Leva på mindre än 10 000 kr i månaden, klarar du det?

Tillägg: eftersom det skulle vara en mer långsiktig plan, så räknar jag med att jag bör ha åtminstone en liten marginal för sparande/buffert. Jag har levt på marginalen förut och det är inte hållbart för mig (stress). Då drar jag hellre ner på vissa saker som jag unnar mig, om jag måste. Därav att jag skriver ovan att jag skulle behöva dra ner på vissa saker som jag lägger pengar på idag.
 
Med nuvarande bostad inga problem, pga så väldigt låg boendekostnad. Bodde här när jag var student och hade ca 10 k in. Flyttar nästa månad och då skulle det bli svårt, bara boendekostnaden ökar till drygt 7000 kr/månad. Hade då haft svårt att ha kvar bilen --> skulle inte kunna pendla --> hade fått byta jobb. Samt dra ned på alla andra omkostnader såklart, äter mycket ute i nuläget och det hade jag ju helt fått sluta med.
 
Inte så som jag lever nu men skulle kunna göra förändringar för att klara det. En period för många år sen fick jag in 4.700:- i månaden vilket räckte även om man fick tänka till ordentligt. Men bodde billigt, åkte bara kollektivt och hade snorbillig stallhyra samt en häst med låga försäkrings- och veterinärkostnader.
 
Med bibehållen levnadsnivå - absolut inte.

Men rejäla nedskärningar i det mesta, nästan. Med en hyra på 6000kr så skulle jag ligga precis på gränsen till försörjningsstöd med 10 000kr.
Elräkningar och transporten till jobbet hade knuffat mig över gränsen och csnfakturorna hade varit ett helsike att klara av.
Så njä. Men jag har gjort det förr.
 
Under förutsättning att jag och sambon fortfarande lever ihop och delar på boendekostnaden (ca 8000 inräknat el, internet, försäkring) så hade det inte varit några större problem alls. Vi lever relativt billigt redan och har varken barn, häst eller hund.

Ensam i samma lägenhet skulle gå en kort period men det hade inte varit särskilt kul. Typ linser eller gröt varje måltid, inga streamingtjänster, prenumeration på Adobe, Patreon osv. Minsta oförutsedda utgift hade ställt till det rejält. Flytta hade varit det enda logiska.
 
Ja, som sagt skulle du klara av det i dagen samhälle? Tänk mer som ett långsiktigt lösning och inte kortvarigt. Hur skulle du göra då? Hur skulle du lägga upp ekonomin?
Med stora anpassningar och nedskärningar så skulle jag det. Har gjort det förr, många år. Det är dock inte speciellt lätt eller kul.
 
Nej, inte med den här hyran på 8100, plus utgifter som hemförsäkring, larm, el och internet. Bara det går på nästan 10’.
 
Jag levde på den summan för tio år sedan. Sjukersättning+bostadstillägg. Då bodde jag i hyresrätt 6300/mån
Busskort ca 300/mån
Stallhyra 1500/mån MEN min häst kunde jobba av sin hyra delvis, genom att gå med på en del lektioner
Telefon 75/mån
Mat, ja det fick bli vad jag hade kvar.
Jo sen kostade ju hästen några kr i försäkring och så, men det fick jag ihop genom att äta mindre själv.
Det var inga problem för mig att leva så, jag hade inget annat realistiskt val där och då.

Nu ser mitt liv väldigt annorlunda ut. Jag bor mycket mycket billigare nu i eget hus, men jag har två barn att försörja. Bor inte ensam längre, så det funkar.
 
Ja, som sagt skulle du klara av det i dagen samhälle? Tänk mer som ett långsiktigt lösning och inte kortvarigt. Hur skulle du göra då? Hur skulle du lägga upp ekonomin?
Jag säger som andra, det skulle inte gå med nuvarande levnadsstandard men visst skulle det gå att bygga om tillvaron om jag var tvungen. Dela ett billigt boende med någon eller några andra (eller hyra rum som inneboende), inga husdjur, bo tillräckligt nära jobbet för att kunna cykla dit.

I praktiken hade jag förmodligen gjort vad jag kunnat för att höja inkomsten, så länge som jag var arbetsför och hyfsat frisk.
 
Tveksamt, hyra på cirka 7500, tankar väl minst en gång i månaden på 500+ så bara där 8000. 2000 till allt annat, nej tyvärr… inte ens om jag dragit ner på allt ”onödigt” tror jag…
 
Jag skulle inte klara det i dagsläget, inte med två barn, två hundar och gård med får och 6mils pendling (utan möjlighet till kollektivtrafik) varje dag.
 
Ja, som sagt skulle du klara av det i dagen samhälle? Tänk mer som ett långsiktigt lösning och inte kortvarigt. Hur skulle du göra då? Hur skulle du lägga upp ekonomin?
Ja. Nyckeln är att hitta ett tillräckligt billigt sätt att bo.

Har man gått kursen ”helt utan tillgångar och inkomst i ett år” så vet man att det finns både vägar att leva utan höga kostnader och hjälp och förnedring att få via samhället.

Men det är ett ganska annorlunda liv än det de flesta i vårt samhälle känner till.

Sådär som att inte drömma om att köpa en fin bostad utan drömmen är att få ett förstahandskontrakt som gör att man vet att man har någonstans att bo mer än 1 månad i taget. Mardrömmar om att få ihop pengar i tid för hyran. Drömmar om att kunna vara med och spela fotboll och erlägga medlemsavgift. Att kunna följa med en vän på fik utan att behöva säga att man nyss ätit o druckit och kaffe att man inte vill ha något. Trots att man är extremt sugen. Att få gå och tigga hos kommunen och visa upp sina kontoutdrag där saldot är plågsamt konstant nära noll utan inkomster.

Såna minnesbilder lever kvar. Och det går. Med 10.000 tror jag man är ganska mycket bättre ut.
 
Senast ändrad:
Inte utifrån hur mitt liv ser ut idag, men jag vet ju att det är möjligt. Skulle få sälja hästen, bilen och byta till billigare boende.
 
Om jag sålde hästarna och flyttade hem till föräldrarna. Alternativt tog en dålig lägenhet i ett område jag inte vill bo i.

Jag levde dock så när jag pluggade och det gick just för att jag bodde kvar hemma. Men utan hästar skulle mitt liv helt sakna livskvalitet. Jobbar heltid, relativt hög inkomst men ensamstående.
 
Nej. Kanske om jag levde själv, men nu är vi två vuxna och ett barn så det skulle bli väldigt svårt med nuvarande boendekostnader, CSN-skulder, fritidsavgift osv osv. Dvs det absolut nödvändigaste. Däremot skulle det säkert gå om min partner också drog in samma summa. Visst det skulle inte heller bli fett men det skulle gå. Vi har levt väldigt pressat ekonomiskt i perioder, både med och utan barn.
 
Inte med nuvarande boende och kostnader, men absolut om jag behövde. Har levt på mindre än så tidigare i livet, (inte bara som student).

Om jag inte varit beroende av att ta mig till jobbet hade jag kunnat flytta någonstans med andra bostadspriser och kapat transportkostnader. Då hade det varit möjligt.
 
Ja. Nyckeln är att hitta ett tillräckligt billigt sätt att bo.

Har man gått kursen ”helt utan tillgångar och inkomst i ett år” så vet man att det finns både vägar att leva utan höga kostnader och hjälp och förnedring att få via samhället.

Men det är ett ganska annorlunda liv än det de flesta i vårt samhälle känner till.

Sådär som att inte drömma om att köpa en fin bostad utan drömmen är att få ett förstahandskontrakt som gör att man vet att man har någonstans att bo mer än 1 månad i taget. Mardrömmar om att få ihop pengar i tid för hyran. Drömmar om att kunna vara med och spela fotboll och erlägga medlemsavgift. Att kunna följa med en vän på fik utan att behöva säga att man nyss ätit o druckit och kaffe att man inte vill ha något. Trots att man är extremt sugen. Att få gå och tigga hos kommunen och visa upp sina kontoutdrag där saldot är plågsamt konstant nära noll utan inkomster.

Såna minnesbilder lever kvar. Och det går. Med 10.000 tror jag man är ganska mycket bättre ut.
Tillägg, långsiktigt är det ofta ett problem eftersom det är svårt att ha råd med tandvård eller andra oförutsedda utgifter.
 
Ja, som sagt skulle du klara av det i dagen samhälle? Tänk mer som ett långsiktigt lösning och inte kortvarigt. Hur skulle du göra då? Hur skulle du lägga upp ekonomin?
Nä. Det har mindre med dagens samhälle och mer med mina omkostnader att göra. Jag levde på mindre än det i åratal som student. Men då bodde jag ensam i ett billigt studentrum, nu bor jag i en fyra och har två barn att försörja.
 
Inte en chans med nuvarande bostad och nuvarande liv. Min bostad kostar nästan hela summan i månaden, och jag är därtill extremt snäll mot mig själv och lägger nästan 10 000:- till per månad på bara nöjen. (egen häst, shopping, utemat, aktiviteter)
 

Liknande trådar

Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 754
Senast: Ramona
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
3 916
Kropp & Själ Jag visste inte om jag skulle lägga tråden här eller på dagbok. Men jag vill nog ha tankar? För att börja från början… Jag har varit...
2
Svar
29
· Visningar
3 815
Senast: skiesabove
·
Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 242
Senast: Cattis_E
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp