Perfekt storlek på hund?

Jag känner också att jag får kämpa mot en massa fördomar och dumheter när jag kommer med min lille hund och vill lära mig mer om olika hundsporter.

Jag upplever att det där är något som man kan råka ut för när man har "fel" sorts hund i vissa sällskap. Jag gick valpkurs på BK och riktigt märkte hur entusiasmen hos instruktören dalade när jag sa att det var en vanlig labbe och inte en jaktavlad jag har. Himla tråkigt att de med små hundar får det bemötandet i större utsträckning.
 
Det vore intressant med statistik över vad folk sysslar med med olika hundar. Problemet om man upplever att man inte blir tagen på alvar med fel hund - ras, storlek eller linjer - är att det tenderar att bli en självuppfyllande profetia.

Jag upplever också att hundtränningen i min närhet tenderar att bli väldigt elitistisk och inriktad på resultat snarare än aktivitet
 
Jag har just nu en hund på 6 kilo. Jag upplever att småhundar är lättare att aktivera på många sätt, eftersom de kan följa med i vardagen på ett annat sätt. Det finns också mycket aktiva småhundsägare både inom den organiserade hundsporten och utanför (Jag tror yorkien som agerar skugga åt en av mina grannar har ett ypperligt hundliv).

Samtidigt är min uppfattning/erfarenhet att det är en mindre andel som aktiverar sina småhundar. Vilket jag tyvärr tror delvis handlar om bemötandet man får i många sammanhang. Pysslingen är enligt BPH dubbelt så arg, dubbelt så rädd och dubbelt så lekfull som genomsnittet i sin ras - jag gick på en kurs för att hantera reaktiva hundar. Jag tror inte kursledaren sa två ord till mig individuellt.

Min uppfattning är också att människor har svårare att ta beteendeproblem hos småhundar på alvar, vilket också påverkar när man selekterar för avel. Ofta om de skäller och ylar får man veta att småhundar är "bjäbbiga". Inte ens om de bits tas de på alvar. (Allt under 10 kilo tenderar att kollektivt råka ut för "du är så söt när du är arg" - när ilska är ett verktyg för att förändra en situation) Jag kanske överskattar andelen frustrerade småhundar, eftersom jag har en liten ras numerärt som i grunden är packjägare.

Jag upplever också ett problem med att folk tenderar att dra småhundsraserna över en kam. Det handlar både om vissa hundägare som skaffar sig en söt hund, men också i omgivningen. Det är skillnad mellan en jakthund som går i gryt och en ras avlad till sällskap i 300-400-år även om båda väger in på 7-8 kilo. (Familjen har haft tax också)

Jag kan också både förstå och uppskatta att du reagerade på mitt inlägg. Jag känner också att jag får kämpa mot en massa fördomar och dumheter när jag kommer med min lille hund och vill lära mig mer om olika hundsporter.
Vi kom långt från kräsen med maten där, tror jag ...

Men okej, jag fattar hur du tänker. Och jag inser att jag kommer att möta en del förutfattade meningar eftersom jag inte bara har en småhund, hon är dessutom söt. ´(Just sötheten gjorde jag att jag värjde mig för rasen från början, jag ville inte ha en söt hund. Men eftersom rasen hade så mycket som jag gillar så fick jag svälja det söta). På de kurser vi gått hittills har jag inte blivit annorlunda bemött än de andra deltagarna, upplever jag, men jag tror helt klart att det kommer att hända.

Vad gäller beteendeproblem så har jag en kompis och tränare som säger att hon tror att en del sådant hos småhundar hänger ihop med att de blir upplyfta mot sin vilja hela tiden, de får aldrig ett ord med i laget. Och det låter rimligt för mig. Det är ju så lätt att hantera oönskade beteenden genom att svepa upp dem i famnen, när de kanske är i ett känsloläge då de inte har det minsta lust att bli fysiskt övermannade. Min hund gillar inte att bli lyft och jag gjorde en del fel kring det när hon var helt liten som antagligen förstärkte den oviljan. Att vara i famnen och i knät har hon inget emot, det är vägen dit som är problemet, så där har jag fått hitta mjukare lösningar än att bara hugga henne.

Vad är det för ras du har, förresten?
 
Vi kom långt från kräsen med maten där, tror jag ...

Men okej, jag fattar hur du tänker. Och jag inser att jag kommer att möta en del förutfattade meningar eftersom jag inte bara har en småhund, hon är dessutom söt. ´(Just sötheten gjorde jag att jag värjde mig för rasen från början, jag ville inte ha en söt hund. Men eftersom rasen hade så mycket som jag gillar så fick jag svälja det söta). På de kurser vi gått hittills har jag inte blivit annorlunda bemött än de andra deltagarna, upplever jag, men jag tror helt klart att det kommer att hända.

Vad gäller beteendeproblem så har jag en kompis och tränare som säger att hon tror att en del sådant hos småhundar hänger ihop med att de blir upplyfta mot sin vilja hela tiden, de får aldrig ett ord med i laget. Och det låter rimligt för mig. Det är ju så lätt att hantera oönskade beteenden genom att svepa upp dem i famnen, när de kanske är i ett känsloläge då de inte har det minsta lust att bli fysiskt övermannade. Min hund gillar inte att bli lyft och jag gjorde en del fel kring det när hon var helt liten som antagligen förstärkte den oviljan. Att vara i famnen och i knät har hon inget emot, det är vägen dit som är problemet, så där har jag fått hitta mjukare lösningar än att bara hugga henne.

Vad är det för ras du har, förresten?
Jag har en podengo portuguese pequeno. Min är ganska mycket urhund. Och det är inte slltid roligt att komma med en liten urhund. Naturligtvis är det inte heller alltid o-roligt heller. Och jag gillar att ha en liten hund.

Men jag gillade att ha en stor hund också.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Flatcoated retriever är MYCKET mindre upp delade motför tillexempel labrador och golden retriever iallafall! Alltså du kanske inte vill ha nåt tips men ville bara skriva det och att det är EN av andledningarna för att jag tycker om dom mest för att dom är ofta som mera en hel het tycker jag! Jag tycker om både golden och labrador jätte mycket också men då är det lite att man måste välja lätt tränad ELLER fin ofta. Men flatcoated retriever så är dom ofta både och.
Jag tittade på flatcoated retriever när jag valde ras men för mig går dessa bort för att cancer är så vanligt och många väljer ju bort flatte av det skälet.

Vet inte vad du menar med att man måste välja lättränad eller fin, men så är det ju verkligen inte. Om du menar fin som i går bra på utställning så visst, man kan inte köpa en jaktlabbe till utställning.
 
Flatcoated retriever är MYCKET mindre upp delade motför tillexempel labrador och golden retriever iallafall! Alltså du kanske inte vill ha nåt tips men ville bara skriva det och att det är EN av andledningarna för att jag tycker om dom mest för att dom är ofta som mera en hel het tycker jag! Jag tycker om både golden och labrador jätte mycket också men då är det lite att man måste välja lätt tränad ELLER fin ofta. Men flatcoated retriever så är dom ofta både och.

Flattens mentalitet och större behov av aktivering jämfört med labbe är inget som passar mig, även om cancer inte hade varit så vanligt i rasen. Och så vill jag ha mindre hundar i framtiden, så att köpa en till retriever är inte aktuellt. Jag förstår att du vill vara hjälpsam men jag bad inte om förslag på fler raser, utan bara konstaterade hur läget ser ut i den jag har.

Vad gäller lätt att träna vs fin så spelar det ingen roll för mig om en hund ser bra ut enligt utställningsidealen, eftersom jag ändå har noll intresse av att ställa ut. Det jag söker är vissa mentala drag, och för att få dem utan att köpa mer hund än jag orkar med att hålla nöjd så fick det bli en showlabbe.
 
Flattens mentalitet och större behov av aktivering jämfört med labbe är inget som passar mig, även om cancer inte hade varit så vanligt i rasen. Och så vill jag ha mindre hundar i framtiden, så att köpa en till retriever är inte aktuellt. Jag förstår att du vill vara hjälpsam men jag bad inte om förslag på fler raser, utan bara konstaterade hur läget ser ut i den jag har.

Vad gäller lätt att träna vs fin så spelar det ingen roll för mig om en hund ser bra ut enligt utställningsidealen, eftersom jag ändå har noll intresse av att ställa ut. Det jag söker är vissa mentala drag, och för att få dem utan att köpa mer hund än jag orkar med att hålla nöjd så fick det bli en showlabbe.
Alltså det var bara en tanke som jag fick apro på det som du skrev om upp delning av labradorer. Att det är en för del med flatcoated motför labrador och golden enligt som JAG tycker.
Sen så ja alla raser har ju o lika hälso problem tyvär. Och för MIG så är cancer risken med flatcoated retriever ett bättre val eller hur man ska säga motför HD och ED risken som är mycket större med golden och labrador och tyvär kan på verka hela livet mycket mera.
Men somsagt alla är fina raser tycker jag men jag skulle aldrig välja en labrador av dom.
 
Shiban är ju inte en "liten hund" på så vis men jag har ofta fått uppfattningen av olika instruktörer (och andra ägare) att man inte ens ska bemöda sig om att gå på kurs eftersom det är en "urhund". Alla typer av fördomar är rätt trista.
Nuförtiden är det rätt vanligt med sportshibor i rally och agility och annat men när jag skaffade min stod folk och ryckte på axlarna ungefär. 😅 Det fanns också mycket liten förståelse för att de kunde behöva viss anpassning i träningsmetod, det kan jag tänka mig drabbar folk med vinthundar och andra spetsar och urhundar också.
 
I storstan är det i alla fall skönt att ha hund som är liten nog att bära med en arm i rulltrappan :D
När alla rulltrappor i tunnelbanan i Stockholm var avstängda i några veckor pga av en olycka för några år sedan lärde jag min hund att halft hoppa upp i min famn. Jag böjer mig ner, sätter fram ena armen och så hoppar han upp med frambenen och halft med bakbenen samtidigt som jag lyftet upp bakbenen/baken. Han är ca 53 cm hög och väger knappt 28 kg. I denna situation är han smidig :laugh:. Det blir dock tungt i de långa rulltrapporna men det funkar.
 
Jag gillar mest storleken 50-60 cm, helst mot den övre spannet, och sen då en passande vikt utifrån det vilket väl är 20-30 kg. Ascot är 54 cm i manken och väger knappt 28 kg. Sen har han rätt lång rygg, 60 cm i täckestorlek. Vid resa hade det dock varit enklare med mindre hund. Jag har tex en dröm om att vandra i alperna med Ascot men vill inte flyga med honom då han inte får vara i kabinen... Har funderat på tåg ner till alperna men det är lite av ett projekt. Men drömmen är där.

För allt vad vi hittar på är hans storlek perfekt. Han kan dock kännas som att han är 2 m lång och väger 80 kg när han breder ut sig i sängen och då har jag en 180 cm säng :laugh:
 
Jag gillar mest storleken 50-60 cm, helst mot den övre spannet, och sen då en passande vikt utifrån det vilket väl är 20-30 kg. Ascot är 54 cm i manken och väger knappt 28 kg. Sen har han rätt lång rygg, 60 cm i täckestorlek. Vid resa hade det dock varit enklare med mindre hund. Jag har tex en dröm om att vandra i alperna med Ascot men vill inte flyga med honom då han inte får vara i kabinen... Har funderat på tåg ner till alperna men det är lite av ett projekt. Men drömmen är där.

För allt vad vi hittar på är hans storlek perfekt. Han kan dock kännas som att han är 2 m lång och väger 80 kg när han breder ut sig i sängen och då har jag en 180 cm säng :laugh:
Min är lätt nog att åka i kabinen, men lite för stor för att göra det bekvämt, så jag kör (hans vänner säger att lastutrymmet fungerar, men som sjåpig småhundsmatte vågar jag inte :angel1:). Vi var vid Comosjön 2022. Tidigare har vi varit i Frankrike ett par gånger och i Danmark.

Men i Norge åker han tåg grattis, det gör inte större hundar
 
Jag har en podengo portuguese pequeno. Min är ganska mycket urhund. Och det är inte slltid roligt att komma med en liten urhund. Naturligtvis är det inte heller alltid o-roligt heller. Och jag gillar att ha en liten hund.

Men jag gillade att ha en stor hund också.
Fick googla den ... Ja den är ju inte mycket större än min. Men fin hund!

Det är väl en ovanlig ras, hur landade du på den?
 
Alltså det var bara en tanke som jag fick apro på det som du skrev om upp delning av labradorer. Att det är en för del med flatcoated motför labrador och golden enligt som JAG tycker.
Sen så ja alla raser har ju o lika hälso problem tyvär. Och för MIG så är cancer risken med flatcoated retriever ett bättre val eller hur man ska säga motför HD och ED risken som är mycket större med golden och labrador och tyvär kan på verka hela livet mycket mera.
Men somsagt alla är fina raser tycker jag men jag skulle aldrig välja en labrador av dom.
Min lilla galnings bästa lek-nanny är en flattetik. En supersnäll och godmodig hund. Hon kom till sina nuvarande ägare som fyraåring (tror jag), hon var så stressad att hennes familj ville pröva att omplacera henne. I den familjen bodde hon med barn, katter och andra hundar, paret hon omplacerades till var ett medelålders par utan barn eller djur. De skulle ha henne. på prov för att se om hon mådde bättre där.

När hon kom dit sov hon först i två veckor, sen vaknade hon som världens lugnaste och raraste hund. Och det är hon fortfarande, hon kräver absolut inget mer än skogspromenader, få leka med sin boll och vara med sin familj. Hon är en supermysig hund verkligen.
 
Senast ändrad:
Fick googla den ... Ja den är ju inte mycket större än min. Men fin hund!

Det är väl en ovanlig ras, hur landade du på den?
Schåferprinsessan dog och min dementa Släkting kunde inte leva utan hund. Så krav ett var "behändig". Krav två var "inte tråkig". De flesta småhundar vi kände till och gillade är rena jakthundar - border terrier, tax, cocker spaniel etc - och vi ville inte stödja mellanmjölksavel på coola små djur eller få hem någon som inte var nöjd med vad vi kunde erbjuda. Släkting gillade pudlar så en toy var en möjlighet. Jag ville ha en liiite större hund (funderade på lappsk). Många schäfermänniskor har chihuahua (men jag tyckte de var myror och Slåkting tyckte de var tråkiga)

Vi träffade flera Podengos på Stockholmsmässan och kände att vi kunde leva med dem (även om hjärtetjuven det året var en norrbottensspets :love:). USPen var att de fick tävla lure coursing (kapplöpning efter trasa) - jag kände att det dels skulle ge vår hund ett "jobb", dels skulle vara en sysselsättning som Släkting kunde vara delaktig i även när demensen försämrades. Vi bildgooglade också podengo och jakt - det är en gudlig behaglig gärning att avla bort jakten ur dem!

Nu är min hund ett måndags-ex - hade han varit hel hade han varit en Hund! Jag SKA inte ha en ny hund, men... jag kommer nog ha svårt att inte köpa en ny podengo för att få chansen att få leva med en hel Pyssling (ändring: jag skrev "äga", de coolaste individerna är så mycket urhund att det inte är riiktigt rätt verb).

PS jag har träffat fler ur-coola småhundar sedan jag fick upp ögonen, men det handlar tyvärr mer om individer än raser
 
Schåferprinsessan dog och min dementa Släkting kunde inte leva utan hund. Så krav ett var "behändig". Krav två var "inte tråkig". De flesta småhundar vi kände till och gillade är rena jakthundar - border terrier, tax, cocker spaniel etc - och vi ville inte stödja mellanmjölksavel på coola små djur eller få hem någon som inte var nöjd med vad vi kunde erbjuda. Släkting gillade pudlar så en toy var en möjlighet. Jag ville ha en liiite större hund (funderade på lappsk). Många schäfermänniskor har chihuahua (men jag tyckte de var myror och Slåkting tyckte de var tråkiga)

Vi träffade flera Podengos på Stockholmsmässan och kände att vi kunde leva med dem (även om hjärtetjuven det året var en norrbottensspets :love:). USPen var att de fick tävla lure coursing (kapplöpning efter trasa) - jag kände att det dels skulle ge vår hund ett "jobb", dels skulle vara en sysselsättning som Släkting kunde vara delaktig i även när demensen försämrades. Vi bildgooglade också podengo och jakt - det är en gudlig behaglig gärning att avla bort jakten ur dem!

Nu är min hund ett måndags-ex - hade han varit hel hade han varit en Hund! Jag SKA inte ha en ny hund, men... jag kommer nog ha svårt att inte köpa en ny podengo för att få chansen att äga en hel Pyssling.

PS jag har träffat fler ur-coola småhundar sedan jag fick upp ögonen, men det handlar tyvärr mer om individer än raser
Aha, de springer alltså?

Det låter som att du valde väldigt noggrant, sen kan man ju alltid ha otur i individlotteriet. Fin liten ras verkar det vara i alla fall!
 
Angående småhundar och aktivering så hamnade jag att diskutera hundar med en bekant för ett tag sedan. Bekantingen började nämligen prata om att det verkade så trevlig att ha hund, hon har aldrig haft någon, men senare när hon går i pension så finns också tiden till en. Då vill hon ha en liten hund, för att göra det lätt vid resor, för att orka hålla den även om hon blir skröpligare med åren osv. En liten, okomplicerad och trevlig hund som trivs med att vara ute och strosa tillsammans med en pigg pensionär helt enkelt.

Hon funderade på dvärgpincher. För de var ju små och hade praktisk päls. Jag förklarade att det kanske inte är det bästa valet :p Istället rekommenderade jag henne att titta närmare på bichonraserna och löwchen. Hon var mycket förvirrad. Dvärgpincher var ju små och söta. Inte kunde de vara krävande eller jobbiga?

Häromdagen möttes vi igen. Hon hade läst på lite och pratat med en annan hundkunnig i sin bekantskapskrets. Denne hade också rekommenderat bichon. Så, nu är bekantingen helt inne på att lära sig mer om bichon havanais, vilket jag tror blir ungefär en miljard gånger bättre än en dvärgpincher.

Men för mig visar det, åter igen, hur lätt det är för "vanligt folk" att tänka liten hund = inte så aktiv. Tyvärr. Jag blir alltid glad när folk läser på ordentligt om raserna de tänkt skaffa, och när folk är aktiva med sina hundar oavsett modell.
 
Min är lätt nog att åka i kabinen, men lite för stor för att göra det bekvämt, så jag kör (hans vänner säger att lastutrymmet fungerar, men som sjåpig småhundsmatte vågar jag inte :angel1:). Vi var vid Comosjön 2022. Tidigare har vi varit i Frankrike ett par gånger och i Danmark.

Men i Norge åker han tåg grattis, det gör inte större hundar
Låter som underbara resor!

I Norge har vi varit, både för längdskidåkning och vandring.

Har ingen bil men kan såklart hyra... Känns bara lite läskigt att köra ute i Europa :laugh:. Hur var det att köra ner till Italien och Frankrike?
 
Sist jag var på en sådan föreläsning (över 8 år sedan) så var 15-25 kg den perfekta storleken (alltså ur hälsoperspektiv)
Det låter ganska rimligt, tycker jag. Känns som en rätt "normal" storlek på hund, varken extremt liten eller extremt stor. Allt extremt, både i storlek och exteriör, tenderar ju att vara mindre bra ur hälsosynpunkt.
 

Liknande trådar

Hundhälsa I tisdags blev min hund attackerad oprovocerat av en annan hund där ägaren inte kunde kontrollera hunden. Min lilla kille på 7 kg hade...
Svar
10
· Visningar
1 736
Senast: Lillkin
·
Övr. Hund Efter många års fundering har jag (i alla fall nästan) bestämt mig för att sluta med hästar och köpa hund istället. Men, jag kan inte...
Svar
4
· Visningar
1 667
Senast: Red_Chili
·
Hundavel & Ras Jag tänkte mig att skaffa en hund i framtiden, men det är verkligen inte lätt att välja. Jag växte upp med en Newfoundland som liten...
2 3
Svar
52
· Visningar
6 363
Senast: AnneB
·
  • Låst
Hundavel & Ras Vi har ett läge där släktskapsgraden ökar i våra raser vilket ger ännu mer anledning att selektera hår vilket i sin tur, överlag, ger...
13 14 15
Svar
292
· Visningar
20 788
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCV
  • Glass
  • Strejk

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden IV
  • Kattsnack 10
  • Hundrädda

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp