varför är alkohol ett "måste" för ungdomar? Innan man har uppnått tillåten ålder, liksom.
I övrigt får folk välja vad och när de dricker så länge de inte skadar någon annan med sitt drickande.
Vuxna människor, liksom.
Att jag inte ser något sympatiskt med fulla människor som tror att de är jättehäftiga är en annan sak: jag dricker rött vin till maten och till sällskap med jämna mellanrum.
Inget noll eller inget där.

Men att det "måste" höra till att bli full när man är på fest för att man är ung?
Att ens frågan om att köpa ut dyker upp, visar ju rätt tydligt att det är ett "måste" eller åtminstone ett väldigt starkt "vill" bland ungdomar att få dricka alkohol.
Och bland de ungdomarna vågar jag tippa rätt starkt att det inte handlar om den goda smaken, utan om berusningen.
Att alkohol skulle vara ett måste för ungdomar har jag aldrig sagt, utan min fundering handlade som sagt om alkoholrelaterade buketrådar i allmänhet, inte bara just den här.
 
Men när brukar man behöva motivera det? Jag har blivit väldigt mycket mer ifrågasatt när jag inte dricker än när jag dricker. När jag drack var det på sin höjd någon som frågade, när jag redan var ganska full, om jag verkligen skulle dricka mer.

Man ska inte behöva motivera något utav det. Jag håller med om att det ofta ska trugas och ifrågasättas när man väljer att inte dricka och det är också illa. Ifrågasättandet verkar oftast drivas av antingen normen att alkohol ska intagas för att annars är man tråkig, hälsofreak, frikyrklig osv alternativt ifrågasätts varför man känner att man måste tillföra droger till sitt liv, kan man inte ha kul utan osv

Väldigt sällan betonas ett eget val eller vad personen själv vill eller tycker passar bäst för den.

För mig som alltid är för eget val och då brukar bli ifrågasatt att jag egentligen styrs av normer och det inte är ett "riktigt" eget val så är det intressant hur samma vilja att reflektera över vad normer har för inflytande över det egna valet när det kommer till vissa ämnen som nu då t.ex. gällande alkoholen.
 
Självklart gör man saker för att man vill.
”Jag vet att alkohol inte är bra för kropp och hjärna, jag struntar i det och väljer att dricka mig berusad på fest för att jag vill”
Eller
”Jag vet att alkohol är giftigt men jag väljer ändå att dricka till maten eftersom jag tycker att det är väldigt gott”

Alltså - mot bättre vetande för att jag vill.

Jag hoppas ändå någonstans att kommande generationer tar dig bort från detta eftersom alkohol ställer till med bekymmer på gruppnivå. Alltså vill jag helst inte lära ut samma sak till ev barn.
Jag vågar heller inte ta för givet att ev barn kommer kunna hantera alkohol bara för att det alltid varit oproblematiskt för mig.
Men skadligheten kräver ju vissa volymer. Och skadlighet vid så att säga feldosering gäller ju för nästan allt vi äter. Man kan bli både ohälsosamt fet och ohälsosamt mager, och man kan få olika brister oavsett hull. Vatten är toxiskt i för stora mängder. Bittermandel och muskot ska vi inte tala om, den mängd man normalt kan ha i hemmet kan med lätthet döda ett litet barn. Det är väl samma gift i bittermandel som det som användes i koncentrationslägrens gaskammare, har jag för mig. Där ligger alkohol i lä.

Så nej, jag tänker inte "alkohol är ju inte bra, men jag dricker ändå".

Jag tar inte heller för givet att barnen kan hantera alkohol, men det enda skydd mot riskerna med alkohol som jag känner mig säker med, är faktiskt att dricka som jag dricker. Jag hade känt mig mindre trygg med att försöka förbjuda dem att dricka alkohol alls. Och alkohol finns ju omkring oss alla. Det måste hanteras på något vis.

En massa saker är ju farliga. Men det är ju faktiskt så att om mina ungar förhåller sig till tex trafikens risker, matens risker, alkoholens risker och riskerna med bittermandel på ungefär samma vis som de vande sig vid i sitt föräldrahem, så har de hyggliga förutsättningar att klara sig. Sen kan de så klart göra på andra vis om de vill, och de visen kan så klart vara både bättre och sämre än mina. Detta är ju saker som de flesta av oss klarar av, helt enkelt. Så jäkla svårt är det inte att finnas, ändå.
 
Men alltså, som exemplet jag tog i inlägget efter: när folk skriver att de vill ha en partner som dricker alkohol, att det är en dealbreaker, så är det svårt att tolka det på något annat sätt än att det är så viktigt.

(Det är väldigt sällsynt att någon tjatar på mig om att dricka numera, dels för att jag sällan umgås med nya människor och om jag gör det så kör jag, dels gissar jag att det beror på att jag och de jag umgås med blivit äldre.)

Jag har inte sett att det skulle vara en dealbreaker, men nog är det trevligt att ha rätt kompatibla mat- och dryckesvanor med sin partner. Det tycker jag verkligen. Men jag skulle ju utan tvekan föredra en partner som inte drack alkohol alls, framför en som drack för mycket.
 
Att alkohol skulle vara ett måste för ungdomar har jag aldrig sagt, utan min fundering handlade som sagt om alkoholrelaterade buketrådar i allmänhet, inte bara just den här.

Nej, och det försöker jag heller inte få det till.

Den här tråden handlar ju å andra sidan i första hand om ungdomars alkoholdrickande.
Nej, inte alla ungdomar är intresserade av alkohol.

Men tråden startades utifrån frågeställningen att köpa ut, till en ungdom som är drygt två år för ung för att själv få köpa alkohol på systemet.
Frågeställningen - och lösningen - tyder ju på att det är väldigt viktigt att få dricka alkohol.
Många av svaren här tyder också på att det verkar vara väldigt viktigt att få dricka alkohol, även som ungdom.
 
Jag har inte sett att det skulle vara en dealbreaker, men nog är det trevligt att ha rätt kompatibla mat- och dryckesvanor med sin partner. Det tycker jag verkligen. Men jag skulle ju utan tvekan föredra en partner som inte drack alkohol alls, framför en som drack för mycket.

Jag tror ju att det viktigaste är att det funkar med matvanorna. Och att ingen part har för starka åsikter gällande dryck.
Var och en väljer, liksom? Man äter gemensam måltid, en dricker vin och en föredrar vatten. Var är problemet?
 
Men om du går tillbaka i tråden så finns det ju flera inlägg som lyfter fram vikten av att lära barn uppskatta alkohol.
Jag har nämnt det. Jag skulle inte säga att jag har "lyft fram vikten" eller sagt att det är "så viktigt". Men att det liksom ingår i någon sorts kulinarisk uppfostran att också lära sig dricka vin, ja. Men det är ju tex mycket viktigare att de lär sig äta grönsaker.
 
Men när brukar man behöva motivera det? Jag har blivit väldigt mycket mer ifrågasatt när jag inte dricker än när jag dricker. När jag drack var det på sin höjd någon som frågade, när jag redan var ganska full, om jag verkligen skulle dricka mer.
Ja Och det hänger mycket på vilka kretsar man rör sig i.

Jag dricker gärna alkohol men är mycket måttlig och jag dricker inte alls om det innebär att jag behöver ta kollektivtrafiken eller taxi hem.

Under vissa perioder i livet umgicks jag med folk som verkligen kunde ifrågasätta eller truga när jag var nykter.
Sådana umgås jag inte med idag.

Känner man inte mig tror man nog att jag är full när jag är nykter emellanåt. :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Alkohol är komplicerat. Kanske inte för varje individ men sett i stort perspektiv är alkoholen roten till så mycket ont som händer i...
16 17 18
Svar
358
· Visningar
17 881
Kropp & Själ Jag vet att jag inte är ensam om det här, men det känns så ändå ibland... De flesta i min ålder (dvs mellan 20 och 25) verkar nästan...
2 3 4
Svar
79
· Visningar
11 341

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp