Olika syn på ekonomi i en relation

Bukefalos 30 år!

Jag tror helt enkelt inte på såna förhållanden. Jag är också självständig men skulle aldrig kunna vara ihop med en person jag inte respekterar och jag hade inte respekterat en person som missköter sin ekonomi så grovt att jag hade känt att jag behövde ta avstånd för att skydda mig själv.

Jag kan inte förstå hur folk kan vara ihop med någon de känner att de måste skydda sig mot. Ekonomiskt eller på annat sätt.
Men @Milosari skrev väl inget om att vara ihop med någon man inte respekterar? Eller behöver skydda sig mot? Hur fick du in det i resonemanget? (Många kvinnor lever tyvärr med män som de skulle behöva skydda sig mot, men det är en annan, och tyngre, fråga.)
 
Men @Milosari skrev väl inget om att vara ihop med någon man inte respekterar? Eller behöver skydda sig mot? Hur fick du in det i resonemanget? (Många kvinnor lever tyvärr med män som de skulle behöva skydda sig mot, men det är en annan, och tyngre, fråga.)

Om man separerar sin ekonomi för att skydda den från ens livspartner dåliga ekonomiska sinne så är nåt fel. Man ska kunna lita på att en livspartner inte ska göra nåt som skadar en. Där ingår ekonomin.
 
Om man separerar sin ekonomi för att skydda den från ens livspartner dåliga ekonomiska sinne så är nåt fel. Man ska kunna lita på att en livspartner inte ska göra nåt som skadar en. Där ingår ekonomin.
Såklart ska ens partner inte skada en, men nog måste man kunna leva tillsammans och vilja ha olika saker?
Min sambos kudde är alldeles för hög för mig att sova på, han har inte den kudden för att skada mig men vi har valt att ha olika kuddar trots att vi sover i samma säng?
På samma sätt har vi olika hobbys, väljer olika bilar och har separerad ekonomi? Vi gör varandra bättre, men vi har separata liv (och kuddar och bankkonton)
 
Såklart ska ens partner inte skada en, men nog måste man kunna leva tillsammans och vilja ha olika saker?
Min sambos kudde är alldeles för hög för mig att sova på, han har inte den kudden för att skada mig men vi har valt att ha olika kuddar trots att vi sover i samma säng?
På samma sätt har vi olika hobbys, väljer olika bilar och har separerad ekonomi? Vi gör varandra bättre, men vi har separata liv (och kuddar och bankkonton)

Du menar alltså att den kudde din partner väljer att sova på påverkar ditt liv lika mycket som hans ekonomiska val?
 
Om man separerar sin ekonomi för att skydda den från ens livspartner dåliga ekonomiska sinne så är nåt fel. Man ska kunna lita på att en livspartner inte ska göra nåt som skadar en. Där ingår ekonomin.
Men det är ju ett helt annat problem än om man lever som ett symbiotiskt klegg eller som två egna personer.

Misstro kan givetvis uppstå i båda fallen. Det är en annan fråga.
 
Men det är ju ett helt annat problem än om man lever som ett symbiotiskt klegg eller som två egna personer.

Misstro kan givetvis uppstå i båda fallen. Det är en annan fråga.

Nä, det tycker jag inte. Mitt svar började som svar på ett inlägg som tyckte att ts skulle separera sin ekonomi helt från partnern för att skydda sin ekonomi.
 
Jag är ju oxå en sådan där oansvarig människa som hellre lever nu än när jag är pensionär och kanske blir sjuk och dör innan pensionsåldern. Jag jobbar tom bara 75% Dock har jag pensionssparat privat i 35 år redan och äger ju en del av gården. Min sambo är ju en med hur mkt sparat som helst. Han ska nog inte behöva försörja mig heller när den tiden kommer om vi ens lever i hop då. Det vet man ju aldrig.

Om din sambo är 40 nu så blir hans riktålder typ 69 år eller något? Det är ju mkt som kan hända på 30 år. Så länge du inte känner att du försörjer honom nu så hade jag inte redan hetsat upp mig över pensionen.

Fast det är ju generöst av dig att han bara betalar 2500 i månaden. Du skulle kunna höja till det dubbla och tvinga honom att sätta undan 2500 på ett sparkonto i såfall? Dock vet jag inte hur det skulle framföras om han tar allt som kritik.
 
Jag behöver hjälp med hur jag ska bemöta min sambo gällande pengar. Vi har separat ekonomi.

Han har ett helt vanligt knegarjobb med helt okej lön - men han har inte en enda krona sparad. Han lever upp alla pengar, har han pengar över så köper han saker 🫠 Till detta tillkommer även nästa grej: han har precis börjat jobba i Sverige efter strax över 10 år utomlands = han har ingen pension heller 😩 40 år gammal!

Jag blir lite orolig av att han är så ”efter” mig (jobbat i 20 år, har sparande, har bostadsrätt). Jag är rädd att jag kommer behöva försörja honom när vi är pensionärer 😞

Problemet är att han tar ALLT som kritik (dåligt självförtroende), dvs även om jag utgår ifrån att JAG känner mig lite stressad av det - så kommer han troligtvis vända det till att jag hackar på honom 😫 Men jag kanske är orimlig…? Är jag orimlig?

Jag vill bara att han börjar spara några tusen varje månad i stället för att köpa tex tröjor för pengarna. Jag har erbjudit mig att hjälpa honom starta upp ett fondsparande men det gav inget.
Jag skulle också må dåligt i din situation. Jag gillar sparande och tänker ha möjlighet att gå i tidigare pension, det är ett av mina stora mål. Sparar också till att kunna resa mycket. Har inte gemensam ekonomi med min sambo, men hade haft svårt att leva med någon som har så skiljda åsikter om pengar. Om jag vill resa så måste min sambo också vilja det och vilja spara ihop till det, blir väldigt mycket färre resor om jag måste bjuda på allt? Och när man går i pension, om jag har sparat hela livet för att kunna göra kul grejer och sambon inte sparat alls, då sitter jag där och måste bjuda på allt eller avstå.

Kan du fråga om hur han planerar framtiden? Om han vill kunna gå i pension tidigare, om han vill stoppa några tusen i fonder varje månad för att kunna ha lite kapital när han slutar arbeta? Erbjuda dig att hjälpa honom komma igång?
 
Jag är en sådan som gått all in i mitt förhållande och det finns bara ett rörigt VI. Jag kan fock förstå att man vill ha mer autonomi och som skriver och ser inte att det är fel. Det jag har svårt för att det ibland lyfts fram som att det är det självklara och har man separata ekonomier så finns inga problem. Sanningen är ju dock att är man i en relation där man valt att leva ihop så kommer den andres ekonomi och val påverka en själv. Hur mycket beror på graden av gemenskap i relationen (boende, resor, barn osv.) Och det är då det enligt mig blir helt ofattbart att säga att det räcker att se om sin egen ekonomi eftersom ens egen ekonomi genom det gemensamma är så hårt knuten till en annan persons.

I TS fall så kommer sambons ekonomiska val nu påverka möjligheterna i framtiden. Det kommer påverka deras boendeval i framtiden om de ska bo tillsammans, det kommer påverka möjligheterna att resa, äta ute och betala för andra aktiviteter och hobbies, det kommer påverka i princip allt i deras gemensamma liv. Självklart berör det TS om TS vill fortsätta ha ett gemensamt liv eftersom sambons ekonomiska förmåga kommer sätta ramarna för vad som är möjligt att göra gemensamt om inte TS går in och betalar.

Så även om TS ser om sin egen ekonomi så kommer deras gemensamma liv förmodligen bli fruktansvärt snålt om inget förändras. Vill TS bo så billigt eller bli särbo? Kan TS tänka sig att resa eller utföra dyrare hobbies med en annan person och sen komma hem till sin sambo/särbo?
Jag ser nog mer på det som att den ena vill planera långt framåt (framtida bostad, framtida pension etc) medan den andra lever mer impulsivt och inte planerar så mycket för framtiden. Det tänker jag är personlighetsdrag. Den ena kanske inte har ett behov av att äga sin bostad eller ha en sparad peng för eventuella framtida resor. Den kanske är nöjd med att gå ut och äta när pengar finns för det snarare än att spara för det, om man vill resa så sparar man inför resan då osv. Det är helt enkelt olika förhållningssätt.
 
Nä, det tycker jag inte. Mitt svar började som svar på ett inlägg som tyckte att ts skulle separera sin ekonomi helt från partnern för att skydda sin ekonomi.
Jag skulle inte själv använda ordet skydda, men för mig är anledningen att ha separata ekonomier att vi båda ska kunna göra som vi vill, utan att vara beroende av partners åsikt.

Och, för all del, för att samägande verkar göra separation till ett ännu värre helvete än det ändå är.
 
Fast det höjer ju lägenhetens värde, där går väl ändå gränsen kan jag tycka för det är ju inget som kommer sambon till nytta. Då får han ju köpa in sig först kan jag tycka.
Jag tänker att det skall vara i proportion till slitaget på bostaden.
Han använder grejorna så då tycker jag att han skall vara med och betala för dessa.
Som när man hyr ut bostad i andra han och får ta extra för möblerat p.g.a. slitaget.
 
Jag tänker att det skall vara i proportion till slitaget på bostaden.
Han använder grejorna så då tycker jag att han skall vara med och betala för dessa.
Som när man hyr ut bostad i andra han och får ta extra för möblerat p.g.a. slitaget.
I en bostadsrätt kan de nödvändiga reparationerna ingå i avgiften, precis som i hyresrätt.
 
Fast det höjer ju lägenhetens värde, där går väl ändå gränsen kan jag tycka för det är ju inget som kommer sambon till nytta. Då får han ju köpa in sig först kan jag tycka.

Nja, bor man där så sliter man på bostaden. Speciellt sånt som vitvaror osv. Då är det ju inte fel att man bidrar med pengar för det naturliga slitaget man orsakar.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

  • Rintränings- och utställningstråd
  • Valpkull!

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp